Västra bergen i sol och regn

Trots att väderleksrapporterna skvallrade om växlande molnighet har vi hunnit med två ordentliga åskskurar under vår vandring på de västra bergen.
Vi började dagen med att åka till Kunming hotel varifrån buss nummer fem skulle ta oss till dagens första stopp för vidare byte till en annan buss. Vi kunde tyvärr inte hitta någon busshållplats eller bussterminal på det utlovade stället så vi tog en taxi istället (något som går mycket bra i det här landet eftersom taxametern inte tickar på i samma tempo som i Sverige. Kostnaden för resan slutade på dryga 40 pengar (dubbelt så dyrt som för de två bussresorna för två personer)).

Väl framme vid foten av berget (nåja, en liten bit upp men fortfarande ganska mycket kvar) refuserade vi ett flertal erbjudanden om att åka minibuss upp till bergets huvudattraktion för att istället gå upp hela vägen (två och en halv timme enligt Lonely Planet). Efter bara ett par hundra meter hittade vi en vältrampad stig uppför berget som vi bestämde oss för att följa istället för vägen av betongplattor. Vi trodde att stigen gick mellan de olika serpentinerna på vägen.

Varje femhundrade meter erbjöds tillfälle att skjuta prick på ballonger med en ärtbössor och hyra hästar för att rida uppför stigen. Efter ett bra tags vandrande började vi inse att stigen inte alls ledde till nästa serpentin på vägen, men vi fortsatte ändå eftersom vi började möta andra turister (kineser) som var på väg nedåt. Nästan uppe på toppen fick vi vänta en halvtimme under det tätaste trädet vi kunde hitta för att söka skydd från dagens första åskskur.

Vi förstod inte riktigt grejen med den toppen vi nådde och påbörjade vår vandring nedför andra sidan. 4,7 kilometer senare kom vi tillbaka till den ursprungliga vägen ett par kilometer högre upp. Ytterligare en kilometer högre upp kom vi fram till ett turistcentrum varifrån en gondollinbana gick ner till foten av berget och en sittlift gick upp till bergets huvudattraktion Dong men (Drakporten). Vi inmundigade varsin kokt majskolv, en mindre frigolitförpackning med välkryddade friterade småpotatisar och lite av grillad majskolv innan vi fortsatte vår vandring (vi gick istället för att åka sittlift) mot drakporten. Drakporten är en av de högsta av en serie små tempel som är uthuggna ur bergets östra (mycket branta) sida som vetter mot sjön och Kunming. Vi knatade uppför vindlande trappor (varav några påminde om trappan som Frodo och Sam bestiger i Sagan om ringen) och uthuggna gångar på vägen upp mot drakporten. Bitvis exponerades vi för en fantastisk utsikt över sjön och Kunming. Strax innan toppen var det åter igen dags för ett nytt regnväder. Efter en stunds väntan i skydd av en av många grottor bestämde vi oss för att fortsätta vidare till stolsliftens toppterminal i hopp om att kunna åka ner därifrån med någonslags takförsett motorfordon. Tyvärr erbjöds inte ens möjligheten att åka ner med sittliften så vi köpte varsin engångsregncape (eller kanske halvgångs med tanke på kvaliteten) och påbörjade nedstigningen.

Vägen ner gick tämligen smärtfritt och vi träffade på en österrikiskt par som vi hade sprungit på som hastigast i början på dagen. Vi slog följe sista biten ner och delade på en bil in till stan.

Till middag hade vi siktat in oss på en indisk restaurang som jag har fått en visitkort till (från en av mina volvokollegor (Kajsa)). Vår lägenhetskamrat Lisa följde med och vi hoppade in i en taxi för att ta oss till restaurangen. När vi hoppade ur taxin vid restaurangen visade det sig att det inte alls var någon indisk restaurang utan en tvättäkta kinesrestaurang. Maten smakade visserligen bra, men jag hade siktat in mig på en god curry och lite nanbröd. Tack för den Kajsa, nu vet jag vart jag har dig...

Efter maten åkte vi vidare till Salvador´s för att dricka det uteblivna frukostkaffet och åter igen stråla ihop med det österrikiska paret (David och Edith). En kopp kaffe och ett par timmars trevligt samkväm senare var det dags för hemgång (grindarna till bostadsområdet stänger klockan tolv) och nu är det snart dags för att sova min skönhetssömn.

Pappa: Härligt med en sväng till västkusten. De salta vindarna och den friska luften gör er säkert gott. Hälsa till bror och svägerska när ni hälsar på i Jönköping. Vad den 24:e beträffar går det säkert alldeles utmärkt. Vad jag vet är inget planerat och vi kan höras vidare om saken när det närmar sig. Hanna skall det givetvis hälsas till men tyvärr kommer vi inte träffa Michel eftersom han och Ambra har den dåliga smaken att vara i Holland när vi kommer och hälsar på. Ha det gott och hälsa mor om hon inte läser själv. Trevligt med ett nystädat Våsjö för övrigt, jag kan gärna tänka mig att nyttja faciliteterna när jag väl har hunnit landa där hemma.

Beo: Fint med Österlen trots att ni har missat något av det bästa med den delen av Sverige. Golfbanorna i området erbjuder både utmaning, naturskönhet och en finish som sällan skådats, men om jag känner familjen Berndtson rätt så har ni missat alla dessa godsaker längs den skånska ostkusten.
Regnet verkar inte vilja överge oss så morgondagen tänker vi ägn åt att blöta ner oss frivilligt genom att doppa våra lekamen (heter det så i plural?) i varma källor och andra välgörande bassänger.
Vad Philip och Emilie beträffar så låter jag dom svara för sig själva, men nu vet både dom och jag att de är bjudna. Grillat låter kalasbra och de bruna fiskarna behöver du (som du verkar ha förstått) inte försöka efterlikna, det blir bra med en gammal hederlig fläskkarré, kycklingfilé, oxfilé eller andra för ändamålet lämpliga djurbitar.