Nu är det det hundrade inlägget av mig på riktigt, och det sista från Kina. Klockan är tio i sex på morgonen och jag har bara fått ett par timmars sömn. Helt medvetet för att kunna sova bort tidsskillnaden på planet hem.
Vi klarade av alla våra uppgifter vi hade för dagen igår och jag är klar med Kina för den här gången.
--------
Slutgiltig utvägning: 84,4 kg.
--------
// Magnus ur Kina
tisdag 22 juli 2008
måndag 21 juli 2008
Nu är det snart över
Jag inleder med att bjuda in till ett litet välkommstpartaj. Vid önskvärt grillväder på fredag kl halv sju är ni alla välkommna till Philips bakgård (skolgatan 34) som erbjuder både bra grill och gott om sittplats. Efter grillning (eller om vädret säger annorlunda) fortsätter vi hem till Schantzgatan för fortsatt socialiserande. Alla är välkommna, men alla behöver också ta med vad som skall inmundigas, både mat och dryck.
Dagarna med Hanna i Beijing var fantastiskt trevliga. Fredag och lördag tillbringade vi dock inte i den brusande storstaden utan snarare i ingenstans. Hanna kombinerade nytta med nöje och gjorde en reportageresa till en by vi kinesiska muren och vi fick följa med.
Fredagen började med att vi vaknade i ett rum som höll dryga 30 grader. Elen hade tagit slut (man betalar i förskott och får pynta mer när huset slocknar) och luftkonditioneringen fungerade således inte. När packningen var packad gav vi oss ut genom dörren och möttes av årets häftigaste regn i Beijing. Närmare dyngsur än torr satte vi oss i en taxi och åkte till busstationen.
Vi var på väg till en by som heter Huanghua. En liten by precis bredvid muren. I fredags gick jag och Sara på en egen tur på muren under tiden som Hanna och hennes kollega WuShan grävde fram ett reportage. Vi (jag och Sara) fick veta att det gick att komma upp på muren via en stege som en av byborna administrerade (läs tar betalt för att använda) på murens västra sida (den mot fienderna och vildarna). När vi gått upp längs muren och ännu inte hittat någon stege bestämde vi oss för att klättra upp till ett fönster på ett av vakttornen. Jag provklättrade lite och bestämde mig för att det var möjligt. Sara tvekade men med lite hjälp och peppning gick det alldeles utmärkt. Jag klättrade efter med två väskor och kamera på ryggen. Det var närmare fyra meter upp till fönstret och jag blev lite stolt och imponerad över att vi båda kom upp med livet i behåll.
Väl uppe på muren vandrade vi norr/öster ut. Närmast byn är muren restaurerad, men en bit bort (längre än de flesta går) är muren i orört skick. Sista biten (som Sara hoppade över) var muren buskbeväxt och inte mycket bredare än stigen jag gick på. Det kändes häftigt att gå och och se på muren där den inte var restaurerad för turismens skull.
På vägen bortåt genade vi förbi en av topparna och gick på en stig mellan murdelarna. På vägen tillbaka följde vi muren vilket bitvis innebar en stigning på cirka 45 grader med en trappa som inte utsatts för någon restaurering. En slitig halvtimme senare pustade vi ut på toppen med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
När kvällen kom övernattade vi på en gård/restaurang/hotell. Mycket spartanskt och med den hårdaste säng jag någonsin exponerats för.
Lördagen bjöd på reportagesällskap. Vi följde med Hanna och WuShan för att prata med en av gubbarna i byn. Vi fick dessutom en förevisning av en annan mur (byggd samtidigt som den här delen av muren) som användes för att skydda områdets hästgarnison. Muren var en gång lika ståtlig som övriga muren, men många års väder, vind och bybor i behov av byggmaterial och slitit hårt på hästmuren.
Samtalet avslutades med en lunch. Gubben (som är bonde och fortfarande, trots 70 år, odlar valnötter, aprikoser, kastanjer mm) brukade vanligtvis bara "äta" två glas kinesiskt brännvin till lunch (ett glas till frukost och två glas till kvällsmat också). Det gick bra att dricka öl också men då var han tvungen att dricka mer. Vi övriga fick äta lite riktig mat...
Nu är vi tillbaka i Shanghai och har initierat packandet. Det är sjukt mycket grejer som skall med. Vi får hoppas på att flygbolaget inte är så petiga med vikten (vilket tydligen är normalfallet här i kina) för i så fall blir det dyrt...
Vi kommer nog väga in runt 60 kg baggage, vilket är 50% mer än tillåten vikt. Så kan det gå när man tar med sig fulla väskor hit och handlar sig halvdöd när man kommer hit.
_________________
Träningslogg:
Äntligen är träningsloggen tillbaka. Förutom en hårt pass på muren häromdagen (jag sprang faktiskt upp för några av trapporna/lutningarna) klarade jag av ett kortare löppass igår kväll. Temperaturen hade krupit neråt 25 grader så det var riktigt skönt ute. Kroppen behövde inte alls jobba lika hårt med att hålla temperaturen nere. Jag sprang 6 km på 32:57 i 6min/km tempo de första kilometrarna och ökade sedan konstant tills jag sprang det sista varvet på 1:37 (drygt 4 min/km) Det kändes oväntat lättsprunget och jag ser fram emot ett sista löppass här i Shanghai senare i eftermiddag.
--------
Dagens invägning: 84,0 kg. Tro det eller ej, de senaste veckornas avsaknad av träning och svullande i mat har inte satt sina spår på vikten. Det här var den sista invägningen (imorgon bitti blir det en utvägning) och om jag klarar av att hålla vikten tills imorgon har jag klarat av mitt mål.
--------
Idag väntar ytterligare lite god mat, en träningsrunda, inköp av badmintonracket (om det är rätt pris), slutlig packning, sista massagen och sen sänggång (för att börja vänja sig vid den gamla vanliga tiden).
Beo: Grillparty skall icke äventyras och chauffören är nog något återhållsam efter det senaste debacklet med mannen i blått.
Stina H: Jobbar du i Öret eller? I så fall finns det ju massor med möjligheter att ses. Biljetterna är köpta och betalda så vi överväger inget annat än det planerade flyget. Börjar du bli tjock?
Kiwi: Den österländska mystiken uteblir tyvärr. Trots idoga försök så har jag inte lyckats finna någonstans att inhandla den mystik du är ute efter. Inte heller någon mugghållare har inhandlats, trots intensiva försök.
Johan: Jag ber om ursäkt för räknefelet med inläggen. I min meny har jag av misstag räknat med några utkast (som har kommit till på grund av sviktande internetuppkoppling) . Det skall givetvis vara så att detta är mitt 99:e inlägg (eftersom ni skrev det första). Födelsedagsfika attenderas gärna. Vi kanske kan ha ett gemensamt... (jag har ju inte heller blivit firad)
Jag väljer att inte ytterligare kommentera mitt tillkortakommande vad det gäller räkenskaperna.
Dagarna med Hanna i Beijing var fantastiskt trevliga. Fredag och lördag tillbringade vi dock inte i den brusande storstaden utan snarare i ingenstans. Hanna kombinerade nytta med nöje och gjorde en reportageresa till en by vi kinesiska muren och vi fick följa med.
Fredagen började med att vi vaknade i ett rum som höll dryga 30 grader. Elen hade tagit slut (man betalar i förskott och får pynta mer när huset slocknar) och luftkonditioneringen fungerade således inte. När packningen var packad gav vi oss ut genom dörren och möttes av årets häftigaste regn i Beijing. Närmare dyngsur än torr satte vi oss i en taxi och åkte till busstationen.
Vi var på väg till en by som heter Huanghua. En liten by precis bredvid muren. I fredags gick jag och Sara på en egen tur på muren under tiden som Hanna och hennes kollega WuShan grävde fram ett reportage. Vi (jag och Sara) fick veta att det gick att komma upp på muren via en stege som en av byborna administrerade (läs tar betalt för att använda) på murens västra sida (den mot fienderna och vildarna). När vi gått upp längs muren och ännu inte hittat någon stege bestämde vi oss för att klättra upp till ett fönster på ett av vakttornen. Jag provklättrade lite och bestämde mig för att det var möjligt. Sara tvekade men med lite hjälp och peppning gick det alldeles utmärkt. Jag klättrade efter med två väskor och kamera på ryggen. Det var närmare fyra meter upp till fönstret och jag blev lite stolt och imponerad över att vi båda kom upp med livet i behåll.
Väl uppe på muren vandrade vi norr/öster ut. Närmast byn är muren restaurerad, men en bit bort (längre än de flesta går) är muren i orört skick. Sista biten (som Sara hoppade över) var muren buskbeväxt och inte mycket bredare än stigen jag gick på. Det kändes häftigt att gå och och se på muren där den inte var restaurerad för turismens skull.
På vägen bortåt genade vi förbi en av topparna och gick på en stig mellan murdelarna. På vägen tillbaka följde vi muren vilket bitvis innebar en stigning på cirka 45 grader med en trappa som inte utsatts för någon restaurering. En slitig halvtimme senare pustade vi ut på toppen med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
När kvällen kom övernattade vi på en gård/restaurang/hotell. Mycket spartanskt och med den hårdaste säng jag någonsin exponerats för.
Lördagen bjöd på reportagesällskap. Vi följde med Hanna och WuShan för att prata med en av gubbarna i byn. Vi fick dessutom en förevisning av en annan mur (byggd samtidigt som den här delen av muren) som användes för att skydda områdets hästgarnison. Muren var en gång lika ståtlig som övriga muren, men många års väder, vind och bybor i behov av byggmaterial och slitit hårt på hästmuren.
Samtalet avslutades med en lunch. Gubben (som är bonde och fortfarande, trots 70 år, odlar valnötter, aprikoser, kastanjer mm) brukade vanligtvis bara "äta" två glas kinesiskt brännvin till lunch (ett glas till frukost och två glas till kvällsmat också). Det gick bra att dricka öl också men då var han tvungen att dricka mer. Vi övriga fick äta lite riktig mat...
Nu är vi tillbaka i Shanghai och har initierat packandet. Det är sjukt mycket grejer som skall med. Vi får hoppas på att flygbolaget inte är så petiga med vikten (vilket tydligen är normalfallet här i kina) för i så fall blir det dyrt...
Vi kommer nog väga in runt 60 kg baggage, vilket är 50% mer än tillåten vikt. Så kan det gå när man tar med sig fulla väskor hit och handlar sig halvdöd när man kommer hit.
_________________
Träningslogg:
Äntligen är träningsloggen tillbaka. Förutom en hårt pass på muren häromdagen (jag sprang faktiskt upp för några av trapporna/lutningarna) klarade jag av ett kortare löppass igår kväll. Temperaturen hade krupit neråt 25 grader så det var riktigt skönt ute. Kroppen behövde inte alls jobba lika hårt med att hålla temperaturen nere. Jag sprang 6 km på 32:57 i 6min/km tempo de första kilometrarna och ökade sedan konstant tills jag sprang det sista varvet på 1:37 (drygt 4 min/km) Det kändes oväntat lättsprunget och jag ser fram emot ett sista löppass här i Shanghai senare i eftermiddag.
--------
Dagens invägning: 84,0 kg. Tro det eller ej, de senaste veckornas avsaknad av träning och svullande i mat har inte satt sina spår på vikten. Det här var den sista invägningen (imorgon bitti blir det en utvägning) och om jag klarar av att hålla vikten tills imorgon har jag klarat av mitt mål.
--------
Idag väntar ytterligare lite god mat, en träningsrunda, inköp av badmintonracket (om det är rätt pris), slutlig packning, sista massagen och sen sänggång (för att börja vänja sig vid den gamla vanliga tiden).
Beo: Grillparty skall icke äventyras och chauffören är nog något återhållsam efter det senaste debacklet med mannen i blått.
Stina H: Jobbar du i Öret eller? I så fall finns det ju massor med möjligheter att ses. Biljetterna är köpta och betalda så vi överväger inget annat än det planerade flyget. Börjar du bli tjock?
Kiwi: Den österländska mystiken uteblir tyvärr. Trots idoga försök så har jag inte lyckats finna någonstans att inhandla den mystik du är ute efter. Inte heller någon mugghållare har inhandlats, trots intensiva försök.
Johan: Jag ber om ursäkt för räknefelet med inläggen. I min meny har jag av misstag räknat med några utkast (som har kommit till på grund av sviktande internetuppkoppling) . Det skall givetvis vara så att detta är mitt 99:e inlägg (eftersom ni skrev det första). Födelsedagsfika attenderas gärna. Vi kanske kan ha ett gemensamt... (jag har ju inte heller blivit firad)
Jag väljer att inte ytterligare kommentera mitt tillkortakommande vad det gäller räkenskaperna.
torsdag 17 juli 2008
Rapport från Beijing
Utcheckning från Nordica och flygresa till Bejing gick utmärkt. Värre blev det däremot när vi hoppade in i taxin vi blev tilldelade vid flygplatsen. Inte nog med att han hade en sunkigare bil som saknade luftkonditionering, han verkade inte hitta särskillt bra i Beijing heller. En egenskap jag prioriterar ganska högt för just taxichaufförer i Beijing. Trots en adresslapp till ett hotell i närheten av Hanna och Michel och ett telefonsamtal med Hanna lyckades vi inte komma rätt förens efter ett andra samtal och att vi lämnade taxin när jag kände igen mig och kunde gå sista biten.
När inkvarteringen var klar inväntade vi en av Hannas nyfunna vänner och journalistkollegor Tilde innan vi drog iväg för att inmundiga gårdagens kvällsmål. Vi tog en taxi till HouHai-området (Hai betyder sjö och i områdets mitt ligger ett litet sjösystem) som ligger väster/norr om förbjudna staden och erbjuder ett stort antal restauranger och barer. Vi landade på en restaurang som serverade Yunnanmat (eventuellt för att Hanna skulle kunna försäkra sig om att vi hade ätit alla nödvändiga delikatesser från Yunnan/Kunming).
När den strålande goda maten ( med undantag för en tofurätt som enligt mig hade alltför mycket koriander i sig) var uppäten vandrade vi vidare runt sjöarna och bestämde efter en kort överläggning att hyra en båt. Vi hyrden en liten elmotordriven plastbåt med trötta batterier. Båten gick långsamt, men gav inte heller utlopp för några överraskningar. Det var skönt att komma ut på vattnet efter att ha suktat efter vatten i tre månader (tyvärr är vattnet inte lika trevligt som i Sverige och innehåller dessutom varken gädda, gös eller abborre).
När båtturen var aklarad rundade vi av dagen med en taxiresa och gick till sängs.
Jag hade turen att vakna (medan Sara fortfarande sov som en liten gris) medan Hanna var hemma och blev bjuden på en espressobryggare full med gott kaffe.
När Sara vaknade till var Hanna på språng till kontoret vi (jag och Sara alltså) planerade dagens aktiviteter. Först på listan stog ett mål morgonmat, tätt följt av ett besök i den förbjudna staden. Frukosten inmundigades på grandma's kitchen som är en restaurang i amerikanskt snitt. Med nyfyllda magar begav vi oss mot den förbjudna staden. Tillsammans med ett större antal (mestadels kinesiska) turister vandrade vi runt innanför murarna tills vi tröttnade på Ming och Qing dynastier, deras kläder, vapen, konkubiner och fritidssysselsättningar. Förbjudna staden räknade vi som ett av två måstebesök här i Beijing och besöket var avklarat vid tvåkrokarna.
När förbjudna staden var avklarad gick vi ut på norra sidan och vandrade upp till ett budhisttempel på en kulle strax norr om förbjudna staden. Där uppifrån hade vi en bra utsikt och överblick över föbjudna staden
När lunchen (något sent) var avklarad (på samma ställe som frukosten eftersom vi inte passerade en enda annan restaurang på vägen hem från budhisttemplet) mellanlandade vi "hemma" för att vila en kort stund samt hänga tvätten som tvättades under förmiddagen.
Med tvätten hängd och vilan vilad drog vi vidare till en skräddare för uppsömnad av ytterligare några skjortor (lika bra att passa på medan chansen finns). I samma hus (på de övriga fem våningarna) fanns det goda möjligheter till lite mera copy shopping. Själv är jag numer en lycklig ägare till en "Haglöfs" jacka, medan Sara gick loss på märkesväskorna. Det blir nog till att köpa en till väska för att ta sig hem...
Imorgon väntar ett besök vid muren. Hanna ska göra ett reportage så vi skall åka längre bort än de "vanliga" turisterna och troligtvis sova över hos någon gästvänlig bondgård. Mer rapporter om detta följer.
Dagens födelsedagsgrattis går till Johan: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Beo: Fisken (inte den bruna alltså) var inte så dum. Det tycker jag definitiv att du skall prova på om du får chansen. Just Kanadensiska kollegorna brukar sällan hålla någon högre nivå. Håll dig till de brittiska öarna så kommer livet vara mycket trevligare att leva.
Philip: Landning vid 19:00 stämmer bra. Tro dock inte att bagaget skall komma bort på vägen hemåt också men jag har förståelse för om taxi Holst numer inte går lika fort som tidigare...
Peter: Kul att ha dig med på banan igen! Balansen är inte mer än teoretisk just på grund av kommunikationsproblem och andra kaosartade omständigheter. Däremot så tror jag att det finns ännu större förbättringspotential om de bara rycker sig själva i kragen en aning.
Vad danskarna beträffar så har de flera saker att vara stolta över, men visst hade de gärna varit Svenskar...
Återigen, ha en trevlig helg (och avslutning på arbetsveckan) tillsammans med Marie!
När inkvarteringen var klar inväntade vi en av Hannas nyfunna vänner och journalistkollegor Tilde innan vi drog iväg för att inmundiga gårdagens kvällsmål. Vi tog en taxi till HouHai-området (Hai betyder sjö och i områdets mitt ligger ett litet sjösystem) som ligger väster/norr om förbjudna staden och erbjuder ett stort antal restauranger och barer. Vi landade på en restaurang som serverade Yunnanmat (eventuellt för att Hanna skulle kunna försäkra sig om att vi hade ätit alla nödvändiga delikatesser från Yunnan/Kunming).
När den strålande goda maten ( med undantag för en tofurätt som enligt mig hade alltför mycket koriander i sig) var uppäten vandrade vi vidare runt sjöarna och bestämde efter en kort överläggning att hyra en båt. Vi hyrden en liten elmotordriven plastbåt med trötta batterier. Båten gick långsamt, men gav inte heller utlopp för några överraskningar. Det var skönt att komma ut på vattnet efter att ha suktat efter vatten i tre månader (tyvärr är vattnet inte lika trevligt som i Sverige och innehåller dessutom varken gädda, gös eller abborre).
När båtturen var aklarad rundade vi av dagen med en taxiresa och gick till sängs.
Jag hade turen att vakna (medan Sara fortfarande sov som en liten gris) medan Hanna var hemma och blev bjuden på en espressobryggare full med gott kaffe.
När Sara vaknade till var Hanna på språng till kontoret vi (jag och Sara alltså) planerade dagens aktiviteter. Först på listan stog ett mål morgonmat, tätt följt av ett besök i den förbjudna staden. Frukosten inmundigades på grandma's kitchen som är en restaurang i amerikanskt snitt. Med nyfyllda magar begav vi oss mot den förbjudna staden. Tillsammans med ett större antal (mestadels kinesiska) turister vandrade vi runt innanför murarna tills vi tröttnade på Ming och Qing dynastier, deras kläder, vapen, konkubiner och fritidssysselsättningar. Förbjudna staden räknade vi som ett av två måstebesök här i Beijing och besöket var avklarat vid tvåkrokarna.
När förbjudna staden var avklarad gick vi ut på norra sidan och vandrade upp till ett budhisttempel på en kulle strax norr om förbjudna staden. Där uppifrån hade vi en bra utsikt och överblick över föbjudna staden
När lunchen (något sent) var avklarad (på samma ställe som frukosten eftersom vi inte passerade en enda annan restaurang på vägen hem från budhisttemplet) mellanlandade vi "hemma" för att vila en kort stund samt hänga tvätten som tvättades under förmiddagen.
Med tvätten hängd och vilan vilad drog vi vidare till en skräddare för uppsömnad av ytterligare några skjortor (lika bra att passa på medan chansen finns). I samma hus (på de övriga fem våningarna) fanns det goda möjligheter till lite mera copy shopping. Själv är jag numer en lycklig ägare till en "Haglöfs" jacka, medan Sara gick loss på märkesväskorna. Det blir nog till att köpa en till väska för att ta sig hem...
Imorgon väntar ett besök vid muren. Hanna ska göra ett reportage så vi skall åka längre bort än de "vanliga" turisterna och troligtvis sova över hos någon gästvänlig bondgård. Mer rapporter om detta följer.
Dagens födelsedagsgrattis går till Johan: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Beo: Fisken (inte den bruna alltså) var inte så dum. Det tycker jag definitiv att du skall prova på om du får chansen. Just Kanadensiska kollegorna brukar sällan hålla någon högre nivå. Håll dig till de brittiska öarna så kommer livet vara mycket trevligare att leva.
Philip: Landning vid 19:00 stämmer bra. Tro dock inte att bagaget skall komma bort på vägen hemåt också men jag har förståelse för om taxi Holst numer inte går lika fort som tidigare...
Peter: Kul att ha dig med på banan igen! Balansen är inte mer än teoretisk just på grund av kommunikationsproblem och andra kaosartade omständigheter. Däremot så tror jag att det finns ännu större förbättringspotential om de bara rycker sig själva i kragen en aning.
Vad danskarna beträffar så har de flera saker att vara stolta över, men visst hade de gärna varit Svenskar...
Återigen, ha en trevlig helg (och avslutning på arbetsveckan) tillsammans med Marie!
tisdag 15 juli 2008
Dags att fira
Mitt hundrade inlägg på bloggen inleds i detta nu.
Dagen började bra med besked om nattens ÖSK seger mot Giffarna. Heja, heja på, heja på ÖSK!
Gårdagens någorlunda långa vandring i de västra bergen följdes upp med en halvdag på spa i ett område med varma källor. Vi blev rekomenderade att åka hit av Tina som jobbar på Nordica och hon administrerade även en minibuss som hämtade oss vid dörren klockan elva i förmiddags och körde oss tillbaka fem timmar senare.
När vi gick in i entrén hälsades vi givetvis välkommna av av en halv armé uniformerade spaarbetare. Ingen på anläggningen pratade engelska och både min och Saras kinesiska är fortfarande ganska risig. Efter tips från Tina valde vi en "meny" som skulle kosta 138 Yuan och ett tillägg med fiskmassagen på 30. När jag betalade ville damen bakom disken ha 400. Eftersom jag inte hade mycket att argumentera med på detta besynnerliga språk så betalade jag glatt 400 istället för 346 som det borde ha kostat.
Ett ombyte och en skön dusch senare var det dags att börja med spaandet. Vi började med en varm pool med ett vitgrummligt vatten (skulle kunna varit något i still med vatten + mandelmjölk men jag tror inte det) och fortsatte med bassänger med gul, grön, blå och rödfärgat vatten ( i stil med läskedryckerna vira blåtira, fantomendricka, hugo osv). Knappt två timmar in på plaskandet var det dags för fiskmassagen. En bassäng med ett tusental små fiskar som tycks kalasa på gammal hud. Till en början kittlades det fruktansvärt mycket, men när man väl lärt sig att slappna av var det rättså skönt. Det kändes som lätta nålstick över hela kroppen (vilket kan låta oskönt, men jag tyckte som sagt att det var behagligt). Oavsett om man tyckte att det var skönt eller inte så var det i alla fall en upplevelse.
Vid fiskbadets start skrev jag på ett kvitto där jag "belastade" mitt nyckelnummer med två fiskmassager. Vi var inte helt säkra på hur det hela skulle hanteras och eftersom de inte förstod engelska och vi fortfarande inte förstår kinesiskan var det svårt att förklara att vi redan betalat för aktiviteten i fråga.
Efter fiskbadet skrubbade vi oss helt rena från gammal hud i ett varmt sandbad (bara sand, inget vatten). När skrubbandet var klart och all sanden bortspolad från kroppen var det dags för den inplanerade massagen. Massagen utfördes på ovanvåningen och nåddes via omklädningsrummen. När jag sa att jag ville ha massage blev jag ledd till en handduksbeklädd bänk i anslutning till duschrummet. Givetvis trodde jag att massagen skulle utföras på bänken i fråga, men i själva verket var det bara fråga om tvagning. Tvagningen genomfördes av en av många spaarbetande pojkar som gnuggade nästan hela kroppen ren med en handduk virad runt handen. (för detta fick jag skriva på ett kvitto på 15 pix)
När tvagningen var klar fick jag en bunt med kläder att ha på sig under massagen, ett par halvkorta byxor, en rymlig tröja och ett par engångskalsonger(!), och blev ledd upp till ett stort rum fullt med fotöljer som används vid fotmassage. Ett par vattenmelonskivor, en kopp (av något som kanske kan kallas för) kaffe, lite te och en och en halv timmes fotmassage senare går vi åter tillbaka till omklädningsrummen (efter att ha skrivit på ett kvitto på ytterligare två gånger 68 pengar). Efter en dusch försöker jag få sätta på mig mina kläder men de spaarbetande pojkarna försöker hävda att jag skall få massage. Jag försökte förklara att jag redan fått min massage, men de insisterade. Jag struntade i insisteringarna och klädde på mig mina kläder (vilka jag troligtvis hade kunnat fått påklädda av den massiva personalstyrkan i omklädningsrummet).
Renare än någonsin och påklädd med mina egna kläder mötte jag Sara i lobbyn och återlämnade våra nycklar. Damen bakom disken räknade ihop kvittona från de olika aktiviteterna och visde mig 276 på en miniräknare. Jag trodde givetvis att hon tyckte att vi skulle betala ytterligaren 276 yuan och jag var på väg att ringa Tina för att reda upp det hela. En halv minut senare visade hon mig miniräknaren ännu en gång där det stog 336. Jag höll på att få slag innan hon sekunden senare drog av 400 och gav tillbaka 64 pengar. Det var mycket bra att det inte behövdes lämnas ytterligare slantar eftersom detta hade inneburit vissa likviditetsproblem (som numer är avklarade efter ett besök på Bank of China.
På vägen hem från Hot Springs började det givetvis att regna. Inte en dag utan denna nederbörd...
Idag gjorde vi ett nytt försök att äta indiskt och lyckades mycket bättre än igår. Dessutom ligger denna indiska restaurang på samma gata som Salvador´s (som vi inte besökte idag) och ett flertal trevliga klädbutiker varav två tilldrog sig särskillt stort intresse. Jag är ny lycklig ägare av ett nytt regnställ med ett borttagbart fleecefoder i jackan. Jag är tämligen säker på att kläderna som såldes i den här butiket är "the real deal" och inte några kopior och priset är avsevärt lägre. Jag betalade exempelvis 450 pengar för jackan med fleecefodret (en Colombia jacka). I butiken bredvid gick Sara loss på klädesavdelningen medan jag hittade ett par sjysta pjuck.
Kvällen avslutades med en kopp kaffe på ett franskt café i närheten av affärerna vi besökte. Efter lite beställningsproblem med min Irish coffee fick jag stifta bekantskap med Jameson. En trevlig bekantskap som kanske kan fördjupas vid senare tillfälle.
Imorgon bär det av till Beijing med kinesisk mur, förbjuden stad och troligtvis (förhoppningsvis) ett bättre väder än vad Yunnan har lyckats uppbringa.
Beo: Någon lämplig blandning av malt, humle, jäst och vatten verkar lämpligt. Brun fisk kommer jag troligtvis att komma ihåg utan hjälp...
Dagen började bra med besked om nattens ÖSK seger mot Giffarna. Heja, heja på, heja på ÖSK!
Gårdagens någorlunda långa vandring i de västra bergen följdes upp med en halvdag på spa i ett område med varma källor. Vi blev rekomenderade att åka hit av Tina som jobbar på Nordica och hon administrerade även en minibuss som hämtade oss vid dörren klockan elva i förmiddags och körde oss tillbaka fem timmar senare.
När vi gick in i entrén hälsades vi givetvis välkommna av av en halv armé uniformerade spaarbetare. Ingen på anläggningen pratade engelska och både min och Saras kinesiska är fortfarande ganska risig. Efter tips från Tina valde vi en "meny" som skulle kosta 138 Yuan och ett tillägg med fiskmassagen på 30. När jag betalade ville damen bakom disken ha 400. Eftersom jag inte hade mycket att argumentera med på detta besynnerliga språk så betalade jag glatt 400 istället för 346 som det borde ha kostat.
Ett ombyte och en skön dusch senare var det dags att börja med spaandet. Vi började med en varm pool med ett vitgrummligt vatten (skulle kunna varit något i still med vatten + mandelmjölk men jag tror inte det) och fortsatte med bassänger med gul, grön, blå och rödfärgat vatten ( i stil med läskedryckerna vira blåtira, fantomendricka, hugo osv). Knappt två timmar in på plaskandet var det dags för fiskmassagen. En bassäng med ett tusental små fiskar som tycks kalasa på gammal hud. Till en början kittlades det fruktansvärt mycket, men när man väl lärt sig att slappna av var det rättså skönt. Det kändes som lätta nålstick över hela kroppen (vilket kan låta oskönt, men jag tyckte som sagt att det var behagligt). Oavsett om man tyckte att det var skönt eller inte så var det i alla fall en upplevelse.
Vid fiskbadets start skrev jag på ett kvitto där jag "belastade" mitt nyckelnummer med två fiskmassager. Vi var inte helt säkra på hur det hela skulle hanteras och eftersom de inte förstod engelska och vi fortfarande inte förstår kinesiskan var det svårt att förklara att vi redan betalat för aktiviteten i fråga.
Efter fiskbadet skrubbade vi oss helt rena från gammal hud i ett varmt sandbad (bara sand, inget vatten). När skrubbandet var klart och all sanden bortspolad från kroppen var det dags för den inplanerade massagen. Massagen utfördes på ovanvåningen och nåddes via omklädningsrummen. När jag sa att jag ville ha massage blev jag ledd till en handduksbeklädd bänk i anslutning till duschrummet. Givetvis trodde jag att massagen skulle utföras på bänken i fråga, men i själva verket var det bara fråga om tvagning. Tvagningen genomfördes av en av många spaarbetande pojkar som gnuggade nästan hela kroppen ren med en handduk virad runt handen. (för detta fick jag skriva på ett kvitto på 15 pix)
När tvagningen var klar fick jag en bunt med kläder att ha på sig under massagen, ett par halvkorta byxor, en rymlig tröja och ett par engångskalsonger(!), och blev ledd upp till ett stort rum fullt med fotöljer som används vid fotmassage. Ett par vattenmelonskivor, en kopp (av något som kanske kan kallas för) kaffe, lite te och en och en halv timmes fotmassage senare går vi åter tillbaka till omklädningsrummen (efter att ha skrivit på ett kvitto på ytterligare två gånger 68 pengar). Efter en dusch försöker jag få sätta på mig mina kläder men de spaarbetande pojkarna försöker hävda att jag skall få massage. Jag försökte förklara att jag redan fått min massage, men de insisterade. Jag struntade i insisteringarna och klädde på mig mina kläder (vilka jag troligtvis hade kunnat fått påklädda av den massiva personalstyrkan i omklädningsrummet).
Renare än någonsin och påklädd med mina egna kläder mötte jag Sara i lobbyn och återlämnade våra nycklar. Damen bakom disken räknade ihop kvittona från de olika aktiviteterna och visde mig 276 på en miniräknare. Jag trodde givetvis att hon tyckte att vi skulle betala ytterligaren 276 yuan och jag var på väg att ringa Tina för att reda upp det hela. En halv minut senare visade hon mig miniräknaren ännu en gång där det stog 336. Jag höll på att få slag innan hon sekunden senare drog av 400 och gav tillbaka 64 pengar. Det var mycket bra att det inte behövdes lämnas ytterligare slantar eftersom detta hade inneburit vissa likviditetsproblem (som numer är avklarade efter ett besök på Bank of China.
På vägen hem från Hot Springs började det givetvis att regna. Inte en dag utan denna nederbörd...
Idag gjorde vi ett nytt försök att äta indiskt och lyckades mycket bättre än igår. Dessutom ligger denna indiska restaurang på samma gata som Salvador´s (som vi inte besökte idag) och ett flertal trevliga klädbutiker varav två tilldrog sig särskillt stort intresse. Jag är ny lycklig ägare av ett nytt regnställ med ett borttagbart fleecefoder i jackan. Jag är tämligen säker på att kläderna som såldes i den här butiket är "the real deal" och inte några kopior och priset är avsevärt lägre. Jag betalade exempelvis 450 pengar för jackan med fleecefodret (en Colombia jacka). I butiken bredvid gick Sara loss på klädesavdelningen medan jag hittade ett par sjysta pjuck.
Kvällen avslutades med en kopp kaffe på ett franskt café i närheten av affärerna vi besökte. Efter lite beställningsproblem med min Irish coffee fick jag stifta bekantskap med Jameson. En trevlig bekantskap som kanske kan fördjupas vid senare tillfälle.
Imorgon bär det av till Beijing med kinesisk mur, förbjuden stad och troligtvis (förhoppningsvis) ett bättre väder än vad Yunnan har lyckats uppbringa.
Beo: Någon lämplig blandning av malt, humle, jäst och vatten verkar lämpligt. Brun fisk kommer jag troligtvis att komma ihåg utan hjälp...
måndag 14 juli 2008
Västra bergen i sol och regn
Trots att väderleksrapporterna skvallrade om växlande molnighet har vi hunnit med två ordentliga åskskurar under vår vandring på de västra bergen.
Vi började dagen med att åka till Kunming hotel varifrån buss nummer fem skulle ta oss till dagens första stopp för vidare byte till en annan buss. Vi kunde tyvärr inte hitta någon busshållplats eller bussterminal på det utlovade stället så vi tog en taxi istället (något som går mycket bra i det här landet eftersom taxametern inte tickar på i samma tempo som i Sverige. Kostnaden för resan slutade på dryga 40 pengar (dubbelt så dyrt som för de två bussresorna för två personer)).
Väl framme vid foten av berget (nåja, en liten bit upp men fortfarande ganska mycket kvar) refuserade vi ett flertal erbjudanden om att åka minibuss upp till bergets huvudattraktion för att istället gå upp hela vägen (två och en halv timme enligt Lonely Planet). Efter bara ett par hundra meter hittade vi en vältrampad stig uppför berget som vi bestämde oss för att följa istället för vägen av betongplattor. Vi trodde att stigen gick mellan de olika serpentinerna på vägen.
Varje femhundrade meter erbjöds tillfälle att skjuta prick på ballonger med en ärtbössor och hyra hästar för att rida uppför stigen. Efter ett bra tags vandrande började vi inse att stigen inte alls ledde till nästa serpentin på vägen, men vi fortsatte ändå eftersom vi började möta andra turister (kineser) som var på väg nedåt. Nästan uppe på toppen fick vi vänta en halvtimme under det tätaste trädet vi kunde hitta för att söka skydd från dagens första åskskur.
Vi förstod inte riktigt grejen med den toppen vi nådde och påbörjade vår vandring nedför andra sidan. 4,7 kilometer senare kom vi tillbaka till den ursprungliga vägen ett par kilometer högre upp. Ytterligare en kilometer högre upp kom vi fram till ett turistcentrum varifrån en gondollinbana gick ner till foten av berget och en sittlift gick upp till bergets huvudattraktion Dong men (Drakporten). Vi inmundigade varsin kokt majskolv, en mindre frigolitförpackning med välkryddade friterade småpotatisar och lite av grillad majskolv innan vi fortsatte vår vandring (vi gick istället för att åka sittlift) mot drakporten. Drakporten är en av de högsta av en serie små tempel som är uthuggna ur bergets östra (mycket branta) sida som vetter mot sjön och Kunming. Vi knatade uppför vindlande trappor (varav några påminde om trappan som Frodo och Sam bestiger i Sagan om ringen) och uthuggna gångar på vägen upp mot drakporten. Bitvis exponerades vi för en fantastisk utsikt över sjön och Kunming. Strax innan toppen var det åter igen dags för ett nytt regnväder. Efter en stunds väntan i skydd av en av många grottor bestämde vi oss för att fortsätta vidare till stolsliftens toppterminal i hopp om att kunna åka ner därifrån med någonslags takförsett motorfordon. Tyvärr erbjöds inte ens möjligheten att åka ner med sittliften så vi köpte varsin engångsregncape (eller kanske halvgångs med tanke på kvaliteten) och påbörjade nedstigningen.
Vägen ner gick tämligen smärtfritt och vi träffade på en österrikiskt par som vi hade sprungit på som hastigast i början på dagen. Vi slog följe sista biten ner och delade på en bil in till stan.
Till middag hade vi siktat in oss på en indisk restaurang som jag har fått en visitkort till (från en av mina volvokollegor (Kajsa)). Vår lägenhetskamrat Lisa följde med och vi hoppade in i en taxi för att ta oss till restaurangen. När vi hoppade ur taxin vid restaurangen visade det sig att det inte alls var någon indisk restaurang utan en tvättäkta kinesrestaurang. Maten smakade visserligen bra, men jag hade siktat in mig på en god curry och lite nanbröd. Tack för den Kajsa, nu vet jag vart jag har dig...
Efter maten åkte vi vidare till Salvador´s för att dricka det uteblivna frukostkaffet och åter igen stråla ihop med det österrikiska paret (David och Edith). En kopp kaffe och ett par timmars trevligt samkväm senare var det dags för hemgång (grindarna till bostadsområdet stänger klockan tolv) och nu är det snart dags för att sova min skönhetssömn.
Pappa: Härligt med en sväng till västkusten. De salta vindarna och den friska luften gör er säkert gott. Hälsa till bror och svägerska när ni hälsar på i Jönköping. Vad den 24:e beträffar går det säkert alldeles utmärkt. Vad jag vet är inget planerat och vi kan höras vidare om saken när det närmar sig. Hanna skall det givetvis hälsas till men tyvärr kommer vi inte träffa Michel eftersom han och Ambra har den dåliga smaken att vara i Holland när vi kommer och hälsar på. Ha det gott och hälsa mor om hon inte läser själv. Trevligt med ett nystädat Våsjö för övrigt, jag kan gärna tänka mig att nyttja faciliteterna när jag väl har hunnit landa där hemma.
Beo: Fint med Österlen trots att ni har missat något av det bästa med den delen av Sverige. Golfbanorna i området erbjuder både utmaning, naturskönhet och en finish som sällan skådats, men om jag känner familjen Berndtson rätt så har ni missat alla dessa godsaker längs den skånska ostkusten.
Regnet verkar inte vilja överge oss så morgondagen tänker vi ägn åt att blöta ner oss frivilligt genom att doppa våra lekamen (heter det så i plural?) i varma källor och andra välgörande bassänger.
Vad Philip och Emilie beträffar så låter jag dom svara för sig själva, men nu vet både dom och jag att de är bjudna. Grillat låter kalasbra och de bruna fiskarna behöver du (som du verkar ha förstått) inte försöka efterlikna, det blir bra med en gammal hederlig fläskkarré, kycklingfilé, oxfilé eller andra för ändamålet lämpliga djurbitar.
Vi började dagen med att åka till Kunming hotel varifrån buss nummer fem skulle ta oss till dagens första stopp för vidare byte till en annan buss. Vi kunde tyvärr inte hitta någon busshållplats eller bussterminal på det utlovade stället så vi tog en taxi istället (något som går mycket bra i det här landet eftersom taxametern inte tickar på i samma tempo som i Sverige. Kostnaden för resan slutade på dryga 40 pengar (dubbelt så dyrt som för de två bussresorna för två personer)).
Väl framme vid foten av berget (nåja, en liten bit upp men fortfarande ganska mycket kvar) refuserade vi ett flertal erbjudanden om att åka minibuss upp till bergets huvudattraktion för att istället gå upp hela vägen (två och en halv timme enligt Lonely Planet). Efter bara ett par hundra meter hittade vi en vältrampad stig uppför berget som vi bestämde oss för att följa istället för vägen av betongplattor. Vi trodde att stigen gick mellan de olika serpentinerna på vägen.
Varje femhundrade meter erbjöds tillfälle att skjuta prick på ballonger med en ärtbössor och hyra hästar för att rida uppför stigen. Efter ett bra tags vandrande började vi inse att stigen inte alls ledde till nästa serpentin på vägen, men vi fortsatte ändå eftersom vi började möta andra turister (kineser) som var på väg nedåt. Nästan uppe på toppen fick vi vänta en halvtimme under det tätaste trädet vi kunde hitta för att söka skydd från dagens första åskskur.
Vi förstod inte riktigt grejen med den toppen vi nådde och påbörjade vår vandring nedför andra sidan. 4,7 kilometer senare kom vi tillbaka till den ursprungliga vägen ett par kilometer högre upp. Ytterligare en kilometer högre upp kom vi fram till ett turistcentrum varifrån en gondollinbana gick ner till foten av berget och en sittlift gick upp till bergets huvudattraktion Dong men (Drakporten). Vi inmundigade varsin kokt majskolv, en mindre frigolitförpackning med välkryddade friterade småpotatisar och lite av grillad majskolv innan vi fortsatte vår vandring (vi gick istället för att åka sittlift) mot drakporten. Drakporten är en av de högsta av en serie små tempel som är uthuggna ur bergets östra (mycket branta) sida som vetter mot sjön och Kunming. Vi knatade uppför vindlande trappor (varav några påminde om trappan som Frodo och Sam bestiger i Sagan om ringen) och uthuggna gångar på vägen upp mot drakporten. Bitvis exponerades vi för en fantastisk utsikt över sjön och Kunming. Strax innan toppen var det åter igen dags för ett nytt regnväder. Efter en stunds väntan i skydd av en av många grottor bestämde vi oss för att fortsätta vidare till stolsliftens toppterminal i hopp om att kunna åka ner därifrån med någonslags takförsett motorfordon. Tyvärr erbjöds inte ens möjligheten att åka ner med sittliften så vi köpte varsin engångsregncape (eller kanske halvgångs med tanke på kvaliteten) och påbörjade nedstigningen.
Vägen ner gick tämligen smärtfritt och vi träffade på en österrikiskt par som vi hade sprungit på som hastigast i början på dagen. Vi slog följe sista biten ner och delade på en bil in till stan.
Till middag hade vi siktat in oss på en indisk restaurang som jag har fått en visitkort till (från en av mina volvokollegor (Kajsa)). Vår lägenhetskamrat Lisa följde med och vi hoppade in i en taxi för att ta oss till restaurangen. När vi hoppade ur taxin vid restaurangen visade det sig att det inte alls var någon indisk restaurang utan en tvättäkta kinesrestaurang. Maten smakade visserligen bra, men jag hade siktat in mig på en god curry och lite nanbröd. Tack för den Kajsa, nu vet jag vart jag har dig...
Efter maten åkte vi vidare till Salvador´s för att dricka det uteblivna frukostkaffet och åter igen stråla ihop med det österrikiska paret (David och Edith). En kopp kaffe och ett par timmars trevligt samkväm senare var det dags för hemgång (grindarna till bostadsområdet stänger klockan tolv) och nu är det snart dags för att sova min skönhetssömn.
Pappa: Härligt med en sväng till västkusten. De salta vindarna och den friska luften gör er säkert gott. Hälsa till bror och svägerska när ni hälsar på i Jönköping. Vad den 24:e beträffar går det säkert alldeles utmärkt. Vad jag vet är inget planerat och vi kan höras vidare om saken när det närmar sig. Hanna skall det givetvis hälsas till men tyvärr kommer vi inte träffa Michel eftersom han och Ambra har den dåliga smaken att vara i Holland när vi kommer och hälsar på. Ha det gott och hälsa mor om hon inte läser själv. Trevligt med ett nystädat Våsjö för övrigt, jag kan gärna tänka mig att nyttja faciliteterna när jag väl har hunnit landa där hemma.
Beo: Fint med Österlen trots att ni har missat något av det bästa med den delen av Sverige. Golfbanorna i området erbjuder både utmaning, naturskönhet och en finish som sällan skådats, men om jag känner familjen Berndtson rätt så har ni missat alla dessa godsaker längs den skånska ostkusten.
Regnet verkar inte vilja överge oss så morgondagen tänker vi ägn åt att blöta ner oss frivilligt genom att doppa våra lekamen (heter det så i plural?) i varma källor och andra välgörande bassänger.
Vad Philip och Emilie beträffar så låter jag dom svara för sig själva, men nu vet både dom och jag att de är bjudna. Grillat låter kalasbra och de bruna fiskarna behöver du (som du verkar ha förstått) inte försöka efterlikna, det blir bra med en gammal hederlig fläskkarré, kycklingfilé, oxfilé eller andra för ändamålet lämpliga djurbitar.
söndag 13 juli 2008
Tillbaka i Kunming
Tre dagar efter avresa till Lijiang är vi tillbaka i Kunming. Mellan regnskurarna har vi haft ihållande regn. Vädret uppmuntrade tyvärr inte till vare sig vandring vid Tiger Leaping Gorge, Cykel-sightseeing utanför Lijiang eller fotografering av de majestätiska bergen runt staden. Gamla stan i Lijiang är däremon väldigt vackert och trevligt att ströva omkring i. Tyvärr är stan överkommersialiserad och gatorna är fyllda av souvenirbutiker som säljer vävda sjalar, silversmycken, skinnprylar, jadearmband och annat tingel tangel.
Tillbaka till början på resan:
På Kunmings flygplats började jag prata med två amerikaner som var här i Kina och jobbade med ett datorsystem till OS. Nu var de dock på semester och hade passande nog precis kommit från Lijiang. De rekomenderade ställen att besöka, restauranger att äta på och en behandling att prova på. Ställen att besöka reducerades i och med väderförhållandena, men vi hann med Lijiangs gamla delar och "måsteplatserna" närmast stan. Restauranger besöktes både morgon, middag och kväll. Båda kvällarna hamnade vi på "Blue Papaya", ett ställe som ägs av en kines som ser ut som Jimmy Page(!). Första kvällen beställde vi in allehanda smårätter och var mycket nöjda med det mesta. "Jimmy Page" satt vid bordet bredvid oss och kalasade tillsammans med ett gäng vänner. Igår kväll satte vi oss på övervåningen (i fredags satt vi på uteterrassen) efter att ha läst menyn på stället tvärs över bäcken och Sara valde valde bort det på grund av möjligheten att äta kanin. Hur som helst så hamnade vi på Blue Papaya igen. Den här gången beställde vi in Hot Pot. När jag har ätit hot pot tidigare får man in en buljong/soppa som står och kokar på en platta på bordet. Utöver soppan får/beställer man in kött skuret i tunna skivor, grönsaker, svamp osv. som sedan läggs ner i buljongen allteftsom man vill äta de olika delikatesserna. Det vi beställde visade sig vara en soppa med någon slags svamp, skinka och en halv broilerkyckling (om du frågar mig så tyckte jag att det mest var den halvan av kycklingen man normalt sett inte äter t ex. huvud, fötter och andra ben). Jag tyckte (trots tre månader här i kina) att det var lite sådär. Sara tyckte mest inte. När vi hade gett upp försöken att äta broilersoppan tänkte vi dricka upp våra två flaskor öl och sedan bege oss vidare för att finna ny föda.
Jimmy Page satt vid ett bord i hörnet av lokalen och när han lade märke till oss gick han fram med två glas och en flaska vin i handen och hälsade oss välkommna tillbaka. Trevligt!
När vi närmade oss att gå började två trubadurer att spela så vi bestämde oss för att stanna kvar. Vi beställde in två av de godaste rätterna från i fredags och fick njuta av flera välspelade och skönsjungna låtar på både kinesiska och engelska. Trubadurernas talang var en kraftig kontrast mot den trubadur vi stötte på dagen innan. Medans vi satt och åt i fredags vandrade en kille runt med gitarren på magen, en mic i headset och en förstärkare på ryggen. Han spelade låtar på beställning från gäster på restaurangerna i närheten. Tyvärr hade han inte insett vikten av att varesig stämma gitarren, sjunga rent eller dra ner förstärkaren så att den inte distar. Det hela kan kategoriseras som tragikomiskt...
Mellan de två middagarna på Blue Papaya har vi hunnit med att äta frukost på Prague Café, fika på Petit Lijiang Bookcafé och ätit lunch på Mama Fu's (som för övrigt (enligt oss) sereverar stans bästa baba (en lokal (Naxi-folket) brödvariant som klassas som ett måste om man är i Lijiang (även om det går att få tag på det i Shanghai på vägen mellan lägenheten och bussen till jobbet)). Maten här i Yunnan är generellt sett mycket bättre än i Shanghai.
Den behandlingen vi blev tipsade om, men tyvärr inte hittade, var en öronrengöring/tonterapi som innehöll allt från rakning och vaxborttagning till en stålspiral som pillas in i örat och tonsätts med en stor (lågfrekvent) stämgaffel. Vi hittade aldrig de som utförde denna typ av behandling (troligtvis på grund av vädret) och kan därför bara redogöra för händelseförloppet i andra hand.
När vi kom till Lijiangs flygplats hoppade vi in i en taxi och bad chauffören att åka till ett hotell som vi sett ut på förhand i Lonely Planet. Gamla stan i Lijiang är avstängt för biltrafik så taxin lämnade av oss i utkanten. Precis som stora delar av den övriga tiden så regnade det ganska kraftigt när taxin lämnade oss till vårt öde. Det första vi fick göra var att köpa paraplyer (som troligtvis är dubbelt så dyrt när det regnar) och få tag på en karta (vilket visade sig vara lätt, men att få tag på en vettig karta är mycket svårare). Efter en stunds irrande frågar en tjej (på engelska) om vi har något hotell och vi svarar att vi är på väg till ett men att vi inte har bokat något rum. Hon frågar vad vi betalar för rummet och sänker priset på ett rum hos sig med en tredjedel. Det slutar med att vi bor på ett litet hotell nära torget i mitten på stan. Priset på rummet är lågt, men sängarna är hårda. Hur som helst så var det skönt att slippa vandra runt i regnet och försöka leta reda på ett hotell med en karta som är kraftigt undermålig.
Det visade sig att vädret i den här delen av Kina är långt ifrån de 35 grader och sol som vi lämnade i Shanghai. När vi kom till Lijiang frös vi som hundar och utöka klädförrådet med en jacka och några sjalar.
Av väderleksrapporterna att döma så var det en bättre idé att åka tillbaka till Kunming och spendera, förhoppningsvis soliga, två dagar (måndag och tisdag) istället för att vara kvar i Lijiang eller Dali och bli blöta av det regn som förväntas falla de närmsta dagarna. Det hela har resulterat i att vi idag har spenderat åtta timmar i buss på landsvägarna mellan Lijiang och Kunming. Vägarna var tillräckligt stora för att det skulle vara behagligt att åka men också tillräckligt små för att få möjligheten att betrakta landskapet runtomkring.
Dagens äventyr var när vi stannade på en vägkrog för att äta lunch. Vi hamnade lite efter övriga bussresenärer och visste därför inte hur det hela gick till när vi väl kom in i restaurangen. Vi beställde in ris och ett par grönsaksrätter efter damen i kassans rekomendation (meny på engelska var bara att glömma). Tydligen skulle vi ha gått in i köket och gjort våra beställningar, men vi fick maten i alla fall. Maten smakade bra och vi hann tillbaka till bussen innan den avgick. De åtta timmarna i bussen gick oväntat smärtfritt.
Väl tillbaka i Kunming har vi ätit varsin nudelsoppa på the Loft och druckit makalöst goda kaffedrinkar på Salvador's. Vi hoppas på att väderleksrapporterna för Kunming de närmsta dagarna stämmer lika bra som för Lijiang de senaste dagarna.
För övrigt kan sägas att jag är något överraskad och mycket nöjd med att jag lyckas få taxichaufförerna att köra oss dit vi vill. Hittills har vi kommit fram varje gång, vilket är ett mycket bra facit med tanke på min nivå av kinesiska!
Kiwi: Rapport från helgen begivenheter från både vindsarbete och Fröviforsfiske önskas givetvis. Är det tillräckligt klart på vinden för att kunna ta emot oss som gäster när vi kommer hem? Eller får vi nöja oss med att njuta på balkongen?
LK: Rapport och fiskarna kommer senare, men ryktet säger att det är skönt. Ha en härlig semester!
Bilder från våra begivenheter kommer vad det lider...
Sara har somnat för länge sedan och det är hög tid för mig att sova så jag orkar med morgondagens tripp till västra bergen (Xi Shan).
Tillbaka till början på resan:
På Kunmings flygplats började jag prata med två amerikaner som var här i Kina och jobbade med ett datorsystem till OS. Nu var de dock på semester och hade passande nog precis kommit från Lijiang. De rekomenderade ställen att besöka, restauranger att äta på och en behandling att prova på. Ställen att besöka reducerades i och med väderförhållandena, men vi hann med Lijiangs gamla delar och "måsteplatserna" närmast stan. Restauranger besöktes både morgon, middag och kväll. Båda kvällarna hamnade vi på "Blue Papaya", ett ställe som ägs av en kines som ser ut som Jimmy Page(!). Första kvällen beställde vi in allehanda smårätter och var mycket nöjda med det mesta. "Jimmy Page" satt vid bordet bredvid oss och kalasade tillsammans med ett gäng vänner. Igår kväll satte vi oss på övervåningen (i fredags satt vi på uteterrassen) efter att ha läst menyn på stället tvärs över bäcken och Sara valde valde bort det på grund av möjligheten att äta kanin. Hur som helst så hamnade vi på Blue Papaya igen. Den här gången beställde vi in Hot Pot. När jag har ätit hot pot tidigare får man in en buljong/soppa som står och kokar på en platta på bordet. Utöver soppan får/beställer man in kött skuret i tunna skivor, grönsaker, svamp osv. som sedan läggs ner i buljongen allteftsom man vill äta de olika delikatesserna. Det vi beställde visade sig vara en soppa med någon slags svamp, skinka och en halv broilerkyckling (om du frågar mig så tyckte jag att det mest var den halvan av kycklingen man normalt sett inte äter t ex. huvud, fötter och andra ben). Jag tyckte (trots tre månader här i kina) att det var lite sådär. Sara tyckte mest inte. När vi hade gett upp försöken att äta broilersoppan tänkte vi dricka upp våra två flaskor öl och sedan bege oss vidare för att finna ny föda.
Jimmy Page satt vid ett bord i hörnet av lokalen och när han lade märke till oss gick han fram med två glas och en flaska vin i handen och hälsade oss välkommna tillbaka. Trevligt!
När vi närmade oss att gå började två trubadurer att spela så vi bestämde oss för att stanna kvar. Vi beställde in två av de godaste rätterna från i fredags och fick njuta av flera välspelade och skönsjungna låtar på både kinesiska och engelska. Trubadurernas talang var en kraftig kontrast mot den trubadur vi stötte på dagen innan. Medans vi satt och åt i fredags vandrade en kille runt med gitarren på magen, en mic i headset och en förstärkare på ryggen. Han spelade låtar på beställning från gäster på restaurangerna i närheten. Tyvärr hade han inte insett vikten av att varesig stämma gitarren, sjunga rent eller dra ner förstärkaren så att den inte distar. Det hela kan kategoriseras som tragikomiskt...
Mellan de två middagarna på Blue Papaya har vi hunnit med att äta frukost på Prague Café, fika på Petit Lijiang Bookcafé och ätit lunch på Mama Fu's (som för övrigt (enligt oss) sereverar stans bästa baba (en lokal (Naxi-folket) brödvariant som klassas som ett måste om man är i Lijiang (även om det går att få tag på det i Shanghai på vägen mellan lägenheten och bussen till jobbet)). Maten här i Yunnan är generellt sett mycket bättre än i Shanghai.
Den behandlingen vi blev tipsade om, men tyvärr inte hittade, var en öronrengöring/tonterapi som innehöll allt från rakning och vaxborttagning till en stålspiral som pillas in i örat och tonsätts med en stor (lågfrekvent) stämgaffel. Vi hittade aldrig de som utförde denna typ av behandling (troligtvis på grund av vädret) och kan därför bara redogöra för händelseförloppet i andra hand.
När vi kom till Lijiangs flygplats hoppade vi in i en taxi och bad chauffören att åka till ett hotell som vi sett ut på förhand i Lonely Planet. Gamla stan i Lijiang är avstängt för biltrafik så taxin lämnade av oss i utkanten. Precis som stora delar av den övriga tiden så regnade det ganska kraftigt när taxin lämnade oss till vårt öde. Det första vi fick göra var att köpa paraplyer (som troligtvis är dubbelt så dyrt när det regnar) och få tag på en karta (vilket visade sig vara lätt, men att få tag på en vettig karta är mycket svårare). Efter en stunds irrande frågar en tjej (på engelska) om vi har något hotell och vi svarar att vi är på väg till ett men att vi inte har bokat något rum. Hon frågar vad vi betalar för rummet och sänker priset på ett rum hos sig med en tredjedel. Det slutar med att vi bor på ett litet hotell nära torget i mitten på stan. Priset på rummet är lågt, men sängarna är hårda. Hur som helst så var det skönt att slippa vandra runt i regnet och försöka leta reda på ett hotell med en karta som är kraftigt undermålig.
Det visade sig att vädret i den här delen av Kina är långt ifrån de 35 grader och sol som vi lämnade i Shanghai. När vi kom till Lijiang frös vi som hundar och utöka klädförrådet med en jacka och några sjalar.
Av väderleksrapporterna att döma så var det en bättre idé att åka tillbaka till Kunming och spendera, förhoppningsvis soliga, två dagar (måndag och tisdag) istället för att vara kvar i Lijiang eller Dali och bli blöta av det regn som förväntas falla de närmsta dagarna. Det hela har resulterat i att vi idag har spenderat åtta timmar i buss på landsvägarna mellan Lijiang och Kunming. Vägarna var tillräckligt stora för att det skulle vara behagligt att åka men också tillräckligt små för att få möjligheten att betrakta landskapet runtomkring.
Dagens äventyr var när vi stannade på en vägkrog för att äta lunch. Vi hamnade lite efter övriga bussresenärer och visste därför inte hur det hela gick till när vi väl kom in i restaurangen. Vi beställde in ris och ett par grönsaksrätter efter damen i kassans rekomendation (meny på engelska var bara att glömma). Tydligen skulle vi ha gått in i köket och gjort våra beställningar, men vi fick maten i alla fall. Maten smakade bra och vi hann tillbaka till bussen innan den avgick. De åtta timmarna i bussen gick oväntat smärtfritt.
Väl tillbaka i Kunming har vi ätit varsin nudelsoppa på the Loft och druckit makalöst goda kaffedrinkar på Salvador's. Vi hoppas på att väderleksrapporterna för Kunming de närmsta dagarna stämmer lika bra som för Lijiang de senaste dagarna.
För övrigt kan sägas att jag är något överraskad och mycket nöjd med att jag lyckas få taxichaufförerna att köra oss dit vi vill. Hittills har vi kommit fram varje gång, vilket är ett mycket bra facit med tanke på min nivå av kinesiska!
Kiwi: Rapport från helgen begivenheter från både vindsarbete och Fröviforsfiske önskas givetvis. Är det tillräckligt klart på vinden för att kunna ta emot oss som gäster när vi kommer hem? Eller får vi nöja oss med att njuta på balkongen?
LK: Rapport och fiskarna kommer senare, men ryktet säger att det är skönt. Ha en härlig semester!
Bilder från våra begivenheter kommer vad det lider...
Sara har somnat för länge sedan och det är hög tid för mig att sova så jag orkar med morgondagens tripp till västra bergen (Xi Shan).
fredag 11 juli 2008
Högre upp och längre in
Efter knappt två dagar i Kunming utan att göra det turistiga man ska göra här drar vi vidare till Lijiang som ligger 40 minuters flygresa nordväst om Kunming. Planen var egentligen att åka till Lijiang och göra en tvådagarsutflykt till "the Tiger Leaping Gorge" som skall vara riktigt spektakulärt och bra uppvärmning inför vandringen som väntar för mig helgen efter vår hemkomst. TLG är en djup floddal med en vandringsled längs en av sidorna.
Ryktet säger: Åk dit!
Men Vädret säger: Gör något annat!
Väderleksrapporterna skvallrar om regn och åskskurar de närmsta dagarna så vi ha slagit TLG ur hågen eftersom vandringsstigarna blir till lerbäckar vid regnväder. Vi åker ändå till Lijiang och plannerar att gå/cykla/åka runt så mycket vi kan mellan regnskurarna. Vi har inte bestämt oss för hemresesättet ännu, men eventuellt åker vi buss via Dali på vägen tillbaka till Kunming. Ytterligare redogörelse och fotografier lämnas efter resan.
Sista dagen i Kunming (tisdag) har vi planerat in en dags vistelse på "hot springs" spa. Där väntar förutom varma källor och vanlig massage även fiskmassage (vilket innebär bad i en pool där ett stort antal småfiskar simmar runt och äter upp gammal hud från kroppen). Förhoppningsvis slipper vi bassängen med pirayor eller andra blodtörstiga fiskar...
Nu bär det av till flygplatsen!
Ryktet säger: Åk dit!
Men Vädret säger: Gör något annat!
Väderleksrapporterna skvallrar om regn och åskskurar de närmsta dagarna så vi ha slagit TLG ur hågen eftersom vandringsstigarna blir till lerbäckar vid regnväder. Vi åker ändå till Lijiang och plannerar att gå/cykla/åka runt så mycket vi kan mellan regnskurarna. Vi har inte bestämt oss för hemresesättet ännu, men eventuellt åker vi buss via Dali på vägen tillbaka till Kunming. Ytterligare redogörelse och fotografier lämnas efter resan.
Sista dagen i Kunming (tisdag) har vi planerat in en dags vistelse på "hot springs" spa. Där väntar förutom varma källor och vanlig massage även fiskmassage (vilket innebär bad i en pool där ett stort antal småfiskar simmar runt och äter upp gammal hud från kroppen). Förhoppningsvis slipper vi bassängen med pirayor eller andra blodtörstiga fiskar...
Nu bär det av till flygplatsen!
onsdag 9 juli 2008
Ankomna till Kunming
Efter sen morgon, frukost och början på packning (Sara packade sitt och jag skrev blogg och...) genomförde jag Shanghais (kanske) sista träningspass.
_____________
Träningslogg: Även den här gången var det fruktansvärt varmt (inte så konstigt eftersom jag sprang mitt på dagen). Inte heller den här gången ville jag springa något långpass i 35 graders värme och strålande sol. Det fick bli ännu ett pass med 800-metersintervaller. Den här gången hann jag med sex intervaller innan värmen fick mig att mattas av. Jag sprang de 800 metrarna på mellan 3:31 och 3:45. Bra tempo och jag tror att jag skulle orka mycket längre om det inte vore för den fruktansvärda värmen.
--------
Dagens invägning: 85,2 kg. Nu blir det uppehåll från invägningar innan det är dags för de två slutgiltiga utvägningarna. Vi får se vad två veckors semester kan göra. Hjälpa eller skälpa.
-------
_____________
När träningen var avklarad, duschen var duschad och det något försenade förmiddagskaffet var uppdrucket drog vi vidare till skräddaren och provade Saras klänning (inte jag, bara Sara). Den satt perfekt så några justeringar var inte nödvändiga. Dagen fortsatte längs "the Bund" och en en sväng upp i "the Oriental Pearl Tower". Man ser rättså bra från 350 m. Det var en trevligt även om upplevelsen av solnedgången över Shanghais skyline mattades något av diset som låg över staden (men det skall sägas att det var en av de klaraste dagarna sen jag kom hit till Kina).
På vägen till restaurangen vi åt på passerade vi ett kvällshetsigt Nanjing Rd. Det är fortfarande obegripligt hur många det är som kan leva på att kränga klockor, väskor och blinkande leksaker till folk på öppen gata. Restaurangen vi åt på bjöd på pasta vilket smakade godare i min mun än i Saras. Innan kvällen var slut hann vi med en sväng till Xintiandi och dricka ett par drinkar på ett lounge-ig uteservering. Sara var nöjd, medan jag blev sittande med tidernas sämsta Mojjito. En hel buske myntablad körda i mixern tillsammans med övriga ingredienser. Inte helt rätt sätt att göra...
Vid lunch idag bar det av till Kunming och framåt sen eftermiddag anlände vi till TCG Nordica. Vi blev visade till en lägenhet där det finns rum för åtta personer men just nu bor det bara en småländsk textilkonstnär i lägenheten. För hundra kulor per natt har vi tillgång till sovrum, badrum, kök, dator med internetuppkoppling och dessutom ingår tvättning och städning! När vi hade landat en stund i lägenheten gick vi och åt på "the Loft". En restaurang/café i samma område som Nordica som ligger riktigt lugnt och fint inne på en innergård. Med mer tid i Kunming skulle vi säkert återvända fler gånger. Vi fortsatte med att ströva utan mål på Kunmings gator. Inget jättespännande, men jag har precis fått ett mail från Hanna som tipsar om vart vi skall ta vägen resten av tiden här i Kunming. Förutom Kunming har vi bestämt oss för att åka på en 3-4 dagars tur till de norra delarna av Yunnanprovinsen. En av medarbetarna på Nordica guidar och arrangerar liknande resor och vi skall prata med henne i morgon eftermiddag om vart vi vill åka och vad som är lämpligt så här års.
Vädret är helt annorlunda här än vad det är i Shanghai. 30-35 grader och ångbastu är utbytt mot 20-25 grader och behagligt. Vi får nog till och med inhandla oss varsin tröja för att inte frysa framåt kvällen. Skönt!
Jonas: Explosionsrisken var riktigt hög vid förra löptillfället. Den här gången klarade jag mig något bättre, men var rättså slak efter 45 minuter (inkl. uppvärmning).
Märk väl att det inte är jag som delar ut arbetsuppgifter via min blogg även om det skulle kännas naturligt. Däremot undrar jag om information är utskickad till alla berörda parter?
Philip: Har du gjort din del av jobbet?
Nu är det, trots någorlunda tidig timma, dags att sova. Morgondagen har mycket att erbjuda och man vill gärna att krafterna skall räcka hela vägen.
_____________
Träningslogg: Även den här gången var det fruktansvärt varmt (inte så konstigt eftersom jag sprang mitt på dagen). Inte heller den här gången ville jag springa något långpass i 35 graders värme och strålande sol. Det fick bli ännu ett pass med 800-metersintervaller. Den här gången hann jag med sex intervaller innan värmen fick mig att mattas av. Jag sprang de 800 metrarna på mellan 3:31 och 3:45. Bra tempo och jag tror att jag skulle orka mycket längre om det inte vore för den fruktansvärda värmen.
--------
Dagens invägning: 85,2 kg. Nu blir det uppehåll från invägningar innan det är dags för de två slutgiltiga utvägningarna. Vi får se vad två veckors semester kan göra. Hjälpa eller skälpa.
-------
_____________
När träningen var avklarad, duschen var duschad och det något försenade förmiddagskaffet var uppdrucket drog vi vidare till skräddaren och provade Saras klänning (inte jag, bara Sara). Den satt perfekt så några justeringar var inte nödvändiga. Dagen fortsatte längs "the Bund" och en en sväng upp i "the Oriental Pearl Tower". Man ser rättså bra från 350 m. Det var en trevligt även om upplevelsen av solnedgången över Shanghais skyline mattades något av diset som låg över staden (men det skall sägas att det var en av de klaraste dagarna sen jag kom hit till Kina).
På vägen till restaurangen vi åt på passerade vi ett kvällshetsigt Nanjing Rd. Det är fortfarande obegripligt hur många det är som kan leva på att kränga klockor, väskor och blinkande leksaker till folk på öppen gata. Restaurangen vi åt på bjöd på pasta vilket smakade godare i min mun än i Saras. Innan kvällen var slut hann vi med en sväng till Xintiandi och dricka ett par drinkar på ett lounge-ig uteservering. Sara var nöjd, medan jag blev sittande med tidernas sämsta Mojjito. En hel buske myntablad körda i mixern tillsammans med övriga ingredienser. Inte helt rätt sätt att göra...
Vid lunch idag bar det av till Kunming och framåt sen eftermiddag anlände vi till TCG Nordica. Vi blev visade till en lägenhet där det finns rum för åtta personer men just nu bor det bara en småländsk textilkonstnär i lägenheten. För hundra kulor per natt har vi tillgång till sovrum, badrum, kök, dator med internetuppkoppling och dessutom ingår tvättning och städning! När vi hade landat en stund i lägenheten gick vi och åt på "the Loft". En restaurang/café i samma område som Nordica som ligger riktigt lugnt och fint inne på en innergård. Med mer tid i Kunming skulle vi säkert återvända fler gånger. Vi fortsatte med att ströva utan mål på Kunmings gator. Inget jättespännande, men jag har precis fått ett mail från Hanna som tipsar om vart vi skall ta vägen resten av tiden här i Kunming. Förutom Kunming har vi bestämt oss för att åka på en 3-4 dagars tur till de norra delarna av Yunnanprovinsen. En av medarbetarna på Nordica guidar och arrangerar liknande resor och vi skall prata med henne i morgon eftermiddag om vart vi vill åka och vad som är lämpligt så här års.
Vädret är helt annorlunda här än vad det är i Shanghai. 30-35 grader och ångbastu är utbytt mot 20-25 grader och behagligt. Vi får nog till och med inhandla oss varsin tröja för att inte frysa framåt kvällen. Skönt!
Jonas: Explosionsrisken var riktigt hög vid förra löptillfället. Den här gången klarade jag mig något bättre, men var rättså slak efter 45 minuter (inkl. uppvärmning).
Märk väl att det inte är jag som delar ut arbetsuppgifter via min blogg även om det skulle kännas naturligt. Däremot undrar jag om information är utskickad till alla berörda parter?
Philip: Har du gjort din del av jobbet?
Nu är det, trots någorlunda tidig timma, dags att sova. Morgondagen har mycket att erbjuda och man vill gärna att krafterna skall räcka hela vägen.
tisdag 8 juli 2008
Sightseeing i Shanghai
En lång morgon, sen frukost och seg start inledde gårdagen. Vi promenerade bort till Cloud9 och åt frukostefterrätt och drack frukostkaffet på Cold Stone creamary. Det innebär att man väljer en kombination av glass och smaksättning som dom blandar ihop på ett frysbord (därav namnet). Sara åt en kaffeglass med kolasås, mandelkross och någon slags kaka och jag åt en "Strawberry Banana Rendezvous". Svingott om du frågar mig och konceptet skulle gott och väl kunna vara en hit hemma i Sverige.
På Cloud9 fortsatte vi till Carrefour för att ta en titt på "min" mataffär och fastnade en stund vid fiskdisken och hittade en ny favoritfisk. Kolla in tänderna...
Dagen fortsatte medelst metro till Peoples Park där vi strövade runt en stund innan vi besökte Shanghai museum of contemporary art. Några sjysta konstverk och luftkonditionering var väl värt pengarna.
Efter museibesöket gick färden vidare till Taikan Rd. Det är ett kvarter med gamla hus som har börjat rustas upp,. En häftig blandning av gammalt och nytt, "vanliga" kineser som bor i området och massor med små restauranger, gallerier och små klädbutiker. Tyvärr dog batteriet i kameran (och extrabatteriet var hemma i lägenheten) efter en kort fotosession på en liten katt som Sara fascinerades över. Oturligt nog var stora delar av butikerna och restaurangerna stängda när vi var där, troligtvis på grund av ombyggnationer i området. Taikan Rd (ingång i gränd 248) är väl värt ett besök om man är i Shanghai.
Hungern började göra sig påmind och vi gick till ett restaurang (snarare en lounge) och åt varsin matig macka på takterrassen och avslutade målet med varsin fruktsmoothie. (Inte heller här togs det några kort)
Vi tog vägen förbi copymarketen på Nanjing Rd på vägen hem och tillgodosåg Saras fetish för Converse-skor. Med tre nya par till Sara och ett par till mig slängde vi oss in i en taxi och for hemåt. En kort mellanlandning i lägenheten efterföljdes av en ordentlig omgång massage. Två och en halv timmes knådning från topp till tå fick mig att må bra och Sara att gnälla lite om ett uppkommet blåmärke på ländryggen. Däremot blev hon lycklig över att få valkar och naglar på på fötterna avskurna i lagom tjocklek/längd.
Väl hemma igen delade vi på en halv vattenmelon och åt en knäckemacka med ost. Jag tror inte att Sara förstår storheten med att få äta en knäckemacka här borta. Hon skulle behöva äta kineskäk några veckor för att uppskatta de svenska delikatesserna lite mer. Själv njöt jag i fulla drag av min knäckemacka...
----------
Dagens invägning: 84,9 kg. Jag håller stilen trots att semstern är här och Sara har kommit med lite svenskt godis (vilket jag i och för sig inte har ätit mer än en mycket liten del av).
----------
Kiwi: En mugghållare from hell kanske kan passa bra hemma i erat kök...
Kjolar och shorts är inget som bränns, det blir liksom inte så bra då. Däremot kan skräddaren ta måtten från ett redan välsittande plagg och föra över dessa mått till ett nytt plagg.
På Cloud9 fortsatte vi till Carrefour för att ta en titt på "min" mataffär och fastnade en stund vid fiskdisken och hittade en ny favoritfisk. Kolla in tänderna...
Dagen fortsatte medelst metro till Peoples Park där vi strövade runt en stund innan vi besökte Shanghai museum of contemporary art. Några sjysta konstverk och luftkonditionering var väl värt pengarna.
Efter museibesöket gick färden vidare till Taikan Rd. Det är ett kvarter med gamla hus som har börjat rustas upp,. En häftig blandning av gammalt och nytt, "vanliga" kineser som bor i området och massor med små restauranger, gallerier och små klädbutiker. Tyvärr dog batteriet i kameran (och extrabatteriet var hemma i lägenheten) efter en kort fotosession på en liten katt som Sara fascinerades över. Oturligt nog var stora delar av butikerna och restaurangerna stängda när vi var där, troligtvis på grund av ombyggnationer i området. Taikan Rd (ingång i gränd 248) är väl värt ett besök om man är i Shanghai.
Hungern började göra sig påmind och vi gick till ett restaurang (snarare en lounge) och åt varsin matig macka på takterrassen och avslutade målet med varsin fruktsmoothie. (Inte heller här togs det några kort)
Vi tog vägen förbi copymarketen på Nanjing Rd på vägen hem och tillgodosåg Saras fetish för Converse-skor. Med tre nya par till Sara och ett par till mig slängde vi oss in i en taxi och for hemåt. En kort mellanlandning i lägenheten efterföljdes av en ordentlig omgång massage. Två och en halv timmes knådning från topp till tå fick mig att må bra och Sara att gnälla lite om ett uppkommet blåmärke på ländryggen. Däremot blev hon lycklig över att få valkar och naglar på på fötterna avskurna i lagom tjocklek/längd.
Väl hemma igen delade vi på en halv vattenmelon och åt en knäckemacka med ost. Jag tror inte att Sara förstår storheten med att få äta en knäckemacka här borta. Hon skulle behöva äta kineskäk några veckor för att uppskatta de svenska delikatesserna lite mer. Själv njöt jag i fulla drag av min knäckemacka...
----------
Dagens invägning: 84,9 kg. Jag håller stilen trots att semstern är här och Sara har kommit med lite svenskt godis (vilket jag i och för sig inte har ätit mer än en mycket liten del av).
----------
Kiwi: En mugghållare from hell kanske kan passa bra hemma i erat kök...
Kjolar och shorts är inget som bränns, det blir liksom inte så bra då. Däremot kan skräddaren ta måtten från ett redan välsittande plagg och föra över dessa mått till ett nytt plagg.
måndag 7 juli 2008
Shanghai hälsade Sara varmt välkommen
Gårdagen bjöd på temperaturer runt 37 grader, något mindre luftfuktighet än tidigare i veckan men långt mycket varmare och fuktigare än vad Sara är van vid. Vi höll oss inne långt in på eftermiddagen eftersom Sara behövde sova för att klara av att vara vaken under kvällen.
Vi började med att åka till "Fabric market" som är ett hus innehållande ett hundratal skräddare. Jag provade kostymen jag beställde i förra veckan. Tyvärr lite stor, men det är inget som inte går att ändra. Sara beställde en klänning och kopierade en av sina favoritkjolar. Jag själv kopierade ett par shorts och ett par byxor. När vi kommer tillbaka den 20:e så får vi se hur det blir.
Fabric market ligger i närheten av the Bund och Yuyuan Gardens/Bazar i östra delen av centrum. Vi gick från fabric market och tog en sväng inne i Yuyuan Bazar som är ett av de turisttätaste områdena i Shanghai. Det blev en kortvarig visit, men vi han med att dela på en cesar salad wrap och dricka en kopp kaffe på Starbucks innan vi gick vidare. Inte långt senare mötte vi upp ett större sällskap som var samlat för att äta middag och vinka adjö till LaiKim, Winsons syster, som åker hem till Sverige nu i veckan. Det var en trevlig tillställning med stor blandning på klientelet som var där. Svenskar, fransoser och kineser dominerade till antalet. Det var Shanghainesiskt käk som gällde för dagen och det är något som generellt set inte faller oss svenskar i smaken. Det är för sött, men med många olika rätter på bordet går det att hitta sina favoriter och äta sig mätt ändå.
På vägen hem stannade vi och fick oss en fotmassage. Riktigt nice efter en (även om det inte var särskillt lång) dag på stan.
___________________
Träningslogg: Ingen träning under dagen och ingen träning är heller inplanerad för idag.
--------
Dagens invägning: 84,9 kg. Jag verkar ha stabiliserat mig runt 85. Skönt! Nu är det snart dags för nästa ryck!
--------
När jag slutade på jobbet i fredags fick jag en present. Jag fick ett teset. Tackar, men åbäket är både stort och tungt. Ska jag hyra en kontainer för att få hem det eller? Ja ja, god tanke, vi får se om det kommer hem till sverige. I så fall så skall jag bjuda på te på kinesiskt vis.
Kiwi: Sara tackar för välkomnandet även om hon fortfarande sover.
Givetvis har jag inte manipulerat röstningen. Hur skulle det se ut!? Vore fint med lite In flames på Anexet. Håller du utkik efter biljetter? Jag tror att Sara är sugen på att följa med...
Mugghållarna lämnade jag på jobbet, men det kanske går att hitta något liknande om man letar tillräckligt mycket. Vill ni ha en hemma hos er?
Vi började med att åka till "Fabric market" som är ett hus innehållande ett hundratal skräddare. Jag provade kostymen jag beställde i förra veckan. Tyvärr lite stor, men det är inget som inte går att ändra. Sara beställde en klänning och kopierade en av sina favoritkjolar. Jag själv kopierade ett par shorts och ett par byxor. När vi kommer tillbaka den 20:e så får vi se hur det blir.
Fabric market ligger i närheten av the Bund och Yuyuan Gardens/Bazar i östra delen av centrum. Vi gick från fabric market och tog en sväng inne i Yuyuan Bazar som är ett av de turisttätaste områdena i Shanghai. Det blev en kortvarig visit, men vi han med att dela på en cesar salad wrap och dricka en kopp kaffe på Starbucks innan vi gick vidare. Inte långt senare mötte vi upp ett större sällskap som var samlat för att äta middag och vinka adjö till LaiKim, Winsons syster, som åker hem till Sverige nu i veckan. Det var en trevlig tillställning med stor blandning på klientelet som var där. Svenskar, fransoser och kineser dominerade till antalet. Det var Shanghainesiskt käk som gällde för dagen och det är något som generellt set inte faller oss svenskar i smaken. Det är för sött, men med många olika rätter på bordet går det att hitta sina favoriter och äta sig mätt ändå.
På vägen hem stannade vi och fick oss en fotmassage. Riktigt nice efter en (även om det inte var särskillt lång) dag på stan.
___________________
Träningslogg: Ingen träning under dagen och ingen träning är heller inplanerad för idag.
--------
Dagens invägning: 84,9 kg. Jag verkar ha stabiliserat mig runt 85. Skönt! Nu är det snart dags för nästa ryck!
--------
När jag slutade på jobbet i fredags fick jag en present. Jag fick ett teset. Tackar, men åbäket är både stort och tungt. Ska jag hyra en kontainer för att få hem det eller? Ja ja, god tanke, vi får se om det kommer hem till sverige. I så fall så skall jag bjuda på te på kinesiskt vis.
Kiwi: Sara tackar för välkomnandet även om hon fortfarande sover.
Givetvis har jag inte manipulerat röstningen. Hur skulle det se ut!? Vore fint med lite In flames på Anexet. Håller du utkik efter biljetter? Jag tror att Sara är sugen på att följa med...
Mugghållarna lämnade jag på jobbet, men det kanske går att hitta något liknande om man letar tillräckligt mycket. Vill ni ha en hemma hos er?
söndag 6 juli 2008
Sara är ankommen
Sara landade i svinottan och jag var på flygplatsen och mötte henne. Både mitt eget samvete och omröstningen här på bloggen talade sitt tydliga språk. Väl hemma i lägenheten visade det sig att Sara var mycket tröttare än jag. Jag hoppas att jag kan få fart på henne snart...
Gårdagen bjöd inte på mycket annat än att sova länge på morgonen, städa färdigt så lägenheten blev representabel, handla frukost och slösurfa. Det var läskigt varmt så jag höll mig inomhus fram till efter mörkrets inbrott då jag gick ut och handlade. För att förbereda inför ett par dagars träningsuppehåll tog jag mig iväg till löparbanan strax efter klockan tio.
_____________________
Träningslogg: Trots att klockan var efter tio när jag började löpa var det runt 30 grader varmt. Värmen lockar inte till långpass så jag bestämde mig för att springa 800 metersintervaller i något högre tempo än tänkt tävlingsfart. Jag inledde med två kilometers uppvärmning innan jag drog igång med intervallerna. Start varje fem minuter och en löptid på mellan 3:30 och 3:35. Jag tröttnade ordentligt på den femte intervallen och joggade ner istället för att gå på med ännu en intervall. Fem intervaller var något färre än jag hade räknat med, men förutom min för dåliga kondition så spelar nog både värmen och min under dagen dåliga mathållning (man är inte så sugen på att äta när det är >35 grader varm) in. Gårdagens träningspass är det träningspass jag har hållit högst tempo på och löpsteget kändes ganska bra. Jag ser med tillförsikt fram emot fler träningspass och framförallt mot träningspass i Sverige där luften är mer luft än vatten och troligtvis håller en mer moderat temperatur.
-----------
Invägning: 85,1 kg. Stadigt runt 85, vi får se vad två veckors semester med Sara innebär för viktutvecklingen...
-----------
Roberth: Kul att du är tillbaka och njut av Touren i fulla drag!
Gårdagen bjöd inte på mycket annat än att sova länge på morgonen, städa färdigt så lägenheten blev representabel, handla frukost och slösurfa. Det var läskigt varmt så jag höll mig inomhus fram till efter mörkrets inbrott då jag gick ut och handlade. För att förbereda inför ett par dagars träningsuppehåll tog jag mig iväg till löparbanan strax efter klockan tio.
_____________________
Träningslogg: Trots att klockan var efter tio när jag började löpa var det runt 30 grader varmt. Värmen lockar inte till långpass så jag bestämde mig för att springa 800 metersintervaller i något högre tempo än tänkt tävlingsfart. Jag inledde med två kilometers uppvärmning innan jag drog igång med intervallerna. Start varje fem minuter och en löptid på mellan 3:30 och 3:35. Jag tröttnade ordentligt på den femte intervallen och joggade ner istället för att gå på med ännu en intervall. Fem intervaller var något färre än jag hade räknat med, men förutom min för dåliga kondition så spelar nog både värmen och min under dagen dåliga mathållning (man är inte så sugen på att äta när det är >35 grader varm) in. Gårdagens träningspass är det träningspass jag har hållit högst tempo på och löpsteget kändes ganska bra. Jag ser med tillförsikt fram emot fler träningspass och framförallt mot träningspass i Sverige där luften är mer luft än vatten och troligtvis håller en mer moderat temperatur.
-----------
Invägning: 85,1 kg. Stadigt runt 85, vi får se vad två veckors semester med Sara innebär för viktutvecklingen...
-----------
Roberth: Kul att du är tillbaka och njut av Touren i fulla drag!
lördag 5 juli 2008
And of she go
Nu har Sara gått igenom säkerhetskontrollen på Arlanda (enligt sms från Beo och Lotta). Om ganska precis 16 timmar landar hon på Pudong-flygplatsen här i Shanghai. 06:35 imorgon bitti närmare bestämt. Vi har kommit överrens om att hon tar sig hit till min lägenhet på egen hand. Borde jag åka och hämta henne? Taxi i en och en halv timme och 160 Yuan klockan halv sex på morgonen. Borde jag? Rösta!
Igår var sista arbetsdagen. Nice! Skönt med semester, skönt att slippa lunchen i matsalen och skönt att slippa gå upp i svinottan och åka skakig bussfärd en timme varje morgon.
Jag lyckades pussla ihop resursbehoven för att producera 15 resp 20 maskiner per dag. Jag lyckades också pussla ihop den maximala produktionskapaciteten i det nuvarande produktionssystemet och vad som krävs för att kunna komma förbi de begränsande faktorerna. Nu har de lite att jobba på här borta...
Igår var det halv idrottsdag på jobbet. Jag deltog inte. Lite tråkigt kan tyckas, men jag hade lite andra planer.
_________________
Träningslogg: Jag var ute och sprang klockan två igår eftermiddags. Vid det laget hade någon skruvat upp temperaturen till ca 35 grader. Det var knappt att det kändes svalare när det fläktade. På löparbanan är det dessutom dåligt med skugga. I en upplevd temperatur närmare kokpunkten än fryspunkten bestämde jag mig ganska snart för att inte springa så långt. Efter en uppvärmningskilometer i 5:30 tempo växlade jag upp till mitt tänkta kivhh-tempo, 5:00/km. Pulsen var uppe på nästan 130 redan efter den raska promenaden till löparbanan. Kroppen hade fullt upp med att bara försöka kyla sig och då valde jag att springa. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Pulsen steg ständigt från det att jag började springa och slutade på smått otroliga (för den farten jag höll) 190 bpm. Jag höll ut i fyra km i hettan och därmed kom jag fram till att jag inte är så bra på att hantera hög värme samtidigt som jag anstränger mig. På vägen hemåt gick pulsen aldrig under 133 bpm, men när jag kom in i min kraftigt luftkonditionerade lägenhet sjönk pulsen med 20 bpm på en minut. Hur som helst så är jag mycket nöjd över att jag tog mig iväg!
---------
Dagens invägning: 84,9 kg. Vätskebrist eller del av en nedåtvikande kurva?
---------
__________________
Innan löpningen följde jag med tyskarna till skräddaren. Jag hämtade upp mina skjortor som såg riktigt bra ut förutom att en av dem hade fel krage. Jag tror att jag måste säga till om saken...Jag och Sara ska dit imorgon så då kan jag ta med mig skjortan. För övrigt så tror jag att de ska få kopiera att par shorts åt mig.
Min mobiltelefon (eller snarare mobilnätet för internationella simkort) fungerade inte igår eftermiddag/kväll. Sjukt jobbigt att leta reda på folk som man har bestämt träff med men inte var och när. Jag pysslade med att leta reda på folk vid två tillfällen under kvällen. Först med att leta reda på tyskarna och sen leta reda på Winson. Telefonen fungerade sporadiskt under tidig kväll och jag kunde därför få tag på tyskarna och meddela vart vi skulle träffas. Eftersom jag inte hade varit tillräckligt precis i min förklaring över exakt träffpunkt så blev det en halvtimmes extrajobb att faktiskt hitta varandra. Planen var att äta "brazilian barbecue", helt enkelt: ät så mycket kött du vill. Jag visste att den skulle ligga i närheten av Jing an Temple, men det var omöjligt att hitta restaurangen. Efter 40 minuters letande ringde jag Winson (lyckades ringa upp efter 15 försök) som meddelade att restaurangen var stängd för renovering. Efter det dystra beskedet åkte vi vidare till Xintiandi och hoppade in på den tyska restaurangen ”der Paulaner”. När wienerschnitzeln kom in visade det sig att vi nog egentligen bara hade behövt beställa en portion att dela på. Sjukt mycket mat. När maten var uppäten till hälften och stopet var tomt på öl bröt vi upp. De skulle gå vidare till någon mexikansk klubb och jag gav mig iväg för att leta reda på Winson och hans kamrater. Min telefon hade vid det här laget gett upp fullständigt och jag lånade Thomas telefon (som tydligen fungerade). Jag fick en dålig beskrivning av Winson, men kunde i alla fall åka till rätt metrostation. Väl där irrade jag mig fram och tillbaka på vad som visade sig vara rätt gata, men eftersom jag inte kunde ringa och få bekräftat var jag skulle gå så fortsatte irrandet. Efter en stund sprang jag på en fransyska som gärna lånade ut sin mobiltelefon med kinesiskt abonnemang och Winson hittades efter ytterligare tio minuter.
Under kvällen träffade jag bland annat på en kinesisk flicka som ger lite hopp till det kinesiska folket. Hon hade ett helt annat driv, självständighet och klarsynthet än alla andra jag har träffat på. Hon jobbade med PR och mediarelationer för något utländskt företag och var på väg till Paris för att studera manegement. Om hälften av kineserna hade tio procent av den här tjejens driv och förmåga att ifrågasätta så skulle Kina se helt annorlunda ut. Kul att se något annat än tjejer i 22-25 årsåldern som går klädda i vad deras mammor har handlat och lagt fram på sängen med en miss Kitty ryggsäck med ett gossedjur hängandes i dragkedjan.
Framåt nattkröken var det nästan behagligt ute och jag bestämde mig för att gå hem i sommarnatten.
Ett fall framåt för ÖSK.Ett mål gjort mot AIK och säsongens totala målskörd ökade med 25 procent. Men om man bara gör ett mål får man inte släppa in fyra. Vad är det som händer egentligen!? Erik, det är hög tid för dig att ta tag i det här!
Johan: Fint med lite andrahandsrapporter från andras fisketurer, men vad är det för skyttekung som Mattias talar om? (Jag antar att inte Mattias är här på bloggen och läser när han är vid Usken och njuter)Håll i en vecka till! Själv ska jag njuta av semestern i fulla drag redan idag.
Beo och Lotta: Härmed lägger jag ner diskussionen om ditt eventuella deltagande i höstens stora evenemang. Däremot så erbjuder jag dig att följa med på några löparrundor när jag kommer hem. För det behöver du inhandla ett par skor. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ.Tack för välkomnandet hem till Sverige. Får vi boka in en grillmiddag lagom till ankomsten? Philip plockar upp oss på Arlanda och vi borde vara tillbaka till Örebro strax efter nio den 22 juli (eventuellt kan Philip också vara hungrig).
Nu skall jag ta tag i den sista städningen och hängande av tvätten så lägenheten ser respektabel ut när Sara kommer imorgon.
För övrigt kan jag nu meddela (när Sara inte längre kan läsa bloggen) att jag i förra veckan ägnade mig åt något som närmast kan beskrivas som kärlek. Jag inhandlade pärlor på marknaden i Beijing senast jag var där och ägnade delar av en eftermiddag åt att trä halsband. Det är inte någon sysselsättning som roar mig mer än att diska eller sopa golvet, men eftersom jag tror att Sara kommer att bli glad och överraskad var det förhoppningsvis värt timmarna jag lade ner.
Igår gjorde för övrigt ett gammalt svenskt punkband sig påmint igen. Dock inte mer än bandnamnet. Bekymret var lyckligtvis kortvarigt och symtomen verkar vara helt borta. Sök på deras låtar ”Spriten räddade oss från sporten” eller ”Sossarnas fel” så förstår ni vad jag led av.
Igår var sista arbetsdagen. Nice! Skönt med semester, skönt att slippa lunchen i matsalen och skönt att slippa gå upp i svinottan och åka skakig bussfärd en timme varje morgon.
Jag lyckades pussla ihop resursbehoven för att producera 15 resp 20 maskiner per dag. Jag lyckades också pussla ihop den maximala produktionskapaciteten i det nuvarande produktionssystemet och vad som krävs för att kunna komma förbi de begränsande faktorerna. Nu har de lite att jobba på här borta...
Igår var det halv idrottsdag på jobbet. Jag deltog inte. Lite tråkigt kan tyckas, men jag hade lite andra planer.
_________________
Träningslogg: Jag var ute och sprang klockan två igår eftermiddags. Vid det laget hade någon skruvat upp temperaturen till ca 35 grader. Det var knappt att det kändes svalare när det fläktade. På löparbanan är det dessutom dåligt med skugga. I en upplevd temperatur närmare kokpunkten än fryspunkten bestämde jag mig ganska snart för att inte springa så långt. Efter en uppvärmningskilometer i 5:30 tempo växlade jag upp till mitt tänkta kivhh-tempo, 5:00/km. Pulsen var uppe på nästan 130 redan efter den raska promenaden till löparbanan. Kroppen hade fullt upp med att bara försöka kyla sig och då valde jag att springa. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Pulsen steg ständigt från det att jag började springa och slutade på smått otroliga (för den farten jag höll) 190 bpm. Jag höll ut i fyra km i hettan och därmed kom jag fram till att jag inte är så bra på att hantera hög värme samtidigt som jag anstränger mig. På vägen hemåt gick pulsen aldrig under 133 bpm, men när jag kom in i min kraftigt luftkonditionerade lägenhet sjönk pulsen med 20 bpm på en minut. Hur som helst så är jag mycket nöjd över att jag tog mig iväg!
---------
Dagens invägning: 84,9 kg. Vätskebrist eller del av en nedåtvikande kurva?
---------
__________________
Innan löpningen följde jag med tyskarna till skräddaren. Jag hämtade upp mina skjortor som såg riktigt bra ut förutom att en av dem hade fel krage. Jag tror att jag måste säga till om saken...Jag och Sara ska dit imorgon så då kan jag ta med mig skjortan. För övrigt så tror jag att de ska få kopiera att par shorts åt mig.
Min mobiltelefon (eller snarare mobilnätet för internationella simkort) fungerade inte igår eftermiddag/kväll. Sjukt jobbigt att leta reda på folk som man har bestämt träff med men inte var och när. Jag pysslade med att leta reda på folk vid två tillfällen under kvällen. Först med att leta reda på tyskarna och sen leta reda på Winson. Telefonen fungerade sporadiskt under tidig kväll och jag kunde därför få tag på tyskarna och meddela vart vi skulle träffas. Eftersom jag inte hade varit tillräckligt precis i min förklaring över exakt träffpunkt så blev det en halvtimmes extrajobb att faktiskt hitta varandra. Planen var att äta "brazilian barbecue", helt enkelt: ät så mycket kött du vill. Jag visste att den skulle ligga i närheten av Jing an Temple, men det var omöjligt att hitta restaurangen. Efter 40 minuters letande ringde jag Winson (lyckades ringa upp efter 15 försök) som meddelade att restaurangen var stängd för renovering. Efter det dystra beskedet åkte vi vidare till Xintiandi och hoppade in på den tyska restaurangen ”der Paulaner”. När wienerschnitzeln kom in visade det sig att vi nog egentligen bara hade behövt beställa en portion att dela på. Sjukt mycket mat. När maten var uppäten till hälften och stopet var tomt på öl bröt vi upp. De skulle gå vidare till någon mexikansk klubb och jag gav mig iväg för att leta reda på Winson och hans kamrater. Min telefon hade vid det här laget gett upp fullständigt och jag lånade Thomas telefon (som tydligen fungerade). Jag fick en dålig beskrivning av Winson, men kunde i alla fall åka till rätt metrostation. Väl där irrade jag mig fram och tillbaka på vad som visade sig vara rätt gata, men eftersom jag inte kunde ringa och få bekräftat var jag skulle gå så fortsatte irrandet. Efter en stund sprang jag på en fransyska som gärna lånade ut sin mobiltelefon med kinesiskt abonnemang och Winson hittades efter ytterligare tio minuter.
Under kvällen träffade jag bland annat på en kinesisk flicka som ger lite hopp till det kinesiska folket. Hon hade ett helt annat driv, självständighet och klarsynthet än alla andra jag har träffat på. Hon jobbade med PR och mediarelationer för något utländskt företag och var på väg till Paris för att studera manegement. Om hälften av kineserna hade tio procent av den här tjejens driv och förmåga att ifrågasätta så skulle Kina se helt annorlunda ut. Kul att se något annat än tjejer i 22-25 årsåldern som går klädda i vad deras mammor har handlat och lagt fram på sängen med en miss Kitty ryggsäck med ett gossedjur hängandes i dragkedjan.
Framåt nattkröken var det nästan behagligt ute och jag bestämde mig för att gå hem i sommarnatten.
Ett fall framåt för ÖSK.Ett mål gjort mot AIK och säsongens totala målskörd ökade med 25 procent. Men om man bara gör ett mål får man inte släppa in fyra. Vad är det som händer egentligen!? Erik, det är hög tid för dig att ta tag i det här!
Johan: Fint med lite andrahandsrapporter från andras fisketurer, men vad är det för skyttekung som Mattias talar om? (Jag antar att inte Mattias är här på bloggen och läser när han är vid Usken och njuter)Håll i en vecka till! Själv ska jag njuta av semestern i fulla drag redan idag.
Beo och Lotta: Härmed lägger jag ner diskussionen om ditt eventuella deltagande i höstens stora evenemang. Däremot så erbjuder jag dig att följa med på några löparrundor när jag kommer hem. För det behöver du inhandla ett par skor. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ.Tack för välkomnandet hem till Sverige. Får vi boka in en grillmiddag lagom till ankomsten? Philip plockar upp oss på Arlanda och vi borde vara tillbaka till Örebro strax efter nio den 22 juli (eventuellt kan Philip också vara hungrig).
Nu skall jag ta tag i den sista städningen och hängande av tvätten så lägenheten ser respektabel ut när Sara kommer imorgon.
För övrigt kan jag nu meddela (när Sara inte längre kan läsa bloggen) att jag i förra veckan ägnade mig åt något som närmast kan beskrivas som kärlek. Jag inhandlade pärlor på marknaden i Beijing senast jag var där och ägnade delar av en eftermiddag åt att trä halsband. Det är inte någon sysselsättning som roar mig mer än att diska eller sopa golvet, men eftersom jag tror att Sara kommer att bli glad och överraskad var det förhoppningsvis värt timmarna jag lade ner.
Igår gjorde för övrigt ett gammalt svenskt punkband sig påmint igen. Dock inte mer än bandnamnet. Bekymret var lyckligtvis kortvarigt och symtomen verkar vara helt borta. Sök på deras låtar ”Spriten räddade oss från sporten” eller ”Sossarnas fel” så förstår ni vad jag led av.
fredag 4 juli 2008
Sista dagen på jobbet
Det blev ingen presentation igår och musiklyssnandet övergick via ilskna hardcoregänget Raised fist till kaosrockarna Norma Jean. Musik är bra för själen!
Gårdagkvällen gick åt till att bringa lite ordning i lägenheten för att välkommna Sara med ett trevligare boende än något som ser ut som ett tredje världskrig. Jag packade till och med en av resveskorna så delar av jobbet är gjort och den stundande semestern får vara just semester. Eftersom jag åkte iväg med två fulla väskor och har köpt på mig en hel del prylar (läs kläder/skor) så får jag jobba lite med att få med mig allt hem. Tur att Sara bara har en väska med sig på vägen hit.
Jag avslutade gårdagen med en thaimassage. Jag borde ha anat oråd när dom frågade mig om jag inte ville ha oljemassagen istället. Massösen var inte erfaren på thaiområdet. Inte obekvämt på något sätt, men inte i närheten av hur bra det var förra gången. Jag får prova igen för att se om det var en engångsföreteelse...
_____________________
Träningslogg: Ingen träning igårkväll mer än för svettkörtlarna. Regn på förmiddag och en skvätt på eftermiddagen och stark sol däremellan. 30+ grader varmt och 100% luftfuktighet är inget man går runt i obemärkt. Ingen löpträning alltså, däremot lite "hotellgymnastik" innan kvällsdusch.
-----------
Dagens invägning: 85,3 kg. Med viss rädsla steg jag upp på vågen i morse. Tre veckors frossande i mat och i hög grad utebliven träning kändes inte som optimala förutsättningar. Resultatet får ses som en seger. Drygt ett kg att tappa under semestern. Det får bli mycket promenader...
-----------
_____________________
Jag väntar fortfarande på tid att få presentera mitt arbete och det är därför jag använder min "arbetstid" till att skriva inlägg på min blogg. Mitt arbete är slutfört och jag ska bara lämna över. Städa skrivbordet kan jag ju inte göra det första jag gör på dagen!?
Idag är det idrottsdag på eftermiddagen. Ja ni läste rätt! Idrottsdag, precis som i skolan. Efter lunch åker alla som vill iväg till en idrottsplats på en skola i närheten och delas upp i fyra lag. Sen tävlas/leks det resten av eftermiddagen. Jag har valt att inte förnedra kineserna med min överlägsna uthållighet, styrka, kordination och balans.
Istället för hopp och lek med mina kollegor räknar jag med ett träningspass och städa det sista i lägenheten innan jag ansluter till mina tyska kollegor för att äta middag. De åker tillbaka till Korea imorgon och behöver vallas runt lite till här i stan.
Kiwi: Jag väljer att varken ta med mig paraplylöpning eller century eggs hem till Sverige. Om det är utveckling av vår kultur det var fråga om så är det helt andra saker man ska ta med sig härifrån. Bland annat vore det intressant att ta med sig en diskussion om (och dessutom diskutera det här) hur det kommer sig att det kommunistiska Kina kan vara så ultrakapitalistiskt och folket fortfarande tycker att kommunismen är en bra idé.
Var det någon storlek på krokodilen som Mr Molin MMSade till dig? Som sagt så är jag tacksam över att ni sparar alla fina fiskar till mig.
Philip: Dimensionen som replikskiftena här på bloggen ger upphov till är nog inte annat än en mental illusion eftersom den inte tillför någon ytterligare riktning i det fyrkordinatiga system som vi kallar för rumstiden. Dessutom har Steven nyligen talat om för mig att intelligent liv inte kan finnas i annat än tredimensionella rum. Den ytterligare dimensionen är visserligen av en helt annan natur än tid och rum och att säga att det är en imaginär dimension vore fel eftersom t ex. tidsdimesionen har en imaginär axel (jmf imaginära tal) och därmed skulle replikskiftena här på innebära en förskjutning på 90 grader mot någon av de andra dimensionsaxlarna. Att tro att replikskiftena innebär att världen välsignats med en helt ny dimension skulle innebära att Steven och hans gelikar måste börja räkna om allt eftersom en ny faktor har kommit i beräkningarna.
Jämfört med fotoner, kvarkar och andra småsaker så är du relativt stor trots jämförelsen med himlakroppar, men som du säger, även storleken är relativ.
Beo: Vad nummerlapparna beträffar så har du nog rätt. Du kanske kan få dispens om det är nummerlappen som sätter käppar i hjulen. Eller är problemet att man måste springa i två mil bara för att komma tillbaka till samma plats?
För att ytterligare locka dig (eftersom jag vet att du är rättså sugen) till höstens stora händelse kan jag tänka mig ett litet vad. Om du slår mig så hjälper jag dig att måla resten av fönstrena (för visst är det några kvar!?), fixa bastun, ekan, bakstugekvisten eller annat projekt du har gett dig in på.
Gårdagkvällen gick åt till att bringa lite ordning i lägenheten för att välkommna Sara med ett trevligare boende än något som ser ut som ett tredje världskrig. Jag packade till och med en av resveskorna så delar av jobbet är gjort och den stundande semestern får vara just semester. Eftersom jag åkte iväg med två fulla väskor och har köpt på mig en hel del prylar (läs kläder/skor) så får jag jobba lite med att få med mig allt hem. Tur att Sara bara har en väska med sig på vägen hit.
Jag avslutade gårdagen med en thaimassage. Jag borde ha anat oråd när dom frågade mig om jag inte ville ha oljemassagen istället. Massösen var inte erfaren på thaiområdet. Inte obekvämt på något sätt, men inte i närheten av hur bra det var förra gången. Jag får prova igen för att se om det var en engångsföreteelse...
_____________________
Träningslogg: Ingen träning igårkväll mer än för svettkörtlarna. Regn på förmiddag och en skvätt på eftermiddagen och stark sol däremellan. 30+ grader varmt och 100% luftfuktighet är inget man går runt i obemärkt. Ingen löpträning alltså, däremot lite "hotellgymnastik" innan kvällsdusch.
-----------
Dagens invägning: 85,3 kg. Med viss rädsla steg jag upp på vågen i morse. Tre veckors frossande i mat och i hög grad utebliven träning kändes inte som optimala förutsättningar. Resultatet får ses som en seger. Drygt ett kg att tappa under semestern. Det får bli mycket promenader...
-----------
_____________________
Jag väntar fortfarande på tid att få presentera mitt arbete och det är därför jag använder min "arbetstid" till att skriva inlägg på min blogg. Mitt arbete är slutfört och jag ska bara lämna över. Städa skrivbordet kan jag ju inte göra det första jag gör på dagen!?
Idag är det idrottsdag på eftermiddagen. Ja ni läste rätt! Idrottsdag, precis som i skolan. Efter lunch åker alla som vill iväg till en idrottsplats på en skola i närheten och delas upp i fyra lag. Sen tävlas/leks det resten av eftermiddagen. Jag har valt att inte förnedra kineserna med min överlägsna uthållighet, styrka, kordination och balans.
Istället för hopp och lek med mina kollegor räknar jag med ett träningspass och städa det sista i lägenheten innan jag ansluter till mina tyska kollegor för att äta middag. De åker tillbaka till Korea imorgon och behöver vallas runt lite till här i stan.
Kiwi: Jag väljer att varken ta med mig paraplylöpning eller century eggs hem till Sverige. Om det är utveckling av vår kultur det var fråga om så är det helt andra saker man ska ta med sig härifrån. Bland annat vore det intressant att ta med sig en diskussion om (och dessutom diskutera det här) hur det kommer sig att det kommunistiska Kina kan vara så ultrakapitalistiskt och folket fortfarande tycker att kommunismen är en bra idé.
Var det någon storlek på krokodilen som Mr Molin MMSade till dig? Som sagt så är jag tacksam över att ni sparar alla fina fiskar till mig.
Philip: Dimensionen som replikskiftena här på bloggen ger upphov till är nog inte annat än en mental illusion eftersom den inte tillför någon ytterligare riktning i det fyrkordinatiga system som vi kallar för rumstiden. Dessutom har Steven nyligen talat om för mig att intelligent liv inte kan finnas i annat än tredimensionella rum. Den ytterligare dimensionen är visserligen av en helt annan natur än tid och rum och att säga att det är en imaginär dimension vore fel eftersom t ex. tidsdimesionen har en imaginär axel (jmf imaginära tal) och därmed skulle replikskiftena här på innebära en förskjutning på 90 grader mot någon av de andra dimensionsaxlarna. Att tro att replikskiftena innebär att världen välsignats med en helt ny dimension skulle innebära att Steven och hans gelikar måste börja räkna om allt eftersom en ny faktor har kommit i beräkningarna.
Jämfört med fotoner, kvarkar och andra småsaker så är du relativt stor trots jämförelsen med himlakroppar, men som du säger, även storleken är relativ.
Beo: Vad nummerlapparna beträffar så har du nog rätt. Du kanske kan få dispens om det är nummerlappen som sätter käppar i hjulen. Eller är problemet att man måste springa i två mil bara för att komma tillbaka till samma plats?
För att ytterligare locka dig (eftersom jag vet att du är rättså sugen) till höstens stora händelse kan jag tänka mig ett litet vad. Om du slår mig så hjälper jag dig att måla resten av fönstrena (för visst är det några kvar!?), fixa bastun, ekan, bakstugekvisten eller annat projekt du har gett dig in på.
torsdag 3 juli 2008
Jag säger som Fylking
Äntligen!
________________
Träningslogg: Eftersom träningsloggen mer eller mindre har uteblivit de senaste veckorna på grund av diverse komplikationer så är det med glädje jag åter igen sätter två streck i bloggen och noterar träningsmängd. Men lite förkylningskänsla kvar i kroppen, men tillräckligt frisk för att ta de första stapplande stegen gav jag mig ut på en försiktig sex kilometersrunda. Jag hade Joe med mig och det lugna tempot vi började skruvades upp en aning för varje varv. Vi nådde aldrig något våldsamt tempo och klarade av de sex kilometerarna på 35:45.
Löpningen i all ära men den stora behållningen var trots allt regnet och hur det påverkade Joe. Det började dugga samtidigt som vi började springa. Efter två varv hade regnet tilltagit och Joe sa:
- I suggest that we stop running.
- Why? Sa jag.
- It's raining! Sa han och tittade på mig som om jag missat nått.
- It doesn't matter if you get wet from the inside och the outside. Svarade jag.
- You will catch a cold again. Svarade han innan han avvek från min sida. (till saken hör att det var 25 grader varmt i luften)
Ett halvt varv senare var han ikapp mig löpandes med ett paraply. Paraplyet åkte upp och ner allteftersom regnet tilltog eller minskade i kraft.
Jag har sett damer och farbröder som går/joggar långsamt med paraply, men inte trodde jag att Joe skulle slita upp ett bara för att det droppade lite. Å andra sidan är ju Alicia Keys "Rock musik" så jag litar inte riktigt på hans förmåga att ha åsikter och fatta beslut.
_________________
Tyvärr har det inte blivit några invägningar de senaste dagarna. Jag lovar att återkomma med en imorgon. Jag hade egentligen tänkt återuppta vägningarna idag, men även idag sov jag förbi mitt alarm och vaknade 18 minuter innan bussen lämnar stationen sju minuters promenad bort. Påklädning, tandborstning, hårvaxning (inte borttagning utan styling), packa dator och frukost och iväg till bussen. Utanför huset höll himlen på att trilla ner och jag gjorde rätt val när jag tog med mig paraplyet.
Mornar som den här är det gott att bo i ett land där man kan ta en taxi till busshållplatsen. Regn och tidsbrist påkallade detta behovet. Taxin (2-3 bilar) står utanför huset och väntar varje morgon och idag passade det utmärkt.
Gårdagens dåliga start med dåligt humör som resultat vändes till en bra dag med god effektivitet efter ett par timmars lyssnande på Rage agains the machine, Refused och In flames. Tänk vad musik med lite tryck i kan göra. Idag njuter jag istället av lite gammal heavy metal med Judas Priest och Iron maiden (och AC/DC som väl snarare är rock 'n' roll än heavy metal) i väntan på att chefen ska bli ledig så jag kan presentera mitt resultat.
Philip: Det är gott att läsa att du stöttar Beo i hans svaga sinne. Jag tror att det är den här typen av stöttning han behöver...
Vad gäller att gena genom dimesionerna så lyssnade jag på vad Steven Hawkins hade att säga om tidsresor och hopp (warpningar) inom samma rumstid igår. Eftersom jag somnade en bit in kapitlet så kan jag inte helt redogöra för hans resonemang, men jag hann med början i alla fall. Hopp i tid och rum verkar i teorin vara möjlig enligt de kvantmekansiska teorier som räknas som gällande, dock endast för mycket små partiklar. Även fast du har tappat både massa och volym så kan du inte räknas till de mycket små partiklarna. Ett alternativ kan ju vara att cykla.
Vad den stora vandringen beträffar så ser jag det, precis som du säger, som ditt jobb att arrangera logi. Vandringens sträckning har jag ju redan kollat upp. Kartor är det upp till Junne att fixa.
Att bli skjuten med laser av farbror blå är aldrig roligt och jag lider med dig. Om det är någon som kan känna medlidande så är det jag (men nog var du värd att vara av med körkortet ett tag!? I så fall hade jag kunnat lida ännu mer med dig). Tur att just pengar inte är någon trång sektor...
Beo: Bloggning är definitivt ett kommunikationssystem som är regelvidrigt i den forntida regelboken. Där står den nog å andra sidan att kroppen är gjord för att springa som främsta transportmedel...
Snällt av er att ni skickar er dotter för att hämta mig. Jag ser fram emot det.
Edit (tillägg i efterhand):
Mötet med chef och gruppchef klockan nio sköts en timme till klockan tio på grund av att en leverantör var här och tekniska specifikationer skulle diskuteras. Helt ok eftersom jag inte hade något annat för mig. Sen dess har tiden gått och jag har hunnit med att äta lunch. Nu har det gått en dryg timme sen lunch och ingen har sagt nått om när vi skall ha mötet. Lite irriterande tycker jag, men jag står väl inte högst upp i hierarkin så jag får vackert vänta, men kunde dom inte ha sagt att vi skjuter på det till i eftermiddag eller till imorgon bitti!?
Musiklyssnandet har under tiden gått från relativs snälla AC/DC och Iron maiden via Mustasch (hårdrock från Göteborg som definitivt måste provas om man inte redan är bekant med musiken) och In Flames (Göteborgsmetal eller melodisk metal) till Opeth och Meshuggah (som båda är riktigt hårda, dödsmetall resp. progressiv/trash-metal). Att övergå till hårdare och hårdare musik allteftersom man blir mer och mer upprörd över något fungerar utmärkt som humörsvängningsdämpare. Strålande att andra kan vara upprörda åt en! Trots kollegor som inte gör som jag vill så är jag vid gott mod. Det värsta som kan hända är att jag lämnar skrivbordet ostädat imorgon (och det gör ju ingenting eftersom det är så billigt att hyra in någon som gör det åt en).
Med tanke på sista meningen inom parantes i förra stycket så chattade jag med en traineekollega som är i Bangalore, Indien, igår. Där är arbetskraften så billig att man ofta får med en operatör om man hyr/köper en maskin. Hyr en kaffeapparat och du får en kaffeapparatsoperatör på köpet!
För ett par veckor sen fick vi en ny vattenautomat till kontoret och i förra veckan fick vi en mugg hållare också... (dock ingen vattenautomatsoperatör som man troligtvis hade fått i Indien)
På Carrefour kan man köpa "American almonds". Goda är dom också.
Yeah right! Kolla stavningen på vad det är som är "nice" egentligen.
Det närmaste "teast" jag kunde hitta är den här kombinerade tekokaren och brödrosten (tea + toast = teast).
Det går bra att köpa fisk också. Är de trötta på botten (eller de som simmar med buken i vädret) billigare än dom pigga?
________________
Träningslogg: Eftersom träningsloggen mer eller mindre har uteblivit de senaste veckorna på grund av diverse komplikationer så är det med glädje jag åter igen sätter två streck i bloggen och noterar träningsmängd. Men lite förkylningskänsla kvar i kroppen, men tillräckligt frisk för att ta de första stapplande stegen gav jag mig ut på en försiktig sex kilometersrunda. Jag hade Joe med mig och det lugna tempot vi började skruvades upp en aning för varje varv. Vi nådde aldrig något våldsamt tempo och klarade av de sex kilometerarna på 35:45.
Löpningen i all ära men den stora behållningen var trots allt regnet och hur det påverkade Joe. Det började dugga samtidigt som vi började springa. Efter två varv hade regnet tilltagit och Joe sa:
- I suggest that we stop running.
- Why? Sa jag.
- It's raining! Sa han och tittade på mig som om jag missat nått.
- It doesn't matter if you get wet from the inside och the outside. Svarade jag.
- You will catch a cold again. Svarade han innan han avvek från min sida. (till saken hör att det var 25 grader varmt i luften)
Ett halvt varv senare var han ikapp mig löpandes med ett paraply. Paraplyet åkte upp och ner allteftersom regnet tilltog eller minskade i kraft.
Jag har sett damer och farbröder som går/joggar långsamt med paraply, men inte trodde jag att Joe skulle slita upp ett bara för att det droppade lite. Å andra sidan är ju Alicia Keys "Rock musik" så jag litar inte riktigt på hans förmåga att ha åsikter och fatta beslut.
_________________
Tyvärr har det inte blivit några invägningar de senaste dagarna. Jag lovar att återkomma med en imorgon. Jag hade egentligen tänkt återuppta vägningarna idag, men även idag sov jag förbi mitt alarm och vaknade 18 minuter innan bussen lämnar stationen sju minuters promenad bort. Påklädning, tandborstning, hårvaxning (inte borttagning utan styling), packa dator och frukost och iväg till bussen. Utanför huset höll himlen på att trilla ner och jag gjorde rätt val när jag tog med mig paraplyet.
Mornar som den här är det gott att bo i ett land där man kan ta en taxi till busshållplatsen. Regn och tidsbrist påkallade detta behovet. Taxin (2-3 bilar) står utanför huset och väntar varje morgon och idag passade det utmärkt.
Gårdagens dåliga start med dåligt humör som resultat vändes till en bra dag med god effektivitet efter ett par timmars lyssnande på Rage agains the machine, Refused och In flames. Tänk vad musik med lite tryck i kan göra. Idag njuter jag istället av lite gammal heavy metal med Judas Priest och Iron maiden (och AC/DC som väl snarare är rock 'n' roll än heavy metal) i väntan på att chefen ska bli ledig så jag kan presentera mitt resultat.
Philip: Det är gott att läsa att du stöttar Beo i hans svaga sinne. Jag tror att det är den här typen av stöttning han behöver...
Vad gäller att gena genom dimesionerna så lyssnade jag på vad Steven Hawkins hade att säga om tidsresor och hopp (warpningar) inom samma rumstid igår. Eftersom jag somnade en bit in kapitlet så kan jag inte helt redogöra för hans resonemang, men jag hann med början i alla fall. Hopp i tid och rum verkar i teorin vara möjlig enligt de kvantmekansiska teorier som räknas som gällande, dock endast för mycket små partiklar. Även fast du har tappat både massa och volym så kan du inte räknas till de mycket små partiklarna. Ett alternativ kan ju vara att cykla.
Vad den stora vandringen beträffar så ser jag det, precis som du säger, som ditt jobb att arrangera logi. Vandringens sträckning har jag ju redan kollat upp. Kartor är det upp till Junne att fixa.
Att bli skjuten med laser av farbror blå är aldrig roligt och jag lider med dig. Om det är någon som kan känna medlidande så är det jag (men nog var du värd att vara av med körkortet ett tag!? I så fall hade jag kunnat lida ännu mer med dig). Tur att just pengar inte är någon trång sektor...
Beo: Bloggning är definitivt ett kommunikationssystem som är regelvidrigt i den forntida regelboken. Där står den nog å andra sidan att kroppen är gjord för att springa som främsta transportmedel...
Snällt av er att ni skickar er dotter för att hämta mig. Jag ser fram emot det.
Edit (tillägg i efterhand):
Mötet med chef och gruppchef klockan nio sköts en timme till klockan tio på grund av att en leverantör var här och tekniska specifikationer skulle diskuteras. Helt ok eftersom jag inte hade något annat för mig. Sen dess har tiden gått och jag har hunnit med att äta lunch. Nu har det gått en dryg timme sen lunch och ingen har sagt nått om när vi skall ha mötet. Lite irriterande tycker jag, men jag står väl inte högst upp i hierarkin så jag får vackert vänta, men kunde dom inte ha sagt att vi skjuter på det till i eftermiddag eller till imorgon bitti!?
Musiklyssnandet har under tiden gått från relativs snälla AC/DC och Iron maiden via Mustasch (hårdrock från Göteborg som definitivt måste provas om man inte redan är bekant med musiken) och In Flames (Göteborgsmetal eller melodisk metal) till Opeth och Meshuggah (som båda är riktigt hårda, dödsmetall resp. progressiv/trash-metal). Att övergå till hårdare och hårdare musik allteftersom man blir mer och mer upprörd över något fungerar utmärkt som humörsvängningsdämpare. Strålande att andra kan vara upprörda åt en! Trots kollegor som inte gör som jag vill så är jag vid gott mod. Det värsta som kan hända är att jag lämnar skrivbordet ostädat imorgon (och det gör ju ingenting eftersom det är så billigt att hyra in någon som gör det åt en).
Med tanke på sista meningen inom parantes i förra stycket så chattade jag med en traineekollega som är i Bangalore, Indien, igår. Där är arbetskraften så billig att man ofta får med en operatör om man hyr/köper en maskin. Hyr en kaffeapparat och du får en kaffeapparatsoperatör på köpet!
För ett par veckor sen fick vi en ny vattenautomat till kontoret och i förra veckan fick vi en mugg hållare också... (dock ingen vattenautomatsoperatör som man troligtvis hade fått i Indien)
På Carrefour kan man köpa "American almonds". Goda är dom också.
Yeah right! Kolla stavningen på vad det är som är "nice" egentligen.
Det närmaste "teast" jag kunde hitta är den här kombinerade tekokaren och brödrosten (tea + toast = teast).
Det går bra att köpa fisk också. Är de trötta på botten (eller de som simmar med buken i vädret) billigare än dom pigga?
onsdag 2 juli 2008
God morgon? Eller kanske inte
Igår efter jobbet ringde Winson och frågade om jag ville följa med och äta middag tillsammans med Olivia, Johan, Ida och William. Johan och Ida åker hem idag så det var deras sista kväll här i Shanghai. Givetvis tackade jag ja till erbjudandet och anslöt till sällskapet en knapp timme senare. Det var kineskäk som skulle inmundigas och det mesta var riktigt gott. När middagen var avslutad åkte vi hem till deras lägenhet och småpratade en stund innan det var dags att avvika. Hemkomst vid tolvsnåret och det var hög tid att sova.
I morse väcktes jag av att mobiltelefonen ringde. Det var Joe som undrade om jag skulle med bussen, vilket givetvis var försent. Jag som aldrig försover mig!
Jag tror nästan att jag sov under tiden jag pratade med Joe i telefonen för jag vaknade först en halvtimme senare. En dusch, borsta tänderna, plocka med lite frukost och slänga sig in i en taxi. Taxichauffören ville inte åka dit jag ville åka så jag fick byta taxi. Inte heller han var intresserad av att köra till andra sidan stan (hallå! Det är erat jobb att köra folk dit dom vill!). Ett samtal till jobbet och jag tog metron istället. Jag hade inga pengar på mitt pendlarkort och skulle fylla på. Maskinen trasig. Istället fick jag köpa en enkelbiljett. Inga problem kan man tycka, men det var 300 andra som också skulle köpa biljett.
På toppen humör (not) kom jag medelst metro iväg mot jobbet. Det var fler som var på väg till jobbet kan man säga. Rusningstrafik på metron är något som till varje pris skall undvikas i fortsättningen. Ett par tusen kineser som svettas så det sprutar ur porerna intryckta som boskap i ett tåg. Väl värt att undvika.
Jag var tvungen att byta linje vid en av de större stationerna. Även denna gång var det fler än jag som skulle göra samma sak. Som jag har beskrivit tidigare så är kinesernas struktur vid in och utgång ur tåg inte den bästa. Även denna gång ställde sig påstigande och avstigande resenärer som linebackers i en amerikansk fotbollsmatch. Det knuffas och bråkas. Om jag skulle göra det här oftare så är det stor risk att jag skulle bruka våld på någon av alla dessa kineser som går och buffar och knuffar på en som om dom tror att man okynnes-står still.
Nu är jag hur som helst framme på jobbet och skall lägga sista handen på balanseringen vid en produktion på 20 maskiner om dagen.
Kiwi: Om du propsar så kan jag följa med och hålla dig i handen.
I morse väcktes jag av att mobiltelefonen ringde. Det var Joe som undrade om jag skulle med bussen, vilket givetvis var försent. Jag som aldrig försover mig!
Jag tror nästan att jag sov under tiden jag pratade med Joe i telefonen för jag vaknade först en halvtimme senare. En dusch, borsta tänderna, plocka med lite frukost och slänga sig in i en taxi. Taxichauffören ville inte åka dit jag ville åka så jag fick byta taxi. Inte heller han var intresserad av att köra till andra sidan stan (hallå! Det är erat jobb att köra folk dit dom vill!). Ett samtal till jobbet och jag tog metron istället. Jag hade inga pengar på mitt pendlarkort och skulle fylla på. Maskinen trasig. Istället fick jag köpa en enkelbiljett. Inga problem kan man tycka, men det var 300 andra som också skulle köpa biljett.
På toppen humör (not) kom jag medelst metro iväg mot jobbet. Det var fler som var på väg till jobbet kan man säga. Rusningstrafik på metron är något som till varje pris skall undvikas i fortsättningen. Ett par tusen kineser som svettas så det sprutar ur porerna intryckta som boskap i ett tåg. Väl värt att undvika.
Jag var tvungen att byta linje vid en av de större stationerna. Även denna gång var det fler än jag som skulle göra samma sak. Som jag har beskrivit tidigare så är kinesernas struktur vid in och utgång ur tåg inte den bästa. Även denna gång ställde sig påstigande och avstigande resenärer som linebackers i en amerikansk fotbollsmatch. Det knuffas och bråkas. Om jag skulle göra det här oftare så är det stor risk att jag skulle bruka våld på någon av alla dessa kineser som går och buffar och knuffar på en som om dom tror att man okynnes-står still.
Nu är jag hur som helst framme på jobbet och skall lägga sista handen på balanseringen vid en produktion på 20 maskiner om dagen.
Kiwi: Om du propsar så kan jag följa med och hålla dig i handen.
tisdag 1 juli 2008
Ingefära upp till knäna
Gårdagens arbetsinsats bjöd inte på något intressantare än att försöka pussla ihop balanseringen för 20 maskiner om dagen. Det jobbet ställer lite högre krav på mig, men jag hoppas att jag får ihop det mesta idag och kan avsluta det arbetet imorgon så jag har ett par dagar på mig att skriva någon slags rapport. Jag klarar nog av att knyta ihop säcken utan att lägga ner alltför stor del av min tid efter jobbet (ingen hoppas jag, men torsdag kväll kanske får vikas till arbete om jag inte är färdig tills dess).
Tyskarna jag spenderade delar av helgen med är här i Shanghai med omnejd hela veckan och verkar kräva lite support och sällskap som inköpsavdelningen inte vill eller kan bistå med. Det resulterade i att jag fick dra mig ner på stan och äta middag igår. Jag tog med dom till ett ställe som serverar mat från världens alla hörn. Framförallt det tyska damsällskapet är lite petig med maten och har tröttnat (efter tre veckor) på den koreanska maten. Eftersom det finns goda möjligheter att äta på olika västerländska restauranger varje dag i tio veckor här i Shanghai så är det lika bra att valla runt henne på några av dom så hon slipper asiatkäket.
God mat till ett resonabelt pris men egentligen lite onödigt med så mycket mat på en vardag utan träning. Jag får väl se det som att jag fyller på energireserverna (som om jag inte har gjort det i 28 år redan).
På vägen hem passerade jag samma massagesallong som i söndags och jag droppade in. Jag har många massager som måste masseras innan jag åker härifrån så det är lika bra att ligga i. På det här stället finns det en engelsk prislista (till skillnad från frisersallongen) och jag jobbar på att prova mig igenom sortimentet. Igår beställde jag en "ginger foot massage". Det hela började med ångbastu för underbenen (en tunna med urtag för benen, en ånggenerator och en handduk över tunnan). Sittandes på en pall med benen i bastutunnan var det gott med lite axelmassage. Efter bastubadandet stod tvagning av underben och fötter på tur. Med rena fötter drog massagen igång. Inget ovanligt och jag började undra vart själva ingefäran kom in. Det gjorde den efter massagen. Det innebar inpackning av underbenen i riven ingefära. Kall ingefära, ett par varma handdukar och luta sig tillbaka i fotöljen och njuta.
När ingefäran togs bort var det fortfarande en något brännande känsla kvar, precis som när man ätit stark mat. Lite märklig känsla på benen men helt klart inom njutbarhetens gräns.
När behandligen var över undrade massösen (som faktiskt pratade lite engelska) om jag ville fortsätta med oljemassage. Eftersom det var paketpris (paketet heter "Emperors love")på ingefära/olja så kunde jag inte motstå. En timmes massage senare var det hög tid för hemgång.
Med gårdagens tre olika behandlingar från menyn (ingefära/olja/emperors love) så har jag tillsammans med söndagens thaimassage klarat av det mest spännande på prislistan, men jag har inga planer på att avsluta avbetningen ändå.
Något sen sänggång resulterar tyvärr i att jag inte får så mycket sömn som jag behöver. Förkylningen ger sig inte trots att jag tyckte att jag var på god väg igår. Jag får lämna tyskarna till sitt öde idag och lägga mig tidigt. En tiotimmars nattsömn kan nog få kroppen att slå förkylningen ifrån sig.
LK: Välkommen tillbaka! Även om det givetvis är bättre att klara av bloggläsningen vid hemmadator istället för jobbdator. Sushin här i Shanghai var riktigt bra, men om man ska äta sushi på riktigt så är det väl Japan och ingen annan stans man skall åka!? Humorserier har jag svårt att se här eftersom internetuppkopplingen inte erbjuder det man önskar sig. Jag får kolla upp det när jag har återvänt till Sverige.
Charlotte: Ja, det är verkligen dags att lära henne mitt namn, men det ska väl inte vara några problem på tre veckor? Tjejen är väl lättlärd!? När du ändå är igång så kan du lära henne att säga: Jag vill ha min Sex Pistols-body!
Jonas: 399 pix för en adapter är inte så farligt. När jag var i Beijing var jag tvungen att köpa en adapter till min dator. I första affären jag gick till ville dom ha 1200 pengar på adaptern. Efter att ha omlokerat mig till ett elektronikvaruhus lite längre ut från centrum landade priset på 500 pengar. Det var visserligen inte adaptervägen, men så länge det är märkesprylar man ska ha så får man betala ordentligt för det.
Min rädsla för den asiatiska draken har inte direkt förvärrats under tiden jag har varit här. 4:1 (eller mer) ratiot gäller nog ganska generellt här borta. I en restaurang där man i Sverige skulle ha två kypare är det inte ovanligt med mellan tio och femton. Tyvärr blir inte servicen bättre, men det ser i alla fall ganska fullt ut på restaurangerna och arbetslösheten hålls i schack.
Som jag ser det med sommaraktivitetsplaneringen så är det i princip klart. Han behöver bara prata med stugägare och skicka ut mail om vad det är som gäller, resten är väl ganska klart.
Bror: Det snabba tillfrisknandet är tyvärr för sent att hoppas på eftersom jag har gått och dragit på den här skiten i en vecka, men med start från nu så hoppas jag också på ett snabbt tillfrisknande. Träningen blir ju som sagt lidande men motivationen finns kvar, om än kanske främst i att inte vilja dö innan halvmaran är avklarad i oktober. Träningsmöjligheterna de följande två veckorna (efter den här) kommer tyvärr vara något begränsade, men uppvägs möjligtvis av vansinnigt långa promenader på murar och i landsbygd. Börjar du få ordning på vädret här hemma? Kajaktur vill man ju helst bara göra i vackert väder och vindstilla. Fixa det tills jag kommer hem så hakar jag gärna på!
Beo: Om du ska vara med så tror jag att du måste ha nummerlapp...
Der Paulaner är inget ställe jag har varit på och låter som ett ställe jag inte gärna besöker. Om det är tyskar och lederhosen så tycker jag att det låter lite läskigt. Men jag kanske kan tipsa dom att gå dit ikväll medan jag ligger hemma och sover.
Tyskarna jag spenderade delar av helgen med är här i Shanghai med omnejd hela veckan och verkar kräva lite support och sällskap som inköpsavdelningen inte vill eller kan bistå med. Det resulterade i att jag fick dra mig ner på stan och äta middag igår. Jag tog med dom till ett ställe som serverar mat från världens alla hörn. Framförallt det tyska damsällskapet är lite petig med maten och har tröttnat (efter tre veckor) på den koreanska maten. Eftersom det finns goda möjligheter att äta på olika västerländska restauranger varje dag i tio veckor här i Shanghai så är det lika bra att valla runt henne på några av dom så hon slipper asiatkäket.
God mat till ett resonabelt pris men egentligen lite onödigt med så mycket mat på en vardag utan träning. Jag får väl se det som att jag fyller på energireserverna (som om jag inte har gjort det i 28 år redan).
På vägen hem passerade jag samma massagesallong som i söndags och jag droppade in. Jag har många massager som måste masseras innan jag åker härifrån så det är lika bra att ligga i. På det här stället finns det en engelsk prislista (till skillnad från frisersallongen) och jag jobbar på att prova mig igenom sortimentet. Igår beställde jag en "ginger foot massage". Det hela började med ångbastu för underbenen (en tunna med urtag för benen, en ånggenerator och en handduk över tunnan). Sittandes på en pall med benen i bastutunnan var det gott med lite axelmassage. Efter bastubadandet stod tvagning av underben och fötter på tur. Med rena fötter drog massagen igång. Inget ovanligt och jag började undra vart själva ingefäran kom in. Det gjorde den efter massagen. Det innebar inpackning av underbenen i riven ingefära. Kall ingefära, ett par varma handdukar och luta sig tillbaka i fotöljen och njuta.
När ingefäran togs bort var det fortfarande en något brännande känsla kvar, precis som när man ätit stark mat. Lite märklig känsla på benen men helt klart inom njutbarhetens gräns.
När behandligen var över undrade massösen (som faktiskt pratade lite engelska) om jag ville fortsätta med oljemassage. Eftersom det var paketpris (paketet heter "Emperors love")på ingefära/olja så kunde jag inte motstå. En timmes massage senare var det hög tid för hemgång.
Med gårdagens tre olika behandlingar från menyn (ingefära/olja/emperors love) så har jag tillsammans med söndagens thaimassage klarat av det mest spännande på prislistan, men jag har inga planer på att avsluta avbetningen ändå.
Något sen sänggång resulterar tyvärr i att jag inte får så mycket sömn som jag behöver. Förkylningen ger sig inte trots att jag tyckte att jag var på god väg igår. Jag får lämna tyskarna till sitt öde idag och lägga mig tidigt. En tiotimmars nattsömn kan nog få kroppen att slå förkylningen ifrån sig.
LK: Välkommen tillbaka! Även om det givetvis är bättre att klara av bloggläsningen vid hemmadator istället för jobbdator. Sushin här i Shanghai var riktigt bra, men om man ska äta sushi på riktigt så är det väl Japan och ingen annan stans man skall åka!? Humorserier har jag svårt att se här eftersom internetuppkopplingen inte erbjuder det man önskar sig. Jag får kolla upp det när jag har återvänt till Sverige.
Charlotte: Ja, det är verkligen dags att lära henne mitt namn, men det ska väl inte vara några problem på tre veckor? Tjejen är väl lättlärd!? När du ändå är igång så kan du lära henne att säga: Jag vill ha min Sex Pistols-body!
Jonas: 399 pix för en adapter är inte så farligt. När jag var i Beijing var jag tvungen att köpa en adapter till min dator. I första affären jag gick till ville dom ha 1200 pengar på adaptern. Efter att ha omlokerat mig till ett elektronikvaruhus lite längre ut från centrum landade priset på 500 pengar. Det var visserligen inte adaptervägen, men så länge det är märkesprylar man ska ha så får man betala ordentligt för det.
Min rädsla för den asiatiska draken har inte direkt förvärrats under tiden jag har varit här. 4:1 (eller mer) ratiot gäller nog ganska generellt här borta. I en restaurang där man i Sverige skulle ha två kypare är det inte ovanligt med mellan tio och femton. Tyvärr blir inte servicen bättre, men det ser i alla fall ganska fullt ut på restaurangerna och arbetslösheten hålls i schack.
Som jag ser det med sommaraktivitetsplaneringen så är det i princip klart. Han behöver bara prata med stugägare och skicka ut mail om vad det är som gäller, resten är väl ganska klart.
Bror: Det snabba tillfrisknandet är tyvärr för sent att hoppas på eftersom jag har gått och dragit på den här skiten i en vecka, men med start från nu så hoppas jag också på ett snabbt tillfrisknande. Träningen blir ju som sagt lidande men motivationen finns kvar, om än kanske främst i att inte vilja dö innan halvmaran är avklarad i oktober. Träningsmöjligheterna de följande två veckorna (efter den här) kommer tyvärr vara något begränsade, men uppvägs möjligtvis av vansinnigt långa promenader på murar och i landsbygd. Börjar du få ordning på vädret här hemma? Kajaktur vill man ju helst bara göra i vackert väder och vindstilla. Fixa det tills jag kommer hem så hakar jag gärna på!
Beo: Om du ska vara med så tror jag att du måste ha nummerlapp...
Der Paulaner är inget ställe jag har varit på och låter som ett ställe jag inte gärna besöker. Om det är tyskar och lederhosen så tycker jag att det låter lite läskigt. Men jag kanske kan tipsa dom att gå dit ikväll medan jag ligger hemma och sover.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
