And of she go

Nu har Sara gått igenom säkerhetskontrollen på Arlanda (enligt sms från Beo och Lotta). Om ganska precis 16 timmar landar hon på Pudong-flygplatsen här i Shanghai. 06:35 imorgon bitti närmare bestämt. Vi har kommit överrens om att hon tar sig hit till min lägenhet på egen hand. Borde jag åka och hämta henne? Taxi i en och en halv timme och 160 Yuan klockan halv sex på morgonen. Borde jag? Rösta!

Igår var sista arbetsdagen. Nice! Skönt med semester, skönt att slippa lunchen i matsalen och skönt att slippa gå upp i svinottan och åka skakig bussfärd en timme varje morgon.

Jag lyckades pussla ihop resursbehoven för att producera 15 resp 20 maskiner per dag. Jag lyckades också pussla ihop den maximala produktionskapaciteten i det nuvarande produktionssystemet och vad som krävs för att kunna komma förbi de begränsande faktorerna. Nu har de lite att jobba på här borta...

Igår var det halv idrottsdag på jobbet. Jag deltog inte. Lite tråkigt kan tyckas, men jag hade lite andra planer.
_________________
Träningslogg: Jag var ute och sprang klockan två igår eftermiddags. Vid det laget hade någon skruvat upp temperaturen till ca 35 grader. Det var knappt att det kändes svalare när det fläktade. På löparbanan är det dessutom dåligt med skugga. I en upplevd temperatur närmare kokpunkten än fryspunkten bestämde jag mig ganska snart för att inte springa så långt. Efter en uppvärmningskilometer i 5:30 tempo växlade jag upp till mitt tänkta kivhh-tempo, 5:00/km. Pulsen var uppe på nästan 130 redan efter den raska promenaden till löparbanan. Kroppen hade fullt upp med att bara försöka kyla sig och då valde jag att springa. Tokigt är väl det minsta man kan säga. Pulsen steg ständigt från det att jag började springa och slutade på smått otroliga (för den farten jag höll) 190 bpm. Jag höll ut i fyra km i hettan och därmed kom jag fram till att jag inte är så bra på att hantera hög värme samtidigt som jag anstränger mig. På vägen hemåt gick pulsen aldrig under 133 bpm, men när jag kom in i min kraftigt luftkonditionerade lägenhet sjönk pulsen med 20 bpm på en minut. Hur som helst så är jag mycket nöjd över att jag tog mig iväg!
---------
Dagens invägning: 84,9 kg. Vätskebrist eller del av en nedåtvikande kurva?
---------
__________________

Innan löpningen följde jag med tyskarna till skräddaren. Jag hämtade upp mina skjortor som såg riktigt bra ut förutom att en av dem hade fel krage. Jag tror att jag måste säga till om saken...Jag och Sara ska dit imorgon så då kan jag ta med mig skjortan. För övrigt så tror jag att de ska få kopiera att par shorts åt mig.

Min mobiltelefon (eller snarare mobilnätet för internationella simkort) fungerade inte igår eftermiddag/kväll. Sjukt jobbigt att leta reda på folk som man har bestämt träff med men inte var och när. Jag pysslade med att leta reda på folk vid två tillfällen under kvällen. Först med att leta reda på tyskarna och sen leta reda på Winson. Telefonen fungerade sporadiskt under tidig kväll och jag kunde därför få tag på tyskarna och meddela vart vi skulle träffas. Eftersom jag inte hade varit tillräckligt precis i min förklaring över exakt träffpunkt så blev det en halvtimmes extrajobb att faktiskt hitta varandra. Planen var att äta "brazilian barbecue", helt enkelt: ät så mycket kött du vill. Jag visste att den skulle ligga i närheten av Jing an Temple, men det var omöjligt att hitta restaurangen. Efter 40 minuters letande ringde jag Winson (lyckades ringa upp efter 15 försök) som meddelade att restaurangen var stängd för renovering. Efter det dystra beskedet åkte vi vidare till Xintiandi och hoppade in på den tyska restaurangen ”der Paulaner”. När wienerschnitzeln kom in visade det sig att vi nog egentligen bara hade behövt beställa en portion att dela på. Sjukt mycket mat. När maten var uppäten till hälften och stopet var tomt på öl bröt vi upp. De skulle gå vidare till någon mexikansk klubb och jag gav mig iväg för att leta reda på Winson och hans kamrater. Min telefon hade vid det här laget gett upp fullständigt och jag lånade Thomas telefon (som tydligen fungerade). Jag fick en dålig beskrivning av Winson, men kunde i alla fall åka till rätt metrostation. Väl där irrade jag mig fram och tillbaka på vad som visade sig vara rätt gata, men eftersom jag inte kunde ringa och få bekräftat var jag skulle gå så fortsatte irrandet. Efter en stund sprang jag på en fransyska som gärna lånade ut sin mobiltelefon med kinesiskt abonnemang och Winson hittades efter ytterligare tio minuter.

Under kvällen träffade jag bland annat på en kinesisk flicka som ger lite hopp till det kinesiska folket. Hon hade ett helt annat driv, självständighet och klarsynthet än alla andra jag har träffat på. Hon jobbade med PR och mediarelationer för något utländskt företag och var på väg till Paris för att studera manegement. Om hälften av kineserna hade tio procent av den här tjejens driv och förmåga att ifrågasätta så skulle Kina se helt annorlunda ut. Kul att se något annat än tjejer i 22-25 årsåldern som går klädda i vad deras mammor har handlat och lagt fram på sängen med en miss Kitty ryggsäck med ett gossedjur hängandes i dragkedjan.

Framåt nattkröken var det nästan behagligt ute och jag bestämde mig för att gå hem i sommarnatten.

Ett fall framåt för ÖSK.Ett mål gjort mot AIK och säsongens totala målskörd ökade med 25 procent. Men om man bara gör ett mål får man inte släppa in fyra. Vad är det som händer egentligen!? Erik, det är hög tid för dig att ta tag i det här!

Johan: Fint med lite andrahandsrapporter från andras fisketurer, men vad är det för skyttekung som Mattias talar om? (Jag antar att inte Mattias är här på bloggen och läser när han är vid Usken och njuter)Håll i en vecka till! Själv ska jag njuta av semestern i fulla drag redan idag.

Beo och Lotta: Härmed lägger jag ner diskussionen om ditt eventuella deltagande i höstens stora evenemang. Däremot så erbjuder jag dig att följa med på några löparrundor när jag kommer hem. För det behöver du inhandla ett par skor. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ.Tack för välkomnandet hem till Sverige. Får vi boka in en grillmiddag lagom till ankomsten? Philip plockar upp oss på Arlanda och vi borde vara tillbaka till Örebro strax efter nio den 22 juli (eventuellt kan Philip också vara hungrig).

Nu skall jag ta tag i den sista städningen och hängande av tvätten så lägenheten ser respektabel ut när Sara kommer imorgon.

För övrigt kan jag nu meddela (när Sara inte längre kan läsa bloggen) att jag i förra veckan ägnade mig åt något som närmast kan beskrivas som kärlek. Jag inhandlade pärlor på marknaden i Beijing senast jag var där och ägnade delar av en eftermiddag åt att trä halsband. Det är inte någon sysselsättning som roar mig mer än att diska eller sopa golvet, men eftersom jag tror att Sara kommer att bli glad och överraskad var det förhoppningsvis värt timmarna jag lade ner.

Igår gjorde för övrigt ett gammalt svenskt punkband sig påmint igen. Dock inte mer än bandnamnet. Bekymret var lyckligtvis kortvarigt och symtomen verkar vara helt borta. Sök på deras låtar ”Spriten räddade oss från sporten” eller ”Sossarnas fel” så förstår ni vad jag led av.