Connectivitetsproblem under helgen har inneburit ofrivilligt bloggfri helg. Varje gång jag har varit på väg att logga in för att skriva så har internet lagt av. Är det månne den stora elektroniska kinesiska muren som börjar gräva sig igenom VPN-tunneln jag har till Volvos server i Göteborg!?
Hur som helst så har helgen varit mycket trevlig om än något fartdämpad på grund av min segdragna förkylning (som dock verkar vara på väg att släppa).
Fredagkvällen bjöd på Tepaniaki (vet inte om det stavas så) vilket innebär sushi i alla dess former och en kock som står och tillagar alla möjliga rätter på ett stekbord som alla sitter runt. Man har alltså en kock per bord(!). Vi inledde med lax, tonfisk och någon slags bläckfisk. Rått förstås. Riktigt gott, men det var köttet, räkorna och pilgrimsmusslorna som stektes på bordet framför oss som var kvällens höjdpunkter. Mot slutet av måltiden, när det möjligtvis var någon som satt och okynnesåt på en bit melon eller mango blev det plötsligt livat i sällskapet. Någon eller några (vet inte jag var inte en av dom) såg en råtta (inte mus) springa över golvet. Själv såg jag den inte och blev inte så påverkad av det, men andra i sällskapet hade helt plötsligt en sämre matupplevelse. Maten var god så jag förstår att råttorna (som kanske också har tröttnat på kineskäket) var där och jagade japanska delikatesser.
Efter maten drog (nästan) hela sällskapet vidare till Xintandi (X utalas som kind eller kikna) som är trendigaste området i stan (jmf stureplan). Väl där delades sällskapet upp i grupper som hade olika planer för kvällen. Större delen av sällskapet gick till ett "stureplanshak", klubbade och drack troligtvis alltför dyra drinkar. Själv avslutade jag kvällen på en uteservering lyssnandes till ett indonesiskt coverband och läppjande på en guinnes. När botten på glaset var nått gjorde jag kväll och satte mig i en taxi.
I lördags kom två tyska traineekollegor till stan (en av dom kom till kina i förra veckan men har åkt runt och besökt leverantörer hela veckan). Jag tog givetvis på mig ansvaret att visa dom runt delar av sevärdheterna här i Shanghai. I mycket korta drag hann vi med en repa på NanJing Rd (fet shoppinggata), gå vidare till och en runda i Yuyuan Bazar, äta på KFC (jag besöker inte gärna "the Colonel", men på mina tyska vänners begäran så fick det bli en lunch sprängfylld av mättat fett), promenad längs HuaiHai Rd (shopping/restaurang-gata), copy shopping och en omgång massage på Dragon Fly (som är den mest kända och bästa(?) kedjan här i Shanghai och Beijing. Själv tyckte jag bäst om avslutningsaktiviteten där jag njöt av en timmes fotmassage. På kvällen var jag (och därmed var också tyskarna) bjuden på en fransos födelsedagskalas. Hans kinesiska flickvän jobbar med PR och arrangör av events och stod för kvällens arrangemang. Partajet var förlagt till en takterrass med kock som grillade på beställning (man betalade givetvis själv), bar, gott om sittplatser och en bubbelpool. Det här och liknande ställen går att abonnera genom att garantera en viss försäljningsvolym under kvällen. Festen attenderades av runt hundra personer och var en glad och trevlig tillställning. När tempot började bedarra drog vi (jag, Winson, Johan (Ida avvek hemåt tillsammans med Olivia) och ett par fransoser (tyskarna avvek också)) vidare till något vad man kan kalla fall efterfestställe (Windows). Till Windows drogs det folk som var sugna på att antingen vara uppe trots att det egentligen är dags att gå hem eller dricka billiga drinkar trots att man borde gett upp för flera timmar sen. Ingen av oss var sugen på att stuffa till dunka-dunkamusiken som erbjöds så vi satt vid ett bord och sippade på en gt tills det började ljusna och det var hög tid för hemgång. Mycket trevlig kväll, lugn men lite för lång...
Igår mötte jag upp mina tyska kollegor och åt brunch på "M on the Bund". M är ett riktigt lyxhak på sjunde (översta) våningen med utsikt över the Bund. Ett par blåbärspannkakor med lönnsirap och bärkompott och en tallrik med diverse grillat senare slog paltkoman till och fem minuter gick till att sitta i stolen och sucka. Söndagens huvudaktivitet var att besöka skräddaren. Själv skulle jag hämta upp mina skjortor som jag beställde förra veckan och sy upp en kostym. Skjortorna var lite stora och fick således stanna kvar hos skräddaren. I övrigt var skjortorna riktigt bra så än så länge är jag nöjd. Nu har jag gjort mig vän med skräddaren och slipper således så mycket prutande i fortsättningen. För övrigt så tycker jag att 450 pengar för en skräddarsydd kostym (två delar) är ett rättså bra pris...
Gårdagen bjöd på det bästa vädret sen jag kom hit. 22-25 grader, sol och inte så fuktigt. Det fantastiska vädret påbjöd utomhusvistelse så jag promenerade hem från skräddaren. Skräddaren ligger i ostsydost och jag bor i nordväst så det blev en ordentlig promenad. Bland annat gick jag på en gata som uppenbarligen är musikinstrumentaffärsgatan. Nästan en kilometer bestod endast av piano, fiol, cello, gitarr och lokala instrument-affärer. Nog för att det bor mycket folk här i Shanghai, men finns det verkligen en marknad för femtio pianoaffärer på en gata!?
Söndagkvällen avslutades med dubbla omgångar massage på en "ny" massagesalong inte långt från där jag bor. Jag provade stället tidigare i veckan och var nöjd med både pris och utförande. Igår slog jag till på både fotmassage (jag hade ju promenerat hela vägen hem!) och thaimassage. Synd att jag inte upptäckte det här stället tidigare! Mycket bättre och bara lite dyrare än massagen på frisersalongen. Thaimassagen är nog det jag har letat efter. Som ett kombinerat massage och stretchingpass. Dessutom med inslag av trampande på rygg och ben. Tjejen som masserade slet verkligen för sina pengar och kommer troligtvis att få göra så igen…90 min bra massage för 118 pengar kommer jag sakna när jag kommer hem till Sverige.
I lördags ringde jag och pratade med Joakim Keller på Outdor Xtreem. Ett nytt spö och rulle är beställt lagom tills det att jag anländer till Örebro. Ett kort spö med kastvikt mellan 15 och 35 gram och en lågprofils multirulle. Ett kit avvägt för att fiska ytbeten, mindre jerkbaits och tyngre jiggar med. Jag har redan börjat drömma om alla abborrar i drakstorlek som jagar i ytvattnet under en ljum sommarkväll i slutet på juli.
Träningen har legat nere under helgen eftersom jag fortfarande inte kurerat mig ordentlig från förkylningen. Jag är mycket bättre nu än jag var i fredags, men är fortfarande rosslig i halsen och snorig. Imorgon kanske…
---------
Dagens invägning: 85,9 kg. Inte så farligt med tanke på bristen av träning och överutbudet av mat de senaste dagarna.
---------
Dagens något försenade grattis går till Charlotte: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Stina: Jag förstår helt och fullt att man inte kan hålla bandnamn och artister som man inte är intresserad av i huvudet. Jag har inte koll på de obskyra metalbanden heller, men det jag tycker är bra och intresserar mig vet jag vad det heter. Dessutom är man inte en bättre människa bara för att man kan rabbla punk och metalband. Bättre att kunna FASS än att veta att Iggy Pop fick sitt namn när han sjöng i highshool-bandet Iguanas. Tack för saknandet! Nu är det bara knappt en vecka tills Sara kommer och drygt tre tills jag får återse Svedala och nära och kära igen.
Beo: Givetvis krävs en riktig anmälan från dig, men jag försöker bara hjälpa dig på traven… Vad gäller rumsdimensionerna så är det just bara tre rumsdimensioner som är kravet för intelligent liv. Vare sig fler eller färre. Alla övriga dimensioner är inte tillräckligt plana (tidsdimensionen är också böjd) för att få kallas för rumsdimensioner. De dimensioner som är mest påtagliga för oss är våra tre rumsdimensioner och tiden som räknas som den fjärde dimensionen. Dessa fyra dimensioner bildar rumstiden och är ganska gripbart. Övriga dimensioner är mycket mindre och kraftigt böjda och beskrivs ofta som öppna eller slutna strängar enligt strängteorin.Själv hoppas jag på att offentligheten i debatten får dig att bortse från dina imaginära begränsningar och ta ditt förnuft till fånga och redan idag anmäla dig till kivhh.
Kiwi: Själv lyckades jag ju faktiskt besöka ett födelsedagskallas även fast det inte var Charlottes. Jag förstår att du börjar sukta efter semester och inte alls är sugen på att fara till Stockholm och jobba. Bit ihop och håll ut! Någon fotboll blev det inte den här gången heller, men jag anser att det är ett fall framåt för fotbollen att ett spelglatt Spanien äntligen tog hem en turneringsseger i Sveriges och Englands frånvaro. Semestra inte för hårt. Du måste spara lite ork till jakten på de randiga krigarna!
Erik: Enligt överrenskommelse avkräver jag dig härmed en rapport från West Coast Riot.
Avlutningsvis: Hur många servicetekniker behövs för att laga/serva en rulltrappa i ett köpcentrum? ELVA stycken overallklädda servicetekniker varav två jobbade. (Sett på Cloud9 förra veckan)
Hur många produktionstekniker/ingenjörer behövs för att flytta ett meterhögt skåp? ÅTTA stycken varav två lyfte och sex var i vägen, tyckte och tänkte. (Sett på Volvos kontor under morgonen)
måndag 30 juni 2008
fredag 27 juni 2008
Sovmorgon på rekomendation
Igår släpade jag mig iväg till jobbet med alla krämpor det innebär med att vara ordentligt förkyld. Jag fick rekomendationen att ta sovmorgon idag och vila upp mig. Nu har jag sovit förbi de värsta morgonsymptomen av förkylningen och är "bara" rosslig i halsen, snorig, lite ont i huvudet och seg i kroppen, men mycket bättre än igår vid tiden för uppgång. Sovmorgon och frukost är avklarat och jag behöver jobba för att få klart mina åtaganden.
Gårdagen bjöd inte på något blogginlägg eftersom jag hade problem med uppkopplingen här hemma. Lite störande att inte ha en stabil internetuppkoppling. Den verkar vara mycket beroende av dagsformen och dagsform är ju ingenting att lita på har jag lärt mig...
Jobbet går i alla fall framåt och jag är i princip klar med resursbedömningen av vad som krävs för att producera 15 enheter om dagen. Jag skall lägga sista handen vid det arbetet idag och sen skall jag sätta tänderna i det något lite större arbetet med att pussla ihop ett resursbehov för 20 enheter per dag. För att öka produktionen (i den delen som jag analyserar) med 50 procent behöver vi stoppa till en montör till. Det innebär en ökning av antalet montörer med 12,5 procent. Det är bra utväxling på en gubbe tycker jag!
Gårdagens gladaste nyhet var att Sara har fått visum till Kina, något som tydligen inte är helt lätt nu i OS-tider. Det är helt andra krav som gäller nu än när jag sökte visum. Man måste skicka med en kopia på hemresebiljetten, och hotellbokningar och det var här som problemet kunde komma. Vi ska inte bo på hotell! Här i Shanghai bor vi i min lägenhet, i Kunming bor vi på TGC Nordica som inte är ett regelrätt hotell men som ändå skickade en bokningsbekräftelse och i Beijing ska vi bo hos Hanna och Michel (även om inte Michel och Ambra är hemma när vi är där). Hur som helst så gick det bra så allt är frid och fröjd!
Gårdagens födelsedagsfirning går till min far. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Efter jobbet igår träffade jag Winson, hans flickvän Olivia, Johan och Ida och Winsons och Olivias "flat mate" Wilson. Wilson anlände senare när det hade gått upp för honom att han var själv hemma i lägenheten (deras sista "flat mate" flyttade ut häromdagen). Det var inget han var van vid och anlände således till den indiska restaurangen. Vi valde att äta restaurangens "all you can eat/drink"-buffé (88 pengar inkl. serviceavgift). Helt OK, men inte lika bra som Lilla Indien hemma i Örebro (lokalpatriot som man är). Alla var mätta, nöjda och glada när vi gick hemåt. De andra hade nog en lång kväll med Wii-spelande framför sig, men jag åkte hem och lade mig ganska tidigt i bingen.
Gårdagens story är hur jag tog mig till restaurangen. I vanlig ordning vinkade jag in en taxi, ringde till Winson och gav telefonen till taxichauffören. FEM minuter pratade dom (det visade sig att Winson efter ett tag gett sin telefon till sin taxichaufför som i detalj förklarade för min chaffis hur han skulle åka). Efter samtalet satt han med händerna på ratten och åkte inte iväg. Han sa nått som jag uppenbarligen inte förstod. Pekade bakåt och sa något nytt. Jag frågade om han pratade engelska, vilket han givetvis inte gjorde eftersom ingen taxichaufför pratar engelska. Han frågade tillbaka om jag pratade kinesiska vilket jag inte gör. Efter några minuters oförstående diskussion så hade vi fortfarande inte rört oss ur fläcken. Jag hoppade ur taxin och äntrade en ny. Det konstiga är att gatan jag skulle till både är känd och inte särskillt svår att hitta till. Dum chaffis!
I onsdags pratade jag med Erik Wärlegård. Då var han på gång att åka till Göteborg för att gå på West coast riot. Man är knappt sugen...
Trots att band som NOFX, Millencollin, Bad Religion, Flogging Molly (och Lagwagon, De Lyckliga Kompisarna, No Fun At All, Randy mfl.) kommer så får stackars Erik åka utan sällskap. En sak är säker: Om jag varit hemma i Sverige så hade du inte varit utan sällskap!
Dessutom är det en riktigt bra lineup på Metaltown som huserar på samma ställe som WCR. Med band som In Flames, Danko Jones, Soilwork, Opeth, Bullet for My Vallentine, Nightwish och Monster Magnet (förutom alla små obskyra band med lika obskyra bandnamn såsom: Killswitch Engage, Witchcraft, Graveyard, Cimmerian Dome, Tordure Division, Dead by April osv.) på spellistan skulle det ha blivit en fantastisk helg efter en dag med härlig punk tillsammans med Erik.
Men nu är jag ju i Shanghai och här är det inte tal om att lyssna på bra musik. Istället får jag trösta mig med att äta mig kräkmätt på sushi ikväll. Det verkar bli ett helt gäng som dyker upp på Teppanyaki för att svulla i de japanska läckerheterna. Det får nog bli fokus på lax och tonfisk som är de dyraste råvarorna här borta...
Fortfarande ingen träning på grund av sjukdom i kroppen.
---------
Gårdagens invägning: 84,9 kg.
---------
Charlotte: Bil med AC är bra, men det verkar kräva en grundkurs i reglerteknik samt att den som rattar klimatanläggningen har ungefär samma klimatmål som övriga i bilen.
Trevligt med indisk mat och goda vänner. Jag provade på något liknande igår (även om de riktigt goda vännerna saknades) och det fungerade bra!
Jag förstår din "nyblivna mammaorolighet", att andas är ju trotts allt en ganska viktig kroppsfunktion. För övrigt hoppas jag att Agnes äter ordentligt så hon växer i sina rockiga kläder!
Kiwi: Det har blivit dåligt med fotboll för min del så jag har inte engagerat mig så mycket i vilket lag jag vill ha till final. Må bästa laget vinna (så länge det inte är Italien)!
Inget mera Stockholm för dig!? Har du nått annat på gång eller är det bara tillfälligt?
Vad fiskarten beträffar så är det mycket möjligt att det var just mört, men OM du hade varit vid Frövifors så hade det varit stor sannolikhet att det hade varit Sarv, som är besläktad med Mörten och väldigt vanlig just i Frövifors. Enligt ryckte så skall abborre, gös och gädda tycka att Sarven är en bra matbit och således passar den alldeles utmärkt som betesfisk. Det får vi prova i juli och augusti när abborrar och gösar nappar som bäst.
Johan, Mattias, Kiwi (och andra fiskeintresserade): Det bär mig emot att tipsa om, men det har dragits bra med gös i Väringen i år. 9,2 kg (tror jag att det var) som topp och gott om fiskar uppåt 4-5 kg. Ni får givetvis spara det fisket tills jag kommer hem, men om ni är ute och drar upp några av abborrens större kusiner så avkräver jag rapporter via bloggkommenteringen.
Nu är det dags för en kopp förmiddagsjava och så ska det bli jobba av.
Gårdagen bjöd inte på något blogginlägg eftersom jag hade problem med uppkopplingen här hemma. Lite störande att inte ha en stabil internetuppkoppling. Den verkar vara mycket beroende av dagsformen och dagsform är ju ingenting att lita på har jag lärt mig...
Jobbet går i alla fall framåt och jag är i princip klar med resursbedömningen av vad som krävs för att producera 15 enheter om dagen. Jag skall lägga sista handen vid det arbetet idag och sen skall jag sätta tänderna i det något lite större arbetet med att pussla ihop ett resursbehov för 20 enheter per dag. För att öka produktionen (i den delen som jag analyserar) med 50 procent behöver vi stoppa till en montör till. Det innebär en ökning av antalet montörer med 12,5 procent. Det är bra utväxling på en gubbe tycker jag!
Gårdagens gladaste nyhet var att Sara har fått visum till Kina, något som tydligen inte är helt lätt nu i OS-tider. Det är helt andra krav som gäller nu än när jag sökte visum. Man måste skicka med en kopia på hemresebiljetten, och hotellbokningar och det var här som problemet kunde komma. Vi ska inte bo på hotell! Här i Shanghai bor vi i min lägenhet, i Kunming bor vi på TGC Nordica som inte är ett regelrätt hotell men som ändå skickade en bokningsbekräftelse och i Beijing ska vi bo hos Hanna och Michel (även om inte Michel och Ambra är hemma när vi är där). Hur som helst så gick det bra så allt är frid och fröjd!
Gårdagens födelsedagsfirning går till min far. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Efter jobbet igår träffade jag Winson, hans flickvän Olivia, Johan och Ida och Winsons och Olivias "flat mate" Wilson. Wilson anlände senare när det hade gått upp för honom att han var själv hemma i lägenheten (deras sista "flat mate" flyttade ut häromdagen). Det var inget han var van vid och anlände således till den indiska restaurangen. Vi valde att äta restaurangens "all you can eat/drink"-buffé (88 pengar inkl. serviceavgift). Helt OK, men inte lika bra som Lilla Indien hemma i Örebro (lokalpatriot som man är). Alla var mätta, nöjda och glada när vi gick hemåt. De andra hade nog en lång kväll med Wii-spelande framför sig, men jag åkte hem och lade mig ganska tidigt i bingen.
Gårdagens story är hur jag tog mig till restaurangen. I vanlig ordning vinkade jag in en taxi, ringde till Winson och gav telefonen till taxichauffören. FEM minuter pratade dom (det visade sig att Winson efter ett tag gett sin telefon till sin taxichaufför som i detalj förklarade för min chaffis hur han skulle åka). Efter samtalet satt han med händerna på ratten och åkte inte iväg. Han sa nått som jag uppenbarligen inte förstod. Pekade bakåt och sa något nytt. Jag frågade om han pratade engelska, vilket han givetvis inte gjorde eftersom ingen taxichaufför pratar engelska. Han frågade tillbaka om jag pratade kinesiska vilket jag inte gör. Efter några minuters oförstående diskussion så hade vi fortfarande inte rört oss ur fläcken. Jag hoppade ur taxin och äntrade en ny. Det konstiga är att gatan jag skulle till både är känd och inte särskillt svår att hitta till. Dum chaffis!
I onsdags pratade jag med Erik Wärlegård. Då var han på gång att åka till Göteborg för att gå på West coast riot. Man är knappt sugen...
Trots att band som NOFX, Millencollin, Bad Religion, Flogging Molly (och Lagwagon, De Lyckliga Kompisarna, No Fun At All, Randy mfl.) kommer så får stackars Erik åka utan sällskap. En sak är säker: Om jag varit hemma i Sverige så hade du inte varit utan sällskap!
Dessutom är det en riktigt bra lineup på Metaltown som huserar på samma ställe som WCR. Med band som In Flames, Danko Jones, Soilwork, Opeth, Bullet for My Vallentine, Nightwish och Monster Magnet (förutom alla små obskyra band med lika obskyra bandnamn såsom: Killswitch Engage, Witchcraft, Graveyard, Cimmerian Dome, Tordure Division, Dead by April osv.) på spellistan skulle det ha blivit en fantastisk helg efter en dag med härlig punk tillsammans med Erik.
Men nu är jag ju i Shanghai och här är det inte tal om att lyssna på bra musik. Istället får jag trösta mig med att äta mig kräkmätt på sushi ikväll. Det verkar bli ett helt gäng som dyker upp på Teppanyaki för att svulla i de japanska läckerheterna. Det får nog bli fokus på lax och tonfisk som är de dyraste råvarorna här borta...
Fortfarande ingen träning på grund av sjukdom i kroppen.
---------
Gårdagens invägning: 84,9 kg.
---------
Charlotte: Bil med AC är bra, men det verkar kräva en grundkurs i reglerteknik samt att den som rattar klimatanläggningen har ungefär samma klimatmål som övriga i bilen.
Trevligt med indisk mat och goda vänner. Jag provade på något liknande igår (även om de riktigt goda vännerna saknades) och det fungerade bra!
Jag förstår din "nyblivna mammaorolighet", att andas är ju trotts allt en ganska viktig kroppsfunktion. För övrigt hoppas jag att Agnes äter ordentligt så hon växer i sina rockiga kläder!
Kiwi: Det har blivit dåligt med fotboll för min del så jag har inte engagerat mig så mycket i vilket lag jag vill ha till final. Må bästa laget vinna (så länge det inte är Italien)!
Inget mera Stockholm för dig!? Har du nått annat på gång eller är det bara tillfälligt?
Vad fiskarten beträffar så är det mycket möjligt att det var just mört, men OM du hade varit vid Frövifors så hade det varit stor sannolikhet att det hade varit Sarv, som är besläktad med Mörten och väldigt vanlig just i Frövifors. Enligt ryckte så skall abborre, gös och gädda tycka att Sarven är en bra matbit och således passar den alldeles utmärkt som betesfisk. Det får vi prova i juli och augusti när abborrar och gösar nappar som bäst.
Johan, Mattias, Kiwi (och andra fiskeintresserade): Det bär mig emot att tipsa om, men det har dragits bra med gös i Väringen i år. 9,2 kg (tror jag att det var) som topp och gott om fiskar uppåt 4-5 kg. Ni får givetvis spara det fisket tills jag kommer hem, men om ni är ute och drar upp några av abborrens större kusiner så avkräver jag rapporter via bloggkommenteringen.
Nu är det dags för en kopp förmiddagsjava och så ska det bli jobba av.
onsdag 25 juni 2008
Snor och snörvel
Jag kan inget annat göra än att fortsätta förbanna chauffören som hårdnackat vägrade höja temperaturen från 14 grader i bilen i måndags. Jag har snor i hela huvudet vilket givetvis också innebär att snoret har trängt in mellan synapserna och därmed sänks snabbheten i tanken betänkligt. Det har helt enkelt varit en trög dag på jobbet. Jag sitter och försöker pussla ihop manskapet på linan för att kunna producera 15 och 20 enheter om dagen. 15 är inte så stora problem. En gubbe till bara så ordnar det sig. 20 ställer fortfarande lite högre krav men det ska nog ordna sig till sist.
Planen för ikväll var egentligen att gå ut och käka lite indiskt tillsammans med Winson och hans polare, men semestertröttheten hade tydligen slagit in och det indiska restaurangbesöket är bordlagt tills imorgon. Med huvudet fullt av snor och en ömmande hals kan man ju ändå inte springa så då är det lika bra att aktivera sig med annat. Att äta till exempel.
Den här kvällen har gått åt till att läsa det sista av herr Coltings bloggarkiv. Tråkigt att det är slut på den läsningen. Det är ungefär som när en bra bok tar slut. En lite tom känsla. Förhoppningsvis kommer det nya uppdateringar även om han har varit dålig på det den senaste månaden. Resten av kvällen tänker jag ägna åt att läsa ut "Bleachers" av John Grisham. Jag tror nog att jag får börja på "Den svenske kannibalen" av Pelle Tagesson också. För övrigt så har jag efter några dagars uppehåll fortsatt att lyssna på Steven Hawkins "the Universe in a nutshell". För att vara relativitetsteori och kvantfysik så är det lättsmält, men att jämföra med kriminalromaner så är det rättså tungt. Just nu håller jag på att få grepp om parallella universum i det imaginära tidsplanet och varför inteligent liv bara kan finnas i tredimentionella rumsdimentioner.
-----------
Dagens invägning: 85,0 kg. Ännu ett steg åt rätt riktning. Ett kilo till innan avfärd från kina borde jag väl klara av. Bara jag får komma igång med träningen igen. Veckorna när Sara är här så antar jag att det inte blir så många långa löppass om jag inte är ute och springer på mornarna när hon fortfarande ligger och sussar. Ja ja, in minus ut är det som gäller. Frukt idag, indisk mat imorgon och ryktet talar om "all you can eat/drink" sushibuffé på fredag.
----------
Jag fattar fortfarande inte att huvudet försöker glömma bort hur lunchen är från dag till dag. Kroppen vet, och ställer in sig på att inte äta vid lunch, men huvudet tycker att det ska bli gott. Dumt huvud helt enkelt!
Johan: Vilken pjäs! Lite orättvist att han som är så liten och inte riktigt har förstånd att förstå vad det är han har fått upp ska få en såndan. Tur att det finns några kvar till oss! Ryktet säger att fisket är lite risigt i Närke just nu. Vad jag förstår så väntar firrarna på att jag skall komma hem...
Planen för ikväll var egentligen att gå ut och käka lite indiskt tillsammans med Winson och hans polare, men semestertröttheten hade tydligen slagit in och det indiska restaurangbesöket är bordlagt tills imorgon. Med huvudet fullt av snor och en ömmande hals kan man ju ändå inte springa så då är det lika bra att aktivera sig med annat. Att äta till exempel.
Den här kvällen har gått åt till att läsa det sista av herr Coltings bloggarkiv. Tråkigt att det är slut på den läsningen. Det är ungefär som när en bra bok tar slut. En lite tom känsla. Förhoppningsvis kommer det nya uppdateringar även om han har varit dålig på det den senaste månaden. Resten av kvällen tänker jag ägna åt att läsa ut "Bleachers" av John Grisham. Jag tror nog att jag får börja på "Den svenske kannibalen" av Pelle Tagesson också. För övrigt så har jag efter några dagars uppehåll fortsatt att lyssna på Steven Hawkins "the Universe in a nutshell". För att vara relativitetsteori och kvantfysik så är det lättsmält, men att jämföra med kriminalromaner så är det rättså tungt. Just nu håller jag på att få grepp om parallella universum i det imaginära tidsplanet och varför inteligent liv bara kan finnas i tredimentionella rumsdimentioner.
-----------
Dagens invägning: 85,0 kg. Ännu ett steg åt rätt riktning. Ett kilo till innan avfärd från kina borde jag väl klara av. Bara jag får komma igång med träningen igen. Veckorna när Sara är här så antar jag att det inte blir så många långa löppass om jag inte är ute och springer på mornarna när hon fortfarande ligger och sussar. Ja ja, in minus ut är det som gäller. Frukt idag, indisk mat imorgon och ryktet talar om "all you can eat/drink" sushibuffé på fredag.
----------
Jag fattar fortfarande inte att huvudet försöker glömma bort hur lunchen är från dag till dag. Kroppen vet, och ställer in sig på att inte äta vid lunch, men huvudet tycker att det ska bli gott. Dumt huvud helt enkelt!
Johan: Vilken pjäs! Lite orättvist att han som är så liten och inte riktigt har förstånd att förstå vad det är han har fått upp ska få en såndan. Tur att det finns några kvar till oss! Ryktet säger att fisket är lite risigt i Närke just nu. Vad jag förstår så väntar firrarna på att jag skall komma hem...
%¤#*@$%# Chaufför
Måndagens resa inåt landet gjordes med en av Volvos företagsbilar och med företagets chaufför vid ratten. Det var också han som rattade luftkonditioneringen. Jag är helt övertygad om att han är eskimå eftersom han, trots påbud, inte ville ha varmare än att det växte istappar i mustaschen. Tre timmar i en bil med 14-gradig "värme" var mer än jag klarade av och det har resulterat i att jag har blivit betrövligt förkyld. Med varm panna, ond hals, rinnande näsa och dunkande huvud har jag i alla fall tagit mig till jobbet. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk igen, men imorse hade jag gärna legat kvar i sängen.
Förkylningen resulterade förstås i att det inte blev någon träning igår.
-----------
Gårdagens invägning: 86,0 kg. Åt rätt håll igen.
-----------
Farsan: Du har det bra du som får vara hemma i det fantastiska Sverige och både får morgon och aftonkramar. Som sagt, nu är det inte långt borta för mig heller. Vad banden du inte har hört talas om beträffar så delar jag gärna med mig av min kunskap om dessa. Vi får väl ta någon dag i slutet på sommaren och lyssna igenom lite av "min" musik så du blir lite mer ajour med vad som har hänt i musikvärlden de senaste trettio åren. Det finns en hel del godbitar som du har missat! Hoppas TV-köpet gick bra och informationsflödet börjat strömma in även i sumpan.
Johan: Jag håller med dig om målet med träningsvadet, men du kan väl få priset som årets flitigaste tränare i alla fall. Vad Costa Rica beträffar så förstår jag helt och fullt. Det finns ju faktiskt fler saker att lägga slantar på än att resa. Lite tråkigt dock för oss andra att du och Mirjam inte är med...
Beo: Ingen fara med anmälningarna. De första hundra platserna är visserligen fulla, men det har beslutats att släppa in ytterligare hundra löpare. Du får säkert en egen "baklänges med dubbla handklapp"-klass. Jag kan visa dig tekniken när jag kommer hem! Men du måste börja träna redan nu eftersom du "bara" har tre timmar på dig i oktober.
Roberth: Jag tycker nästan att du ska ta det här som en anmälan från Beo Gebreselasie!
Förkylningen resulterade förstås i att det inte blev någon träning igår.
-----------
Gårdagens invägning: 86,0 kg. Åt rätt håll igen.
-----------
Farsan: Du har det bra du som får vara hemma i det fantastiska Sverige och både får morgon och aftonkramar. Som sagt, nu är det inte långt borta för mig heller. Vad banden du inte har hört talas om beträffar så delar jag gärna med mig av min kunskap om dessa. Vi får väl ta någon dag i slutet på sommaren och lyssna igenom lite av "min" musik så du blir lite mer ajour med vad som har hänt i musikvärlden de senaste trettio åren. Det finns en hel del godbitar som du har missat! Hoppas TV-köpet gick bra och informationsflödet börjat strömma in även i sumpan.
Johan: Jag håller med dig om målet med träningsvadet, men du kan väl få priset som årets flitigaste tränare i alla fall. Vad Costa Rica beträffar så förstår jag helt och fullt. Det finns ju faktiskt fler saker att lägga slantar på än att resa. Lite tråkigt dock för oss andra att du och Mirjam inte är med...
Beo: Ingen fara med anmälningarna. De första hundra platserna är visserligen fulla, men det har beslutats att släppa in ytterligare hundra löpare. Du får säkert en egen "baklänges med dubbla handklapp"-klass. Jag kan visa dig tekniken när jag kommer hem! Men du måste börja träna redan nu eftersom du "bara" har tre timmar på dig i oktober.
Roberth: Jag tycker nästan att du ska ta det här som en anmälan från Beo Gebreselasie!
måndag 23 juni 2008
Hajdräkt, tejpade bröstvårtor och en dunk i ryggen...
Skulle jag ha haft idag. Mer om detta under träningsloggen.
Idag avklarade jag en halv dag på jobbet innan jag for iväg tillsammans med en kinnesisk kollega på inköpsavdelningen (samma som var med upp till Linyi) och en av svenskarna som är med i projektet med Lingong. Vi käkade en tidig, snabb och äcklig lunch (tänk att jag hinner glömma bort över helgen hur vidrig lunchmaten är) för att hinna komma iväg i tid. Runt en timmes bilåkning senare var vi framme hos en kugghjulstillverkare utanför Suzhou. Tillverkaren är tillhör en italiensk industrigrupp där bland annat Agritalia (italiensk jordbruksmaskinstillverkare som kanske Philip har krängt svetsutrustning till!?) ingår. Fabriken startades upp för knappt fem år sedan och har fokuserat på mindre pinjong/kronhjul-växlar som bland annat sitter i 1,2 miljoner vinkelslipar och runt en miljon grästrimmrar om året. Den typen av produkter är inte särskilt intressanta för oss, men företaget på gång att dra igång tillverkning av större växlar som till exempel kan passa utmärkt som centrumväxel i Lingongs hjullastaraxlar. Klar kvalitetshöjning från förra leverantörsbesöken och eventuellt en potentiell leveratör.
Efter presentation och rundvandring bar det av hemåt igen. Jag blev avsläppt vid en metrostation två stopp bort från där jag bor. Det regnade hästar och jag började bli knäsvag av hunger eftersom lunchen var tidig och vidrig och jag inte hade hunnit med något mellanmål. Det slutade med en "All American Dinner", dvs. stanna vid Cloud9 (en station bort) och trycka i mig lite sönderprocessad mat från den gyllene måsen. Var det gott?? Med huger som den bästa kryddan och avsmak för det kinesiska köket efter missödet i Shandong var det fantastiskt att njuta av en "Spicy Chicken Burger". Jag fortsatte till Starbucks och fick i mig en kopp av veckans bryggkaffe innan jag svängde in på Carrefour för att komplettera mitt urätna kylskåp med lite frukostkäk.
När jag kom ut ur shoppingcentrat hade hästarna bytts ut mot katter och hundar och jag fick brottas med tjugo kinser om varje taxibil som stannade. Väl hemkommen kändes inte käket från donkan lika fantastiskt även om det var bättre att vara mätt än att fortsätta vara hungrig. Lite slösurfning och invaggande i segzonen gjorde mig inte direkt sugen på att ge mig ut och springa.
_______________________
Träningslogg:
Det är nu ryggdunken kommer. Trots seghet och mat lite för nära inpå träningen tog jag mig i kragen och masade mig iväg till löparbanan. Regnet hade lättat och det duggade bara lite lätt i mörkret som hade lagt sig med god marginal före halv åtta då jag gav mig iväg. När löpningen var igång så var det egentligen bara kontakten med marken och rörelsen som liknade löpning. Allt annat var simning. Blött på banan, så fuktigt i luften att man nästan fick en kallsup när man andades och plaskblöt av svett redan innan löpningen hade börjat. Jag är övertygad om att det hade gått fortare att löpa med hajdräkt eftersom den är mycket snabbare i vattnet. Efter fem ynka kilometer började bröstvårtorna tala om att dom fortfarande inte gillar tyget på min tröja. Jag sprang för första gången sedan förra tuttskavet utan tejp. Det skulle jag inte ha gjort. Jag avslutade efter sex kilometer där den sista kilometern definitivt var plågsammare än njutbar. Jag avslutade träningspasset med några riktigt jobbiga chins och dipps. Skönt att vara igång igen efter tre dagars vila. Med ett kort och lugnt pass idag är det upplagt för något lite längre imorgon eller på onsdag.
--------------
Dagens invägning: Håll i er! 87,0 kg. Vad hände nu? Mycket mat igår kväll men hallå! (Däremot vet jag om att det kommer gå åt andra hållet imorgon om jag inte springer och kylskåpsäter hela natten)
--------------
______________________
Johan: Fett med cred till dig! Jag tror att du vann med ganska stor marginal. Jag har full förståelse för om du funderar på att skippa bettet nästa år. Det är ok för att det är du, men nästa gång så får du vara tillbaka igen! Lycka till med jobbet! Blir det någon semester i sommar eller har ni börjat lägga all semester kring jul? (Ska ni till Costa Rica?)
Kiwi: Du behöver inte oroa dig. Jag håller mig till svart. Du har haft en tuff vecka med gitarr på fot, söndertuggad tand, bara liten fisk och ingen mc-åkning. Dålig karma? Shanghailivet har blivit något mera socialt betonat senaste veckan. Allt eftersom jag hoppar över att försöka lära känna kinerserna och övergått till att hänga med dom svenskar jag har träffat här borta. Vart var fisket? Frövifors? I så fall var det nog en sarv och ingen mört du fick upp. Inte illa det heller...
Stina: Energibalansen på minus är väl ändå det enda som kan resultera i viknedgång (förutom att ändra vätskebalansen) även om det inte behöver göra det eftersom kroppen under vissa förutsättningar ställer in sig på svält och lagrar undan så mycket den kan!? Det är på intet sätt så att jag har slutat äta, snarare så att jag äter mer och tränar mycket mer än tidigare. Det borde således långsiktigt leda till ökad andel muskler och minskad andel kroppsfett. Det får bli kontroll på apotekets våg vid hemkommst.
Idag avklarade jag en halv dag på jobbet innan jag for iväg tillsammans med en kinnesisk kollega på inköpsavdelningen (samma som var med upp till Linyi) och en av svenskarna som är med i projektet med Lingong. Vi käkade en tidig, snabb och äcklig lunch (tänk att jag hinner glömma bort över helgen hur vidrig lunchmaten är) för att hinna komma iväg i tid. Runt en timmes bilåkning senare var vi framme hos en kugghjulstillverkare utanför Suzhou. Tillverkaren är tillhör en italiensk industrigrupp där bland annat Agritalia (italiensk jordbruksmaskinstillverkare som kanske Philip har krängt svetsutrustning till!?) ingår. Fabriken startades upp för knappt fem år sedan och har fokuserat på mindre pinjong/kronhjul-växlar som bland annat sitter i 1,2 miljoner vinkelslipar och runt en miljon grästrimmrar om året. Den typen av produkter är inte särskilt intressanta för oss, men företaget på gång att dra igång tillverkning av större växlar som till exempel kan passa utmärkt som centrumväxel i Lingongs hjullastaraxlar. Klar kvalitetshöjning från förra leverantörsbesöken och eventuellt en potentiell leveratör.
Efter presentation och rundvandring bar det av hemåt igen. Jag blev avsläppt vid en metrostation två stopp bort från där jag bor. Det regnade hästar och jag började bli knäsvag av hunger eftersom lunchen var tidig och vidrig och jag inte hade hunnit med något mellanmål. Det slutade med en "All American Dinner", dvs. stanna vid Cloud9 (en station bort) och trycka i mig lite sönderprocessad mat från den gyllene måsen. Var det gott?? Med huger som den bästa kryddan och avsmak för det kinesiska köket efter missödet i Shandong var det fantastiskt att njuta av en "Spicy Chicken Burger". Jag fortsatte till Starbucks och fick i mig en kopp av veckans bryggkaffe innan jag svängde in på Carrefour för att komplettera mitt urätna kylskåp med lite frukostkäk.
När jag kom ut ur shoppingcentrat hade hästarna bytts ut mot katter och hundar och jag fick brottas med tjugo kinser om varje taxibil som stannade. Väl hemkommen kändes inte käket från donkan lika fantastiskt även om det var bättre att vara mätt än att fortsätta vara hungrig. Lite slösurfning och invaggande i segzonen gjorde mig inte direkt sugen på att ge mig ut och springa.
_______________________
Träningslogg:
Det är nu ryggdunken kommer. Trots seghet och mat lite för nära inpå träningen tog jag mig i kragen och masade mig iväg till löparbanan. Regnet hade lättat och det duggade bara lite lätt i mörkret som hade lagt sig med god marginal före halv åtta då jag gav mig iväg. När löpningen var igång så var det egentligen bara kontakten med marken och rörelsen som liknade löpning. Allt annat var simning. Blött på banan, så fuktigt i luften att man nästan fick en kallsup när man andades och plaskblöt av svett redan innan löpningen hade börjat. Jag är övertygad om att det hade gått fortare att löpa med hajdräkt eftersom den är mycket snabbare i vattnet. Efter fem ynka kilometer började bröstvårtorna tala om att dom fortfarande inte gillar tyget på min tröja. Jag sprang för första gången sedan förra tuttskavet utan tejp. Det skulle jag inte ha gjort. Jag avslutade efter sex kilometer där den sista kilometern definitivt var plågsammare än njutbar. Jag avslutade träningspasset med några riktigt jobbiga chins och dipps. Skönt att vara igång igen efter tre dagars vila. Med ett kort och lugnt pass idag är det upplagt för något lite längre imorgon eller på onsdag.
--------------
Dagens invägning: Håll i er! 87,0 kg. Vad hände nu? Mycket mat igår kväll men hallå! (Däremot vet jag om att det kommer gå åt andra hållet imorgon om jag inte springer och kylskåpsäter hela natten)
--------------
______________________
Johan: Fett med cred till dig! Jag tror att du vann med ganska stor marginal. Jag har full förståelse för om du funderar på att skippa bettet nästa år. Det är ok för att det är du, men nästa gång så får du vara tillbaka igen! Lycka till med jobbet! Blir det någon semester i sommar eller har ni börjat lägga all semester kring jul? (Ska ni till Costa Rica?)
Kiwi: Du behöver inte oroa dig. Jag håller mig till svart. Du har haft en tuff vecka med gitarr på fot, söndertuggad tand, bara liten fisk och ingen mc-åkning. Dålig karma? Shanghailivet har blivit något mera socialt betonat senaste veckan. Allt eftersom jag hoppar över att försöka lära känna kinerserna och övergått till att hänga med dom svenskar jag har träffat här borta. Vart var fisket? Frövifors? I så fall var det nog en sarv och ingen mört du fick upp. Inte illa det heller...
Stina: Energibalansen på minus är väl ändå det enda som kan resultera i viknedgång (förutom att ändra vätskebalansen) även om det inte behöver göra det eftersom kroppen under vissa förutsättningar ställer in sig på svält och lagrar undan så mycket den kan!? Det är på intet sätt så att jag har slutat äta, snarare så att jag äter mer och tränar mycket mer än tidigare. Det borde således långsiktigt leda till ökad andel muskler och minskad andel kroppsfett. Det får bli kontroll på apotekets våg vid hemkommst.
Helgen är över och en ny vecka är igång
Internet var trasigt i lägenheten under nästan hela gårdagen. Riktigt surt. Det blev varken nyheter lästa eller blogginlägg skrivet. Gårdagen gick istället åt till att haka på Winson och hans två goda vänner (Ida och Johan) från Tranås (men som också, precis som Winson, har studerat i Örebro) till "Fabric market" och sy upp lite skjortor. Winson har handlat en del hos en och samma skräddare vid flera tillfällen och har dessutom gått dit med flera besökare och har därför bra priser. Winsons förhandlande beror på vem man är. Vi fick våra skjortor för 90 pix styck (pluss 10 spänn för lite extra detaljer på en av skjortorna) medan hans chef från USA fick pröjsa 150 pengar för sina. I sann socialistisk anda fixar han Robin Hood priser där han tycker att det är lämpligt. Själv är jag glad över att ha passat in i fattigfacket och därmed betala lägsta möjliga pris (även om jag tror att han själv betalar något mindre eftersom han drar dit stora skaror människor). Det får nog bli en kavaj också innan jag åker härifrån. Och kanske ett par byxor... (Sara, du behöver inte vara orolig. Winson har lovat att följa med oss till skräddaren och fixa bra priser även när du har kommit.)
När skräddandet var klart (i alla fall den delen som vi deltog i, alltså välja tyger och bli måttade) drog vi oss vidare till en juice/glassbar (två olika men på samma ställe). Glassen blandades på plats framför ögonen på beställaren. Grunden var någon slags vaniljglass och nästan vad som helst kunde blandas i. Själv åt jag en glass med blåbär, hallon och jordgubbar. Fett gott! Till det (eller innan och efter) dracks det en ananas/bananjuice. Också den var riktigt god.
Alla festligheter på stan var slut efter glassen och juicen och vi fortsatten eftermiddagen med ett riktigt slöhäng hemma hos Winson och hans kollektiv (fyra personer i en femma). När det var dags att äta beställde vi hem grillspett från en muslimsk restaurang. Det innebar alltså ingen gris, men väl lamm, kossa, kycklig och diverse grönsaker. Jag tror att vi fick närmare 20 000 grillspett levererade till dörren vilket var gott och väl tilltaget för att mätta fyra personer. Ävcen det här var riktigt gott och helgen har inneburit allt annat än den späkande diet och träning jag har företagit mig den senaste månaden. Passande nog avslutade vi kvällen med att titta på filmen "Run fat boy, run". En trevlig, feel good, kommedi med romantiska inslag. Inte som Hugh Grant rullarna, men ändock lite romantisk tuch.
Det blev något sent och helgen har alltså erbjudit allt annat än träning och ordentlig vila.
----------
Söndagens invägning: 86,0 kg. Fylld med vatten? Välfyllda energilager i musklerna? Eller bara återgång till att bli smällfet? Den som lever får se, men jag tror att lite träning i veckan kommer göra mig gott.
----------
Stina: Syster Yster Stina!? Så kan det gå när man inte har med sig alla sina elektroniska apparater. Jag är ledsen att jag inte har kunnat läsa och svara på dina meddelanden. Kul att se att du lever i alla fall och ha så trevligt medan du läser på bloggen. Hälsa David!
Charlotte: Är det ännu mera festivaler som man skulle vilja besöka? Det är synd och skam att man är här borta när Sverige river av tidernas bästa musiksommar! Nice med sovmorgon och långfrukost. Det vill jag också ha. Det kan säker bli en och annan när jag återkommer till Svedala. Visst är dom läsvärda! Själv har jag också tredjeboken kvar. Det var lite jobbigt att inte kunna fortsätta direkt efter andra boken, men jag har förlikat mig med tanken och läst/lyssnat på lite annat. Göran Sahlbergs "När tiden tog slut" är helt klart läsvärd även om det tog slut lite för fort. David Batras "Vän av ordning" är lite kul, men inget litterärt storverk. Nu läser jag John Grishams "Bleechers" som INTE är en advokatroman. Precis som hans andra icke advokatböcker så är den här också trevligt läsvärd. Under bussresorna till och från jobbet har jag börjat lyssna på Steven Hawkins "The universe in a nutshell" som är en populärvetenskaplig bok som handlar universum och dess uppbyggnad. Lite relativitetsteori, kvantfysik och annat enkelt och alldagligt. Jag var lite för trött i morse så det blev till att lyssna på musik och sova istället för att bilda mig med Howkins kloka ord.
Sommarvärmen kommer när jag kommer hem...
Beo: Tackar för komplimangen! Jag är själv lite imponerad över min uthållighet och frekvens i bloggandet, men det har aldrig kännts som en belastning. Jag kommer givetvis upprätthålla frekvensen hela vägen ut (även om jag inte vet om det är möjligt när jag och Sara skall ut och fara runt i obyggden). Det är som du säger att Sverige och det svenska hägrar mer och mer ju närmare jag kommer. Kina och kineser är kul ett tag, men nu känns det som jag börjar få nog av framförallt det andra. Eftersom det börjar närma sig så tillåter jag sinnet att vridas tillbaka mot fäderneslandet och kroppen att sukta än mer efter den svenska maten, ljuset och frulig och kamratlig närhet. Det går alldeles utmärkt att springa hur man vill, i vilka kläder man vill. Du kanske kan ta den här trenden till Sverige och gå baklänges i högklackat och klappa både framför och bakom kroppen. Om inte annat så låter det som en öppning till att du skall börja jogga och kanske (till Roberts stora glädje) anmäla dig som Beo Gebreselasie till "Kanske inte världens hårdaste halvmarathon".
Sara: Det låter som att ni har haft en mycket trevlig helg och om det inte vore för att jag själv också har haft en bra helg så hade jag varit mycket avundsjuk på er alla. Nu kan jag förlika mig med att ni har haft det trevligt i goda vänners lag. Som jag skrev ovan så har jag börjat tillåta mig att längta. Du är varmt välkommen hit!
Med tanke på Stinas tidsfördriv att läsa min blogg så kan jag rekomendera Jonas Coltings blogg (http://colting.bloggagratis.se/). Den är inte bara till för träningsnarkomaner som gottar sig i åttatimmars träningspass, mjölksyra som sprutar ur öronen och isbad för att stilla ömmande muskler. Han är även fantastiskt underhållande när han raljerar om än det ena och än det andra. Det finns inga heliga ämnen och han hoppar glatt runt på tår från både allsvenska fotbollsspelare och politiker, dumma tyskar och facebook. Jag tror framförallt att Philip kan hitta en soulmate i herr Coltings raljerande. Periodvis fylls bloggen endast av material för mjölksyrafetichisterna, men titt som tätt tyker det upp fantasiska inlägg som på intet sätt kan klassas som poliskt korrekta eller att stryka medhårs med silkeshandskarna på.
När skräddandet var klart (i alla fall den delen som vi deltog i, alltså välja tyger och bli måttade) drog vi oss vidare till en juice/glassbar (två olika men på samma ställe). Glassen blandades på plats framför ögonen på beställaren. Grunden var någon slags vaniljglass och nästan vad som helst kunde blandas i. Själv åt jag en glass med blåbär, hallon och jordgubbar. Fett gott! Till det (eller innan och efter) dracks det en ananas/bananjuice. Också den var riktigt god.
Alla festligheter på stan var slut efter glassen och juicen och vi fortsatten eftermiddagen med ett riktigt slöhäng hemma hos Winson och hans kollektiv (fyra personer i en femma). När det var dags att äta beställde vi hem grillspett från en muslimsk restaurang. Det innebar alltså ingen gris, men väl lamm, kossa, kycklig och diverse grönsaker. Jag tror att vi fick närmare 20 000 grillspett levererade till dörren vilket var gott och väl tilltaget för att mätta fyra personer. Ävcen det här var riktigt gott och helgen har inneburit allt annat än den späkande diet och träning jag har företagit mig den senaste månaden. Passande nog avslutade vi kvällen med att titta på filmen "Run fat boy, run". En trevlig, feel good, kommedi med romantiska inslag. Inte som Hugh Grant rullarna, men ändock lite romantisk tuch.
Det blev något sent och helgen har alltså erbjudit allt annat än träning och ordentlig vila.
----------
Söndagens invägning: 86,0 kg. Fylld med vatten? Välfyllda energilager i musklerna? Eller bara återgång till att bli smällfet? Den som lever får se, men jag tror att lite träning i veckan kommer göra mig gott.
----------
Stina: Syster Yster Stina!? Så kan det gå när man inte har med sig alla sina elektroniska apparater. Jag är ledsen att jag inte har kunnat läsa och svara på dina meddelanden. Kul att se att du lever i alla fall och ha så trevligt medan du läser på bloggen. Hälsa David!
Charlotte: Är det ännu mera festivaler som man skulle vilja besöka? Det är synd och skam att man är här borta när Sverige river av tidernas bästa musiksommar! Nice med sovmorgon och långfrukost. Det vill jag också ha. Det kan säker bli en och annan när jag återkommer till Svedala. Visst är dom läsvärda! Själv har jag också tredjeboken kvar. Det var lite jobbigt att inte kunna fortsätta direkt efter andra boken, men jag har förlikat mig med tanken och läst/lyssnat på lite annat. Göran Sahlbergs "När tiden tog slut" är helt klart läsvärd även om det tog slut lite för fort. David Batras "Vän av ordning" är lite kul, men inget litterärt storverk. Nu läser jag John Grishams "Bleechers" som INTE är en advokatroman. Precis som hans andra icke advokatböcker så är den här också trevligt läsvärd. Under bussresorna till och från jobbet har jag börjat lyssna på Steven Hawkins "The universe in a nutshell" som är en populärvetenskaplig bok som handlar universum och dess uppbyggnad. Lite relativitetsteori, kvantfysik och annat enkelt och alldagligt. Jag var lite för trött i morse så det blev till att lyssna på musik och sova istället för att bilda mig med Howkins kloka ord.
Sommarvärmen kommer när jag kommer hem...
Beo: Tackar för komplimangen! Jag är själv lite imponerad över min uthållighet och frekvens i bloggandet, men det har aldrig kännts som en belastning. Jag kommer givetvis upprätthålla frekvensen hela vägen ut (även om jag inte vet om det är möjligt när jag och Sara skall ut och fara runt i obyggden). Det är som du säger att Sverige och det svenska hägrar mer och mer ju närmare jag kommer. Kina och kineser är kul ett tag, men nu känns det som jag börjar få nog av framförallt det andra. Eftersom det börjar närma sig så tillåter jag sinnet att vridas tillbaka mot fäderneslandet och kroppen att sukta än mer efter den svenska maten, ljuset och frulig och kamratlig närhet. Det går alldeles utmärkt att springa hur man vill, i vilka kläder man vill. Du kanske kan ta den här trenden till Sverige och gå baklänges i högklackat och klappa både framför och bakom kroppen. Om inte annat så låter det som en öppning till att du skall börja jogga och kanske (till Roberts stora glädje) anmäla dig som Beo Gebreselasie till "Kanske inte världens hårdaste halvmarathon".
Sara: Det låter som att ni har haft en mycket trevlig helg och om det inte vore för att jag själv också har haft en bra helg så hade jag varit mycket avundsjuk på er alla. Nu kan jag förlika mig med att ni har haft det trevligt i goda vänners lag. Som jag skrev ovan så har jag börjat tillåta mig att längta. Du är varmt välkommen hit!
Med tanke på Stinas tidsfördriv att läsa min blogg så kan jag rekomendera Jonas Coltings blogg (http://colting.bloggagratis.se/). Den är inte bara till för träningsnarkomaner som gottar sig i åttatimmars träningspass, mjölksyra som sprutar ur öronen och isbad för att stilla ömmande muskler. Han är även fantastiskt underhållande när han raljerar om än det ena och än det andra. Det finns inga heliga ämnen och han hoppar glatt runt på tår från både allsvenska fotbollsspelare och politiker, dumma tyskar och facebook. Jag tror framförallt att Philip kan hitta en soulmate i herr Coltings raljerande. Periodvis fylls bloggen endast av material för mjölksyrafetichisterna, men titt som tätt tyker det upp fantasiska inlägg som på intet sätt kan klassas som poliskt korrekta eller att stryka medhårs med silkeshandskarna på.
söndag 22 juni 2008
Midsommar mm.
Fredagens presentation av nuläget i fabrikens monteringsline för undre ramen gick av stapeln utan några som helst bekymmer. Avdelningschefen sa att han tyckte det var intressant och några av mina iaktagelser skulle beaktas och arbetas på. Gruppchefen som har ansvar för projektes sa inte så mycket eftersom hans chef var närvarande. I själva verket har jag ingen aning om vad dom tycker eftersom kineser inte spiller kritik omkring sig om det inte är riktigt illa. Om jag får säga det själv så tycker jag att mina analyser är bra med tanke på gällande situation, men jag kunde nog ha jobbat lite hårdare under de senaste två månaderna. Kinesernas stuktur och brist på standardiserat arbetssätt har dock satt käppar i mitt ekorrhjul och jag har bitvis tappat arbetslusten och därmed inte heller presterat så bra som jag egentligen skulle kunnat gjort. Nu är det bara resten kvar...
Midsommaraftonens partaj var en trevlig tillställning även om maten var något undermålig med tanke på priset. Ingenting som ledde till personlig konkurs, men för 350 bagare kan man kräva mer här i Kina. Jag hängde med min i lördags nyfunne vän Winson (en kinesättad svensk från Tranås som bor i kina sen ungefär två år tillbaka) under hela kvällen och föjde med honom till ett franskt "houseparty" när midsommarpartajet började klinga av. Partajet drog vidare till en "undergroundklubb" (inte jättemycket undergrund mer än att det låg i källaren) som heter the Shelter. Stället skulle vara en hipphopklubb men spelade mest remixad funkig soul. Inte riktigt min påse men ändå bra och dansant musik. Kvällen blev lång och jag hamnade inte i bingen förens vid halv sex.
Idag har jag varit ganska seg efter gårdagens sena kväll men har hunnit med att hämta min pulsklocka som har varit på en serviceverkstad. Jag har inte testat funktionaliteten än, men jag bryr mig inte så mycket längre. Jag önskar bara att jag skulle kunna tala om för dom i butiken vad jag tycker om det hela. Framåt kvällen ringde Winson och undrade om jag var sugen på att svinga en bägare och träffa hans gamla kamrater från Tranås som är på besök. Vi mötte upp på en sportbar i "French Concession" och satt och pratade en god stund innan vi (jag och Winson efter det att de andra precis lämnat stället för att återvända till hotellet) gick vidare till en annan klubb där vi skulle möta upp en gamal studiekamrat till honom. Det blev en kort sejour eftersom vi inte lyckades hitta hans vänner och vi satte oss i varsin taxi och for hem. Nu ligger jag här hemma på sängen och inser att det är dags att sova.
____________________
Träningslogg:
Varken fredag eller lördag har bjudit på någon träning.
-------------
Invägningar: 85,0kg både fredag och lördag. (För övrigt så önskar jag att viktnedgången är mer lik OMX än Dow Jones med tanke på börsåret hittills.)
-------------
____________________
Johan: Jag förstår att det är mycket där hemma i Sverige just nu och dessutom så väntar ni väl på att jag skall komma hem!?
Kiwi: Gitarrer skall man inte låta släppa fria för gravitationens lagar. Framförallt inte om man har fötter i vägen. Hoppas ni har haft en trevlig midsommar och att du fick ordning på cykeln. Har man en hoj så skall den givetvis användas!
Midsommaraftonens partaj var en trevlig tillställning även om maten var något undermålig med tanke på priset. Ingenting som ledde till personlig konkurs, men för 350 bagare kan man kräva mer här i Kina. Jag hängde med min i lördags nyfunne vän Winson (en kinesättad svensk från Tranås som bor i kina sen ungefär två år tillbaka) under hela kvällen och föjde med honom till ett franskt "houseparty" när midsommarpartajet började klinga av. Partajet drog vidare till en "undergroundklubb" (inte jättemycket undergrund mer än att det låg i källaren) som heter the Shelter. Stället skulle vara en hipphopklubb men spelade mest remixad funkig soul. Inte riktigt min påse men ändå bra och dansant musik. Kvällen blev lång och jag hamnade inte i bingen förens vid halv sex.
Idag har jag varit ganska seg efter gårdagens sena kväll men har hunnit med att hämta min pulsklocka som har varit på en serviceverkstad. Jag har inte testat funktionaliteten än, men jag bryr mig inte så mycket längre. Jag önskar bara att jag skulle kunna tala om för dom i butiken vad jag tycker om det hela. Framåt kvällen ringde Winson och undrade om jag var sugen på att svinga en bägare och träffa hans gamla kamrater från Tranås som är på besök. Vi mötte upp på en sportbar i "French Concession" och satt och pratade en god stund innan vi (jag och Winson efter det att de andra precis lämnat stället för att återvända till hotellet) gick vidare till en annan klubb där vi skulle möta upp en gamal studiekamrat till honom. Det blev en kort sejour eftersom vi inte lyckades hitta hans vänner och vi satte oss i varsin taxi och for hem. Nu ligger jag här hemma på sängen och inser att det är dags att sova.
____________________
Träningslogg:
Varken fredag eller lördag har bjudit på någon träning.
-------------
Invägningar: 85,0kg både fredag och lördag. (För övrigt så önskar jag att viktnedgången är mer lik OMX än Dow Jones med tanke på börsåret hittills.)
-------------
____________________
Johan: Jag förstår att det är mycket där hemma i Sverige just nu och dessutom så väntar ni väl på att jag skall komma hem!?
Kiwi: Gitarrer skall man inte låta släppa fria för gravitationens lagar. Framförallt inte om man har fötter i vägen. Hoppas ni har haft en trevlig midsommar och att du fick ordning på cykeln. Har man en hoj så skall den givetvis användas!
torsdag 19 juni 2008
Heldag på jobb-jobbet
Det var ett tag sen jag var på jobbet. Först en dag borta för att åka till Beijing, sen drakbåtsfestivalledigt (spenderat i Beijing där man inte alls har någon drakbåtsfestival utan firar någon gammal poet som hoppade i någon flod), sen tripp till Linyi och avlutningsvis en magsjuka. På två veckor hinner man glömma mycket. Till exempel att lunchen fortfarande var vidrig och att kineserna fortfarande inte kan ratta en luftkonditioneringsanläggning så det blir behagligt.
Presentationen av mitt arbete hittills går av stapeln i morgon förmiddag. Sen skall jag bara försöka pussla ihop något så det det går att kräma ut 20 enheter om dagen i teorin. Resten får dom fixa själva. Jag börjar se slutet i tunneln och tillåter mig att längta lite efter att Sara kommer hit och tills det att vi får åka hem till Svedala igen.
Vad bristen på fiskerapporter från Johan och Mattias beträffar så tolkar jag som att det inte finns något att rapportera.
Idag botaniserade en kollega i min portabla hårddisk. Eftersom han har mycket begränsat utrymme på sin egen hårddisk var han tvungen att sovra ordentligt i musikmaterialet som han olagligen kopierade från mig. Jag hade tipsat om In Flames vid en löprunda ett par veckor tidigare. Det slutade med att han kopierade hela In Flames diskografi (bra val, men det hade kanske räckt med ett par skivor till att börja med), hela Michel Jacksons diskografi (varför jag nu har den på min hårddisk. Det är ju ändå nästan bara Thriller som är bra. Dessutom har MJ gjort ganska många skivor så det gick åt en hel del utrymme till det.) och avslutningsvis valde han Avril Lavigne (vilket man också kan undra över varför jag har på hårddisken, men det kan förklaras med att jag var tvungen att lyssna in mig inför förra årets festivalhelg i Götet).
Med tanke på vad han valde i övrigt (och med tanke på att han anser att Alicia Keys är "Rock music") så tror jag att han kommer ha svårt att uppskatta In Flames. Om jag får chansen så ska jag se till att han får lite mer ordentlig musik, kanske lite Clash, Iggy Pop and the Stoogies, AC/DC, Hellacopters, Turbonegro, Arctic Monkeys, the Streets, the Knife osv. Då blir det en bred och fin blandning av bra musik!
________________________
Träningslogg:
Idag blev det 1:00:40 på en mil. Jag började med två km uppvärming i 6:40-6:50 tempo. De följande sex kilometerarna höjde jag tempot någon och sprang på strax över 6 min/km. Precis som de två dagarna innan kom tröttheten efter 40 minuter. Löpsteget blev sämre och pulsen sköt iväg. Efter ytterligare ett par varv stannade jag för att dricka (riktigt varmt och fuktigt idag) och stretcha lite. Efter uppehållet gick det bättre. I ett varv. När det långsamma löpsteget var trött och stappligt gick jag över till till att avsluta löpningen något fortare. Jag ökade tempot för varje varv och avklarade det sista på 1:42 (4:15/km). Det var ett tempo jag inte skulle klara av att hålla hela milen. Kroppen är fortfarande märkbart påverkad av veckans bravader. Förutom strulet med kistan har jag ju dessutom valt att träna ner mig de tre första dagarna efter avklarad sjukdom. Kanske inte så konstigt att benen inte känns pigga efter 40 min löpning. Imorgon blir det vilodag. Jag har hört att Calle har en friplåt till morgondagens tillställning så det kan kanske bli lite utav en kolhydratsladdning...
------------
Dagens invägning: 86,0 kg. Raketkarriär var det ja. Det hade varit spännande att ha en våg som mäter kroppssammansättningen. Det spelar ju egentligen ingen roll om jag går upp två kg med vatten som jag har hällt i mig efter löppassen. Det viktiga är ju att andelen muskler ökar och andelen fett minskar. Det borde göra det med tanke på fysisk aktivitet och energiintag.
-----------
___________________________
Ytterligare noterat på löparbanan:
*Det är bra allroundträning att gå baklänges och klappa med händerna först framför sig och sedan bakom sig (upprepas i oändlighet).
*Om man är för tjock för att kunna klappa händerna bakom ryggen så räcker det med att klappa händerna framför kroppen.
*Kineser har vattenskräck (Inte bara det att rabies är den vanligaste dödsorsaken). När det börjar duggregna får man löparbanan nästan helt för sig själv. Jag vill att det skall duggregna varje dag...
Sovdags och uppladdning inför jobb och midsommarpartaj.
Presentationen av mitt arbete hittills går av stapeln i morgon förmiddag. Sen skall jag bara försöka pussla ihop något så det det går att kräma ut 20 enheter om dagen i teorin. Resten får dom fixa själva. Jag börjar se slutet i tunneln och tillåter mig att längta lite efter att Sara kommer hit och tills det att vi får åka hem till Svedala igen.
Vad bristen på fiskerapporter från Johan och Mattias beträffar så tolkar jag som att det inte finns något att rapportera.
Idag botaniserade en kollega i min portabla hårddisk. Eftersom han har mycket begränsat utrymme på sin egen hårddisk var han tvungen att sovra ordentligt i musikmaterialet som han olagligen kopierade från mig. Jag hade tipsat om In Flames vid en löprunda ett par veckor tidigare. Det slutade med att han kopierade hela In Flames diskografi (bra val, men det hade kanske räckt med ett par skivor till att börja med), hela Michel Jacksons diskografi (varför jag nu har den på min hårddisk. Det är ju ändå nästan bara Thriller som är bra. Dessutom har MJ gjort ganska många skivor så det gick åt en hel del utrymme till det.) och avslutningsvis valde han Avril Lavigne (vilket man också kan undra över varför jag har på hårddisken, men det kan förklaras med att jag var tvungen att lyssna in mig inför förra årets festivalhelg i Götet).
Med tanke på vad han valde i övrigt (och med tanke på att han anser att Alicia Keys är "Rock music") så tror jag att han kommer ha svårt att uppskatta In Flames. Om jag får chansen så ska jag se till att han får lite mer ordentlig musik, kanske lite Clash, Iggy Pop and the Stoogies, AC/DC, Hellacopters, Turbonegro, Arctic Monkeys, the Streets, the Knife osv. Då blir det en bred och fin blandning av bra musik!
________________________
Träningslogg:
Idag blev det 1:00:40 på en mil. Jag började med två km uppvärming i 6:40-6:50 tempo. De följande sex kilometerarna höjde jag tempot någon och sprang på strax över 6 min/km. Precis som de två dagarna innan kom tröttheten efter 40 minuter. Löpsteget blev sämre och pulsen sköt iväg. Efter ytterligare ett par varv stannade jag för att dricka (riktigt varmt och fuktigt idag) och stretcha lite. Efter uppehållet gick det bättre. I ett varv. När det långsamma löpsteget var trött och stappligt gick jag över till till att avsluta löpningen något fortare. Jag ökade tempot för varje varv och avklarade det sista på 1:42 (4:15/km). Det var ett tempo jag inte skulle klara av att hålla hela milen. Kroppen är fortfarande märkbart påverkad av veckans bravader. Förutom strulet med kistan har jag ju dessutom valt att träna ner mig de tre första dagarna efter avklarad sjukdom. Kanske inte så konstigt att benen inte känns pigga efter 40 min löpning. Imorgon blir det vilodag. Jag har hört att Calle har en friplåt till morgondagens tillställning så det kan kanske bli lite utav en kolhydratsladdning...
------------
Dagens invägning: 86,0 kg. Raketkarriär var det ja. Det hade varit spännande att ha en våg som mäter kroppssammansättningen. Det spelar ju egentligen ingen roll om jag går upp två kg med vatten som jag har hällt i mig efter löppassen. Det viktiga är ju att andelen muskler ökar och andelen fett minskar. Det borde göra det med tanke på fysisk aktivitet och energiintag.
-----------
___________________________
Ytterligare noterat på löparbanan:
*Det är bra allroundträning att gå baklänges och klappa med händerna först framför sig och sedan bakom sig (upprepas i oändlighet).
*Om man är för tjock för att kunna klappa händerna bakom ryggen så räcker det med att klappa händerna framför kroppen.
*Kineser har vattenskräck (Inte bara det att rabies är den vanligaste dödsorsaken). När det börjar duggregna får man löparbanan nästan helt för sig själv. Jag vill att det skall duggregna varje dag...
Sovdags och uppladdning inför jobb och midsommarpartaj.
Back in business
Igår kväll fungerade inte internet, så det blir en förmiddagsbloggning istället. Hur som helst så är jag tillbaka på jobbet!!!
Gårdagen började jag med att sova ut ordentligt för att få iväg det sista onda ur min kropp. Det tillsammans med ett par knäckebrödsmackor (återigen tack till Junne och Tjommen!) dagen innan verkar ha gjort susen. Jag är fortfarande inte 100-procentig, men så gott det kan vara efter en veckas strul med kistan. Efter sovmorgonen hann jag förutom frukost och lunch också med att jobba en knapp heldag. Presentationen som skall presenteras idag (hoppas jag, men jag har inte fått något svar) är färdig och jag har tittat igenom den en extra gång. Jag har påbörjat lite teoretiska beräkningar på möjliga produktionsvolymer med nuvarande upplägg och med vissa förändringar. 20 maskiner om dagen kommer gå vägen bara man slänger ut förmonteringen av larvfötterna som är i vägen för mina planer. Det ska nog gå att övertyga dom om att köpa larvfötterna färdiga istället för att stå och skruva ihop dom här. Vi inte bara sparar plats och kapacitet i en av traverserna, det blir mycket tystare dessutom. Det måste vara en bra lösning!
Igår sov jag länge, tog en tupplur på eftermiddagen och gick och lade mig tidigt. Allt för att jag funderade på att gå upp och titta på matchen inatt. Jag vaknade av klockan och bestämde mig omgående för att somna om igen. Inget dåligt val om man ser till resultatet. Vad hände egentligen!? Vi skulle ju spela kvart mot Holland. Det var ju i princip klart! Dags för nytt landslag med lite nya stjärnor! Hur vore det om Sebastian Larsson hade fått spela lite mer? Det är dags att rota fram lite nya stjärnor. Det var t ex länge sen Alexandersson var lovande. Ja ja, det är VM om två år...
__________________
Träningslogg:
Fortfarande inte särskilt pigg i kroppen, men det kanske inte är annat att vänta. Två km uppvärmning och totalt 9,6 km på en dryg timme. Det kändes skapligt i början, men det verkade som att glukogenlagren(? energin!) tog slut efter 40 minuter. Jag hoppas kroppen hinner samla på sig lite mer energi de närmaste dagarna för nu blir det nog ingen träning förens på lördag. Det känns hur som helst bra att vara igång igen även fast det går trögt. Om en vecka eller två är jag tillbaka i den toppform jag var i innan sjukdommen (jag vill tillbaka till kännslan jag hade när jag sprang 16 km för två veckor sen. Det var grymt!).
---------
Gårdagens invägning: 84,8 kg. Första under 85! Invägning en god bit in på förmiddagen eftersom jag sov länge. Vi får se hur kroppen reagerar nu när jag är frisk, det blir kanske raketkarriär tillbaka till 90 pannor. Borde inte vara så, men lite tillbakagång räknar jag med.
---------
_____________________
Jag har reviderat min målbild vad gäller kroppsform. Det är inte längre tiokampare som gäller. Jag har funderat lite på att börja träna lite triathlon (inspirerade av t ex Roberth och Malin). Det gör ju att jag inte längre vill se ut som Hennrik Dagård. Den långsiktiga målbilden får väl vara Jonas Colting eftersom han är bäst på triathlon (i Sverige och toppskiktet i världen med bland annat två segrar i Hawaii Ultra som innebär 10 km simning, 540 km cykel och 84 km löpning under tre dagar)
Eftersom det inte är uppnåeligt inom en snar framtid så får jag sikta in mig på något annat.
Mikael Rasmussen är en av världens bästa cyklister och det är viktigt att vara bra på att cykla om man skall hålla på med triathlon. Att sikta på att inta Rasmussens kroppsform är inte heller uppnåeligt och inte heller särskilt interssant även om jag tycker att han ser både frisk och stark ut...
Den första målbilden får istället bli att se ut som en marathonsimmare. Det är i alla fall ett mål som kan uppfyllas inom en inte alltför avlägsen framtid. En sådan isterbuk tar nog i och för sig sin lilla tid att uppbringa, men det ligger mycket närmare än både Colting och Rasmussen.
Gårdagen började jag med att sova ut ordentligt för att få iväg det sista onda ur min kropp. Det tillsammans med ett par knäckebrödsmackor (återigen tack till Junne och Tjommen!) dagen innan verkar ha gjort susen. Jag är fortfarande inte 100-procentig, men så gott det kan vara efter en veckas strul med kistan. Efter sovmorgonen hann jag förutom frukost och lunch också med att jobba en knapp heldag. Presentationen som skall presenteras idag (hoppas jag, men jag har inte fått något svar) är färdig och jag har tittat igenom den en extra gång. Jag har påbörjat lite teoretiska beräkningar på möjliga produktionsvolymer med nuvarande upplägg och med vissa förändringar. 20 maskiner om dagen kommer gå vägen bara man slänger ut förmonteringen av larvfötterna som är i vägen för mina planer. Det ska nog gå att övertyga dom om att köpa larvfötterna färdiga istället för att stå och skruva ihop dom här. Vi inte bara sparar plats och kapacitet i en av traverserna, det blir mycket tystare dessutom. Det måste vara en bra lösning!
Igår sov jag länge, tog en tupplur på eftermiddagen och gick och lade mig tidigt. Allt för att jag funderade på att gå upp och titta på matchen inatt. Jag vaknade av klockan och bestämde mig omgående för att somna om igen. Inget dåligt val om man ser till resultatet. Vad hände egentligen!? Vi skulle ju spela kvart mot Holland. Det var ju i princip klart! Dags för nytt landslag med lite nya stjärnor! Hur vore det om Sebastian Larsson hade fått spela lite mer? Det är dags att rota fram lite nya stjärnor. Det var t ex länge sen Alexandersson var lovande. Ja ja, det är VM om två år...
__________________
Träningslogg:
Fortfarande inte särskilt pigg i kroppen, men det kanske inte är annat att vänta. Två km uppvärmning och totalt 9,6 km på en dryg timme. Det kändes skapligt i början, men det verkade som att glukogenlagren(? energin!) tog slut efter 40 minuter. Jag hoppas kroppen hinner samla på sig lite mer energi de närmaste dagarna för nu blir det nog ingen träning förens på lördag. Det känns hur som helst bra att vara igång igen även fast det går trögt. Om en vecka eller två är jag tillbaka i den toppform jag var i innan sjukdommen (jag vill tillbaka till kännslan jag hade när jag sprang 16 km för två veckor sen. Det var grymt!).
---------
Gårdagens invägning: 84,8 kg. Första under 85! Invägning en god bit in på förmiddagen eftersom jag sov länge. Vi får se hur kroppen reagerar nu när jag är frisk, det blir kanske raketkarriär tillbaka till 90 pannor. Borde inte vara så, men lite tillbakagång räknar jag med.
---------
_____________________
Jag har reviderat min målbild vad gäller kroppsform. Det är inte längre tiokampare som gäller. Jag har funderat lite på att börja träna lite triathlon (inspirerade av t ex Roberth och Malin). Det gör ju att jag inte längre vill se ut som Hennrik Dagård. Den långsiktiga målbilden får väl vara Jonas Colting eftersom han är bäst på triathlon (i Sverige och toppskiktet i världen med bland annat två segrar i Hawaii Ultra som innebär 10 km simning, 540 km cykel och 84 km löpning under tre dagar)
Eftersom det inte är uppnåeligt inom en snar framtid så får jag sikta in mig på något annat.
Mikael Rasmussen är en av världens bästa cyklister och det är viktigt att vara bra på att cykla om man skall hålla på med triathlon. Att sikta på att inta Rasmussens kroppsform är inte heller uppnåeligt och inte heller särskilt interssant även om jag tycker att han ser både frisk och stark ut...
Den första målbilden får istället bli att se ut som en marathonsimmare. Det är i alla fall ett mål som kan uppfyllas inom en inte alltför avlägsen framtid. En sådan isterbuk tar nog i och för sig sin lilla tid att uppbringa, men det ligger mycket närmare än både Colting och Rasmussen.
Iaktaget på löparbanan:
* Det går att jogga mycket långsammare än promenadfart.
* Högklackade skor går att springa i, inte bara till bussen utan även när man motionerar.
* Nästan alla kineser som löper är 800 meterslöpare.
* Jag har blivit passerad av en(!) löpare som springer längre än två varv.
* Jeans är ett bra träningsplagg även när det är 30 grader varmt och fuktigt som en ångbastu.
* Det går bra att jogga med paraply om det regnar.
* Gå baklänges verkar vara bättre än att gå framlänges.
* Kineser är talanglösa vad gäller att spela fotboll.
* Fotboll är viktigare än löpning.
Jag glömde skriva om en ung man jag mötte i lördags.
När jag var i slutet på min miserabla löprunda i lördags blev jag omsprungen av en ung man med tungt löpsteg. Jag avlutade mitt pass och satte mig mot en vägg precis bredvid löparbanan. När mannen i fråga hade avslutat sitt andra varv (dvs 800 m) kom han fram och pratade med mig. Han var amerikan med indiskt/pakistanskt ursprung och var här i Shanghai och gjorde ett "internship" (praktik!?) på ett kinesiskt företag. Han hade "all the gears you need". Han hade Nike + iPod sportskit som innebär ett system som mäter tid, distans och kaloriförbrukning och loggar resultatet i iPoden. Det innebär iPod (i speciellt armbindelfodral) och speciella skor med en urgröpning i innersulan där fotsensorn sitter. Inte nog med det. Utöver den träningsövervakningen hade han en Timex pulsklocka (som inte är kompatibel med datan från iPoden). För att inte störas av fartvinden när han for fram de 800 metrarna på 4:45 hade ha givetvis ett par fartvindsglasögon (typ sportiga solglasögon fast med otonade glas).
Om inte den här killen bli bra på att springa så går det inte att köpa sig till bra löpning.
För övrigt är det väl bara i Sverige som man som intern på ett fängelse kan klaga på att man känner sig instängd... http://www.na.se/artikel.asp?intId=1347528&insn=1
tisdag 17 juni 2008
Nu är jag bara trött
Under natten och morgonen har magbekymren försvunnit. En sista tveksam avlämning efter frukost var förhoppningsvis det sista jag såg av den senaste veckans trilskande mage. Nu är jag bara trött och möjligtvis lite undernärd (inte till det yttre, men väl inuti kroppen). Jag har fått lite jobb gjort, handlat lite mat och varit iväg på en försiktig joggingtur.
Jag har blivit meddelad att gruppchefen som jag skall rapportera till inte är på jobbet imorgon så jag tänkte ta tillfället i akt och sova ut tröttheten ur kroppen. Jag har all data jag behöver för att jobba i burken så en sovmorgon och sen är jag redo för att jobba på riktigt. Det börjar sannerligen bli dags!
___________________
Träningslogg:
Efter flera dagar i lägenheten kände jag att jag var tvungen att komma ut en sväng. Det fick bli en jogg i mycket sakta mak. 8,8 km avklarade på drygt en timme. Kroppen meddelade att jag inte hade laddat upp på optimalt sätt och blev rättså trött. Jag slutade springa när det kändes jobbigt och gick hem istället. Skönt att komma ut och kroppen har reagerat bra efter joggen. Jag tror att jag har lämnat sjukdommen bakom mig och behöver bara ladda upp med mera mat dryck och sömn för att åter stiga in i högformen.
------------
Dagens invägning: 85,2 kg. Återigen låga 85. Vi får se vad kroppen och vågen säger nu när jag har frisknat till. Morgondagens vägning är jag inte så orolig över, men sen... Jag får se till att löpa ordentligt så jag gör av med all energi som kroppen suger i sig. För övrigt är jag beredd att ifrågasätta energiprincipen. Jag är helt övertygad om att min kropp skapar energi. Hur kommer det sig annars att jag har lagt på mig alla extra kilon på min lekamen!? Jag har svårt att tro att det beror på vanlig "in minus ut".
------------
______________________
Sovdags och sedan uppvakning, pigg och utvilad med kroppen full av energi.
Jag har blivit meddelad att gruppchefen som jag skall rapportera till inte är på jobbet imorgon så jag tänkte ta tillfället i akt och sova ut tröttheten ur kroppen. Jag har all data jag behöver för att jobba i burken så en sovmorgon och sen är jag redo för att jobba på riktigt. Det börjar sannerligen bli dags!
___________________
Träningslogg:
Efter flera dagar i lägenheten kände jag att jag var tvungen att komma ut en sväng. Det fick bli en jogg i mycket sakta mak. 8,8 km avklarade på drygt en timme. Kroppen meddelade att jag inte hade laddat upp på optimalt sätt och blev rättså trött. Jag slutade springa när det kändes jobbigt och gick hem istället. Skönt att komma ut och kroppen har reagerat bra efter joggen. Jag tror att jag har lämnat sjukdommen bakom mig och behöver bara ladda upp med mera mat dryck och sömn för att åter stiga in i högformen.
------------
Dagens invägning: 85,2 kg. Återigen låga 85. Vi får se vad kroppen och vågen säger nu när jag har frisknat till. Morgondagens vägning är jag inte så orolig över, men sen... Jag får se till att löpa ordentligt så jag gör av med all energi som kroppen suger i sig. För övrigt är jag beredd att ifrågasätta energiprincipen. Jag är helt övertygad om att min kropp skapar energi. Hur kommer det sig annars att jag har lagt på mig alla extra kilon på min lekamen!? Jag har svårt att tro att det beror på vanlig "in minus ut".
------------
______________________
Sovdags och sedan uppvakning, pigg och utvilad med kroppen full av energi.
måndag 16 juni 2008
Lite less
Fortfarande grymt seg i kroppen, hög puls, enstaka febersvängar, småkramper i magen med ojämna mellanrum och varierande kvalitet på det jag lämnar efter mig. Jag börjar helt enkelt tröttna på läget. Om det inte är bättre imorgon får jag nog leta reda på någon medicinskt kunnig. Idag har jag förutom att sovit och segat också jobbat lite. Jag har pillat ihop en presentation av hur moteringen ser ut i dagsläget. Den skall hållas så fort jag är tillbaka på benen. Tiden för resten av arbetet börjar kännas lite kort, men jag tror att jag kan få ihop något. Det är ju bara frågan om att jobba fortare...
Givetvis ingen träning idag även om jag faktiskt tog mig ut på en mycket kort kvällspromenad. Det var jobbigt så det får väl räknas som högintensiv träning...
----------
Dagens invägning: 86,0 kg. Något högre än igår. Kan bero på resorben jag slängde i mig igår kväll. Annars ingen större skillnad. Jag vet inte om jag önskar att vågen skall peka uppåt eller nedåt. Friskhetstecken eller långsiktigt rätt håll. Jag tycker att jag dricker riktigt mycket och ibland känner jag mig som ett stort helkroppsödem. Hmm, jag fortsätter notera vikten, men just nu spelar det ingen större roll. Det gills liksom inte när man är sjuk.
----------
Philip: Jag förstår att ni har haft det bra. Jag hade också kunnat tänka mig att vara hemma i sommarsverige och titta på Queens of the Stoneage, Foo Fighters, Hellacopters och Sahara Hotnights i goda vänners lag istället för att ligga i ett regnigt Shanghai och vara knackig. Om det inte är så att jag har fått en släng av H5N1, ebola eller något annat läskigt så ser jag fram emot midsommarfirandet här i Shanghai. Det är runt 150 personer som har köpt biljett till tillställningen och det bådar gott eftersom det trevliga sällskapet jag träffade i lördags på fotbollen kommer dyka upp. Om jag bara kunde få tag på alla delarna jag behöver till beamern och tidsmaskinen skulle det ju inte vara några problem, nu sitter jag här på rummet och har bara tillgång till min dator, lite papper och en liten skruvmejselsats jag köpte för att komma in i bankdosan som inte fungerar. Annars är jag ganska säker på att båda kan bli något av en storsäljare.
Jonas: Jag är ganska säker på att dom kommer äta säden. Däremot är jag osäker på om dom kommer skicka det till Blåsbo, men några säckar kommer säker till Västerås. Vad gäller träningen så är det du som behöver vara sjuk (inte med tanke på vikten förstås) och jag som behöver ha mil efter mil avklarad. Bra jobbat! Trots bristen på framsteg. Givetvis kan vi ta en sväng på tävlingsbanan, men jag har själv i dagsläget ingen aning om var det hela utspelar sig. Vi får nog ta Roberth till hjälp när det bär av till Kumla för banbesiktning. Pajretbej är en myt. I alla fall om man bor i Kina.
Charlotte: Idag fick jag ett mail av sara med eran "Hej Baby"-annons. Ni ser glada ut. Det är bra! Jag förstår att andra saker kan ställa till det och festivaler uteblir, men jag är ivrig påhejare till att inte börja med festivalandet för sent. Agnes har ju i alla fall ett par kåpor och konsertpremiären avklarad så jag är inte så orolig. Åter igen: Jobba på med vinden så kommer jag hem och provar den sen. Eftersom det håller i sig så länge så börjar jag tvivla på att det bara är något som kroppen vill göra sig av med så snabbt som möjligt. Den som lever får se (jag hoppas på att få se!). Någon koriander blir det inte tal om. Jag äter inte något som smakar kattpiss bara för att det kanske är bra för matsmältningen.
Givetvis ingen träning idag även om jag faktiskt tog mig ut på en mycket kort kvällspromenad. Det var jobbigt så det får väl räknas som högintensiv träning...
----------
Dagens invägning: 86,0 kg. Något högre än igår. Kan bero på resorben jag slängde i mig igår kväll. Annars ingen större skillnad. Jag vet inte om jag önskar att vågen skall peka uppåt eller nedåt. Friskhetstecken eller långsiktigt rätt håll. Jag tycker att jag dricker riktigt mycket och ibland känner jag mig som ett stort helkroppsödem. Hmm, jag fortsätter notera vikten, men just nu spelar det ingen större roll. Det gills liksom inte när man är sjuk.
----------
Philip: Jag förstår att ni har haft det bra. Jag hade också kunnat tänka mig att vara hemma i sommarsverige och titta på Queens of the Stoneage, Foo Fighters, Hellacopters och Sahara Hotnights i goda vänners lag istället för att ligga i ett regnigt Shanghai och vara knackig. Om det inte är så att jag har fått en släng av H5N1, ebola eller något annat läskigt så ser jag fram emot midsommarfirandet här i Shanghai. Det är runt 150 personer som har köpt biljett till tillställningen och det bådar gott eftersom det trevliga sällskapet jag träffade i lördags på fotbollen kommer dyka upp. Om jag bara kunde få tag på alla delarna jag behöver till beamern och tidsmaskinen skulle det ju inte vara några problem, nu sitter jag här på rummet och har bara tillgång till min dator, lite papper och en liten skruvmejselsats jag köpte för att komma in i bankdosan som inte fungerar. Annars är jag ganska säker på att båda kan bli något av en storsäljare.
Jonas: Jag är ganska säker på att dom kommer äta säden. Däremot är jag osäker på om dom kommer skicka det till Blåsbo, men några säckar kommer säker till Västerås. Vad gäller träningen så är det du som behöver vara sjuk (inte med tanke på vikten förstås) och jag som behöver ha mil efter mil avklarad. Bra jobbat! Trots bristen på framsteg. Givetvis kan vi ta en sväng på tävlingsbanan, men jag har själv i dagsläget ingen aning om var det hela utspelar sig. Vi får nog ta Roberth till hjälp när det bär av till Kumla för banbesiktning. Pajretbej är en myt. I alla fall om man bor i Kina.
Charlotte: Idag fick jag ett mail av sara med eran "Hej Baby"-annons. Ni ser glada ut. Det är bra! Jag förstår att andra saker kan ställa till det och festivaler uteblir, men jag är ivrig påhejare till att inte börja med festivalandet för sent. Agnes har ju i alla fall ett par kåpor och konsertpremiären avklarad så jag är inte så orolig. Åter igen: Jobba på med vinden så kommer jag hem och provar den sen. Eftersom det håller i sig så länge så börjar jag tvivla på att det bara är något som kroppen vill göra sig av med så snabbt som möjligt. Den som lever får se (jag hoppas på att få se!). Någon koriander blir det inte tal om. Jag äter inte något som smakar kattpiss bara för att det kanske är bra för matsmältningen.
söndag 15 juni 2008
Till det bittra slutet
Gårdagkvällen spenderade jag tillsammans med 2-300 andra svenskar på den irländska puben O'Malleys. Det var väldigt trevligt att träffa lite fler svenskar. Jag bjöd in mig i ett sällskap som visade sig vara väldigt trevliga. Några av dom jobbade sen ett par år här i Shanghai, några var här och studerade (från örebro universitet(!)) under en fyramånadersperiod och allt däremellan. Jag inser att jag gjorde ett misstag i att försöka lära känna kineserna här borta. Det hade varit bättre att leta reda på ett sånt här gäng på en gång. Ingen umgås särskilt mycket med kineser och alla stortrivs i Shanghai. Flera i sällskapet dyker på fredagens midsommarfirande vilket jag ser fram emot.
Kvällens underhållning var som ni vet av det spännande slaget. Tyvärr kunde jag inte njuta till fullo av tillställningen (fram till Villas avgörande i det bittra slutet) eftersom jag fortfarande inte helt har blivit av med mina magbesvär. Det kommer och går lite. Jag åker på små febersvängar nu och då, emellanåt krampar det i magen och mina efterlämningar varierar i kvalitet. Jag mår inte riktigt dåligt, men på intet sätt riktigt bra. Imorse uppmätte jag min vilopuls till 58 slag per minut. Det är 18 mer än för ett par veckor sedan när jag noterade 40. Något som inte är riktigt som det ska. Vi får se, blir det inte bättre så får man kanske fråga någon mer kunnig än jag själv inom det medicinska området.
Den här dagen har inte bjudit på mycket annat än att ligga i sängen och slösurfa, avsluta städningen, handla och läsa lite skönlitteratur. Varken kroppen eller vädret har velat bjuda på något mer.
Någon träning har det förstås inte blivit med däremot en invägning.
----------
Dagens invägning: 85,2kg. Jag håller mig på låga 85 trots att jag både äter, dricker och inte släpper ifrån mig på samma nivå som tidigare. Ja ja, viktnedgångar är aldrig något som har bekymmrat mig. Det kanske är lättare att sjukdomstappa vikt än att träningstappa vikt.
----------
Sverige har i alla fall goda möjligheter att gå vidare till kvarten...
Kvällens underhållning var som ni vet av det spännande slaget. Tyvärr kunde jag inte njuta till fullo av tillställningen (fram till Villas avgörande i det bittra slutet) eftersom jag fortfarande inte helt har blivit av med mina magbesvär. Det kommer och går lite. Jag åker på små febersvängar nu och då, emellanåt krampar det i magen och mina efterlämningar varierar i kvalitet. Jag mår inte riktigt dåligt, men på intet sätt riktigt bra. Imorse uppmätte jag min vilopuls till 58 slag per minut. Det är 18 mer än för ett par veckor sedan när jag noterade 40. Något som inte är riktigt som det ska. Vi får se, blir det inte bättre så får man kanske fråga någon mer kunnig än jag själv inom det medicinska området.
Den här dagen har inte bjudit på mycket annat än att ligga i sängen och slösurfa, avsluta städningen, handla och läsa lite skönlitteratur. Varken kroppen eller vädret har velat bjuda på något mer.
Någon träning har det förstås inte blivit med däremot en invägning.
----------
Dagens invägning: 85,2kg. Jag håller mig på låga 85 trots att jag både äter, dricker och inte släpper ifrån mig på samma nivå som tidigare. Ja ja, viktnedgångar är aldrig något som har bekymmrat mig. Det kanske är lättare att sjukdomstappa vikt än att träningstappa vikt.
----------
Sverige har i alla fall goda möjligheter att gå vidare till kvarten...
lördag 14 juni 2008
Träning en dag för tidigt
Idag vaknade jag piggare än jag somnade. Dagen har spenderats mestadels med att plocka undan och städa i lägenheten, tvätta och en löprunda. En hel del tid har också spenderats framför datorn där jag har läst allt som finns att läsa inför kvällens match mot Spanien.
Eftersom dagen i övrigt inte har innehållit särskilt mycket intressant så får träningsloggen stå för merparten av dagens inlägg.
____________________
Träningslogg:
Trots en seg lekamen drog jag mig iväg till löparbanan. Redan promenaden på väg till idrottsanläggningen skvallrade om att jag fortfarande inte är tillbaka till gammal god form. Istället för att att ligga på en puls mellan 92-100 (som normalt) under promenaden hade jag en puls som varierade mellan 105 och 110. Till saken hör i och för sig att det var varmare än normalt eftersom jag gav mig iväg tidig eftermiddag istället för efter mörkrets inbrott. Dagen har bjudit på en regnig morgon och soligt resten av dagen så det var både varmt och fuktigt. Jag hade laddat upp med mycket vatten under förmiddagen så vätskan skulle nog inte bli några problem. Eftersom pulsen inte riktigt var att lita på bestämde jag mig för att löpa efter tempo istället för pulsen. Jag gav mig iväg i ett måttligt 6:30-tempo och pulsen låg något högre än normalt. För varje avklarat varv steg pulsen. Efter sex kilometer i det måttliga tempot nådde jag en puls på 168 slag per minut och jag bestämde mig för att sluta. Totalt sett avklarade jag alltså sex km på 39:20 med en snittpuls på 149. Det är ca 15 bpm mer än normalt vid samma tempo. Dessutom ökade pulsen konstant så troligtvis hade jag dött efter ytterligare ett par km.
Kroppen är helt enkelt inte frisk så jag får nog vila mig i form ytterligare ett par dagar.
-----------
Dagens invägning: 85,2 kg. Trots att magsvängen är över och jag har ätit och druckit ganska skapligt så fortsätter det neråt. Om inte trenden bryts så har jag redan avklarat mitt mål för kinavistelsen även om jag tror att det mest är fråga om vätska och fyllnadsgrad av buken. Vi får se vad som händer imorgon.
-----------
Nu skall jag snart pallra mig iväg för att se Sverige och Spanien joxa med trasan. Jag vet en Irländsk pub som sänder matchen och ryktena på stan viskar om att det kommer fler svenskar till stället för att bevittna matchen. Kul att se lite fotboll, men tyvärr är det nog den enda matchen jag har tillfälle att se eftersom alla andra börjar vid tresnåret på natten.
Beo: Tänk att kinesiska barn bara behöver utsättas för lite svensk kultur för att förstå att teäggen inte är något man skall stoppa i munnen. Ägg skall kokas i vatten (i max 10 minuter, inte tre timmar) och te kan gott och väl drickas, men inte användas till att koka ägg i! Just det poriga stålen jag fotograferade var givetvis bortsorterat och skall skrotas, men ingen människa vill väl köpa smidda prylar från ett företag som klarar av att producera stål av den kallibern!?
Inte avundsjuk på måsäggen och jag tror inte att det dom äter här kommer i närheten av den lukten, men däremot är blandningen av lukter, dofter och odörer rättså intressant på vissa gator. Staplade ovanpå varandra har jag svårt att tro, men en och en så slår du nog mina erfarenheter. Jag har bland annat en omlastningsplats från slamsug (med vad jag kan tänka mig är männskligt avträde) till pråm vid floden inte långt från där jag bor. Hittills har jag bara varit med om en omlastning när jag har passerat på en bro inte långt ifrån och det var ingen angenäm upplevelse...
Nu blir det snart fotboll. Hej Sverige!!!
Eftersom dagen i övrigt inte har innehållit särskilt mycket intressant så får träningsloggen stå för merparten av dagens inlägg.
____________________
Träningslogg:
Trots en seg lekamen drog jag mig iväg till löparbanan. Redan promenaden på väg till idrottsanläggningen skvallrade om att jag fortfarande inte är tillbaka till gammal god form. Istället för att att ligga på en puls mellan 92-100 (som normalt) under promenaden hade jag en puls som varierade mellan 105 och 110. Till saken hör i och för sig att det var varmare än normalt eftersom jag gav mig iväg tidig eftermiddag istället för efter mörkrets inbrott. Dagen har bjudit på en regnig morgon och soligt resten av dagen så det var både varmt och fuktigt. Jag hade laddat upp med mycket vatten under förmiddagen så vätskan skulle nog inte bli några problem. Eftersom pulsen inte riktigt var att lita på bestämde jag mig för att löpa efter tempo istället för pulsen. Jag gav mig iväg i ett måttligt 6:30-tempo och pulsen låg något högre än normalt. För varje avklarat varv steg pulsen. Efter sex kilometer i det måttliga tempot nådde jag en puls på 168 slag per minut och jag bestämde mig för att sluta. Totalt sett avklarade jag alltså sex km på 39:20 med en snittpuls på 149. Det är ca 15 bpm mer än normalt vid samma tempo. Dessutom ökade pulsen konstant så troligtvis hade jag dött efter ytterligare ett par km.
Kroppen är helt enkelt inte frisk så jag får nog vila mig i form ytterligare ett par dagar.
-----------
Dagens invägning: 85,2 kg. Trots att magsvängen är över och jag har ätit och druckit ganska skapligt så fortsätter det neråt. Om inte trenden bryts så har jag redan avklarat mitt mål för kinavistelsen även om jag tror att det mest är fråga om vätska och fyllnadsgrad av buken. Vi får se vad som händer imorgon.
-----------
Nu skall jag snart pallra mig iväg för att se Sverige och Spanien joxa med trasan. Jag vet en Irländsk pub som sänder matchen och ryktena på stan viskar om att det kommer fler svenskar till stället för att bevittna matchen. Kul att se lite fotboll, men tyvärr är det nog den enda matchen jag har tillfälle att se eftersom alla andra börjar vid tresnåret på natten.
Beo: Tänk att kinesiska barn bara behöver utsättas för lite svensk kultur för att förstå att teäggen inte är något man skall stoppa i munnen. Ägg skall kokas i vatten (i max 10 minuter, inte tre timmar) och te kan gott och väl drickas, men inte användas till att koka ägg i! Just det poriga stålen jag fotograferade var givetvis bortsorterat och skall skrotas, men ingen människa vill väl köpa smidda prylar från ett företag som klarar av att producera stål av den kallibern!?
Inte avundsjuk på måsäggen och jag tror inte att det dom äter här kommer i närheten av den lukten, men däremot är blandningen av lukter, dofter och odörer rättså intressant på vissa gator. Staplade ovanpå varandra har jag svårt att tro, men en och en så slår du nog mina erfarenheter. Jag har bland annat en omlastningsplats från slamsug (med vad jag kan tänka mig är männskligt avträde) till pråm vid floden inte långt från där jag bor. Hittills har jag bara varit med om en omlastning när jag har passerat på en bro inte långt ifrån och det var ingen angenäm upplevelse...
Nu blir det snart fotboll. Hej Sverige!!!
fredag 13 juni 2008
Bättringsvägen är en trevlig väg
Efter de senaste dygnens otrevliga upplevelser så är jag nu på bättringsvägen. Jag har inte varit särskilt snabbfotat idag, men ändå bra mycket rappare i steget än igår. Dagen har mest gått åt till att sova och studera taket i lägenheten.
Med mycket surfande på svenska nyhetssidor underdagen har jag fått jobba hårt på att försöka undvika reportage om den fantastiska musiksommar som passerar i Sverige medans jag är på andra sidan klotet. Givetvis vill också jag vara på Where The Action Is och se/höra Queens of the Stoneage, Foo Fighters mm. och se på Sverige-Spanien på storbildsskärm tillsammans med tusentals andra musik och fotbollsintresserade precis som flera av er bloggläsare (jag önskar er en mycket trevlig dag trots min avudsjuka). Jag har i alla fall lyckats lokalisera en lokal som visar matchen imorgon och ryktet säger att jag inte kommer vara ensam svensk. Det ska bli kul, både att titta på lite fotboll och träffa lite andra svenskar. Skönt att det är tidig match imorgon, det är ändå mitt i natten. Jag får försöka sova länge så jag fixar att vara vaken halva natten.
Skönt med Sverigevinst och Zlatanmål mot Grekland. Jag märker inte riktigt av EM-hysterin men hoppas att få njuta lite av fotboll på hög nivå imorgon. Heja Sverige!
StinaK: Det är osäkert om dom inte förstår eller om dom fokuserar på annat. Som jag har förstått det hela så är inköpsavdelningen på Lingongs huvuduppgift att köpa komponenter så billigt som möjligt oavsett andra faktorer som tex kvalitet. Vi är intresserade av att föra in ett annat tankesätt som förhoppningsvis får våra kinesiska kollegor att se på saken lite annorlunda. Men visst är det svårt att förstå sig på olika prioriteringar, som varför man sliter för att få upp sjögurkor från havets botten för att sedan äta upp dom. Jag hoppade över sjögurkan när jag hade chansen, men har av säkra källor fått reda på att både smak och konsistens är förvillande likt en blandning av gummi och plast.
_________________
Träningslogg:
Dagen har givetvis precis som gårdagen försvunnit utan att ens försöka träna. Om kroppen är med på banan imorgon så blir det nog en kortare löptur. Jag känner mig inte helt återställd ännu.
-------------
Dagens invägning: 85,7kg Lite grand av en glädjevikt pga sjukdom. Jag antar att jag redan imorgon är tillbaka ett kg högre upp. Den som lever får se.
-------------
_________________
Med mycket surfande på svenska nyhetssidor underdagen har jag fått jobba hårt på att försöka undvika reportage om den fantastiska musiksommar som passerar i Sverige medans jag är på andra sidan klotet. Givetvis vill också jag vara på Where The Action Is och se/höra Queens of the Stoneage, Foo Fighters mm. och se på Sverige-Spanien på storbildsskärm tillsammans med tusentals andra musik och fotbollsintresserade precis som flera av er bloggläsare (jag önskar er en mycket trevlig dag trots min avudsjuka). Jag har i alla fall lyckats lokalisera en lokal som visar matchen imorgon och ryktet säger att jag inte kommer vara ensam svensk. Det ska bli kul, både att titta på lite fotboll och träffa lite andra svenskar. Skönt att det är tidig match imorgon, det är ändå mitt i natten. Jag får försöka sova länge så jag fixar att vara vaken halva natten.
Skönt med Sverigevinst och Zlatanmål mot Grekland. Jag märker inte riktigt av EM-hysterin men hoppas att få njuta lite av fotboll på hög nivå imorgon. Heja Sverige!
StinaK: Det är osäkert om dom inte förstår eller om dom fokuserar på annat. Som jag har förstått det hela så är inköpsavdelningen på Lingongs huvuduppgift att köpa komponenter så billigt som möjligt oavsett andra faktorer som tex kvalitet. Vi är intresserade av att föra in ett annat tankesätt som förhoppningsvis får våra kinesiska kollegor att se på saken lite annorlunda. Men visst är det svårt att förstå sig på olika prioriteringar, som varför man sliter för att få upp sjögurkor från havets botten för att sedan äta upp dom. Jag hoppade över sjögurkan när jag hade chansen, men har av säkra källor fått reda på att både smak och konsistens är förvillande likt en blandning av gummi och plast.
_________________
Träningslogg:
Dagen har givetvis precis som gårdagen försvunnit utan att ens försöka träna. Om kroppen är med på banan imorgon så blir det nog en kortare löptur. Jag känner mig inte helt återställd ännu.
-------------
Dagens invägning: 85,7kg Lite grand av en glädjevikt pga sjukdom. Jag antar att jag redan imorgon är tillbaka ett kg högre upp. Den som lever får se.
-------------
_________________
torsdag 12 juni 2008
Dantes helvete ligger i Kina
Igår var jag, tre svenskar till i projektet, Eric från Shanghai och tre från Lingong på besök hos potentiella och nuvarande leverantörer till Lingong. Huvudtanken med hela projektet är att höja kvalitetsnivån på Lingongs produkter genom att hjälpa till med design av enkla och robusta axlar och transmissioner samt att hjälpa till med att hitta och utveckla relationer till leverantörer. Igår besökte vi tre olika smidesleverantörer i Jinnanområdet (Jinnan är provinshuvudstaden i Shandongprovinsen där Linyi ligger).
Vi for iväg vid halv åtta på morgonen i en liten minibuss som erbjöd allt annat än bekväma sittställningar. Motorvägen var avstängd för vägarbete (sa i alla fall Lingongfolket) så vi åkte småvägar genom provinsen. Småvägar innebär att man inte tar sig särskilt fort fram och måste kryssa mellan traktorer, hundar och enorma lass med halm. Vägarna används i mycket hög grad till att torka vete som precis skördats. Antingen var halva vägen avstängd med stenar eller så körde trafiken helt enkelt rakt över säden.
Torkning av säd på vägen. Kortet är taget genom bakrutan, därav de horisontella linjerna.
Knappt fyra timmar efter avfärd anlände vi till den första smedjan, en potentiell leverantör enligt Lingongs inköpsavdelning. Det var som att hoppa tillbaka 70 år i tiden. Allt råmaterial låg under bar himmel och rostade mer än en bil i Göteborg. Smidesämnena sågades till något godtyckligt vilket resulterar i för lite eller för mycket material när det är dags att smida. Det resulterar i sin tur i brist på material eller spänningar i materialet. Ämnena bearbetades (tex blästrades) ingenting innan uppvärmning och smide vilket resulterar i att rosten bankas in i materialet och slutprodukten saknar de egenskaper man är ute efter.
Problem med porer i smidesgodset?
Verkstad med jordgolv, tak men inga väggar.
Den första smedjan var en av två som besöktes av samma företag. Nummer två var något bättre, men långt ifrån de krav vi är ute efter. Nästa besök avlades hos en av Lingongs nuvarande leverantörer och besöket gjorde att man kan förstå hur dom kan tycka att den första är en potentiell leverantör. Vi möttes av något som närmast kan förklaras som en gårdssmedja. Stampat jordgolv, gamla maskiner och bedrövliga arbetsförhållanden. Jobbet med att se över leverantörer för axlar och transmissioner är nog större än vad någon har räknat med...
Färdigvarulager?
Grovbearbetning hos Lingongs nuvarande leverantör
Den kvinnliga(!) chefen för det första företaget bjöd in till lunch på ett lunchhak som sannerligen kontrasterade mot vad vi just sett. Vi blev tagna till ett riktigt flott ställe som bjöd på alla lokala delikatesser(?) som man kan hitta. Jag provade det mesta men hoppade över sjögurkan och något som vi gissade var lunga.
Efter lunch vände vi hemåt via ytterligare en smidesleverantör. Det visade sig att dom bara gjorde truckgafflar. Dom hade två hammare och två bockmaskiner i en jättelik lokal och nästan ingenting producerades. Ändå berättade chefen nöjt att dom höll på att bygga ut med en byggnad till. Hur tänker dom!? Det skulle utan problem gå att klämma in den produktionen dom hade idag i en femtedel av lokalen eller producera tio gånger så mycket i hela lokalen.
När besöket var avklarat väntade tre och en halv timme på småvägar i minibussen. Straxt efter avfärd dyker jag ner till första nivån av Dantes helvete. Det var någonting med lunchen som min mage inte tyckte om och framåt slutet på resan var jag nere i Dantes sjunde nivå med en magknip som jag bara kan jämföra med magåkomma i i de österrikiska alperna på bilsemester med familjen 1990(?). Det var en fruktansvärd resa som inte ville ta slut. Väl tillbaka på hotellet valde kroppen att göra en nattslång tvåvägstömning.
Under natten var jag övertygad om att jag var tvungen att stanna kvar i Linyi ytterligare en dag, men jag har stabiliserat mig även om jag inte på något sätt är pigg och alert. Det gick bra, men var ingen trevlig flygresa hem till Shanghai. Nu är jag hur som helst hemma och skall försöka kurera mig och vila så gott det går.
___________________
Träningslogg:
Träningen har givetvis uteblivit förutom viss magträning under natten. Tyvärr tror jag att träningen kommer utebli de närmaste dagarna om jag inte repar mig rekordsnabbt.
----------
Invägning: Ingen invägning gjord pga avsaknad av våg.
----------
___________________
Beo: Det blir mindre kulturreportage ju mer man är här. Dagens inlägg är dock mer fyllt av kulturbetonad journalistik än träningsjournalistik. Vad garderoberna beträffar så vet jag inte om vi har tillräckligt med yta i fabriken, vi är trångbodda redan som det är, men det det kanske går att outsoursa...
Nu är det dags att fortsätta kroppstömningen som jag tillfälligt har avbrutit.
Vi for iväg vid halv åtta på morgonen i en liten minibuss som erbjöd allt annat än bekväma sittställningar. Motorvägen var avstängd för vägarbete (sa i alla fall Lingongfolket) så vi åkte småvägar genom provinsen. Småvägar innebär att man inte tar sig särskilt fort fram och måste kryssa mellan traktorer, hundar och enorma lass med halm. Vägarna används i mycket hög grad till att torka vete som precis skördats. Antingen var halva vägen avstängd med stenar eller så körde trafiken helt enkelt rakt över säden.
Torkning av säd på vägen. Kortet är taget genom bakrutan, därav de horisontella linjerna.
Knappt fyra timmar efter avfärd anlände vi till den första smedjan, en potentiell leverantör enligt Lingongs inköpsavdelning. Det var som att hoppa tillbaka 70 år i tiden. Allt råmaterial låg under bar himmel och rostade mer än en bil i Göteborg. Smidesämnena sågades till något godtyckligt vilket resulterar i för lite eller för mycket material när det är dags att smida. Det resulterar i sin tur i brist på material eller spänningar i materialet. Ämnena bearbetades (tex blästrades) ingenting innan uppvärmning och smide vilket resulterar i att rosten bankas in i materialet och slutprodukten saknar de egenskaper man är ute efter.
Problem med porer i smidesgodset?
Verkstad med jordgolv, tak men inga väggar.
Den första smedjan var en av två som besöktes av samma företag. Nummer två var något bättre, men långt ifrån de krav vi är ute efter. Nästa besök avlades hos en av Lingongs nuvarande leverantörer och besöket gjorde att man kan förstå hur dom kan tycka att den första är en potentiell leverantör. Vi möttes av något som närmast kan förklaras som en gårdssmedja. Stampat jordgolv, gamla maskiner och bedrövliga arbetsförhållanden. Jobbet med att se över leverantörer för axlar och transmissioner är nog större än vad någon har räknat med...
Färdigvarulager?
Grovbearbetning hos Lingongs nuvarande leverantör
Den kvinnliga(!) chefen för det första företaget bjöd in till lunch på ett lunchhak som sannerligen kontrasterade mot vad vi just sett. Vi blev tagna till ett riktigt flott ställe som bjöd på alla lokala delikatesser(?) som man kan hitta. Jag provade det mesta men hoppade över sjögurkan och något som vi gissade var lunga.
Efter lunch vände vi hemåt via ytterligare en smidesleverantör. Det visade sig att dom bara gjorde truckgafflar. Dom hade två hammare och två bockmaskiner i en jättelik lokal och nästan ingenting producerades. Ändå berättade chefen nöjt att dom höll på att bygga ut med en byggnad till. Hur tänker dom!? Det skulle utan problem gå att klämma in den produktionen dom hade idag i en femtedel av lokalen eller producera tio gånger så mycket i hela lokalen.
När besöket var avklarat väntade tre och en halv timme på småvägar i minibussen. Straxt efter avfärd dyker jag ner till första nivån av Dantes helvete. Det var någonting med lunchen som min mage inte tyckte om och framåt slutet på resan var jag nere i Dantes sjunde nivå med en magknip som jag bara kan jämföra med magåkomma i i de österrikiska alperna på bilsemester med familjen 1990(?). Det var en fruktansvärd resa som inte ville ta slut. Väl tillbaka på hotellet valde kroppen att göra en nattslång tvåvägstömning.
Under natten var jag övertygad om att jag var tvungen att stanna kvar i Linyi ytterligare en dag, men jag har stabiliserat mig även om jag inte på något sätt är pigg och alert. Det gick bra, men var ingen trevlig flygresa hem till Shanghai. Nu är jag hur som helst hemma och skall försöka kurera mig och vila så gott det går.
___________________
Träningslogg:
Träningen har givetvis uteblivit förutom viss magträning under natten. Tyvärr tror jag att träningen kommer utebli de närmaste dagarna om jag inte repar mig rekordsnabbt.
----------
Invägning: Ingen invägning gjord pga avsaknad av våg.
----------
___________________
Beo: Det blir mindre kulturreportage ju mer man är här. Dagens inlägg är dock mer fyllt av kulturbetonad journalistik än träningsjournalistik. Vad garderoberna beträffar så vet jag inte om vi har tillräckligt med yta i fabriken, vi är trångbodda redan som det är, men det det kanske går att outsoursa...
Nu är det dags att fortsätta kroppstömningen som jag tillfälligt har avbrutit.
tisdag 10 juni 2008
Resa till Linyi
Lite för snart efter landningen i Shanghai igår bar det av till Linyi som ligger drygt 50 mil norr om Shanghai. Eftersom Linyi inte alls är en lika populär destination som Beijing så bar det av i en mycket mindre kärra än de Airbus A330 som trafikerar Shanghai-Beijing. Linyi är en nätt liten stad med 7-800000 invånare i stadskärnan och runt två miljoner i området. Staden är mer kommunistiskt bombastisk än Shanghai och Beijing (om man bortser från himelska fridens torg och kvarteren runt om HFT). Lingong kontoret bjuder in till en lika kommunistbombastisk syn som övriga staden.
Fabriksområdet (eller golvytan, jag blev inte riktigt klok på flickan som guidade mig. Hon hade svårt med siffror på engelska) är 600 000 m2 och spottar ut dryga hundra hjullastare om dagen i högsäsong. Fabriken är mycket mer kinesisk än volvo i Shanghai och erbjuder arbetarna stora möjligheter till arbetsskador och döva öron.
Dagens arbete har bestått i att bli initierad i vad projektet går ut på men det är alltför långt för att skriva om i denna sena timme.
Efter ganska sen ankomst till hotellet (som troligtvis är det lyxigaste i stan, men ändå inte särskilt dyrt (vet inte vad det kostar, men det känns inte som att det är dyrt även fast det är så fint att det låg små blommor i toaletten)) blev det mat på en liten omysig restaurang som serverade god mat till fem personer för 32 Yuan. Kvällen avslutades med en tvåtimmars fotmassage på ett (för andra) tidigare beprövat ställe. Fotmassagen innehöll allt från fotbad och fotmassage till massage av ben, rygg, axlar, nacke, huvud och ansikte också topsning av öron och filning av fötterna. Kalaset var väl värt de 64 pengarna det kostade.
________________
Träningslogg:
Kortare hotellrumsträning efter hemkomst från massagen. Rättså sugen på att löpa men det får vänta tills på torsdag.
-----------
Dagens invägning: 86,9 kg. Helgen i Beijing verkar inte ha gjort någon större skada. Jag får hoppas på att tre dagar i Linyi inte heller påverkar särskilt mycket.
-----------
Charlotte: QiGong (eller TaiChi vilket det nu var dom utövade) är ofta en rörelser hämtade från olika kampsporter fast utförda i slow motion. Här viftar dom titt som tätt med svär och spjut under sin till synes fridsamma träning.
Kiwi: Slit inte ut dig med vinden! Men jag kommer gärna hem och provar om den fungerar.
Sara: Hälsa Martina. wJag vågar inte lova något angående Kjellvander i augusti, men det skulle kunna vara grymt fint. Nu skall jag också sova och slita mig upp ur sängen alltför tidigt. Världen är som sagt orättvis mot både stora som små.
Fabriksområdet (eller golvytan, jag blev inte riktigt klok på flickan som guidade mig. Hon hade svårt med siffror på engelska) är 600 000 m2 och spottar ut dryga hundra hjullastare om dagen i högsäsong. Fabriken är mycket mer kinesisk än volvo i Shanghai och erbjuder arbetarna stora möjligheter till arbetsskador och döva öron.
Dagens arbete har bestått i att bli initierad i vad projektet går ut på men det är alltför långt för att skriva om i denna sena timme.
Efter ganska sen ankomst till hotellet (som troligtvis är det lyxigaste i stan, men ändå inte särskilt dyrt (vet inte vad det kostar, men det känns inte som att det är dyrt även fast det är så fint att det låg små blommor i toaletten)) blev det mat på en liten omysig restaurang som serverade god mat till fem personer för 32 Yuan. Kvällen avslutades med en tvåtimmars fotmassage på ett (för andra) tidigare beprövat ställe. Fotmassagen innehöll allt från fotbad och fotmassage till massage av ben, rygg, axlar, nacke, huvud och ansikte också topsning av öron och filning av fötterna. Kalaset var väl värt de 64 pengarna det kostade.
________________
Träningslogg:
Kortare hotellrumsträning efter hemkomst från massagen. Rättså sugen på att löpa men det får vänta tills på torsdag.
-----------
Dagens invägning: 86,9 kg. Helgen i Beijing verkar inte ha gjort någon större skada. Jag får hoppas på att tre dagar i Linyi inte heller påverkar särskilt mycket.
-----------
Charlotte: QiGong (eller TaiChi vilket det nu var dom utövade) är ofta en rörelser hämtade från olika kampsporter fast utförda i slow motion. Här viftar dom titt som tätt med svär och spjut under sin till synes fridsamma träning.
Kiwi: Slit inte ut dig med vinden! Men jag kommer gärna hem och provar om den fungerar.
Sara: Hälsa Martina. wJag vågar inte lova något angående Kjellvander i augusti, men det skulle kunna vara grymt fint. Nu skall jag också sova och slita mig upp ur sängen alltför tidigt. Världen är som sagt orättvis mot både stora som små.
måndag 9 juni 2008
Back in Black
Efter en fantastiskt trevlig helg anlände jag försenad till ett regntungt Shanghai. Jag hade planerat att hinna jobba en timme (eftersom jag skall vara borta från mina vanliga sysslor under veckan) och löpträna en sväng innan läggdags. En timmes väntan på startbanan i Beijing av okänd anledning, cirkulation i Shanghai, väskan nästan sist på bagagebandet och 50 meters ostrukturerad kö till den 300 meter långa strukturerade taxikön gjorde att det varken blev jobb eller löpning.
Helgen har spenderats i mycket trevligt sällskap av familjen Salberg. Fokus har varit på att umgås, dricka te och äta mat. Jag har inte gjort något direkt turistande utan fokuserat just på tidigare nämnda ting. Jag har lärt känna familjens yngsta medlem som är en charmerande och energifylld trespråkig tvååring. Med en svensk mor, nederländsk far och kinesisk barnflicka kanske det är självklart att svänga sig med alla tre språken, men det är onekligen imponerande. Förutom att betrakta ungen på håll utsatte jag henne för delar av min barnauppfostran. Hon sprutade vatten på mig med en vattenspruta och jag bad henne upprepade gånger att sluta. Till sist (efter tre eller fyra uppmaningar om att sluta) tog jag vattenflaskan ifrån henne och sprutade tillbaka. Det var tydligen inget som hon varit utsatt för tidigare med en tår i ögat som resultat. Det hela var "förlåtet" tio minuter senare, men jag tror att jag har varit till nytta för hennes fortsatta utveckling.
I lördags besökte vi en djurmarknad där Michel tittade på syrsor som skulle köpas och presenteras (verbifierad form av present) till far och svärfar. Väl på marknaden var det utöver syrssökande mycket intresse för en bengalisk leopardkatt som troligtvis (om alla i familjen får som dom vill) blir en fjärde medlem i familjen inom kort. Helt klart en ball katt om man nu vill ha en katt.
I övrigt har det som sagt varit mest fokus på att sitta och prata och äta mat från olika områden i kina, både hemlagat och på restaurang. Käket har varit på en mycket högre nivå än jag vant mig vid här i Shanghai vilket eventuellt avspeglar sig på morgondagens invägning.
I fredags var jag ute i god tid till flygplatsen. I alla fall den första. Jag gjorde den vanliga söderbergska vändan förbi en annan flygplats innan jag hittade till den rätta. Jag åkte till Hong Qiao som är inrikesflygplatsen som i princip alla inrikesflyg går ifrån. Jag hade tydligen lyckats boka plats på ett plan som kom från New Delhi som mellanlandade i Shanghai (Pudong) på väg till Beijing.
Tyvärr står det inte utskrivet på bokningsbekräftelsen vilken flygplats (står bara stad och flight nr) som flyget går ifrån och jag åkte givetvis till inrikesflygplatsen. 50 minuters taxisightsseeing på ringvägarna runt Shanghai gjorde hur som helst att jag hann med flyget och jag var mer än nöjd.
__________________
Träningslogg:
Under helgen har jag bara idkat promenad och viloträning. Förseningen gjorde att det inte blev någon löpträning, men jag hann med ett kortare styrketräningspass här hemma i lägenheten. Träningen kommer ligga på is ytterligare ett par dagar när jag är på resande fot, men räknar med att komma iväg på en runda på torsdag.
---------------
Dagens invägning: Inga invägningar har gjorts och helgens otränande och ätande leverne kommer eventuellt ge utslag på morgondagens invägning. Den som lever får se!
---------------
_________________
Kvällen har avslutats med ett blogginlägg och inmundigande av en Acme Californian Pale Ale. En god avslutning på en god helg.
Helgen har spenderats i mycket trevligt sällskap av familjen Salberg. Fokus har varit på att umgås, dricka te och äta mat. Jag har inte gjort något direkt turistande utan fokuserat just på tidigare nämnda ting. Jag har lärt känna familjens yngsta medlem som är en charmerande och energifylld trespråkig tvååring. Med en svensk mor, nederländsk far och kinesisk barnflicka kanske det är självklart att svänga sig med alla tre språken, men det är onekligen imponerande. Förutom att betrakta ungen på håll utsatte jag henne för delar av min barnauppfostran. Hon sprutade vatten på mig med en vattenspruta och jag bad henne upprepade gånger att sluta. Till sist (efter tre eller fyra uppmaningar om att sluta) tog jag vattenflaskan ifrån henne och sprutade tillbaka. Det var tydligen inget som hon varit utsatt för tidigare med en tår i ögat som resultat. Det hela var "förlåtet" tio minuter senare, men jag tror att jag har varit till nytta för hennes fortsatta utveckling.
I lördags besökte vi en djurmarknad där Michel tittade på syrsor som skulle köpas och presenteras (verbifierad form av present) till far och svärfar. Väl på marknaden var det utöver syrssökande mycket intresse för en bengalisk leopardkatt som troligtvis (om alla i familjen får som dom vill) blir en fjärde medlem i familjen inom kort. Helt klart en ball katt om man nu vill ha en katt.
I övrigt har det som sagt varit mest fokus på att sitta och prata och äta mat från olika områden i kina, både hemlagat och på restaurang. Käket har varit på en mycket högre nivå än jag vant mig vid här i Shanghai vilket eventuellt avspeglar sig på morgondagens invägning.
I fredags var jag ute i god tid till flygplatsen. I alla fall den första. Jag gjorde den vanliga söderbergska vändan förbi en annan flygplats innan jag hittade till den rätta. Jag åkte till Hong Qiao som är inrikesflygplatsen som i princip alla inrikesflyg går ifrån. Jag hade tydligen lyckats boka plats på ett plan som kom från New Delhi som mellanlandade i Shanghai (Pudong) på väg till Beijing.
Tyvärr står det inte utskrivet på bokningsbekräftelsen vilken flygplats (står bara stad och flight nr) som flyget går ifrån och jag åkte givetvis till inrikesflygplatsen. 50 minuters taxisightsseeing på ringvägarna runt Shanghai gjorde hur som helst att jag hann med flyget och jag var mer än nöjd.
__________________
Träningslogg:
Under helgen har jag bara idkat promenad och viloträning. Förseningen gjorde att det inte blev någon löpträning, men jag hann med ett kortare styrketräningspass här hemma i lägenheten. Träningen kommer ligga på is ytterligare ett par dagar när jag är på resande fot, men räknar med att komma iväg på en runda på torsdag.
---------------
Dagens invägning: Inga invägningar har gjorts och helgens otränande och ätande leverne kommer eventuellt ge utslag på morgondagens invägning. Den som lever får se!
---------------
_________________
Kvällen har avslutats med ett blogginlägg och inmundigande av en Acme Californian Pale Ale. En god avslutning på en god helg.
torsdag 5 juni 2008
midsommar är fixat
Idag fick jag ett mail från young proffesional-delen av vad jag tror är svenska handelskammaren (swedish chamber) där det bjuds in till midsommarpartaj med sill, potatisk och allt annat man behöver ha för en lyckad midsommar (jag tror tyvärr att dom har missat fiskebiten, men det är inte hela världen). Jag anmälde mig omgående och det känns bra att ha något att göra.
Idag ringde också en herre som deltar i projektet som det har pratats om att jag skall vara med i. Tydligen skall det vara ett uppstartsmöte i Linyi (staden där Lingong ligger) som han tyckte att jag skulle åka på. Sagt blev gjort och nu har jag bokat flygbiljetter till Linyi för tisdag till torsdag. Det känns kul att göra något annat eftersom jag har börjat tröttna lite på kontoret (läs maten mm).
Imorgon bär det av till Beijing och mina goda vänner Hanna och Michel. Idag har jag blivit förvarnad om att dom har hittat på en massa spännande saker att göra medan jag är där. Kul! Jag ser fram emot några dagars vila och socialt umgänge som man har något utbyte utav.
________________
Träningslogg:
Jag har så himla dålig diciplin. Igår bestämde jag mig för ett träningsupplägg med bara lågintensiv träning de närmaste tio veckorna. Det höll i en dag. Jag bestämde mig för att springa ett långpass på 1:40 idag. Jag började med att hålla <70%. Det kändes som jag bromsade stegen och saknade flyt i löpningen så efter knappt fem km bestämde jag mig för att löpa enligt känslan "lätt ansträngd" med in och utandning genom näsan på fyra steg vardera. Jag slutatde titta på pulsklockan och löpte som det kändes bra, och det gjorde det. Efter en knapp mil var det en kille som sprang bredvid mig, några cm längre fram. Han låg för nära mig för att jag skulle känna mig helt bekväm med situationen. Eftersom han höll samma tempo som jag och låg lite framförmig valde jag att slå av på takten något. Det gjorde han också. Jag återgick till ursprungstempo och han följde efter. Efter några varv började jag störa mig ordentligt och höjde tempot en aning (det kändes fortfarande lugnt och fint men pulsklockan meddelade att det gick lite fortare). Han följde efter även efter tempohöjningen. Han hakade på i runt tre km och släppte när jag skruvade upp farten ytterligare ett snäpp. Hela incidenten medförde förstås att jag nu sprang mycket fortare än jag gjorde tidigare, men det kändes bra och jag var på inget sätt trött. Andingen var fortfarande i fyrastegstempo och jag hade bra flyt i löpningen. De sista varven ökade jag tempot ytterligare och sista km löpte jag på 5 minuter (sista varvet i 4:40 fart) som är mitt tänkta löptempo i oktober. Det var inga problem att hålla det tempot på slutet av mina 16 km men jag hade inte fixat det hela vägen. Grymt nöjd i alla fall med 16 avklarade kilometerar och stegen kändes lätta hela vägen. Vem hade trott det för tre veckor sen? Det är fortfarande en hel del att jobba på till kivhh men det är ju 20 veckor kvar! Nu är det tre dagars löpvila i Beijing som gäller. Ett pass måndag kväll när jag kommer hem från Beijing och sen får det vänta till torsdag då jag kommer tillbaka från Linyi.
---------
Dagen invägning: 86,8 kg
---------
_____________________
Jonas: Du har det bra du som får spela golf och löpa milen på 45. Jag inser att du blir en svår nöt att knäcka i höst men jag skall inte gå på misstaget som jag gjorde senast. Philip roddar väl i en paddelhelg i slutet på juli!? Om inte annat kanske det kan finnas utrymme för en liten sväng med golfklubborna...
Charlotte: Välkommen tillbaka! Jag är inte avundsjuk på Agnes röstträning och lider med dig på distans. Du får lära henne att growla så blir det inte lika påfrestande i det högre frekvensbandet. Milleniumserien kan rekomenderas starkt! Jag har precis lyssnat (ljudbok) färdigt på den andra boken och kan knappt bärja mig att börja lyssna på nästa.
Kiwi: Det kan också vara åldern som gör att du däckar tidigt på kvällen...
Som man bäddar får man ligga. Jag antar att du inte fick skivorna du resencerar igår morse? Men jag kan tycka lite synd om dig i alla fall. Vad beträffar de randiga krigarna så borde det böra vara god aktivitet. Nu kan det nog fungera med alla olika metoder (förutom ismete kanske). Prova både på ytan, i mellanvattnet och längs botten. Jag är knappt något avundsjuk på er som har möjlighet att jaga dom...
Eventuellt kan det bli bristande frekvens på inläggen den närmsta tiden, men misströsta inte, jag återkommer efter helgen om jag inte lyckas hålla världen uppdaterad om vad jag gör.
Ännu en gång blir det underskrift av det springade hästen.
// PaobuMa
Idag ringde också en herre som deltar i projektet som det har pratats om att jag skall vara med i. Tydligen skall det vara ett uppstartsmöte i Linyi (staden där Lingong ligger) som han tyckte att jag skulle åka på. Sagt blev gjort och nu har jag bokat flygbiljetter till Linyi för tisdag till torsdag. Det känns kul att göra något annat eftersom jag har börjat tröttna lite på kontoret (läs maten mm).
Imorgon bär det av till Beijing och mina goda vänner Hanna och Michel. Idag har jag blivit förvarnad om att dom har hittat på en massa spännande saker att göra medan jag är där. Kul! Jag ser fram emot några dagars vila och socialt umgänge som man har något utbyte utav.
________________
Träningslogg:
Jag har så himla dålig diciplin. Igår bestämde jag mig för ett träningsupplägg med bara lågintensiv träning de närmaste tio veckorna. Det höll i en dag. Jag bestämde mig för att springa ett långpass på 1:40 idag. Jag började med att hålla <70%. Det kändes som jag bromsade stegen och saknade flyt i löpningen så efter knappt fem km bestämde jag mig för att löpa enligt känslan "lätt ansträngd" med in och utandning genom näsan på fyra steg vardera. Jag slutatde titta på pulsklockan och löpte som det kändes bra, och det gjorde det. Efter en knapp mil var det en kille som sprang bredvid mig, några cm längre fram. Han låg för nära mig för att jag skulle känna mig helt bekväm med situationen. Eftersom han höll samma tempo som jag och låg lite framförmig valde jag att slå av på takten något. Det gjorde han också. Jag återgick till ursprungstempo och han följde efter. Efter några varv började jag störa mig ordentligt och höjde tempot en aning (det kändes fortfarande lugnt och fint men pulsklockan meddelade att det gick lite fortare). Han följde efter även efter tempohöjningen. Han hakade på i runt tre km och släppte när jag skruvade upp farten ytterligare ett snäpp. Hela incidenten medförde förstås att jag nu sprang mycket fortare än jag gjorde tidigare, men det kändes bra och jag var på inget sätt trött. Andingen var fortfarande i fyrastegstempo och jag hade bra flyt i löpningen. De sista varven ökade jag tempot ytterligare och sista km löpte jag på 5 minuter (sista varvet i 4:40 fart) som är mitt tänkta löptempo i oktober. Det var inga problem att hålla det tempot på slutet av mina 16 km men jag hade inte fixat det hela vägen. Grymt nöjd i alla fall med 16 avklarade kilometerar och stegen kändes lätta hela vägen. Vem hade trott det för tre veckor sen? Det är fortfarande en hel del att jobba på till kivhh men det är ju 20 veckor kvar! Nu är det tre dagars löpvila i Beijing som gäller. Ett pass måndag kväll när jag kommer hem från Beijing och sen får det vänta till torsdag då jag kommer tillbaka från Linyi.
---------
Dagen invägning: 86,8 kg
---------
_____________________
Jonas: Du har det bra du som får spela golf och löpa milen på 45. Jag inser att du blir en svår nöt att knäcka i höst men jag skall inte gå på misstaget som jag gjorde senast. Philip roddar väl i en paddelhelg i slutet på juli!? Om inte annat kanske det kan finnas utrymme för en liten sväng med golfklubborna...
Charlotte: Välkommen tillbaka! Jag är inte avundsjuk på Agnes röstträning och lider med dig på distans. Du får lära henne att growla så blir det inte lika påfrestande i det högre frekvensbandet. Milleniumserien kan rekomenderas starkt! Jag har precis lyssnat (ljudbok) färdigt på den andra boken och kan knappt bärja mig att börja lyssna på nästa.
Kiwi: Det kan också vara åldern som gör att du däckar tidigt på kvällen...
Som man bäddar får man ligga. Jag antar att du inte fick skivorna du resencerar igår morse? Men jag kan tycka lite synd om dig i alla fall. Vad beträffar de randiga krigarna så borde det böra vara god aktivitet. Nu kan det nog fungera med alla olika metoder (förutom ismete kanske). Prova både på ytan, i mellanvattnet och längs botten. Jag är knappt något avundsjuk på er som har möjlighet att jaga dom...
Eventuellt kan det bli bristande frekvens på inläggen den närmsta tiden, men misströsta inte, jag återkommer efter helgen om jag inte lyckas hålla världen uppdaterad om vad jag gör.
Ännu en gång blir det underskrift av det springade hästen.
// PaobuMa
onsdag 4 juni 2008
Bakslag
Jobbet har fortsatt gått ut på att försöka pussla ihop spillrorna av mina spretiga tidsstudier. Det känns mindre och mindre nödvändigt med att ha gjort studierna eftersom dom skiljer så mycket åt. Det vore mycket bättre om dom hade infört ett strukturerat arbetssätt långt tidigare och dessutom ökat farten på linan så dom får jobba lite. Nu är det ju bara pajas och på låtsas. Jag, bitter? Nej då!
________________
Träningslogg:
När jag vaknade i morse ömmade det i senan vid vänster fotknöl. Jag borde helt enkelt ha fortsatt med is och antiinflamatoriskt lite längre. Jag slutade när det inte gjorde ont längre. Det är fortfarande inte illa, men det känns lite onödigt när jag nästan var av med det. (Bakslag)
Nu har jag bestämt mig för ett träningsupplägg. Jag förkastar Szalkais träningsprogram eftersom jag tycker att det för intensiv träning för att jag skall hålla ihop. Jag har istället bestämt mig för att enbart träna lågintensivt (under 70% av maxpuls) de närmaste tio veckorna för att under de efterföljande tio veckorna blanda upp träningen med tempo, intervaller och backträning för att få fart och kraft i löpningen. Vad tror ni, kan det vara nått?
Dagens träning gick i alla fall ut på att jogga sig fram i sakta mak i 10 km. 1:04:09 efter det att jag startade klockan (vilket jag gjorde samtidigt som jag började springa) och knappt 8600 hjärtslag (snittpuls på 134) senare var jag färdig. De första fyra kilometrarna gick mycket lätt med högre fart och lägre puls än jag hade väntat mig. Mellan fyra och sju kändes det "normalbra". Vid sju km var jag tvungen att hastigt hoppa undan för en "medlöpare" som rörde sig mycket irrationellt över banan. Det resulterade i att jag trampade på kanten mellan löparbanan och konstgräset med en lätt stukning som följd. Det var inga problem att fortsätta men det kändes lite tyngre.
Nu väntar ett pass till imorgon innan det blir tre dagars vila från löpningen.
--------------
Dagens invägning: 87,3 kg
--------------
________________
Philip: Man skall vara snäll... För övrigt så gäller oddsets regler. Den som vet mest, vinner mest. Bra reseachat! -->
Ola: Köp inte sängen om du inte behöver den!
Brorsan och Roberth: Jag förstår att du Roberth fiskar efter sällskap i kvinnokläder till festkvällen och givetvis så bangar jag inte på att utmana dig brorsan. Men reglerna måste vara lite annorlunda. Eftersom du i nuläget troligtvis skulle matcha mig baklänges på en halvmarathon så måste vi hitta ett annat upplägg. Men anmäl dig du så får vi hitta på något efter hand. Det som möjligtvis är till min fördel är ett visst mått av envishet och ett visst mått av dummhet som gör att jag inte begriper att jag inte kan springa så fort som jag kommer göra när det väl blir dags.
Roberth: Ja, det var Martin som anmälde sig va? Det blir en tuff nöt att knäcka för mig. Han är snabb och jag tror nog att jag får bita i gräset om jag försöker haka på honom.
Martin: Jag skall göra vad jag kan för att matcha dig! Kul att du är med!
Kiwi: Skriv inte sådär, jag blir ju nästan ledsen. Om jag har tur kanske jag kan hitta lite dumplings att äta i min ensamhet på midsommar. Om du fixar en "beamer" (och inte en BMW alltså) så går jag gärna med på att "beamas" hem över midsommar med sill, köttbullar, jordgubbstårta och en fisketur. Om du inte lyckas så får ni klara er utan mig, och jag utan er.
Det blir ingen topplista idag heller och med den frekvensen jag har hållit hittils har jag precis bestämt mig för att jag inte behöver annonesera när jag inte skriver någon. Jag är helt enkelt för trött och behöver sova.
________________
Träningslogg:
När jag vaknade i morse ömmade det i senan vid vänster fotknöl. Jag borde helt enkelt ha fortsatt med is och antiinflamatoriskt lite längre. Jag slutade när det inte gjorde ont längre. Det är fortfarande inte illa, men det känns lite onödigt när jag nästan var av med det. (Bakslag)
Nu har jag bestämt mig för ett träningsupplägg. Jag förkastar Szalkais träningsprogram eftersom jag tycker att det för intensiv träning för att jag skall hålla ihop. Jag har istället bestämt mig för att enbart träna lågintensivt (under 70% av maxpuls) de närmaste tio veckorna för att under de efterföljande tio veckorna blanda upp träningen med tempo, intervaller och backträning för att få fart och kraft i löpningen. Vad tror ni, kan det vara nått?
Dagens träning gick i alla fall ut på att jogga sig fram i sakta mak i 10 km. 1:04:09 efter det att jag startade klockan (vilket jag gjorde samtidigt som jag började springa) och knappt 8600 hjärtslag (snittpuls på 134) senare var jag färdig. De första fyra kilometrarna gick mycket lätt med högre fart och lägre puls än jag hade väntat mig. Mellan fyra och sju kändes det "normalbra". Vid sju km var jag tvungen att hastigt hoppa undan för en "medlöpare" som rörde sig mycket irrationellt över banan. Det resulterade i att jag trampade på kanten mellan löparbanan och konstgräset med en lätt stukning som följd. Det var inga problem att fortsätta men det kändes lite tyngre.
Nu väntar ett pass till imorgon innan det blir tre dagars vila från löpningen.
--------------
Dagens invägning: 87,3 kg
--------------
________________
Philip: Man skall vara snäll... För övrigt så gäller oddsets regler. Den som vet mest, vinner mest. Bra reseachat! -->
Ola: Köp inte sängen om du inte behöver den!
Brorsan och Roberth: Jag förstår att du Roberth fiskar efter sällskap i kvinnokläder till festkvällen och givetvis så bangar jag inte på att utmana dig brorsan. Men reglerna måste vara lite annorlunda. Eftersom du i nuläget troligtvis skulle matcha mig baklänges på en halvmarathon så måste vi hitta ett annat upplägg. Men anmäl dig du så får vi hitta på något efter hand. Det som möjligtvis är till min fördel är ett visst mått av envishet och ett visst mått av dummhet som gör att jag inte begriper att jag inte kan springa så fort som jag kommer göra när det väl blir dags.
Roberth: Ja, det var Martin som anmälde sig va? Det blir en tuff nöt att knäcka för mig. Han är snabb och jag tror nog att jag får bita i gräset om jag försöker haka på honom.
Martin: Jag skall göra vad jag kan för att matcha dig! Kul att du är med!
Kiwi: Skriv inte sådär, jag blir ju nästan ledsen. Om jag har tur kanske jag kan hitta lite dumplings att äta i min ensamhet på midsommar. Om du fixar en "beamer" (och inte en BMW alltså) så går jag gärna med på att "beamas" hem över midsommar med sill, köttbullar, jordgubbstårta och en fisketur. Om du inte lyckas så får ni klara er utan mig, och jag utan er.
Det blir ingen topplista idag heller och med den frekvensen jag har hållit hittils har jag precis bestämt mig för att jag inte behöver annonesera när jag inte skriver någon. Jag är helt enkelt för trött och behöver sova.
tisdag 3 juni 2008
Annorlunda mot vad jag tänkt mig
På jobbet skulle jag göra en sista kompletterande mätning på en modell i en av stationerna. En av de två montörerna frågade på mycket knackig engelska (dock mycket bättre än vad någon montör har visat upp tidigare) om jag skulle studera just den stationen, och jag sa ja. Hittills har jag inte stött på ett sånt ostrukturerat och långsamt arbete. Han verkade göra sitt sämsta. Han var helt enkelt klapprutten! Jag avbröt mätningen efter hälften och uppskattar tiderna istället. Grrrr!
__________________
Dagens träningslogg:
Idag har jag ägnat mig åt återuppbyggnadsträning, dvs, vilat mig i form. Jag kände mig sliten i kroppen i morse och vilan kom lämpligt. Jag känner mig redan piggare och imorgon kommer jag givetvis att känna mig "like a million dollars".
-----------------
Morgonens invägning: 87,3kg (utvägning från Sverige 90 pannor jämnt, den berömda utvägningen på Schantzgatan: 94 (även personlig toppnotering))
Mål innan hemresa: <84
__________________
Jag begav mig istället iväg till cloud9 för en kopp kaffe och handla lite på Carrefour (tex corn flakes som inte finns i de mindre supermarketerna (kul att böja engelska ord). Jag började med att dricka en espresso på Coffee Bean. Vid bordet bredvid mig satt det en västerlänning så jag inledde en konversation. Det visade sig vara en trevlig prick från Lake Tahoe (stavas det så?) på gränsen mellan Californien och Nevada. Han driver en webdesignfirma och har bott i shanghai till och från i ett par år. Han hade många roliga anekdoter att berätta och jag kanske kan återge någon av dom en annan gång (nu är det för sent). Shaun (som han heter) är ingenjör, bor nu i Shanghai och har spelat en massa golf i unga år. Vi hade helt enkelt en hel del att prata om så klockan hann bli tio innan vi skildes åt. Himla nice att prata lite engelska utan att få chinglish på köpet. Om jag har tur kanske det blir en sväng till en driving range och slå några bollar tillsammans med honom.
Jag hann inte med att handla eftersom klockan blev mycket, men det blev en mycket trevligare kväll än jag hade räknat med.
Sara: Ja, jag har nog ett litet blåmärke på foten men det var inte det jag menade. Det var bara min dyslektiska sida som trädde fram och gjorde ett inlägg i debatten. För övrigt så är det lite sorgset att tänka på det eftersom det gjorde ont...
Manne: Träningslogg är nu infört som en del i inlägget som kan väljas eller väljas bort efter eget val. Vad paddelturer beträffar så föredrar jag glidarförhållanden. Om jag vill träna så kan jag önska mig träningsförhållanden och vill jag ha en expedition så får jag leta mig till sådana förutsättningar. Vågen används varje morgon. Jag kanske skall börja med ett viktinslag också?
Edit: Viktinslaget inlagt under träningsloggen och har numer en plats i det dagliga bloggandet.
Ola: Om jag känner dig rätt så gick Hanna fortare än dig?
Johan: 90cm lät långt om den vägde 2,5 och var i sommarkondition. Om den däremot var en slank efterleksgädda så kan det mycket väl stämma. Angående Kiwis fiskafänge så får han beskriva själv, men det var inte fråga om några imponerade fångster, men dock fångst!
Mirjam: Du behöver givetvis inte kommentera om du hellre vill heja på mig i stillhet, men du ska veta att jag uppskattar dina inlägg och blev glad i hjärtat när jag läste dagens inlägg.
För sent för en top tio-lista, men jag funderar på en tills imorgon.
__________________
Dagens träningslogg:
Idag har jag ägnat mig åt återuppbyggnadsträning, dvs, vilat mig i form. Jag kände mig sliten i kroppen i morse och vilan kom lämpligt. Jag känner mig redan piggare och imorgon kommer jag givetvis att känna mig "like a million dollars".
-----------------
Morgonens invägning: 87,3kg (utvägning från Sverige 90 pannor jämnt, den berömda utvägningen på Schantzgatan: 94 (även personlig toppnotering))
Mål innan hemresa: <84
__________________
Jag begav mig istället iväg till cloud9 för en kopp kaffe och handla lite på Carrefour (tex corn flakes som inte finns i de mindre supermarketerna (kul att böja engelska ord). Jag började med att dricka en espresso på Coffee Bean. Vid bordet bredvid mig satt det en västerlänning så jag inledde en konversation. Det visade sig vara en trevlig prick från Lake Tahoe (stavas det så?) på gränsen mellan Californien och Nevada. Han driver en webdesignfirma och har bott i shanghai till och från i ett par år. Han hade många roliga anekdoter att berätta och jag kanske kan återge någon av dom en annan gång (nu är det för sent). Shaun (som han heter) är ingenjör, bor nu i Shanghai och har spelat en massa golf i unga år. Vi hade helt enkelt en hel del att prata om så klockan hann bli tio innan vi skildes åt. Himla nice att prata lite engelska utan att få chinglish på köpet. Om jag har tur kanske det blir en sväng till en driving range och slå några bollar tillsammans med honom.
Jag hann inte med att handla eftersom klockan blev mycket, men det blev en mycket trevligare kväll än jag hade räknat med.
Sara: Ja, jag har nog ett litet blåmärke på foten men det var inte det jag menade. Det var bara min dyslektiska sida som trädde fram och gjorde ett inlägg i debatten. För övrigt så är det lite sorgset att tänka på det eftersom det gjorde ont...
Manne: Träningslogg är nu infört som en del i inlägget som kan väljas eller väljas bort efter eget val. Vad paddelturer beträffar så föredrar jag glidarförhållanden. Om jag vill träna så kan jag önska mig träningsförhållanden och vill jag ha en expedition så får jag leta mig till sådana förutsättningar. Vågen används varje morgon. Jag kanske skall börja med ett viktinslag också?
Edit: Viktinslaget inlagt under träningsloggen och har numer en plats i det dagliga bloggandet.
Ola: Om jag känner dig rätt så gick Hanna fortare än dig?
Johan: 90cm lät långt om den vägde 2,5 och var i sommarkondition. Om den däremot var en slank efterleksgädda så kan det mycket väl stämma. Angående Kiwis fiskafänge så får han beskriva själv, men det var inte fråga om några imponerade fångster, men dock fångst!
Mirjam: Du behöver givetvis inte kommentera om du hellre vill heja på mig i stillhet, men du ska veta att jag uppskattar dina inlägg och blev glad i hjärtat när jag läste dagens inlägg.
För sent för en top tio-lista, men jag funderar på en tills imorgon.
måndag 2 juni 2008
Aj, aj, aj
Jag visste det. Eller jag hade i alla fall på känn att det var hight fidelity och inte fever pitch. Nu har tre storasyskon (Sara, Manne och Johan) uttalat sig i frågan och allt pekar åt samma håll. Jag viker mig (utan att först kontrollera källorna) och ber så hemskt mycket om ursäkt över att jag strör ut sakfel i cyberrymden.
Precis som Mirjam skrev så förstår jag om det inte är mer än måttligt intressant att följa varje steg i min löpträning. Men med de smått autistiska drag jag har blivit välsignad med så är det lika bra att fokusera på en sak i taget och just nu är det faktiskt inte så mycket mer som händer.
Jag pratade med chefen hemma i eskilstuna idag igen. Det ser ut som att jag kommer vara insyltad i ett "soursing"-projekt som en länk mellan eskilstuna och shanghai/lingong. Placerad i eskilstuna men troligtvis lite flängande till kina. Jag vet ännu inte så mycket om det och återkommer när/om jag vet mera.
Eftersom träningsdagboken inte bidrar så mycket till att höja intresset för bloggen så berättar jag en liten anekdot från förra veckan istället för att skriva om dagens sex km i något högre tempo än jättesakta.
Nåväl. Det hela utspelar sig hur som helst på löparbanan. Jag har sällskap av min kollega som bor i närheten av universitetet. När vi bara har några varv kvar på den kvällens löprunda frågar han om det är ok om han spelar musik med mobiltelefonen. (ett inte helt ovanligt fenomen)
-Eh, ja det är det väl. Svarade jag och tänkte "Eh, det kan du väl göra men jag tycker att det är lite konstig."
Sedan säger han.
-I just love rock music. It helps you to keep the pace.
Fint tänkte jag, lite rock i alla fall.
När musiken började skvala från mobiltelefonen så visar det sig att han spelar Alicia Keys. Kanske bra, men definitivt inte rock.
När låten är slut stänger han av musiken, lägger ner telefonen i fickan och säger.
- It feels so good, you almost forget that you are running.
Mmm, tänkte jag och hade helst velat springa ifrån honom när han spelade musik. Alicia Keys med ett stort mått av dopplereffekt (länk för er som inte vet vad dopplereffekt innebär: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopplereffekt ) är ingen som inspirerar mig och får mig att känna flyt när jag springer. Möjligtvis kan det skrämma iväg mig och därmed kan jag glömma bort att jag springer.
För övrigt kan meddelas att smärtan i foten är ett minne blått. Däremot känner jag mig fortfarande påverkad av det. Det märks främst som en känsla av instabilitet, men som sagt, det gör inte ont längre. Hurra!
Ola: Köp en säng! Om det regnar har du en säng och pengarna tillbaka och om det inte regnar har du en säng och en solig midsommar. Du kan inte förlora!
Johan: Det duger med "några gånger i veckan" för din del. Då tar du ledningen av oss i fiskeligan eftersom mattias inte har registrerat sin, kiwi saknar vittnen(?) och jag har ingen inom rätt tidsperiod.
Manne: Jag följer gärna med under dom premisserna. Kan du fixa det!?
Mirjam: Både kul och lite slitigt med fem bortahelger i rad. Själv har jag precis bockat av min nionde helg (inte fler(!?) det känns mycket längre). Angående träningen så hänvisar jag som sagt till min autistiska ådra, men jag skall försöka dra ner lite på träningsrapporteringen. Såvida det inte händer något spektakulärt förståss! Lycka till med volleybollen och ta ner grabbarna på jorden...
Åter igen är det dags att sova. Klockan är lite för mycket. Jag måste verkligen lära mig att det tar längre tid än man kan tro att fylla i träningsdagbok (finns på nätet, antingen på jogg.se eller på shapelink.com) och skriva blogg.
Precis som Mirjam skrev så förstår jag om det inte är mer än måttligt intressant att följa varje steg i min löpträning. Men med de smått autistiska drag jag har blivit välsignad med så är det lika bra att fokusera på en sak i taget och just nu är det faktiskt inte så mycket mer som händer.
Jag pratade med chefen hemma i eskilstuna idag igen. Det ser ut som att jag kommer vara insyltad i ett "soursing"-projekt som en länk mellan eskilstuna och shanghai/lingong. Placerad i eskilstuna men troligtvis lite flängande till kina. Jag vet ännu inte så mycket om det och återkommer när/om jag vet mera.
Eftersom träningsdagboken inte bidrar så mycket till att höja intresset för bloggen så berättar jag en liten anekdot från förra veckan istället för att skriva om dagens sex km i något högre tempo än jättesakta.
Nåväl. Det hela utspelar sig hur som helst på löparbanan. Jag har sällskap av min kollega som bor i närheten av universitetet. När vi bara har några varv kvar på den kvällens löprunda frågar han om det är ok om han spelar musik med mobiltelefonen. (ett inte helt ovanligt fenomen)
-Eh, ja det är det väl. Svarade jag och tänkte "Eh, det kan du väl göra men jag tycker att det är lite konstig."
Sedan säger han.
-I just love rock music. It helps you to keep the pace.
Fint tänkte jag, lite rock i alla fall.
När musiken började skvala från mobiltelefonen så visar det sig att han spelar Alicia Keys. Kanske bra, men definitivt inte rock.
När låten är slut stänger han av musiken, lägger ner telefonen i fickan och säger.
- It feels so good, you almost forget that you are running.
Mmm, tänkte jag och hade helst velat springa ifrån honom när han spelade musik. Alicia Keys med ett stort mått av dopplereffekt (länk för er som inte vet vad dopplereffekt innebär: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopplereffekt ) är ingen som inspirerar mig och får mig att känna flyt när jag springer. Möjligtvis kan det skrämma iväg mig och därmed kan jag glömma bort att jag springer.
För övrigt kan meddelas att smärtan i foten är ett minne blått. Däremot känner jag mig fortfarande påverkad av det. Det märks främst som en känsla av instabilitet, men som sagt, det gör inte ont längre. Hurra!
Ola: Köp en säng! Om det regnar har du en säng och pengarna tillbaka och om det inte regnar har du en säng och en solig midsommar. Du kan inte förlora!
Johan: Det duger med "några gånger i veckan" för din del. Då tar du ledningen av oss i fiskeligan eftersom mattias inte har registrerat sin, kiwi saknar vittnen(?) och jag har ingen inom rätt tidsperiod.
Manne: Jag följer gärna med under dom premisserna. Kan du fixa det!?
Mirjam: Både kul och lite slitigt med fem bortahelger i rad. Själv har jag precis bockat av min nionde helg (inte fler(!?) det känns mycket längre). Angående träningen så hänvisar jag som sagt till min autistiska ådra, men jag skall försöka dra ner lite på träningsrapporteringen. Såvida det inte händer något spektakulärt förståss! Lycka till med volleybollen och ta ner grabbarna på jorden...
Åter igen är det dags att sova. Klockan är lite för mycket. Jag måste verkligen lära mig att det tar längre tid än man kan tro att fylla i träningsdagbok (finns på nätet, antingen på jogg.se eller på shapelink.com) och skriva blogg.
söndag 1 juni 2008
Apati
En skön natts sömn efter ett något för sent insomnande avslutades abrupt av flyttgubbar som härjade i korridoren utanför. Inte så farligt tidigt, men jag hade föredragit att vakna av mig själv. Förmiddagen präglades av ett apatiliknande tillstånd där jag saknade både lust och handlingskraft att ta mig för något. Jag var fortfarande inte sugen på att brottas med turisterna nere i centrum och jag har ingen aning om vad man gör i Shanghai om man inte turistar, får massage, äter på restaurang eller löptränar. Det landade i planlöst irrande på internet. Vid tvåkrokarna bestämde jag mig för att rycka upp mig och gick iväg och handlade. Jag beslutade mig för att jag fick springa idag också och därmed fick jag äta lite nudlar (jag har försökt hålla mig undan från allt för mycket kolhydrater eftersom min kost annars skulle bestå av nästan bara kolhydrater (tex ris och grönsaker till lunch på jobbet) men tillåter mig lite mer kålisar när jag springer bort dom) till grisen och grönsakerna.
Det korta expeditionen till affären fick igång mig en aning och jag tog mig för att plocka undan i lägenheten (som någon verkar röra till när jag inte är hemma) och laga mat.
Jag hade lite planer på att göra ett maxpulstest under kvällen men insåg att dels påfrestar det nog mina svaga ben lite mer än jag vill i nuläget och dels att jag skulle riskera att dö. Flera källor på internet rekomenderar att man skall vara van vid högintensiv träning och gärna ha läkare i närheten när man gör maxpulstestet. Eftersom jag känner till min förmåga (eller kanske kapacitet) att krama musten ur mig så valde jag helt enkelt att skjuta upp testet till senare. Däremot hittade jag en "ny" formel för hur man beräknar en generell maxpuls. Enligt Polar (som kränger pulsklockor) stämmer den bättre och räknas ut genom att subtrahera halva åldern från 210. Det innebär att jag numer har en maxpuls på 196 istället för 192 (när jag räknar på hur intensivt jag får springa).
Maxpulstestet utgick således och jag valde att återigen jogga mig igenom ett lågintensivt pass. Jag gick iväg något tidigare än vanligt till löparbanan för att vara ute medans det fortfarande var ljust. Väl framme vid idrottsplatsen möts jag av närmare 700 personer på innerplan. En man som vrålar i högtalaranläggningen försöker organisera manskapet och lyckas efter närmare en kvart. Ett pistolskott går av och hela skaran börjar röra sig (allt mellan gå och springa) runt banan ackompanjerade av en bombastisk march som spelas i högtarna. Tjugo minuter senare (när samma march för femte gången börjar spelas) går jag fram till en västerlänning som sitter på innerplan och frågar vad som står på. Ernest & Young har haft idrottsdagar under helgen och det hela avslutas med två km "löpning" av alla deltagare. Jag pratar en stund med honom, får hans mailadress nedskriven på en sedel (eftersom ingen av oss hade något visitkort) och vinkar adjö när det börjar lätta på löparbanan. En timme senare hade jag avverkat 9,2 km. En liten picknick på fotbollsplanen med banan, ägg, vatten och streching avslutade dagens äventyr.
Jag avslutar med två citat från Roberth (taget från hans blogg http://roberthsblogg.kivhh.se/) som heroiskt löpte Stockholm marathon igår.
"Däremot började låren kännas rejält stela efter ca 14 km, men då är det ju inte långt kvar till mål"
"Det är hjärnan som bestämmer om du vill ta dig i mål, inte benen!"
Inspirerande för framtiden. Om det bara är hjärnan som ligger bakom framgången ligger jag bra till. Tyvärr tror jag att benen måste tränas ganska mycket mer innan jag fixar halvmaran.
Det korta expeditionen till affären fick igång mig en aning och jag tog mig för att plocka undan i lägenheten (som någon verkar röra till när jag inte är hemma) och laga mat.
Jag hade lite planer på att göra ett maxpulstest under kvällen men insåg att dels påfrestar det nog mina svaga ben lite mer än jag vill i nuläget och dels att jag skulle riskera att dö. Flera källor på internet rekomenderar att man skall vara van vid högintensiv träning och gärna ha läkare i närheten när man gör maxpulstestet. Eftersom jag känner till min förmåga (eller kanske kapacitet) att krama musten ur mig så valde jag helt enkelt att skjuta upp testet till senare. Däremot hittade jag en "ny" formel för hur man beräknar en generell maxpuls. Enligt Polar (som kränger pulsklockor) stämmer den bättre och räknas ut genom att subtrahera halva åldern från 210. Det innebär att jag numer har en maxpuls på 196 istället för 192 (när jag räknar på hur intensivt jag får springa).
Maxpulstestet utgick således och jag valde att återigen jogga mig igenom ett lågintensivt pass. Jag gick iväg något tidigare än vanligt till löparbanan för att vara ute medans det fortfarande var ljust. Väl framme vid idrottsplatsen möts jag av närmare 700 personer på innerplan. En man som vrålar i högtalaranläggningen försöker organisera manskapet och lyckas efter närmare en kvart. Ett pistolskott går av och hela skaran börjar röra sig (allt mellan gå och springa) runt banan ackompanjerade av en bombastisk march som spelas i högtarna. Tjugo minuter senare (när samma march för femte gången börjar spelas) går jag fram till en västerlänning som sitter på innerplan och frågar vad som står på. Ernest & Young har haft idrottsdagar under helgen och det hela avslutas med två km "löpning" av alla deltagare. Jag pratar en stund med honom, får hans mailadress nedskriven på en sedel (eftersom ingen av oss hade något visitkort) och vinkar adjö när det börjar lätta på löparbanan. En timme senare hade jag avverkat 9,2 km. En liten picknick på fotbollsplanen med banan, ägg, vatten och streching avslutade dagens äventyr.
Jag avslutar med två citat från Roberth (taget från hans blogg http://roberthsblogg.kivhh.se/) som heroiskt löpte Stockholm marathon igår.
"Däremot började låren kännas rejält stela efter ca 14 km, men då är det ju inte långt kvar till mål"
"Det är hjärnan som bestämmer om du vill ta dig i mål, inte benen!"
Inspirerande för framtiden. Om det bara är hjärnan som ligger bakom framgången ligger jag bra till. Tyvärr tror jag att benen måste tränas ganska mycket mer innan jag fixar halvmaran.
Respekt!
Roberth har precis gått i mål i årets Stockholm marathon. En inflamerad hälsena har satt stopp för all löpträning sen slutet på april. Endast fem kilometer har avverkats under maj (för att testa hälsenan förra helgen) och nu har han alltså sprungit hela maran. Jag blev lite orolig att han/du hade brutit när det saknades tidsangivelse från 35km. Bra jobbat Roberth, Respekt!
Själv har jag "bara" tillryggalagt 12,8 km på 1,5h. Målet var att jogga i just en och en halv timme utan något distansmål. Jag provade också att dricka varannan kilometer, det funkade bra så nu är jag förbredd för längre distanser! Benen känns (även efteråt) pigga men huvudet är trött. Inte så konstigt eftersom det är sent (men jag var tvungen att följa Roberth hela vägen).
Förutom löpningen har dagen inte innehållit något av intresse.
Dagens topplista:
Topp tio saker jag väljer att inte ta med mig hem till Sverige:
1. Fisken som serveras i lunchrestaurangen. (Gäller även all annan mat, men fisken i synnerhet)
2. Luften
3. Lokala transportlösningar
4. Språkproblem
5. Konsumentskyddslagarna/klockförsäljaren
6. Matintag med gourmandiska förtecken
7. Luftfuktigheten
8. Den hårda sängen som finns i min lägenhet
9. Trafiksituationen
10. Svart-MC-taxin med ridhjälm klädd i röd plysch
Ola: Skönt för dig att du slapp drälla bort hela dagen med att bara njuta av vädret. Jag vet inte vad som händer med klockan än, men jag tror att jag får stå mitt kast men jag inser mer och mer att det var fråga om ett dumt beslut från början att köpa klockan. Och här i landet är uppenbarligen bytt, bytt och det kommer aldrig mer igen.
Så vitt jag kan förstå är det inget konstigt med bara massöser. Jag har ju hittat dom på en "bra" salong. Skulle du tacka nej till att ha tillgång till en timmes massage för 40 pix hemma i Örebro?
Philip: Ja, saker och ting äro outgrundliga ända tills man får svaret. Men det är trevligt att du är min vän, också till namnet.
Bra jobbat! Jag får nog följa med på en sån där mätning, men jag skulle ha gjort en innan jag åkte iväg också. Manligheten ligger väl inte i riskzonen de närmaste månaderna, men det kanske är dags att ge upp den...
Costa Rica var det ja. Så det blir helt enkelt till att helt strypa utflödet av guldpengar och fokusera på ännu en utlandssemester innan den första ens har börjat. Låter trevligt och skall definitivt tas i beaktning när "den nådiga luntan" (höstbudgeten) lämnas in för beslutstagande.
Själv har jag "bara" tillryggalagt 12,8 km på 1,5h. Målet var att jogga i just en och en halv timme utan något distansmål. Jag provade också att dricka varannan kilometer, det funkade bra så nu är jag förbredd för längre distanser! Benen känns (även efteråt) pigga men huvudet är trött. Inte så konstigt eftersom det är sent (men jag var tvungen att följa Roberth hela vägen).
Förutom löpningen har dagen inte innehållit något av intresse.
Dagens topplista:
Topp tio saker jag väljer att inte ta med mig hem till Sverige:
1. Fisken som serveras i lunchrestaurangen. (Gäller även all annan mat, men fisken i synnerhet)
2. Luften
3. Lokala transportlösningar
4. Språkproblem
5. Konsumentskyddslagarna/klockförsäljaren
6. Matintag med gourmandiska förtecken
7. Luftfuktigheten
8. Den hårda sängen som finns i min lägenhet
9. Trafiksituationen
10. Svart-MC-taxin med ridhjälm klädd i röd plysch
Ola: Skönt för dig att du slapp drälla bort hela dagen med att bara njuta av vädret. Jag vet inte vad som händer med klockan än, men jag tror att jag får stå mitt kast men jag inser mer och mer att det var fråga om ett dumt beslut från början att köpa klockan. Och här i landet är uppenbarligen bytt, bytt och det kommer aldrig mer igen.
Så vitt jag kan förstå är det inget konstigt med bara massöser. Jag har ju hittat dom på en "bra" salong. Skulle du tacka nej till att ha tillgång till en timmes massage för 40 pix hemma i Örebro?
Philip: Ja, saker och ting äro outgrundliga ända tills man får svaret. Men det är trevligt att du är min vän, också till namnet.
Bra jobbat! Jag får nog följa med på en sån där mätning, men jag skulle ha gjort en innan jag åkte iväg också. Manligheten ligger väl inte i riskzonen de närmaste månaderna, men det kanske är dags att ge upp den...
Costa Rica var det ja. Så det blir helt enkelt till att helt strypa utflödet av guldpengar och fokusera på ännu en utlandssemester innan den första ens har börjat. Låter trevligt och skall definitivt tas i beaktning när "den nådiga luntan" (höstbudgeten) lämnas in för beslutstagande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
