Igår efter jobbet ringde Winson och frågade om jag ville följa med och äta middag tillsammans med Olivia, Johan, Ida och William. Johan och Ida åker hem idag så det var deras sista kväll här i Shanghai. Givetvis tackade jag ja till erbjudandet och anslöt till sällskapet en knapp timme senare. Det var kineskäk som skulle inmundigas och det mesta var riktigt gott. När middagen var avslutad åkte vi hem till deras lägenhet och småpratade en stund innan det var dags att avvika. Hemkomst vid tolvsnåret och det var hög tid att sova.
I morse väcktes jag av att mobiltelefonen ringde. Det var Joe som undrade om jag skulle med bussen, vilket givetvis var försent. Jag som aldrig försover mig!
Jag tror nästan att jag sov under tiden jag pratade med Joe i telefonen för jag vaknade först en halvtimme senare. En dusch, borsta tänderna, plocka med lite frukost och slänga sig in i en taxi. Taxichauffören ville inte åka dit jag ville åka så jag fick byta taxi. Inte heller han var intresserad av att köra till andra sidan stan (hallå! Det är erat jobb att köra folk dit dom vill!). Ett samtal till jobbet och jag tog metron istället. Jag hade inga pengar på mitt pendlarkort och skulle fylla på. Maskinen trasig. Istället fick jag köpa en enkelbiljett. Inga problem kan man tycka, men det var 300 andra som också skulle köpa biljett.
På toppen humör (not) kom jag medelst metro iväg mot jobbet. Det var fler som var på väg till jobbet kan man säga. Rusningstrafik på metron är något som till varje pris skall undvikas i fortsättningen. Ett par tusen kineser som svettas så det sprutar ur porerna intryckta som boskap i ett tåg. Väl värt att undvika.
Jag var tvungen att byta linje vid en av de större stationerna. Även denna gång var det fler än jag som skulle göra samma sak. Som jag har beskrivit tidigare så är kinesernas struktur vid in och utgång ur tåg inte den bästa. Även denna gång ställde sig påstigande och avstigande resenärer som linebackers i en amerikansk fotbollsmatch. Det knuffas och bråkas. Om jag skulle göra det här oftare så är det stor risk att jag skulle bruka våld på någon av alla dessa kineser som går och buffar och knuffar på en som om dom tror att man okynnes-står still.
Nu är jag hur som helst framme på jobbet och skall lägga sista handen på balanseringen vid en produktion på 20 maskiner om dagen.
Kiwi: Om du propsar så kan jag följa med och hålla dig i handen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hej hr Söderberg,
Efter att en period varit urusel på att både läsa och kommentera din blogg så har jag nu läst ikapp något.
De tunga kommentarerna verkar vara att Beo fegar ur kivhh trots sin löparkropp och ivrigt påhejande kamrater. Dessutom vill han tydligen använda bloggens läsare för att styrka hans icke-deltagande. Jag är skeptisk.
Jag själv skyller naturligtvis på att jag inte besitter en löparkropp och det enda sättet för mig att ställa upp i en löptävling är om jag lyckas andvända strängteorin till min fördel och gena genom dimensionerna för att förkorta min sträcka/tid gentemot övriga deltagare. Fuska med andra ord.
Jag ska ta upp eventuellt basecamp med hr Molin. Däremot lämnar jag vandringsledens utformning och längd åt de med större erfarenhet (Junne) och låter honom surfa fram kartor på arbetstid.
Övriga nyheter som kan tänkas glädja/förfära sällskapet är att farbror blå hade den dåliga smaken att lasra mig från en civilbil igår. Resulterade i en bot på trevliga 2800 svenska pengar.
Dock hade jag hela 6km/h tillgodo till dess att körkortet skulle ryka så jag får väl vara nöjd.
Syns snart
Med eller utan nummerlapp så kommer jag inte att deltaga i etablissemanget. Jag läste just nu att Philip, som jag vanligen tycker verkar vara en trevlig gosse med hjärnan inkopplad åt rätt håll, tycks agera i felaktig riktning. Jag undrar om han har hamnat i nåt dåligt sällskap som har påverkat hans sätt att tänka på ett för honom och andra ofördelaktigt sätt. Eller också är det så att hela bloggkommunicerandet ställer till problem och egentligen är ett för mänskligheten olämpligt sätt att umgås. Det lär ju finnas en hel del aktiviteter som har vuxit till vana hos den moderna människan fastän våra grundläggande system fortfarande befinner sig i forntiden och vem vet om inte bloggandet är en sådan. Jag tycker det är bra att du snart ska avbryta din kinavistele och kan komma hem och prata som en vanlig människa. Vi skickar vår dotter att hämta hem dej på lördag.
Skicka en kommentar