tisdag 15 juli 2008

Dags att fira

Mitt hundrade inlägg på bloggen inleds i detta nu.

Dagen började bra med besked om nattens ÖSK seger mot Giffarna. Heja, heja på, heja på ÖSK!

Gårdagens någorlunda långa vandring i de västra bergen följdes upp med en halvdag på spa i ett område med varma källor. Vi blev rekomenderade att åka hit av Tina som jobbar på Nordica och hon administrerade även en minibuss som hämtade oss vid dörren klockan elva i förmiddags och körde oss tillbaka fem timmar senare.

När vi gick in i entrén hälsades vi givetvis välkommna av av en halv armé uniformerade spaarbetare. Ingen på anläggningen pratade engelska och både min och Saras kinesiska är fortfarande ganska risig. Efter tips från Tina valde vi en "meny" som skulle kosta 138 Yuan och ett tillägg med fiskmassagen på 30. När jag betalade ville damen bakom disken ha 400. Eftersom jag inte hade mycket att argumentera med på detta besynnerliga språk så betalade jag glatt 400 istället för 346 som det borde ha kostat.

Ett ombyte och en skön dusch senare var det dags att börja med spaandet. Vi började med en varm pool med ett vitgrummligt vatten (skulle kunna varit något i still med vatten + mandelmjölk men jag tror inte det) och fortsatte med bassänger med gul, grön, blå och rödfärgat vatten ( i stil med läskedryckerna vira blåtira, fantomendricka, hugo osv). Knappt två timmar in på plaskandet var det dags för fiskmassagen. En bassäng med ett tusental små fiskar som tycks kalasa på gammal hud. Till en början kittlades det fruktansvärt mycket, men när man väl lärt sig att slappna av var det rättså skönt. Det kändes som lätta nålstick över hela kroppen (vilket kan låta oskönt, men jag tyckte som sagt att det var behagligt). Oavsett om man tyckte att det var skönt eller inte så var det i alla fall en upplevelse.

Vid fiskbadets start skrev jag på ett kvitto där jag "belastade" mitt nyckelnummer med två fiskmassager. Vi var inte helt säkra på hur det hela skulle hanteras och eftersom de inte förstod engelska och vi fortfarande inte förstår kinesiskan var det svårt att förklara att vi redan betalat för aktiviteten i fråga.

Efter fiskbadet skrubbade vi oss helt rena från gammal hud i ett varmt sandbad (bara sand, inget vatten). När skrubbandet var klart och all sanden bortspolad från kroppen var det dags för den inplanerade massagen. Massagen utfördes på ovanvåningen och nåddes via omklädningsrummen. När jag sa att jag ville ha massage blev jag ledd till en handduksbeklädd bänk i anslutning till duschrummet. Givetvis trodde jag att massagen skulle utföras på bänken i fråga, men i själva verket var det bara fråga om tvagning. Tvagningen genomfördes av en av många spaarbetande pojkar som gnuggade nästan hela kroppen ren med en handduk virad runt handen. (för detta fick jag skriva på ett kvitto på 15 pix)

När tvagningen var klar fick jag en bunt med kläder att ha på sig under massagen, ett par halvkorta byxor, en rymlig tröja och ett par engångskalsonger(!), och blev ledd upp till ett stort rum fullt med fotöljer som används vid fotmassage. Ett par vattenmelonskivor, en kopp (av något som kanske kan kallas för) kaffe, lite te och en och en halv timmes fotmassage senare går vi åter tillbaka till omklädningsrummen (efter att ha skrivit på ett kvitto på ytterligare två gånger 68 pengar). Efter en dusch försöker jag få sätta på mig mina kläder men de spaarbetande pojkarna försöker hävda att jag skall få massage. Jag försökte förklara att jag redan fått min massage, men de insisterade. Jag struntade i insisteringarna och klädde på mig mina kläder (vilka jag troligtvis hade kunnat fått påklädda av den massiva personalstyrkan i omklädningsrummet).

Renare än någonsin och påklädd med mina egna kläder mötte jag Sara i lobbyn och återlämnade våra nycklar. Damen bakom disken räknade ihop kvittona från de olika aktiviteterna och visde mig 276 på en miniräknare. Jag trodde givetvis att hon tyckte att vi skulle betala ytterligaren 276 yuan och jag var på väg att ringa Tina för att reda upp det hela. En halv minut senare visade hon mig miniräknaren ännu en gång där det stog 336. Jag höll på att få slag innan hon sekunden senare drog av 400 och gav tillbaka 64 pengar. Det var mycket bra att det inte behövdes lämnas ytterligare slantar eftersom detta hade inneburit vissa likviditetsproblem (som numer är avklarade efter ett besök på Bank of China.

På vägen hem från Hot Springs började det givetvis att regna. Inte en dag utan denna nederbörd...

Idag gjorde vi ett nytt försök att äta indiskt och lyckades mycket bättre än igår. Dessutom ligger denna indiska restaurang på samma gata som Salvador´s (som vi inte besökte idag) och ett flertal trevliga klädbutiker varav två tilldrog sig särskillt stort intresse. Jag är ny lycklig ägare av ett nytt regnställ med ett borttagbart fleecefoder i jackan. Jag är tämligen säker på att kläderna som såldes i den här butiket är "the real deal" och inte några kopior och priset är avsevärt lägre. Jag betalade exempelvis 450 pengar för jackan med fleecefodret (en Colombia jacka). I butiken bredvid gick Sara loss på klädesavdelningen medan jag hittade ett par sjysta pjuck.

Kvällen avslutades med en kopp kaffe på ett franskt café i närheten av affärerna vi besökte. Efter lite beställningsproblem med min Irish coffee fick jag stifta bekantskap med Jameson. En trevlig bekantskap som kanske kan fördjupas vid senare tillfälle.

Imorgon bär det av till Beijing med kinesisk mur, förbjuden stad och troligtvis (förhoppningsvis) ett bättre väder än vad Yunnan har lyckats uppbringa.

Beo: Någon lämplig blandning av malt, humle, jäst och vatten verkar lämpligt. Brun fisk kommer jag troligtvis att komma ihåg utan hjälp...

3 kommentarer:

Beo sa...

Det är ju fint att du har en god tilltro till din minnesförmåga, men jag tänkte att det för säkerhets skull skulle vara bra med stöd till detta från vänner och släktingar.
För övrigt så verkar hela massageserien rätt fantastisk, fast jag får erkänna att det där med fiskar verkar inte helt självklart att utsätta sig för. (Det kanske min ryggmärgs-/afrikabaserade aversion mot krypande och strategiskt oberäkneliga varelser som påverkar mej. I går träffade jag på en snok i trädgården och sekunden innan jag vänligt men bestämt och dessutom utan att skada den, flyttade den in bland buskarna på CV-området, så var min reaktiva hållning att snabbt och effektivt avsluta dess liv. Programmering av barn sitter djupt i vuxna.) Om man nån gång kommer till den kinesiska delen av världen där ni nu varit så är det ju dessutom för själen stillsammare att gå in i processen nu när man vet att det tillämpas deposition vid inträdet. Man kan undra om det går att övertrassera depositionsbeloppet eller om det helt enkelt är den sista insatsen som ni avstod från som kostar exakt 64 RMB per två personer. Det får väl några av oss andra reda ut.
Jameson har jag sett på håll men inte träffat. Däremot träffade jag en kandensisk kollega till honom i vardagsummet på vårat B(&B) på Österlen men vänte s.a.s. i farstun. Doften som kom ur halsen på omslutningen av glas var starkt terpentinartad och jag upplevde det som att han nog borde säljas i färghandeln för att komma till sin fulla rätt. Det blev ingen närmare bekanskap gjord.

Philip sa...

Vår tur att vara i Skåne nu. Sitter just nu i Ystad och väntar på att förberedelserna för grillning ska bli klara.
På tal om grillning kommer både jag och Emilie gärna och inmundigar en bit mat hos Berndtssons på kvällen för hemkomst. Jag antar att det blir ganska sent för om jag har fattat det rätt så landar ni 19? och sen ska ni vänta på bagage, anmäla förlorat bagage, hitta ut från enorma Arlanda och hela den biten. Svårt att tro att vi är i Örebro före 2130.
Hur som helst så får ni fortsätta och ha det så trevligt så syns vi om mindre än en vecka!

Anonym sa...

Magnus, har nu spenderat två timmar med din blogg och tagit igen det jag missat pga hög och låg belastning (läs mycket att göra och tre veckors semester). Skönt att du fick till balanseringarna av flödet, kan vara knepigt om man inte får en bra dialog med de som arbetar. En teoretisk balans brukar aldrig bli mer än just det...
Just nu är jag som du vet på uppdrag i det gamla kungliga Danmark och iaktager uppstartandet av en ny fabrik. Det är mest skruvande och iordningställande av arbetsplatser varför min hjälp som mest sträcker sig till enstaka valideringar och uppföljning av en action lista för att nå målet att vara klara på fredag. I Danmark så heter skiftnyckel "svensknyckel", stolt påpekar man att det bara är en av många svenska vägvinnande uppfinningar. Lite bittert men inte heller utan stolthet konstaterar min danske vän att de ligger bakom wienerbröden... Inte fel det heller. Solen skiner nu utanför den nya, danska fabriken och det börjar bli dags att bege sig hem till Marie som jobbar flitigt på distans. Dansk dabrik = design. Lamporna och övrig utsmyckning ligger i kostnadsnivå med vad monteringsfabriken kostat. Jag är övertygad. Det är visst inte bara bakverk och "bajjer" dom är bra på:)
Allt gott från landet vi aldrig tog!
//Peter