________________
Träningslogg: Eftersom träningsloggen mer eller mindre har uteblivit de senaste veckorna på grund av diverse komplikationer så är det med glädje jag åter igen sätter två streck i bloggen och noterar träningsmängd. Men lite förkylningskänsla kvar i kroppen, men tillräckligt frisk för att ta de första stapplande stegen gav jag mig ut på en försiktig sex kilometersrunda. Jag hade Joe med mig och det lugna tempot vi började skruvades upp en aning för varje varv. Vi nådde aldrig något våldsamt tempo och klarade av de sex kilometerarna på 35:45.
Löpningen i all ära men den stora behållningen var trots allt regnet och hur det påverkade Joe. Det började dugga samtidigt som vi började springa. Efter två varv hade regnet tilltagit och Joe sa:
- I suggest that we stop running.
- Why? Sa jag.
- It's raining! Sa han och tittade på mig som om jag missat nått.
- It doesn't matter if you get wet from the inside och the outside. Svarade jag.
- You will catch a cold again. Svarade han innan han avvek från min sida. (till saken hör att det var 25 grader varmt i luften)
Ett halvt varv senare var han ikapp mig löpandes med ett paraply. Paraplyet åkte upp och ner allteftersom regnet tilltog eller minskade i kraft.
Jag har sett damer och farbröder som går/joggar långsamt med paraply, men inte trodde jag att Joe skulle slita upp ett bara för att det droppade lite. Å andra sidan är ju Alicia Keys "Rock musik" så jag litar inte riktigt på hans förmåga att ha åsikter och fatta beslut.
_________________
Tyvärr har det inte blivit några invägningar de senaste dagarna. Jag lovar att återkomma med en imorgon. Jag hade egentligen tänkt återuppta vägningarna idag, men även idag sov jag förbi mitt alarm och vaknade 18 minuter innan bussen lämnar stationen sju minuters promenad bort. Påklädning, tandborstning, hårvaxning (inte borttagning utan styling), packa dator och frukost och iväg till bussen. Utanför huset höll himlen på att trilla ner och jag gjorde rätt val när jag tog med mig paraplyet.
Mornar som den här är det gott att bo i ett land där man kan ta en taxi till busshållplatsen. Regn och tidsbrist påkallade detta behovet. Taxin (2-3 bilar) står utanför huset och väntar varje morgon och idag passade det utmärkt.
Gårdagens dåliga start med dåligt humör som resultat vändes till en bra dag med god effektivitet efter ett par timmars lyssnande på Rage agains the machine, Refused och In flames. Tänk vad musik med lite tryck i kan göra. Idag njuter jag istället av lite gammal heavy metal med Judas Priest och Iron maiden (och AC/DC som väl snarare är rock 'n' roll än heavy metal) i väntan på att chefen ska bli ledig så jag kan presentera mitt resultat.
Philip: Det är gott att läsa att du stöttar Beo i hans svaga sinne. Jag tror att det är den här typen av stöttning han behöver...
Vad gäller att gena genom dimesionerna så lyssnade jag på vad Steven Hawkins hade att säga om tidsresor och hopp (warpningar) inom samma rumstid igår. Eftersom jag somnade en bit in kapitlet så kan jag inte helt redogöra för hans resonemang, men jag hann med början i alla fall. Hopp i tid och rum verkar i teorin vara möjlig enligt de kvantmekansiska teorier som räknas som gällande, dock endast för mycket små partiklar. Även fast du har tappat både massa och volym så kan du inte räknas till de mycket små partiklarna. Ett alternativ kan ju vara att cykla.
Vad den stora vandringen beträffar så ser jag det, precis som du säger, som ditt jobb att arrangera logi. Vandringens sträckning har jag ju redan kollat upp. Kartor är det upp till Junne att fixa.
Att bli skjuten med laser av farbror blå är aldrig roligt och jag lider med dig. Om det är någon som kan känna medlidande så är det jag (men nog var du värd att vara av med körkortet ett tag!? I så fall hade jag kunnat lida ännu mer med dig). Tur att just pengar inte är någon trång sektor...
Beo: Bloggning är definitivt ett kommunikationssystem som är regelvidrigt i den forntida regelboken. Där står den nog å andra sidan att kroppen är gjord för att springa som främsta transportmedel...
Snällt av er att ni skickar er dotter för att hämta mig. Jag ser fram emot det.
Edit (tillägg i efterhand):
Mötet med chef och gruppchef klockan nio sköts en timme till klockan tio på grund av att en leverantör var här och tekniska specifikationer skulle diskuteras. Helt ok eftersom jag inte hade något annat för mig. Sen dess har tiden gått och jag har hunnit med att äta lunch. Nu har det gått en dryg timme sen lunch och ingen har sagt nått om när vi skall ha mötet. Lite irriterande tycker jag, men jag står väl inte högst upp i hierarkin så jag får vackert vänta, men kunde dom inte ha sagt att vi skjuter på det till i eftermiddag eller till imorgon bitti!?
Musiklyssnandet har under tiden gått från relativs snälla AC/DC och Iron maiden via Mustasch (hårdrock från Göteborg som definitivt måste provas om man inte redan är bekant med musiken) och In Flames (Göteborgsmetal eller melodisk metal) till Opeth och Meshuggah (som båda är riktigt hårda, dödsmetall resp. progressiv/trash-metal). Att övergå till hårdare och hårdare musik allteftersom man blir mer och mer upprörd över något fungerar utmärkt som humörsvängningsdämpare. Strålande att andra kan vara upprörda åt en! Trots kollegor som inte gör som jag vill så är jag vid gott mod. Det värsta som kan hända är att jag lämnar skrivbordet ostädat imorgon (och det gör ju ingenting eftersom det är så billigt att hyra in någon som gör det åt en).
Med tanke på sista meningen inom parantes i förra stycket så chattade jag med en traineekollega som är i Bangalore, Indien, igår. Där är arbetskraften så billig att man ofta får med en operatör om man hyr/köper en maskin. Hyr en kaffeapparat och du får en kaffeapparatsoperatör på köpet!
För ett par veckor sen fick vi en ny vattenautomat till kontoret och i förra veckan fick vi en mugg hållare också... (dock ingen vattenautomatsoperatör som man troligtvis hade fått i Indien)
På Carrefour kan man köpa "American almonds". Goda är dom också.
Yeah right! Kolla stavningen på vad det är som är "nice" egentligen.
Det närmaste "teast" jag kunde hitta är den här kombinerade tekokaren och brödrosten (tea + toast = teast).
Det går bra att köpa fisk också. Är de trötta på botten (eller de som simmar med buken i vädret) billigare än dom pigga?
Inlägg
5 kommentarer:
The Nice Teast. Fantstisk engelska...och fantastiskt roligt. Nu närmar det sig. Snart dags att komme hem och springa runt Venaspåret med paraply, göra egna century eggs och äta lunch med efterföljande "nice teast", och annat kul du plockat upp på din resa. Det är så kulturen i ett land utvecklas. T ex kommer Alicia Keys att spela på Metaltown nästa år.
Fick mms på en slemraket Mattias fångade häromda'n...De randiga verkar dock vänta på din hemkomst. Schysst!!
Visst får du gärna följa med och hålla mig i handen...
Frågan är väl om urtidsmanualen omfattar användandet av nummerlappar i kombination med gående (eller nummerlappar överhuvudtaget). Jag tror just det är en mycket sentida och olämplig kombination.
Trevligt att bloggen har förvandlats till en plats för replikskiften. Ger ju en ytterliggare dimension till det hela (vilket nummer det är på den överlåter jag Hawkins via Magnus att fastslå)
Även om intensivt umgänge med ryska tullare skolade på den gamla sovjettiden förmodligen kan få vilken hjärna som helst att fungera på ett tvivelaktigt sätt så vägar jag nog påstå att det inte är därför jag påhejar Beo's deltagande i kivhh. Jag skulle bara tycka att det är vansinnigt roligt (om det nu ligger någon som helst sanning i smeknamnet) om både Magnus och Robert fick stryk eller åtminstone en ordentlig utmaning i höstens stora lopp.
Vill även påpeka att jämfört med storleken på himlakropparna i universum så kan jag förmodligen, trots ansenlig storlek, räknas som en väldigt liten partikel.
Storlek är väl högst subjektivt och även relativt.
Vi måste pratas vid imorgon. Har lite sista-sekunden-frågor. Slutar 15.00. Om jag glömmer att ringa, så ring mig!
Jag håller med Philip om att det är trevligt med replikskiften på den här platsen och inlägger därmed att det namn som figurerat har überhaubt nichts med mig och mitt liv att göra. Det är sannolikt endast ett dileriskt utfall av en stressad nummerlappstryckare som hoppas på något som han faktiskt i sina innersta rum vet icke kommer att äga rum. Lyckligtvis räddas han och alla andra som dragits med in i det, numera dimhöljda, fantasins träsklandskap, av att jag inte kommer att deltaga och därmed inte heller orsaka den flodvåg av besvikelse som annars skulle komma att skölja genom och över de arma själarna, då de med outsäglig besvikelse inte skulle få se mej löpa snabbare än RG eller MS. Kanske inte heller snabbare än FN, alltings upphov i denna halvmaras värld.
Skicka en kommentar