Tillbaka i Kunming

Tre dagar efter avresa till Lijiang är vi tillbaka i Kunming. Mellan regnskurarna har vi haft ihållande regn. Vädret uppmuntrade tyvärr inte till vare sig vandring vid Tiger Leaping Gorge, Cykel-sightseeing utanför Lijiang eller fotografering av de majestätiska bergen runt staden. Gamla stan i Lijiang är däremon väldigt vackert och trevligt att ströva omkring i. Tyvärr är stan överkommersialiserad och gatorna är fyllda av souvenirbutiker som säljer vävda sjalar, silversmycken, skinnprylar, jadearmband och annat tingel tangel.

Tillbaka till början på resan:

På Kunmings flygplats började jag prata med två amerikaner som var här i Kina och jobbade med ett datorsystem till OS. Nu var de dock på semester och hade passande nog precis kommit från Lijiang. De rekomenderade ställen att besöka, restauranger att äta på och en behandling att prova på. Ställen att besöka reducerades i och med väderförhållandena, men vi hann med Lijiangs gamla delar och "måsteplatserna" närmast stan. Restauranger besöktes både morgon, middag och kväll. Båda kvällarna hamnade vi på "Blue Papaya", ett ställe som ägs av en kines som ser ut som Jimmy Page(!). Första kvällen beställde vi in allehanda smårätter och var mycket nöjda med det mesta. "Jimmy Page" satt vid bordet bredvid oss och kalasade tillsammans med ett gäng vänner. Igår kväll satte vi oss på övervåningen (i fredags satt vi på uteterrassen) efter att ha läst menyn på stället tvärs över bäcken och Sara valde valde bort det på grund av möjligheten att äta kanin. Hur som helst så hamnade vi på Blue Papaya igen. Den här gången beställde vi in Hot Pot. När jag har ätit hot pot tidigare får man in en buljong/soppa som står och kokar på en platta på bordet. Utöver soppan får/beställer man in kött skuret i tunna skivor, grönsaker, svamp osv. som sedan läggs ner i buljongen allteftsom man vill äta de olika delikatesserna. Det vi beställde visade sig vara en soppa med någon slags svamp, skinka och en halv broilerkyckling (om du frågar mig så tyckte jag att det mest var den halvan av kycklingen man normalt sett inte äter t ex. huvud, fötter och andra ben). Jag tyckte (trots tre månader här i kina) att det var lite sådär. Sara tyckte mest inte. När vi hade gett upp försöken att äta broilersoppan tänkte vi dricka upp våra två flaskor öl och sedan bege oss vidare för att finna ny föda.

Jimmy Page satt vid ett bord i hörnet av lokalen och när han lade märke till oss gick han fram med två glas och en flaska vin i handen och hälsade oss välkommna tillbaka. Trevligt!

När vi närmade oss att gå började två trubadurer att spela så vi bestämde oss för att stanna kvar. Vi beställde in två av de godaste rätterna från i fredags och fick njuta av flera välspelade och skönsjungna låtar på både kinesiska och engelska. Trubadurernas talang var en kraftig kontrast mot den trubadur vi stötte på dagen innan. Medans vi satt och åt i fredags vandrade en kille runt med gitarren på magen, en mic i headset och en förstärkare på ryggen. Han spelade låtar på beställning från gäster på restaurangerna i närheten. Tyvärr hade han inte insett vikten av att varesig stämma gitarren, sjunga rent eller dra ner förstärkaren så att den inte distar. Det hela kan kategoriseras som tragikomiskt...

Mellan de två middagarna på Blue Papaya har vi hunnit med att äta frukost på Prague Café, fika på Petit Lijiang Bookcafé och ätit lunch på Mama Fu's (som för övrigt (enligt oss) sereverar stans bästa baba (en lokal (Naxi-folket) brödvariant som klassas som ett måste om man är i Lijiang (även om det går att få tag på det i Shanghai på vägen mellan lägenheten och bussen till jobbet)). Maten här i Yunnan är generellt sett mycket bättre än i Shanghai.

Den behandlingen vi blev tipsade om, men tyvärr inte hittade, var en öronrengöring/tonterapi som innehöll allt från rakning och vaxborttagning till en stålspiral som pillas in i örat och tonsätts med en stor (lågfrekvent) stämgaffel. Vi hittade aldrig de som utförde denna typ av behandling (troligtvis på grund av vädret) och kan därför bara redogöra för händelseförloppet i andra hand.

När vi kom till Lijiangs flygplats hoppade vi in i en taxi och bad chauffören att åka till ett hotell som vi sett ut på förhand i Lonely Planet. Gamla stan i Lijiang är avstängt för biltrafik så taxin lämnade av oss i utkanten. Precis som stora delar av den övriga tiden så regnade det ganska kraftigt när taxin lämnade oss till vårt öde. Det första vi fick göra var att köpa paraplyer (som troligtvis är dubbelt så dyrt när det regnar) och få tag på en karta (vilket visade sig vara lätt, men att få tag på en vettig karta är mycket svårare). Efter en stunds irrande frågar en tjej (på engelska) om vi har något hotell och vi svarar att vi är på väg till ett men att vi inte har bokat något rum. Hon frågar vad vi betalar för rummet och sänker priset på ett rum hos sig med en tredjedel. Det slutar med att vi bor på ett litet hotell nära torget i mitten på stan. Priset på rummet är lågt, men sängarna är hårda. Hur som helst så var det skönt att slippa vandra runt i regnet och försöka leta reda på ett hotell med en karta som är kraftigt undermålig.

Det visade sig att vädret i den här delen av Kina är långt ifrån de 35 grader och sol som vi lämnade i Shanghai. När vi kom till Lijiang frös vi som hundar och utöka klädförrådet med en jacka och några sjalar.

Av väderleksrapporterna att döma så var det en bättre idé att åka tillbaka till Kunming och spendera, förhoppningsvis soliga, två dagar (måndag och tisdag) istället för att vara kvar i Lijiang eller Dali och bli blöta av det regn som förväntas falla de närmsta dagarna. Det hela har resulterat i att vi idag har spenderat åtta timmar i buss på landsvägarna mellan Lijiang och Kunming. Vägarna var tillräckligt stora för att det skulle vara behagligt att åka men också tillräckligt små för att få möjligheten att betrakta landskapet runtomkring.
Dagens äventyr var när vi stannade på en vägkrog för att äta lunch. Vi hamnade lite efter övriga bussresenärer och visste därför inte hur det hela gick till när vi väl kom in i restaurangen. Vi beställde in ris och ett par grönsaksrätter efter damen i kassans rekomendation (meny på engelska var bara att glömma). Tydligen skulle vi ha gått in i köket och gjort våra beställningar, men vi fick maten i alla fall. Maten smakade bra och vi hann tillbaka till bussen innan den avgick. De åtta timmarna i bussen gick oväntat smärtfritt.

Väl tillbaka i Kunming har vi ätit varsin nudelsoppa på the Loft och druckit makalöst goda kaffedrinkar på Salvador's. Vi hoppas på att väderleksrapporterna för Kunming de närmsta dagarna stämmer lika bra som för Lijiang de senaste dagarna.

För övrigt kan sägas att jag är något överraskad och mycket nöjd med att jag lyckas få taxichaufförerna att köra oss dit vi vill. Hittills har vi kommit fram varje gång, vilket är ett mycket bra facit med tanke på min nivå av kinesiska!

Kiwi: Rapport från helgen begivenheter från både vindsarbete och Fröviforsfiske önskas givetvis. Är det tillräckligt klart på vinden för att kunna ta emot oss som gäster när vi kommer hem? Eller får vi nöja oss med att njuta på balkongen?

LK: Rapport och fiskarna kommer senare, men ryktet säger att det är skönt. Ha en härlig semester!

Bilder från våra begivenheter kommer vad det lider...

Sara har somnat för länge sedan och det är hög tid för mig att sova så jag orkar med morgondagens tripp till västra bergen (Xi Shan).