Trött som en tokig, trasigt internet och nytt rekord

Igår kväll var internet trasigt, igen.

På jobbet avslutade jag (nästan) mina tidsstudier. Jag behöver komplettera med ytterligare mätningar i en station på en modell (av tre). Det innebär knappt två timmars arbete med tidsinsamling bara modellen produceras (det är den minst frekventa modellen).

I bussen på vägen hem från jobbet har chaffisen börjat visa film. Gårdagens rulle handlade mest om mahjongspel. Kan ni tänka er en mahjongaction!? Jag sneglade lite på filmen som var både dåligt spelad och risig story, men mina medresenärer verkade tycka att det var bra.

Efter jobbet landade jag i sängen en stund efter det att jag misslyckats att förklara på det lokala apoteket att jag ville ha något läkemedel med ibuprofen i. Jag får ta nya tag idag. Grymt seg hamnade jag i alla fall på sängen. Efter en timme på sängen reste jag mig obeslutsamt och gav mig iväg på en liten löptur. 6 km i sakta mak (snittpuls på 130). Knappt varken andfådd eller svettig återvände jag hem. Lite mat i magen och en dusch lade upp för att somna sött vilket jag också gjorde. Jag hann knappt dra täcket över mig innan jag äntrade sömnens förlovade land.

Gårdagkvällen bjöd för övrigt på fantastiskt skönt väder. Dryga tjugo grader och mycket torrare luft än vanligt. Det var riktigt behagligt att vara ute. Synd att jag stupade i säng, det hade kanske varit läge att springa ut en sväng på stan.

Imorse när jag vaknade testade jag min vilopuls igen. Mitt i avslappnandet somnade jag om. En timme efter det att jag påbörjade testet kunde jag avläsa att min lägsta puls låg på 40 bpm. Nu ligger jag bara åtta bpm efter Lance Armstrong (som är en av världens genom tiderna bästa cyklister och räknas som ett konditionsfenomen). Några veckors träning till så...

Inspirerad av Roberths blogg (och givetvis boken "Fever pitch" som han har inspirerats av) presenterar jag härmed dagens topplista (det kan komma flera om jag kommer på något bra att lista).

Topp tio saker jag skulle vilja ta med mig hem till Sverige:

1. Två av massöserna från frisersalongen
2. Priset på ovanstående tjänster
3. Priset på restaurangbesök
4. Pris på taxi (11 pengar i grundtaxa)
5. Tillgänglighet på taxi (det brukar alltid stå en(eller flera) taxi på gatan utanför huset varje morgon)
6. Grönt te (ja, jag vet att det redan finns i Sverige)
7. Tanter och farbröder som "QiGongar" i parkerna på mornarna

Ja, det blev bara en top sju lista. Jag kom inte på fler saker just nu. Jag kanske kan fylla på med mera längre fram.

För övrigt så hittade jag en röstningsfunktion. Jag provar den med den första frågan. Det kommer nog fler efterhand och eventuellt kanske ni kan få bestämma mitt öde...

Ola: Vad roligt att du äntligen har hittat hit! Det medföljer vissa förpliktelser när man ger bort en blogg...
Vad klockan beträffar så har jag ju redan köpt en ny. Vill du ha den andra? så du kan träna fokuserat till kivhh i höst!?

Beo: Jag vet inte om det finns tillräckligt stora eller många garderober för att rymma alla som skulle behöva låsas in.

Roberth: Lycka till i dagens Stockholm marathon!

Mirjam: Har du dött eller är du fullt upptagen med tomten och huset och låter din man sköta kommenteradet?

Sjukgymnast (to be) Stina: Tycker du att jag gör rätt med min ömmande sena?

Roberth och Cribba (och andra med medicinskt kunnande): vad säger ni om ibuprofen eller diklofenak, eller ska jag blanda?

Nu är det i alla fall dags att ta tag i dagens stora göromål (vilket jag inte riktigt har bestämt vad det är).

Mår dåligt av klockförsäljare

Slutkläm på tidsstudierna och skall bara göra lite kompletterande studier imorgon. Lite excel-arbete, lite pusslande och lite tankemöda så är jobbet klart. Jag hoppas sannerligen att jag får ihop något vettigt. Tidplanen är ju inget som går att rucka på. När Sara kommer är det semester och då går det ju inte att jobba. Kniven på strupen alltså.

Chefen hemifrån Eskilstuna ringde idag. Han vill att jag skall vara med och jobba i ett projekt som skall försöka hitta lämpliga leverantörer för nyckelkomponenter (läs: komponenter med höga kvalitetskrav och snäva toleranser) och bearbetningsmaskiner till Lingong (lokal tillverkare av lastmaskiner som ägs till 80% av Volvo). Jag vet inte riktigt vad jobbet går ut på och väntar på mer information för att kunna meddela mitt intresse under morgondagen. En av deltagarna i projektet jobbar på inköpsavdelningen här i Shanghai och jag skall (nog) fungera som någon slags teknisk sakkunnig (vad jag nu kan inom området, men det är väl ingenting man inte kan lära sig ("hur svårt kan det vara!" ligger långt ut på tungspetsen och väntar på att få komma ut. Allt enligt god Philip-sed)). Ett av problemen med projektet är att jag kanske behöver åka tillbaka till Shanghai och äta i lunchmatsalen. Ett starkt argument mot deltagande.

Återbesök i klockbutiken. Klockan är inlämnad och skall skickas på test. Jag vet inte vad som händer om den fungerar eller fungerar. Jag har svårt att tro att dom lyckas få tag på en till likadan klocka eftersom mina internetstudier tyder på att klockan är (minst) fyra år gammal. Jag tycker hur som helst mycket illa om att inte förstå vad min arbetskamrat och de i butiken pratar om. Dessutom har dom en så otrevlig ton. Jag vill nog helst av allt slänga klocka och pulsmätare på dom, plocka upp grejerna och slänga dom på dom igen. Dom skall hur som helst höra av sig i nästa vecka (hur dom nu ska hinna skicka klockan till servicecenter (som ligger i någon annan stad här i kina), få den testad och få svar. Dom själva har ingen aning om hur klockan fungerar och kan således inte testa. Upprörd (eller kanske spyfärdig) var ordet sa bull (som inte riktigt vet vilket ordet var).

Besök i klockbutik, en sväng till Starbucks (den här gången också¨) där en spenatpaj och en kopp kaffe inmundigades och den engelska tidningen Shanghai daily lästes, lite spatserande i områden bortanför cloud9 som jag inte har varit i och hemfärd resulterade i att dagens träning uteblev. Jag får ta ett kortare pass imorgon istället. Foten känns mycket bättre med is och ibumetinbehandling. Jag känner mig fortfarande lite osäker på foten, men det gör i alla fall inte ont. Skönt!

Roberth: Jag trodde att jag skulle få ett mothugg av dig när jag var spydig om ditt kommande förslappning efter Kalmar.

Kors i taket och is på foten

Internet fungerar! (Kors i taket)


Eftermiddagen var misserabel med dåliga tidsmätningar, avbrott, och tappad sug. Nya tag i morgon...


För att inte ta fel beslut och göra dumma saker med min ömmande fot slog jag en signal till volvos (i eskilstuna) sjukgymnast och rådfrågade honom om vad jag bör göra. Definitivt inte vila såvida det inte blir sämre (skönt, jag som just har kommit igång ordentligt med löpningen!), antiinflamatorisk medicinkur (jag har tillgång till både ibumetin och diklofenak som aktiv substans, är det någon som har något att säga om vad jag skall välja?) och kyla senan/muskelfästet ett par gånger om dagen. Det måste sägas att det inte är så illa, men jag vill inte att det ska bli värre.


Ickevilan genomförde jag i mycket lugn takt på kvällen. Men min nya pulsklocka tränade jag i intensitetsintervallet 60-70% av maxpuls (som är uppskattad till 192 mha generell formel 220-ålder). 60-70% är inte mycket och tempot blir där efter. Tio km avklarade på 71 minuter och en snittpuls på 129 bpm. När jag var färdig med passet, stretchat och ätit en banan reste jag mig upp och gick hemåt. Benen har nog aldrig varit så lätta och huvudet har sällan varit så klart. Jag hade snarare blivit piggare av att avverka 10km på löparbanan än tröttare. Fantastisk känsla och det kan nog bli fler lågintensiva pass vad det lider. För att vänja kroppen vid att löpa så tror jag att jag skall köra bara lågintensivt till en början och varva upp motorn när jag har vant kroppen vid att springa.

Nu sitter jag allts äten och duschad med is på foten för att straxt gå in i dvala.

Fredrik: Kinapuff-land. Om du bara visste hur mycket kinapuffar det smälls när det är bröllop här borta (och det har det varit i området nästan varje helg)... Åter till västergötland alltså. Lycka till med hus och jobb (vad blir det på GM?) och allt som kommer med att flytta tillbaka till byn. Givetvis önskar jag dig också lycka till med vätternrundan, men det behövs knappast med tanke på formen din!? Som jag skrev här ovanför så blir det nog inte så mycket maxpuls, men däremot en hel del förhöjd puls. När jag börjar närma mig slutet på min vistelse här borta kanske det är dags att pressa kroppen med lite tuffa intervaller eller hårda 10km.

Upprörd och lugn som en filbunke

Internet är fortfarande trasigt i lägenheten så det får bli ett lunchinlägg istället.

Arbetet fortgår och jag rapporterar vidare när jag nått några framgångar. Det är fortfarande klockstudier med diverse bekymmer. Skall vara klar den här veckan.

Efter jobbet fick jag följe av en av mina löparkamrater till butiken där jag köpte min icke fungerande pulsklocka. Dom ville på intet sätt ta tillbaka klockan utan att "skicka den på test". Jag hade sju dagar på mig från inköpsdatum att byta klockan. Det har tyvärr gått nio:-/ Eftersom klockan är trasig (eller i alla fall inte fungerar som den ska) kanske det går att få till någon lösning. I värsta fall får jag byta klockan mot något annat. Det är så himla surt att man inte pratar kinesiska för i så fall hade jag läst lusen av dom! Min medföljande kamrat är nog inte lika hård i förhandlingssituationer som jag tror att jag skulle varit om dom hade pratat engelska. Således är jag alltså upprörd!

Efter debacklet med klockan drack jag en kopp kaffe (första koppen på snart två veckor) på Starbucks och handlade lite internationella varor på carrefour. Hemfärden som jag planerade att genomföra medelst taxi fick planeras om. Ett kraftigt åskväder drog över staden vilket medförde att det var fler än jag som ville åka taxi. Det blev metron och en km promenad istället. Fortfarande upprörd och numer också plaskblöt kom jag hem till lägenheten. Dusch, ombyte och pillande på min nya klocka gjorde mig bättre till mods. Klockan är nu konfigurerad, manualen är läst (givetvis efter konfigureringen!) och ett vilopulstest gjordes precis innan sömnen trängde sig på.

Påståendet om att vara vältränad som en tiokampare när jag kommer hem, står sig. En vilopuls på 44 (lugn som en filbunke) indikerar att jag är i mycket god form (enligt tabeller jag har hittat på internet http://www.netfit.co.uk/fitness/test/resting-heart-rate.htm ). Med ett syretransporteringssystem som är i fullgod form kommer jag lägga fokus på att få ordning på muskler/senor/ligament osv. i benen samt omfördela kroppsmassan en aning för att kunna prestera i nivå med mina förväntingar i höst.

Mattias: Du vet inte hur nära sanningen du är vad det gäller företagsamhet i Kina. Det är inte ovanligt med en servitör/bord på en restaurang med 25% beläggning. Trots det är servicen undermålig! Å andra sidan talar statistiken för sig själv. Beräknat på BNP för 2006 för Sverige och Kina (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP) dividerat på vardera länders befolkning fås att varje svensk måste jobba lika mycket som 21 kineser. Det är givetvis lite orättvis beräkning, men det talar ändå lite om utvecklingspotentialen(läs: låg nivå dom har har idag).

Är det någon som är intresserad av en FILA pulsklocka vars funktionalitet kan diskuteras så har jag en till salu ganska billigt.

Trasigt internet

Gårdagen bjöd på trasigt internet så inlägget kommer idag på morgonen istället.

När man gör tidsstudier skall man se till att ha normala arbetsförhållanden med erfaren personal. Hur gör man då när hela personalstyrkan på linan (bara min lina) är 16-20 bast och har jobbat sen i julas? Man får helt enkelt gilla läget och försöka anpassa tiderna efter vad man själv uppskattar att varje moment skall ta. Det kan skilja så mycket som en faktor två (kanske till och med mer i vissa fall) beroende på om dom har bråttom eller om dom masar sig fram i "normal" takt. Detta gäller förstås inte alla, men det definitivt en osäkerhetsfaktor i mitt arbete. Igår var det till exempel helt plötsligt fyra man (eller pojkar) som arbetade på en station istället för tre som det brukar (ska?) vara. Jag måste helt enkelt försöka bortse från yttre faktorer (såsom antal montörer eller deras beskaffenhet) och klocka/uppskatta tiden på alla moment som skall utföras och därefter lägga pussel med alla bitarna för att få ihop något som kan leverera 20 maskiner om dagen.

Vad lunchen beträffar har kroppen numer (sen igår) ställt in sig på att inte vara särskilt hungring när det är dags att äta. En slags försvarsmekanism kan jag tänka mig. Man känner sig nästan som ett litet barn när man sitter och pillar i maten. Igår var allt till och med ovanför (dock inte mycket) ätbart på skalan. Med en ordentlig kasse frukt (självbevarelsedrift) till jobbet har lunchens kvalitet inte lika stor betydelse längre...

Löpning efter jobbet. Båda mina följeslagare mötte upp vid löparbanan. Jag var där något tidigare och värmde upp med två mycket långsamma kilometerar. Jag satt och stretchade när den första (han som föll av efter 400 m vid första löptillfället) dök upp med en cigg i mungipan. När båda var på plats gav vi oss iväg på en lugn löptur. Åtta km stod på agendan. I det lugna tempot och med generöst peppande fick lyckades vi hålla ihop gruppen i två km innan vår rökande kamrat föll av. Vi lyckades dock plocka upp honom för ytterligare ett par varv vid tre tillfällen innan han drog sig hemåt. Det blev i alla fall 40 minuter på löparbanan med jogg/gång för hans del, klar förbättring! 50 minuter efter startskottet var vi färdiga med våra åtta och fortsatte på 4*(100+100) koordinationslopp. Åter igen var det grymt skönt att släppa loss lite efter att ha joggat i beskedligt tempo. Under löpningen hade jag inga som helst problem med kroppen, men när jag kom hem kände jag att senan vid vänster fotknöl var öm och lite svullen. Ordentligt med sömn natten som kommer och ett lite försiktigare (kortare) pass på onsdag borde inte vara någon fara. Jag lider dessutom lite av något som känns som ett blåmärke under höger fot. Det är precis där jag kännde att skon klämde en aning vid inköpet, men det har inte vållat några problem förens nu. Jag hoppas att det är övergående. Löpmässigt kände jag mig i alla fall stark!

Jag tror att vi kan ha ett par ytterligare intresserade av kivhh. Martin och Peter är nog bra nära att anmäla sig. Kom igen nu! Kiwi lät lite sugen och Mattias, Ola och Johan klarar av det utan problem så varför tveka? Philip och Sara har kraftigt dementerat intresse så jag låter dom slippa undan.

Sara: Vad gillade inte Tobbe, att Carro gillar schlager, att vara på Strömpis eller att hon är skitsnygg? Surt med all schlager på jobbet. Lirar du p3 Rockster för för dig själv eller spelar du för kidsen också? Bra gjort i så fall! Det skall börjas i tid.

LK: Ja, det sket sig med sms:et, jag har inte min privata telefon med mig, men tack så mycket! Ja, det var länge sen jag träffade Magnus, i juni/juli om jag inte minns fel. Välkommen hit Magnus om du tittar in! Övriga gänget var ännu längre sen jag träffde. Flera år sen tror jag. Hälsa om du springer på dom igen. Jag försökte gå in och titta på bonden Magnus från Köping, men jag har problem med bandbredd och den elektroniska kinesiska muren så jag fick inte titta. Däremot känner jag igen honom. Jag lirade trummor med honom i unga år, han är (var) svinbra! Trevlig dessutom om jag inte minns fel. Kanske nått att satsa på!?

Johan: Jag kände att jag var tvungen att avvakta ett par dagar in på 28 innan jag kunde avfärda 27-sydromet helt, men det verkar som jag har klarat mig. Som sagt, nu oroar jag mig för andra krämpor istället. Inga mer fiskerapporter?

Stina K: Skönt att du har tagit till dig epitetet K. Jag återkommer till E-tuna till hösten och då blir det hänga av!

Mor och Far: Vad fisketur som present beträffar så har jag redan beskrivit läget telefonledes men för övriga läsare kan jag beskriva läget. Det verkar som att man får nöja sig med att fiska guldfisk eller inplanterad karp i någon damm i någon park. Kanske exotiskt men inte särskilt spännande, så fisketuren får vänta. Det verkar vara helt omöjligt att få tag på något mer spännande här i stan. Jag har finkammat internet och funnit: inget.

Beo: Ja du, kan man verkligen gå på en Glykemiskt Index promenad!? Eftersom det är ett mått på hur snabbt blodsockret höjs efter man har ätit ett livsmedel måste en GI-promenad vara något i stil med: Hur snabbt man få undan allt blodsocker ur kroppen. Promenaden måste givetvis graderas efter en hundragradig skala där 100 kan vara om man ätit en limpa vitt franskbröd (som har GI = 100), går med två urgröpta franskbröd som skor i en timme. Det verkar bökigt så jag tror snarare att det är fråga om en vanlig promenad, men man får givetvis kalla det för vad man vill. Jag skall givetvis inte förstöra för team Gyllberg/Bengtsson. Det känns mycket bättre att slå dom "fair and square". Roberth kommer tappa fokus efter järnmannen i Kalmar och återgå till att se ut som en rosa sacosäck tills det är dags för kivhh.

EDIT: Nu har min klocka kommit från självaste USA. Ser bra ut på utsidan och skall testas till kvällen. Blir nog mest vilopulstest idag eftersom jag skall låta kroppen vila men jag skall i alla fall sitta och titta på min nya pryl!

Park med fågelkvitter och kärring med megafon

Dagen har gått i vilans tecken och jag promenerade bort till Zhong Shan Park som ligger knappt två km från lägenheten. Parken är en av Shanghais största och bjuder på allt från gräsmattor till trampbåtar och mete efter guldfisk. Jag placerade mig själv liggandes på rygg på en av gräsmattorna i närheten av en skogsdunge. Solen lyste, fåglarna kvittrade och allt var frid och fröjd när jag plockade upp min nya (inköpt på arlanda men inte påbörjad förens idag) pocketbok ("När tiden tog slut" av Göran Sahlberg ( Ja, det är Hannas pappa)).


Knappa fem minuter i lugn och ro slog sig en familj ner på en filt en bit ifrån mig. Dom valde att lyssna på radio och det blev också mitt val.


Jag stog ut med radion (som spelades på någorlunda hög volym) en knapp halvtimme och flyttade sedan femtio meter bort och satte mig på en bänk vid vattnet istället. Det dröjde inte mer en ett par minuter innan en kärring började gasta i en megafon. Jag tror att hon försökte kränga biljetter till någon slags båttur eftersom hon utgick från en stuga som sålde just båttursbiljetter. Med en frekvens på två gånger i minuten stod hon och vrålade i sin megafon bara några meter ifrån mig. Trots att jag blängde ilsket ville hon inte lägga av. Det resulterade i att jag lämnade min position vid vattnet och knallade mot cloud9 istället där jag köpte ett niovolts batteri till min igår inköpta våg.


Eftersom folket verkade vara oroliga för att jag falla ur, eller magra bort (vilket ingen någonsin tidigare har oroat sig för) har jag nu skaffat mig en kontrollinstans. Målet är givetvis att magra av en aning så jag slipper bära på så mycket ballast i höstens halvmara.


Precis som Roberth skrev i sin kommentar så är jag numer stolt styrelseledamot i föreningen kivhh.se. Vad det innebär återstår att se, men jag är något förvånad över att jag har blivit valt till sekreterare. Både på grund av min tillfälliga frånvaro och på grund av att jag knappt kan skriva, men det är ett val som får stå för övriga styrelseledamöter som uppenbarligen ville ha mig på den posten.


Eftermiddagen och kvällen har gått åt till en rundsmörjning som jag gett mig själv i födelsedagspresent. Massage och ansiktsbehandlig i dryga tre timmar borde göra susen och tillfälligt stanna av föråldringen av min kropp.


Gårdagens långa träning har gett mig förvånansvärt lite krämpor. Träningsverk i höger höftböjare (men den är redan på väg bort) och tendens till en inflamerad (låter illa men är inte så farligt) sena som fäster bakom/under vänster fotknöl. Lite Ibumetinsalva och en god natts sömn till så är det nog ur världen. För övrigt är jag fortfarande rättså (läs mycket) nöjd över att jag fixade att jogga 12km. Tycker inte ni att det är bra gjort!?


Roberth: Skönt med lite bekräftelse/respons och tackar för platsen i styrelsen. Det blir nog riktigt bra! När jag kommer hem får vi ta tag i kivhh.se:s framtid!


Sara: Schlager och Strömpis... Sannerligen förfall! Dessutom är ju inte omgivningen (läs framförallt Philip och Tobbe) särskilt mycket bättre. Det finns helt enkelt en del att jobba på när jag kommer hem. Ni ska ju i alla fall till "Where the action is" eller har ni sålt dom biljetterna till förmån för en dansbandskväll på svalan?

Hälsa tillbaka till alla om du ser dom igen!

Är det något jag saknar så är det den svenska maten. Att något så enkelt som färskpotatis, bräckt skinka och en creme fraisch-sås kan kännas så avlägset. Suck.


Jag är på intet sätt först att upptäcka det eftersom hon har legat i toppen både på de engelska och de svenska listorna men jag kan hur som helst rekomendera att kolla in den nya engelska souldrottningen Duffy. Hennes skiva Rockferry är något ojämn men innehåller flera riktigt bra låtar!


Åter igen är det dags att sova och se med tillförsikt fram emot en ny dag och en ny vecka


Sara skickade mig en liten seriestrip som i viss mån, men inte helt, stämmer in på min arbetssituation. Håll till godo!

Världens mest välbevakade fackeltåg

är här i Shanghai över helgen. OS är rättså stort här borta, vilket innebär att stora mängder människor väljer att försöka få ett öga på facklan. Jag har själv inte försökt bevittna spektaklet eftersom jag är helt ointresserad av attm(eller snarare mycket intresserad av att inte...) trängas med 5-6 miljoner kineser längs Nanjing Rd eller runt Peoples square. Det resulterade i att jag höll mig inne i lägenheten hela förmiddagen. I vädret som är här nu är det mycket skönt att vara inne i en luftkonditionerad lägenhet så det var ett bra val. Lite städning, tvättning, telefonsamtal och matlagning senare var det plötsligt eftermiddag. En sväng till Carrefour för att inhandla sådant som den lokala supermarketen inte erbjuder och sedan iväg till löparbanan.

Jag valde att byta plats på det lite längre passet som är planerat till måndag och dagens något kortare och snabbare. Jag valde också att modifiera passet en aning. Det blev ett långpass av det hela till sist, ett lågintensivt långpass. 1:16:38 senare hade jag tillryggalagt 12km utan några som helst problem. Himla nice att löpa lite försiktigare, komma långt och dessutom inte få ont någonstans. Distansen är något längre än en halv vilket givetvis och känns bra. Nu måste jag bara springa längre och fortare, sen har jag uppfyllt mina mål.

Vid hemkomst efter löpningen påkallade magen lite mat och det har den fått. Nu påtalar kroppen vila så det är lika bra att den får vad den vill ha.

Cribba/Beo: Låsa in i garderoben innebär i det här fallet inte alls att låsa in någon i en garderob, det är frågan om att sparka iväg dom så långt det går volvo. Med hans rapphet i benen kommer det ta en evighet innan han har húnnit ta sig tillbaka.

Manne: Hänvisar till telefonsamtal tidigare idag.

// LeiMa (TröttHäst)

Och så har ännu ett år gått.

Jag har precis klarat av min första födelsedag i Kina (28 totalt om man räknar bort orginaldagen). Jag har inte gjort så mycket väsen av den och därmed har den varit som vilken annan dag som helst. Det har varit bättre fokus från Sverige och det är jag glad över! Tack alla för grattulationer!

Dagens minnesbild (som slår ut allt annat) härstammar som ofta förr från lunchen. Som vanligt höll jag mig ifrån suspekta fiskar och kallt, icke välsmakande kött. Jag plockade bland annat åt med en skål med någon grön växt. Det visade sig att denna gröna växt valde att smaka som en sommarvarm kompost luktar. Det var kanske det vidrigaste jag har stoppat i min mun. Övrig lunch var ok så jag dog inte.

Eftermiddagen bjud på ett likadant löpningspass som i onsdags, 6km på 33-36 minuter. Jag valde att styra mot 33. Det kändes ganska bra och hela sträckan avverkades på 32:45 efter en något för snabb sista km. Även dagens pass avslutades med ett kortare "koordinationspass" (innebär 100 m gång, 100 m accelererande löpning till hög löpbar nivå) 4*(100+100) . Det känndes mycket bra (den här gången också) att dra på lite i löpningen efter den inledande distansen.

Promenad hem, lite i magen, samtal med mor, far, Sara, och Philip i telefonen har tagit mig hit, halvsovandes på sängkanten. Tröttheten har tagit överhanden och mitt sovande tar snart över skrivandet. Innan det är försent lägger jag nu ifrån mig tangentbordet och somnar...

Uppdaterade mål

På jobbet har målen för mitt projekt reviderats. Nu skall jag inte längre sikta mot 15 producerade maskiner dagligen och ha 20 i bakhuvudet. Nu skall jag presentera ett förslag för 20 och ha 25 i bakhuvudet. Jag tycker att det är lite mastigt att ha som mål att dubbla produktionen utan att få ta mer yta i anspråk. Jag tror visserligen att det är möjligt, men jag tycker att prognostiseringsavdelningen får rycka upp sig. Det är inte ok att bolla runt med målformuleringar såhär. Jobbet jag har gjort hittills är till hundra procent användbart i det utökade projektet också men jag måste gnugga geniknölarna lite extra för att få till det här på ett bra sätt. För 15 är det mest fråga om balansering och optimering av linan, men för 20 och 25 krävs det generalingrepp och metodförändringar. Jag återkommer i ämnet varefter arbetet fortskrider.

Jag klockade station tre av fem idag. En av de två som jobbar där är sannerligen "klapprutten". En slarvig klant med dålig attityd. Hur i hela fridens namn skall man kunna basera sina förbättringsförslag på analyser som är gjorda med honom som tidsreferens!? Förbättringförslag nummer ett måste ju vara att låsa in honom i en garderob och släppa ut honom när dagen är klar. Där gör han i alla fall ingen skada.

Jag har precis pratat med Hanna Sahlberg, allas våran kinesiska utrikeskorrespondent (på SR). Jag plannerar ett besök hos familjen Sahlberg andra veckan i juni när jag har en måndag ledigt (pga drakbåtsfestival). När jag berättade för henne när jag och Sara tänkte dyka upp i sommar visade sig att hon är i Sverige den veckan (också, precis som när jag var i Beijing förra gången). Det gör nog att vi får planera om våran resa och ta Beijing efter Kunming istället för tvärt om. För våran del spelar det ingen roll så så får det bli!

Igår funderade jag över vad jag bukar äta om dagarna och insåg att balansen mellan kolhydrater, proteiner och fett inte är riktigt som den brukar (ska). Man kan säga att jag kör enligt omvänd GI-metod. Cornflakes på morgonen, skål med ris till lunch och vanligen nudlar till middag. Givetvis ackompanjeras dessa livsmedel av annat, men slutsatsen var i alla fall att jag måste äta mer protein och mindre kolhydrater (kanske inte så konstigt eftersom jag bara äter ris och grönsaker till lunch). Ägg är numer inhandlade (inte så lätt som man kan tro. Här finns det ju alla möjliga former av ägg som man gärna inte vill ha.) och kompletterar till frukost och mellanmål.

Vila från löpträning idag. Jag känner mig fräsch i benen och var lite sugen, men höll mig ifrån löparbanan och körde ett kortare allmänstyrkepass. Jag exluderade benträningen eftersom benen får nog med träning under löpningen.

Beo: Trevligt med uppmuntran, medhåll och en kortare uppsats. En firre (se bild för ett par veckor sen) i ett vadderat kuvär till svåger Bengt måste väl slå en grekisk karamell!? För övrigt tycker jag att det är dåligt av dig att motarbeta mig i mitt vad mot Roberth genom att vara hans teams servicetekniker...

Pulsklocka på väg...

// Magnus

PS. Glöm inte bort att det är min födelsedag inom en mycket snar framtid! DS.

Segt idag

Idag har jag passerat vad man skulle kunna kalla för en motivationssvacka på jobbet. Blev inte mycket gjort. Jag får ta mig i kragen i morgon och rycka upp mig så jag får veckans arbete gjort innan det är dags för helg.

Dagens löpning: Planen påbjöd 6km löpning på mellan 33 och 36 minuter samt tre gånger 80 m "koordinationslöpning" (vilket innebär kontinuerlig ökning av farten tills man nått en bekväm hög fart) samt uppvärmning och nedvarvning. Jag valde att ställa in varvtiden på 2:12 för att springa på 33 minuter. Benen kändes bra och jag öppnade något hårdare än tänkt. Jag korrigerade farten så fort jag hade mätt tempot och lade mig i 5:30/km tempo. Efter en dryg kilometer började vaderna krampa och ett varv senare krampade det även i benhinnorna och i musklerna runt vänster knä. Jag stannade en kort stund och körde en mikrostrechning innan jag fortsatte.l Benen kändes genast lättare och resten av löpturen blev tämligen smärtfri. Jag anar att krampkänningen kommer sig av vätskebrist. Det har varit dryga 25 grader och så fuktigt att kläderna nästan känns blöta (utan svetten). Trots att det är liknande temperaturförutsättningar inne på kontoret har jag inte druckit särskilt mycken under dagen. Mot slutet på löprundan var tungan torr och saliven kändes snarare som pepparkaksdeg (som man har tuggat lite mjuk, dock utan smaken).

LK: Bra Linkan! Kul att du har hittat hit till kommentarsfältet igen! Nice med promenad. Fortsätt med det! Springer du runt på premiärer eller dräller det alltid runt kändisar på teaterföreställningarna i Götet? Gott att höra av dig! Lycka till på tenta/tentor!

Nu skall jag kontrollera min beställning av pulsklocka från amerika och sen skall jag dröma om kineser som flyttar på sig när man går på trottoaren (något som inte händer i verkligheten så jag måste dröma om det).

// Magnus i kina

Kanske egentligen en kommentar...

Roberth: Ja, jag fattar att jag inte kan sluta skriva bara för att jag inte får några kommentarer, men jag tycker att det är lite "sniket" att bara vara inne och smygläsa utan att lämna några spår till mig. Angående matbloggandet så är maten en stor del av den kulturella skillnaden och kanske det man lägger märke till först och därför blev det en hel del "MatTinas blogg". Nu gör inte maten lika stort intryck så det blir mindre matbloggande. Nu har det istället blivit en löparblogg eftersom mitt mentala fokus har riktats just mot löpning. För övrigt är jag mycket frekvent besökare på din blogg numer! Smygläser ibland och kommenterar som du vet emellanåt.

Manne: Tack för erbjudandet men jag har precis fått kontakt med en kollega som är i USA. Han har letat rätt på en Timex Heart Rate IronMan Triathlon T 5F001 F5 för 130$ dvs. knappt 800 pix för en klocka som kostar 1700 i Sverige. Jag hoppas att den är på väg till Kina inom ett dygn!

Fint med kajak på nära håll, jag kanske får ta en tur med dig vid tillfälle. Hälsa Daniel och akta er för gäddorna (St. Annas är ett av de bästa gäddvattnen i Sverige). Man vill gärna inte att en slemraket på 15 pannor skall nafsa en i fötterna när man plaskar i vattnet.
Vad löpa från samma startlinje beträffar så är det bara att anmäla sig. Vad jag har förstått finns det fortfarande platser kvar. Annars kanske det finns utrymme för något millopp innan den stora löpardagen i slutet på oktober. Lite roligt att JAG har inspirerat DIG till att börja löpa!

// Magnus

Inte mycket

har det hänt idag. Fortsatta tidsstudier på jobbet och fortfarande (jag vet att det blir lite annorlunda i sista stationen) går det att bara öka farten på linan för att få ut fler maskiner. Hur som helst går stora delar av arbetsstyrkan och dräller en stor del av tiden. Jag återkommer i ämnet när jag har mer fakta att lägga på bordet.

Idag är det vila från löpandet men jag har kört ett kortare styrketräningspass för att inte tappa det jag har byggt upp hittills. Fokus i träningen har förflyttats lite men jag skall försöka upprätthålla träningsnivån jag har nått till styrkemässigt men däremot bara träna ett par, tre kvällar i veckan. Kroppen måste ju få chans att vila också! (Och det räknas inte med det jag har vilat tidigare under livet!)

Tills Johan bröt isen idag har det varit ovanligt tyst bland kommentarerna de senaste dagarna. Är det för att jag skriver ointressant, ni har dåligt med tid att läsa/skriva eller är ni rädda att bli påhoppade med en utmaning om kivhh-deltagande?

Tillbaka till kivhh. Härmed utmanar (uppmanar?) jag Mattias, Kiwi och Philip att deltaga i detta spektakel. Johans anmälan är beroende på er så jag räknar med hans deltagande. Alla övriga läsare kan givetvis också se sig som utmanade! (Och våga inte sluta läsa bara på grund av detta!)

Johan: Det var jag som initierade tiokamparbilden och jag står i viss mån för den. Men målet måste vara realistiskt. Om jag är nöjd så är säkert övriga träningskommitén det också. Om du tycker att det är tråkigt att bara springa så får du givetvis ha en boll med dig! Mitt mål är 1:50. Kanske lite i snabbaste laget, men det borde gå. För övrigt är två mil ingenting för ett konditionsfenomen som du! Vad priser mellan dig och mig beträffar tror jag att vi måste fundera på saken. Du borde slå mig med åtskilliga minuter om man ser till utgångsläget och det måste givetvis tas i beaktning. För att slå mig i nått borde du kanske fokusera på löpningen snarare än hjärter...

Om inte kommentarsfrekvensen ökar något (Johan var flitig idag!) är det mycket möjligt att jag tröttnar lite. (Det är lite tråkigt här borta fattar ni väl!?)

// Magnus i kina

Trötta kineser

Jag fick sällskap av två arbetskamrater på löprundan idag. Dom var sena och anslöt efter 1600 meter. Målet var att springa 8 km på 48 minuter (6 min / km), vare sig fortare eller långsammare. Efter dryga 400 m hängde vi av den första som uppenbarligen inte var särskilt vältränad. Den andra hängde jag av med dryga kilometern kvar. Trots att tempot inte var uppskruvat så hade dom onekligen problem att hänga med, en boost för självförtroendet förståss! Hur gick det nu? Efter två lite för snabba kilometrar mellan fem och sju joggade jag in på 47:24. Inte nämnvärt andfådd men lite seg i benen, men bättre än förra gången. Min väg mot halvmaran i oktober har just börjat men den har börjat bra!

Vad pulsklockan beträffar så går det inte lika bra. Batteriet i bröstbandet är bytt och klockan får nu kontakt. Problemet är bara att den visar fel. Efter en kilometers löpning tyckte den att jag hade en puls på 87. Knappast! Nu blir det retur till affären och genomsöka Shanghai efter en ny.

// PaobuMa

Mitt på dagen, mitt i jobbet

Nu har jag precis avklarat hälften av min arbetsperiod här borta. Sen tillkommer ytterligare ett par veckor och sen kommer jag hem.

Idag på lunchen drabbades jag av en sekunds sverigesaknad. Givetvis delvis på grund av alla er nära och kära som befinner sig på hemmaplan, men den utlösande faktorn var den bedrövligt dåliga maten som serverades. Helt klart bottennotering! Det gick på intet sätt att pilla i sig innehållet i de fyra skålarna som akompanjerade risskålen (som är räddningen en sån här dag) på brickan. Jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan göra mat så osmakligt. Det både ser, luktar och smakar illa. Jag skulle kunna döda för lite Söderbergs lasagne, Berntdsonsk spenatgryta, Sandbergs älggryta, Holstsk risotto eller nyrökta abborrar med färskpotatis, gräddfil och gräslök på den Molinska altanen vid Usken (eller givetvis vilken annan god och vällagad mat som helst. Många nämnda men ingen glömd!). Jag borde kanske ha nämnt någon av min mors rätter men jag kom inte på någon specifik som sticker ut bland alla fantastiskt goda rätter som serveras vid det Gustafsonska bordet (där kanske frukostarna är det allra bästa med fokus på vänskapsbrödet med skinka och räkröra).

Eftermiddagssömnen och den tidiga kvällen (och kanske också gurglandet i saltvatten enligt farmors huskur) verkar ha gjort susen mot halsont och feber. Jag vaknade som en helt annan människa och är pigg och glad. Gårdagens uteblivna löptur blir av ikväll istället. Dock tror jag att den blir i mycket makligt tempo för att inte shocka kroppen efter gårdagens svacka.

För övrigt kan nämnas att det här inlägget är mitt femtionde (nr 51 totalt, men det första skrevs inte av mig) i ordningen och är kanske värt att fira. Jippi! Jag kanske kan passa på att åter tacka Philip, Johan, Ola och Mattias för initiativet. Det har skänkt mig mycket glädje och avståndet hem till Sverige har kortats betydligt med den dagliga (i alla fall från ena hållet) kommunikationen.

Åter till arbetet där jag skall försöka pussla ihop vad montörerna egentligen behöver göra och om det är saker som måste göras, kan dom inte göra det fortare!?

Molin: Med sådana konditionsfenomen som vi verkar bli kanske det är läge att haka på kivhh!? Här har ni bra läge att slå mig (till skillnad från hjärter;-) så jag tycker att ni borde ta tillfället i akt! För övrigt ser jag givetvis också fram emot sensommarens och höstens drabbningar i Backahallen. Jag skall sondera terrängen efter nytt racket här borta. Med nytt racket och förhoppningsvis något utjämnat konditionstillstånd skall du få slita som du aldrig slitit förut! (För övriga läsare kan påpekas att vårsäsongen avslutades oavgjort) Vi blev inte informerade om något resultat i gårdagens drabbning...


// Magnus "Lelle" "XiaoMa" Söderberg (För icke invigda kan smeknamnet Lelle hänvisas till mitt andranamn (efter min far). Andranamnet används tämligen frekvent i den tidigare golftokiga och numera löpartokiga skaran bestående av bl a. Roberth (Kjelle), Cribba (Micke som dock inte används så flitigt), Mikael (Raffe) och Andeas (KG som det tog en hel golfsäsong att uppfatta att han inte heter KG (som för övrigt borde heta CG(Carl-Gustav))))

Sol och regn

Jag vaknade tidigt (alltför tidigt) och åt frukost samtidigt som jag slösurfade igenom de svenska nyhetssiterna. Det var strålande vackert väder ute och jag planerade en tur till parken som ligger några långa stenkast hemifrån men först gav jag mig ut på jakt efter en pulsklocka. Jag provade köpcentrat jag handlade skorna i men fick inget napp där heller. Det fick bli FILA-klockan jag såg igår. Jag anar att klockan inte är årets modell (snarare 2004 om jag tolkade internet rätt) och uppenbarligen inte batteriet heller eftersom sändaren i bröstbandet var stendöd. Det hela innebär att jag får ta en tur till cloud9 imorgon också.

Det blev en tur till parken också. Men en bok i väskan knallade jag runt tills jag hittade en lämplig parkbänk att slå mig ner på. Trots 25 gradig värme satt jag och frös och jag anade att det lilla halsonda jag hade på morgonen när jag vaknade inte bara var morgonrossel. Det knepiga vädret gör för övrigt att man fryser trots att man svettas som en gris (visserligen svettens effekt men kroppen reglerar konstigt).

Efter parkpromenad, klockinköp och lunch knoppade jag in på sängen för att sova ikapp det jag har missat den senaste veckan. Jag vaknar en dryg timme senare med en aning feber och hällregn utanför fönsteret. Det tänkta lätta distanspasset får vänta till en annan dag eftersom kroppen onekligen inte vill vara med. Dessutom har jag avverkat drygt tre mil promenerandes de senaste två dagarna så jag har fått viss distans i benen även fast det inte är löpning. Jag hoppas att en lång natts sömn kan få förkylningen att försvinna.

Igår kväll/natt när jag skrev gårdagens inlägg upptäckte jag att (trots ovanligt mycket stavfel) jag är rättså duktig på att skriva i sömnen. Texten blev väldigt osammanhängande och svårtydlig och det var inga problem att se var jag somnade. Jag skrev ner det jag drömde om! Tyvärr var jag inte tillräckligt klarsynt för att spara detta fantastiska dokument utan jag raderade sömnskriften och försökte avsluta det jag påbörjade i vaket tillstånd. Jag hann med att somna vid ett flertal (4-8) tillfällen och det var samma visa varje gång. Jag kanske skall satsa på att bli "drömförfattare".

Nu skall jag hoppa i sängen (nej inte bokstavligt) så jag vaknar pigg och utvilad imorgon.

Dålig start med en sämre fortsättning...

Jag vaknade, trött som en tokig, på tredje snoozningen. Något för sent för att hinna dusha, äta frukost utan att stressa och bege sig till bussen. Trots dåligt med tid från början var jag tidigare än någonsin på väg till bussen. När jag vänder runt hörnet på en mur som avränsar trotoaren från en byggarbetsplats ser jag hur en buss åker iväg. Jag tror ett tag att det är vår buss men bestämmer mig för att det var en annan. Jag träffar på en av minna kollegor (jag har ingen aning om vad han jobbar med men jag anar att han är på inköp) som kom från andra hållet ungefär samtidigt som mig. Det visade sig att vi skulle åka den lilla bussen som gick en minut tidigare. Jag missade helt enkelt bussen men skyller på att det var en reservchaufför som inte höll sig till schemat. Trots att jag var i mycket god tid han jag alltså inte med. Ett telefonsamtal senare (från min kollega till någon på bussen satt vi i en taxi för transport till nästa hållplats där bussen väntade på oss. Dålig start och sämre fortsättning helt enkelt.

Väl framme vid Volvo kände jag mig trött och mycket sugnare på att ligga hemma i sängen än att vara och jobba. När jag kommer in i kontorslandskapet är jag först på plats av mina ingenjörskollegor. Det visade sig att jag fortsatte vara först hela dagen. Den plannerade öppenheten på fabriken som min chef och handledare pratade om när jag gjorde min planering gällde tydligen inte oss, det var bara produktionspersonal och produktionstekniker på plats. Något dämpad av vetskapen att jag kunde ha legat kvar i sängen sänkte min arbetsmoral och jag har inte varit mindre produktiv på länge. Jag bestämde mig för att åka hem efter lunch (man vill ju inte gärna missa lunchen!) för att hinna med lite andra bestyr under dagen.

En knapp timmes taxiresa och 90 pengar fattigare kliver jag in i lägenheten. En kort sväng på internet och telefonsamtal med Sara och med Kiwi muntrade upp den risiga starten på dagen.

Eftermiddagen ägnade jag åt att försöka leta reda på "bamboo fishing" som skall vara Shanghais största fiskebutik. Jag visste vilken gata affären skulle ligga på och ungefär var på gatan. Jag började en god bit norr om där jag trodde att affären låg och knallade de fyra kilometrarna till den södra ändan av gatan utan ett endaste tecken av någon fiskebutik. På tillbakavägen tog jag en annan väg och passeade några tjog butiker som sålde allt mellan himmel och jord utom just fiskeprylar och pulsklockor.

Något nedslagen av det resultatlösa letandet gick jag över till att söka efter en pulsklocka. Ingen av alla klockbutiker längs Nanjing Rd sålde eller hade någon aning om vad det var/var man kan hitta något dyligt. Jag själv såg en FILA-klocka på Cloud9 när jag passerade på väg ner på stan. (Ja jag vet att jag missade den igår men det var den enda bland tio klockbutiker). Dom ville ha 680 Pengar för den och det tyckte jag var lite dyrt eftesom jag inte fick veta så mycket om den (språksvårigheter. Jag förstod inte vad han sa och han ville inte förstå vad jag försökte säga (Att jag ville titta i manualen))

Utan vare sig pulsklocka eller fiskeprylar satte jag mig på en internatinationell restaurang för att inmundiga lite föda. Efter någon minut dyker det in en västerländsk kille in genom dörren och sätter sig vid bordet bredvid. Han är ensam så jag bjuder över honom till mitt bord. Det blir en mycket trevlig kväll med mycket prat om premier league, Svennis, Em-deltagande och Engelska microbryggerier. Han var i kina för att träffa leverantörer till sin affär (som säljer kinesiska möbler i Leeds). Kvällen tar slut och vi knallar hemåt åt varsit håll. Det var en mycket angenäm upplevelse att träffa mannen i från, framörallt eftersom han pratade klanderfri engelska till skillnsad från majoriteten av kineserna här borta.

Philip: Trevligt med sociala happenings, det skulle jag också vilja ha! Gangmailspinnen är stulen från Anders återlämnas härmed efter ett kort inlägg i debatten.

Peppe: Trevligt att du har hittat hit! Bilder finns det inga men jag kanske borde ta några för dokumentationens skull. Jag skall fundera på det.

Jonas: Fint med en föjeslagare (eller hare kanske) till årets kivhh! Jag tror tyvärr att jag ligger lite bakom dig i träning men skall göra mitt bästa för att få kroppen att prestera så bra som möjligt.

Roberth: Jag har lite svårt att erkänna det men jag är också västeråstare i grunden så nu är det två västeråsare med på banan. Jonas ligger lite bätter till vad gäller träningen men jag skall göra mitt bästa". Vad webmaster beträffar så placerar jag mig mycket långt ner på listan över lämpliga sådana. Däremot är Erik en av de bästa web-desighners som finns. Jag vet inte om han är intresserad eller om du är intresserad, men han är bra!

Nu är det hög tid att sova, jag har vid upprepade tillfällen nickat ner mot datorn innan jag har vaknat till igen. Just nu är jag mer nickande än vaken och skriver därefter. Jag skall läsa igenom i morgon bitti och ta bort de värsta messyrerna.

// Magnus

Nu är det klart!

I morse anmälde jag mig till "kanske inte världens hårdaste halvmaraton" som går av stapeln den 25:e oktober. Med bara 25 platser kvar kände jag att jag var tvungen att hoppa på tåget innen det blir försent. Trots det något dumdristiga i att spurta de tre sista varven igår har jag varit förvånansvärt fräsch hela dagen och det har snarare gått mot att bli bättre än värre. Grymt skönt att slippa ett ömmande knä under och efter en löprunda.

Nu när jag har anmält mig till kivhh så utmanar jag givetvis bloggens läsare att göra det samma. Det är drygt fem månader kvar till startskottet så det finns gott om möjligheter att dra igång träningen i tid. Gå in på http://www.kivhh.se/ och inspireras! Jag vet att det finns ett helt gäng där ute som blir lite sugna, om inte annat så på att slå mig! (Jag tänker främst på Philip, Johan, Mattias, Ola, Erik, Kiwi, Peter (ja du Peter, trots att du inte härstammar från närkeslätten), Junne, Q, Arvid och Peppe dessutom vore det en utmaning att löpa med/mot Loffe igen (han borde vara revanchsugen) men utelämnar inte någon) Så ta er i kragen och kom igång. Jag har hittat lite bra "kom igång program" som jag gärna delar med mig av.

Dagen har i övrigt varit ganska händelsefattig. Jag har inte kunnat klocka någonting på jobbet idag eftersom killen på den första monteringsstationen var borta och då har alla tagit ett steg ner. Det innebär att det inte är ordinarie montörer på någon station och således får man en abnormal situation och det är inte lämpligt att göra tidsstudier på abnormala situationer. Jag har istället ägnat dagen åt att knappa in mätdata i excel. Man kan utan att ta ut svängarna säga att det finns mer inspirerande arbetsuppgifter.

Cribba: Ja, kan du tänka dig!? Jag ser fram emot en vända, men du får nog lägga några mil bakom dig innan jag hakar på, annars finns det ingen chans att jag kan haka på.

Roberth: Anmälningen är fixad som du vet. Nu finns det ingen återvändo och inget utrymme för dumheter som att dra igång för intensivt och tappa sugen efter två veckor. Nu är det lungt men fokuserat som gäller för att kunna stå på startlinjen med gott mod om 23 veckor.

Sara: Härligt! Det kanske blir en kivhh för dig också nu när du är igång med nummerlappar och allt! Ja, jag har fått mailet.

Nu skall jag sova min skönhetssömn så jag vaknar upp ännu vackrare än jag redan är...

Stum, skadad, förvånad och nöjd.

Första löprundan i nya skorna avklarad. Jag har hittat ett träningsupplägg för att klara av en halvmara på 1:45 efter 20 veckors träning. Det kräver givetvis att man har viss grundträning och det anser jag att jag har även om det inte gäller jus löpning. Eftersom det är drygt 20 veckor kvar till kivhh i slutet på oktober så ligger jag alltså lite före shemat!

Jag började med 2 km rask promenad till idrottsanläggningen som uppvärmning. Enligt planen skulle jag avverka 7km på 40 minuter. Jag misslyckades. Jag sprang fortare än så och hann med 7,6km på 40:30. Jag höll 2:15 per varv men hade svårt att inte springa lite fortare. Med två varv kvar kände jag mig lite seg i benen (stum) men jag var knappt märkbart andfådd (liten överdrift men inte långt ifrån. Det är det här jag förvånades över). Jag beslutade mig för att öka tempot sista varven för att ta ut mig lite mer. Klockan hade inte passerat 40 så jag fick ta ett och ett halvt bonusvarv i markant högre tempo. Jag landade alltså på ett snittempo på 5:20 / km vilket jag tycker är mer än godkännt (Nöjd). Skadan då? Jo, efter drygt fyra avverkade km började fenomenet "running nipple" uppenbara sig. För alla som inte har upplevt fenomenet i fråga kan jag berätta att det innebär oerhörd brännande smärta i bröstvårtorna eftersom dessa inte är vana att gnidas fram och tillbaka mot en tröja i syntetmaterial (löpartröja för att transportera bort svett).

Träningsprogrammet påvisar en löprunda imorgon också, men jag tror att jag lägger den på hyllan. Eftersom dagens pass skulle vara ett s.k. Lätt distanslöpning så var det kanske dumt att öka tempot och ta ut sig på slutet. Å andra sidan står det i programmet att söndagens pass kan hoppas över så jag tar helt enkelt och byter. Jag tror inte att det är sunt för mig att försöka strutta runt på mina stolpar till ben under morgondagen.

Dagens stora besvikelse var på jobbet när damen som går runt och delar ut små godsaker lite nu och då levererade två stycken sojaägg istället för ett par små karameller.

Johan: Du ser rättså nöjd ut när du ser ner på din kollega! Annonsen har tyvärr tagits bort men Sara kanske kan hålla en liten förevisning för dig hemma på Schantzgatan. Däremot har jag hört att dom är lite rädda för vatten och vill inte bada förens i slutet på juli.

Nu är det hög tid att sova så kroppen får ordentligt med tid för att återhämta sig.

// PaobuMa (Den springade hästen)

Ryggont och alternativ behandling

Efter ännu en dags detaljerade tidstudier på den första monteringstationen och en hel del sittande framför datorn har jag fått en låsning i nedre delen av ryggen. Stolarna håller inte EU-standard och är något för låga för skrivborden. Eftersom jag har möjlighet till snabb och nära behandlig beslutade jag mig för att få en knådning på kvällen efter min promenad till Cloud9 (shoppingcentrat där Carrefour ligger). Målet med besöket på Cloud9 var att leta reda på en pulsklocka för att kunna dokumentera och följa upp min träning lite bättre. På första våningen ligger det klockaffärer, lite klädbutiker och skönhetsprodukter/parfym-affärer. På sjätte våningen finns det "sports clothes" och "sports equipment" vilket kändes som den givna platsen att leta på. Efter två varvs letande gick jag in i en av affärerna som säljer löparskor/kläder och frågade, med knackig kinesiska och gester, om de hade några pulsklockor. Hon förvisade mig till första våningen där klockaffärerna ligger. Givetvis säljs det inte några pulsklockor i den typen av klockaffärer så jag får leta någon annanstans.

Jag valde att vänta med löprunda till idag (nu är det torsdag morgon och inlägget kommer nu istället för igår kväll som var tänkt eftersom jag har haft betydande problem med min internetuppkoppling) för att följa Roberths råd om att inte dra igång för intensivt. Jag har istället tillryggalagt ungefär en mils promenad i skorna för att vänja mina fötter vid dom. Hittills känns det bra och jag ser med tillförsikt fram emot kvällens joggingtur.

Tillbaka till gårdagkvällens behandling. Jag önskade mig en omgång massage och visade att jag ville att hon skulle fokusera på nedre delen av ryggen (på grund av låsningen) och benen (på grund av viss stelhet från löpningen). Tydligen tolkade hon det som att jag ville ha en oljemassage istället för den vanliga med kläderna på. Lika bra tänkte jag eftersom den är snäppet bättre (och dyrare). En timmes knådning senare frågar hon om jag vill ha en vakuumglasbehandling. Det kostade 50 pengar så jag tänkte att det kan vara intressant att prova.

Vakuumglasbehandlingen går till så att man tar ett klotformat glas, eldar med någonslags sprit/olja i det och sätter fast det på ryggen. Förbränningen och temperatursänkningen när elden har slocknat skapar ett undertryck som gör att glaset suger fast. Till en början känns nästan ingenting och jag undrade lite vad det hela skulle vara bra för. Efterhand ökar suget och hela ryggen är full med sugande glas. När glasen har suttit en stund börjar det smärta en aning. Ett glas är inga problem, men när det smärtar på 22 ställen är det svårt för huvudet att veta var smärtan är lokaliserad och svarar bara med att det gör ont överallt. Smärtan var definitivt uthärdlig och jag hoppas att det var bra för någonting. Tyvärr hjälpte det inte mot låsningen i nedre ryggen (inte så konstigt eftersom hon inte satte några glas där) men på något underligt sätt var det skönt mitt i all smärta.

När jag kom hem såg jag mig i spegeln och gjorde en liten fotosejour. Jag är helt övertygad om att Marsianer har försökt suga upp mig till sitt rymdskepp!

Roberth: Visst fungerade ditt inlägg och kul att du har hittat hit! Det behöver inte vara så svårt att skriva inlägg. Man behöver nämligen inte vara registrerad användare för att skriva en kommentar. Det räcker med att välja identitet "anonym" eller "Namn/URL" och sedan skriva kommentar och skicka iväg. Angående träningen så har jag börjat ovanligt måttligt och skall försöka få in kontinuiteten (Jag tänkte börja med var tredje dag, kan det vara nått?). Mitt mål är definitivt att vara med i oktober, men jag känner att det är lite överilat att börja med att anmäla sig eftersom jag har haft vissa problem tidigare, men som jag har nämnt tidigare så skall jag bestämma mig innan jag lämnar österlandet. För övrigt så ser jag dig numer lite som min personliga coach för att nå mina mål!

Alla hittills okommenterande: Låt inte Roberths missöde med kommenteringsproblem hindra er från att kommentera mina inlägg. Det är inte så svårt och man behöver som sagt inte registrera sig.

Mattias: Det har inte bara varit skorna som har klämt. I hög grad har det varit tillgängligheten och vetskapen om möjlig träningsarena. Gatorna går inte att springa på eftersom man måste trängas med 18000000 människor och dessutom är luften på gatorna i närheten av den renhetsgrad man önskar när man löper. Nu är jag hur som helst igång och jag skall rapportera om alla träningsrundor och när jag har fått tag på en pulsklocka så kan jag redovisa i detalj hur det har gått. Vem har sagt att jag kommer se ut som Henrik Dagård (inte Dafgård, i så fall kommer jag kanske hem och ser ut som en köttbulle!) För övrigt så tror jag att kaffet (nescafé with sugar and creamer, 1+2) har gått emot mina resultat hittills och jag har nu helt gått över till grönt te som dessutom skall vara bra för ämnesomsättningen. Hittills har jag ju också helt fokuserat på styrketräningen och har inte hunnit bränna bort så mycket av överflödig kroppsmassa, men nu är det dags!

Johan: Det är nog bättre om du jämför med någon av bilderna från förra årets fiske (till exempel den från våran fina dag på Väringen där jag stoltserar med min rekordborre). Fint med spel på plastmattan, jag inväntar rapport om både korpmatch och mattans beskaffenhet (blev du en bättre fotbollspelare?)

Nya skor är ett faktum

När arbetsdagen, som har innehållit de inledande detaljerande tidsstudierna, var över mellanlandade jag hemma i lägenheten och slängde i mig en portion med nudlar och drog vidare. Jag har letat reda på ett par nya löparskor eftersom mina gamla har plågat mig alltför mycket genom åren. I en galleria en dryg km bort hittade jag ett våningsplan med sportkläder. Jag provade mig igenom Nike, Adidas och Mizuno. Jag måste tydligen ha stor skillnad på mina fötter eftersom inget par passade riktigt bra på båda fötterna. Många turer fram och tillbaka senare landade jag till slut i ett par Mizuno Wave Frontier som passar min vänstra fot riktigt bra men trycker lite under den högra. Jag tänkte att det är högersidans (o)tur att lida lite efter flera års problem med vänsterknäet.

Jag slog till på att inhandla lite kläder som lämpar sig för löpning i det varma vädret som stundar. När det väl var dags att betala stod det ganska klart att det var priset på prislapparna som gällde och inget annat. Jag hade inte väntat mig något annat eftersom det var en "riktig" affär. Jag lyckades inte ens få med mig ett par löparstrupor på köpet. Det var faktiskt rättså skönt att handla med fasta priser efter flera turer på copymarketarna.

Jag invigde skorna på vägen hem från affären och är fortfarande tillfredställd med mitt köp även om högerskon trycker lite. Jag räknar med att trycka tillbaka lite när jag tar mina första stapplande steg i morgon eller på torsdag.

Anledningen till denna plötsliga löpträning är att jag har planer på att anmäla mig till "kanske inte världens hårdaste halvmaraton", en tillställning som min gamle gode vän Roberth Gyllberg har dragit igång. Är det någon som är sugen på att utmana mig?

Mer information finns här: http://www.kivhh.se/

Jag har alltså inte anmält mig ännu eftersom jag vill känna om det kan finnas någon möjlighet att ro det i hamn, men jag skall bestämma mig innan jag lämnar österlandet.

Häromdagen lade jag ett bud på tre fina abborrwobblers på fiskesnack. Paketet är nu på väg hem till Schantzgatan för att sedan ligga och vänta på att få blötas ner i slutet på juli.

Jag har med Kiwis hjälp lyckats lägga vantarna på In Flames nya platta. Gott med med lite tyngd i lurarna! Tyvärr håller det inte riktigt måttet från de senaste skivorna, men det är definitivt tillräckligt bra för att man kan sitta och vara bitter över att man inte får se dom fara runt på sommarens festivalscener.

Kiwi: Tack igen för In Flames, och Bengt Erlandsson förstås!

Johan: Det var skönt att höra, jag blev nästan lite orolig att jag hade blivit utbytt. Grattis till premiärfirrarna!

Mattias: Välkommen tillbaka och grattis till nytt gäddrekord! Ni får gärna plocka upp slemraketerna bara ni sparar sjöns randiga krigare till mig! Med tanke på bortkastandet av den nya Zalten kan jag bara säga: man ger och man tar.

Åter igen är det hög tid att slänga sig in i sömnens dunkla värld och drömma om lätta löpsteg, alltför långsamt jobbande kineser och stora abborrar som jagar mina nyinhandlade wobblers.

// XiaoMa

Mycket trött, lite ont och mycket nöjd.

För mindre uppmärksamma läsare kan jag påpeka att gårdagens inlägg ligger INNAN inlägget där jag förklarar mina internetproblem.

Idag har jag fått ett paket levererat från svedala. Det är familjen Carling som står för leveransen som gjorde mig mycket glad. Förutom ett hastigt ihopskrivet brev fick jag en tub hårvax (som jag beställt när Kiwi nämnde att det var ett paket på väg), en påse salt och blandat (mycket uppskattat eftsom dylikt inte går att få tag på här i österland. Jag har inte öppnat påsen ännu, men suktar varje sekund), ett usb-minne med lite musik (bl. a. Raconteur, Nick Cave och Madonna) och en cd-skiva med årets stjärnskott på den svenska musikscenen, Bengt Erlandsson. För er som inte har hört skivan kan gärna få lyssna när jag kommer hem.

Anledningen till att jag är trött, har lite ont och är mycket nöjd är att jag har tagit mina första stapplande löpsteg här borta i Shanghai. Innan helgen hittade jag en idrottsanläggning inne på universitetsområdet så jag beslutade mig för att ta några varv på löparbanan (eftersom jag har problem med att spinga på asfalt och dessutom är trotoarerna fyllda med 18 000 000 människor som verkar följa efter mig vart jag än går). En rask promenad (drygt en km), tio varv i maklig fart (dock ungefär dubbelt så fort som genomsnittskinesen på löparbanan) och en rask promenad hem. Efter lite ansträngning och ökad andhämtning svider det en aning i slemhinnorna och saknaden efter den svenska luften är stor. Jag har i alla fall kommit igång med lite mer träning än den omtvistade rumsträningen (som jag fortfarande hävdar är fullgod träning vid ökad frekvens).

Philip: Ni måste verkligen spara några svängar med grillen tills jag kommer hem, det är inte samma sak att grilla själv som att grilla i goda vänners lag. Angående sommarens äventyr så påpekar jag en extra gång att det är helgen 25 till 27 JULI som gäller för att både jag och Arvid skall vara med.

Pappa: Jag tror nog att man kan dra igång vilken verksamhet som helst här borta, men jag har inte hållit ögonen öppna efter något speciellt. För övrigt så har jag svårt att tro att den lilla/unga hästen är någon ardennerhäst även fast jag nog snarare är en ardenner än en arab. Jag tror att jag överlämnar till andra att bedömma vilken slags XiaoMa jag är.

Johan: Välkommen in i matchen! Med tanke på hjärterprotokollen: Är det våra gamla som är värda att ställa ut eller är det så att ni har hittat en ersättare istället för mig och därför har utökat antalet hjärterprotokoll till en sådan mängd att det numer är värt att ställa ut? Hur som helst så kan jag tänka mig att ställa upp på snittar och skumpa när jag kommer hem.

Sara: Vad menar du? Det har hittills bara kommit in glada tillrop vad gäller bloggen (förutom påpekningar om mina eventuella språkliga brister). I alla fall har jag uppfattat det så!


Nu har Bengt Erlandssons skiva precis slutat snurra så det är dags för mig att knoppa.

// XiaoMa

Internetproblem

Jag har precis skrivit ett inlägg med en förfärlig massa bilder. Tyvärr har jag uppkopplingsproblem och kan inte ladda upp bilderna ikväll. Uppkopplingen brukar vara bättre på jobbet så jag gör det under morgondagen.

// XiaoMa (X uttalas ungefär som K i Kina). Idag har jag fått dessutom reda på att Ma i det här fallet betyder häst, men är också ett inte helt ovanligt familjenamn här i Kina. Mitt tilltalsnamn här borta är helt enkelt "den unga hästen"

Hemkommen från Nanjing med årets första solbränna

Jag börjar med att lägga in lite bilder från gårdagens strapatser.


Tydligen så börjar jag med en bild från fredagens ankomst till Nanjing. När vi kom till stationen var tanken att alla 20 personer skulle ta taxi till hotellet. Taxikön var någorlunda lång och således togs beslutet att följa med en av byns svarttaxiförmedlare. Vi åkte i tre stycken minibussar modell mindre. I varje buss (som är i storlek av en bil i golfklassen fast med säten i bagageutrymmet) gick det uppenbarligen att klämma in sju personer + förare.




I Dr. Sun Yats park fick man inte beträda gräsmattorna och man förmedlade det budskapet på ett mycket vänligt, men något vagt sätt.





Här poserar LiuCheng och hans fru (som jag inte vet vad hon heter eftersom jag både är dålig på namn och kinesiska och eftersom hon har ett kinesiskt namn så uppstår det givetvis problem) framför porten in till området. I bakgrunden figurerar ChenNan (precis till vänster om LiuCheng), Felix flickvän (som precis som LiuChengs fru har ett kinesiskt namn som jag inte har greppat) strax till vänster om ChenNan och Felix själv till vänster om sin flicka iförd grön tröja och mörka solglasögon.




Någonstans i trappan på vägen upp till mausoleumet poserar jag. Kan ni hitta mig?




Mitt i nationalparken stöter vi på den här lilla krabaten.




Efter några veckor var det skönt att (precis som jag nämnde i gårdagens inlägg) att komma ifrån stadsbruset och njuta av vacker natur. Den här stigen tycker jag påminner mycket om stigarna söder om botaniska trädgården i Göteborg på väg ner mot Mölndal där vi bodde ett tag i början på 2000-talet.





Dr. Sun Yat borde skaffa sig en ny trädgårdsmästare...





Under åren har jag fått mycket spott och spe för min något tvivelaktiga handstil. Nu har jag hittat en konstform som kanske kan passa mig, nämligen klassisk kinesisk kalligrafi. Det verkar inte vara så noga med hur man kladdar ner sina tecken på pappret så det verkar vara något för mig!




På teahaket vi landade på mellan nationalparksbesök och middag fanns det givetvis ett automatiskt mahjongbord...


Under den här trippen har jag varit mycket passiv vad gäller val av vad som skall göras, vad som skall ätas och hur vi hittar till de olika ställena. Jag kanske skulle ha tagit kommandot när det började bli många kockar för att hitta till restaurangen.




Arton rätter var det som serverades på gårdagens middag. Jag hann ta ett kort när åtta av de tio kalla rätterna hade kommit fram, sen var jag fullt upptagen med att äta. För övrigt har jag gjort en analys av kinesernas relation till mat. Kineserna påstår själva att de är ett matälskande folk och pratar gärna om mat och äter gärna mat. Jag själv är likadan, men det finns en stor skillnad. Medan jag söker efter den goda och vällagade maten som är gjord av de finaste råvarorna (alltså en gourmé) verkar kineserna endast sträva efter att äta mycket mat, många olika sorter (därav de arton olika rätterna) och ofta (alltså gourmander). Här jag jag som matälskande gourmé hamnat bland dryga miljarden gourmander som inte bryr sig nämnvärt om vad det smakar bara det är mycket. Den mesta maten är rättså god, men det är inget som är i närheten av det som är riktigt gott hemma i Sverige (eller Italien för den delen).

Kvällen avslutades med ett besök i ett konfucianistisk tempel och vad lämpar sig då bättre än att avsluta med en bild av den kloke gamle mannen Konfucius!?

Söndagen i Nanjing innebar en dag vid XuanWu Lake som ligger mitt i Nanjing. Vi åkte till tågstationen och lämnade av bagaget för att kunna vandra runt utan att släpa på en massa väskor. Tågstationen ligger precis vid sjön så vi gick ner till stranden (kaj/brygga). Dagen har bjudit på vackert väder men inledde ganska blåsigt. Jag fick höra att man har dragit upp karpar på runt 50kg i sjön och blev givetvis lite sugen på att pröva fiskelyckan. Mina planer slogs dock i kras eftersom det råder fiskeförbud i sjön sen den 1 Maj :-(

Sjöns vackrare omgivningar var belägna på andra sidan sjön samt på de fyra öarna som ligger i anknytning till den andra sidan. Förslaget ligger på att hyra två båtar för att ta sig över sjön. Jag tycker att båtalternativet känns lite sådär med tanke på vinden och båtarnas beskaffenhet.

Hur som helst så blev det båtar och allt gick väl. Trots blåsten gick det inte särskilt stora vågor. Troligtvis eftersom vinden aldrig hinner få fart på vattnet då det inte är någon jättestor sjö. Väl framme på den första av de fyra öarna fick jag syn på en utombordsmotor som eventuellt kan vara till salu om det behövs en ny motor till åbäket eller Sandbergs båt.

Dagen har bjudit på flera vackra scener (som i många fall tyvärr inte har fotats) och vi stötte på flera brudpar som var ute för fotografering.

Och flera traktorer av huvlösvariant...

Vi hann förutom att spatsera runt på öarna också slå oss ner på en gräsmatta för att pausa lite och äta lite snacks. Dagens konstigaste föll på enstycksförpackade rökta och kryddade ankhalsar. Konstigt men ätbart och inget jag kommer köpa med mig hem (vilket däremot mina resekamrater gjorde eftersom den här typen av anka är en lokal specialitet. Jag tror att mina medresenärer köpte med sig totalt ett par kilo av olika enstycksförpackade ankdelar).

I Nanjing, som är en stad med betydligt mycket mer gammal bebyggelse än Shanghai, finns det gott om olika tempel och således också många hus med "böjda" tak. Det verkar vara bra mycket mer arbete att bygga, men skyddar å andra sidan mot att drakar skall landa på taket.

Efter dagens lunch på en vegetarisk restaurang inhuserad i ett av de många buddhisttemplen slog vi oss ner i ett lugnt område med en damm och några sittplatser. Någon vattenyta gick inte att se men en herre provade fiskelyckan och jagade troligtvis efter gräskarp!

På tåget på vägen hem hittar jag en tavla som uppmanar till närvaro vid de olympiska spelen. Tyvärr hamnar man i fel stad om man följer den engelska uppmaningen. (Jag har inte hittat vart man hamnar, men inte i Beijing i alla fall!)

Ella: Vad kul att du har hittat hit och tack för komplimangen! Jag hade ingen aning om att du följde mina upptåg här borta.

OCH DET ÄR DÄRFÖR JAG GÄRNA VILL ATT ALLA SOM LÄSER BLOGGEN MEDDELAR SIG PÅ NÅGOT VIS EFTERSOM JAG TYCKER ATT DET ÄR INTRESSANT ATT VETA VILKA SOM FÖLJER MED!

Fortfarande Ella:Grattis till nytt jobb! (om det nu är så nytt, jag vet inte, men senast jag hörde nått så var du på väg bort från ditt gamla) Jag förstår precis vad du menar med att det känns sådär att sitta i "Långtbortistan" när man vet att alla ens goda vänner umgås och har trevligt. Jag trivs bra här borta, men saknar givet vis mina nära och kära!

Sara: Jag känner själv att jag saknades på årets första grillning med gitarrplinkningsavslutning. Själv avslutar jag dagens inlägg med en liten blomma till dig.

En dag i Nanjing

Igår kväll anlände vi till hotellet här i Nanjing. Ett hotell i bästa ibisklass något utanför centrum. För dryga 80 Yuan får man del i ett dubbelrum och vad ett enkelrum kostar vet jag inte (trots att jag själv bor i ett). Internetuppkoppling ingår i priset, men igår när jag var "uppkopplad" var det så instabilt att jag inte hade någon möjlighet att komma åt min blogg (eftersom det jag skriver uppenbarligen inte skall komma kineserna till vetskap så måste jag koppla upp mig via volvonätet och det kräver lite kräm i uppkopplingen). Idag är det däremot bättre, men jag sparar bilderna från den här trippen tills imorgon eller på måndag.

Resan hit är med Manufacturing Engineering-avdelningen som består av ett antal ingengörer och ett antal underhållstekniker. Total är det nio sex ingenjörer med tre damer(fruar och flickvän) som sällskap. Hela resesällskapet är på runt 20 personer.

Dagen har till stor del spenderats i Zhongshan Mountain National Park. Mitt i parken ligger Dr. Sun Yats mausoleum. Dr. Sun Yat (också känd som Zhongshan San (Zh uttalas som g i engelskans gem (ädelsten))) var pionjär inom den kinesiska demokratiska revolutionen (innan Kinas frigörelse 1949 med Mao i spetsen) och grundare av Koumintang, eller "kinesiska nationalistpartiet". Koumintang är ett kapitalistisk parti som således inte delar åsikter med vare sig Mao eller dagens komunistparti. Koumintang är också det partiet som regeriar i Taiwan.

Parken har bjudit på natursköna scener, historia och kultur. För min del var behållningen av att vara i naturen snarare än i staden klart större än att besöka mausoleumet.

På kvällen har vi hunnit med att irra runt i Nanjing (som är en stad på runt sex miljoner invånare (4,4 M år 2000 enligt wikipedia men jag har hört mellan sex och sju miljoner)), äta en 18-rätters middag, besöka en konfucianisttempel och varit på teaprovning i en teabutik.

Under middagen dracks det öl (3,3 Vol.% alkohol). Flaskorna var på 60cl och mot slutet hade jag druckit två, mina bordskamrater hade druckit en var (Framförallt underhållsteknikerna som jag hittills inte haft så mycket att göra med tycker att det är spännande med en utlänning på resan och alla skålade hjärtligt. Med tanke på alkoholstyran i drickat var det inga problem att hålla kontroll på situationen). Man kan lugnt säga att myten om att asiater inte klarar av alkohol stämmer. Trots den mycket måttliga mängd alkohol som förtärdes så satt mina bordskamrater med rosiga kinder och ett glada leenden. Om kvällen hade fortsatt med ytterligare inmundigande av alkoholhaltiga drycker hade jag suttit någorlunda klartänkt med ett gäng fyllskallar runt bordet istället för att fortsätta med en trevlig kväll.

Som tur var avslutades ätande och drickande innan det barkade iväg och blev fylleslag. Istället besökte vi ett Konfucianisttempel på vägen till en teaprovning. Själv är jag inte fanatiskt förtjust i tea även om jag gärna dricker en kopp i goda vänners lag, men det är alltid spännande att leta efter nya dofter och smaker.

För övrigt fick jag ett mail från min gamla goda vän Roberth häromdagen och kan meddela intresserade att även han bloggar! Ni hittar hans bloggande här: http://roberthsblogg.kivhh.se/

Brorsan: Gott att slippa vara upprörd och irriterad på jobbet, hoppas att det håller i sig. Du vet väl att du måste börja vara försiktigt med för häftiga känslor nu när du har kommit upp i medelåldern!

Avslutningsvis kan jag meddela att jag numer (eller tydligen har haft ett tag utan min vetskap) har ett kinesiskt namn. Det är ganska vanligt att man använder en kombination av någon av förleden lilla, (något som jag inte riktigt vet men betyder troligtvis något i stil med mellangamla) och gamla tillsammans med familjenamnet. Familjenamnet sägs före förnamnet när man tilltalar någon (exempelvis: LiuCheng. Liu = familjenamn, Cheng = förnamn). Eftersom jag inte är särskilt gammal och dessutom yngre än LiuCheng som är min handledare så heter jag XiaoMa (Där Ma är mitt skapade familjenamn eftersom jag tilltalas Magnus och Söderberg inte funkar lika bra). Således heter jag alltså LillaMa.

Sovdags!

// XiaoMa

Ett mitt på dagen inlägg

Innan jag far iväg till Nanjing i eftermiddag och jag eventuellt inte har möjlighet att skriva och innan jag glömmer bort så tänkte jag passa på att gratulera min kära mor på födelsedagen.



Grattis mamma!



Jag har fortfarande inte fått ordning på sömnen. Det blev lite för sent igår och slog till att vakna en sväng vid trekrokarna inatt. Det hela resulterar givetvis i att man inte är lika snabb, vare sig i kroppen eller i huvudet, som vanligt. Hoppas sannerligen att jag lyckas bättre med sömnen i Nanjing. Jag har precis sett till så jag får ett enkelrum istället för att dela rum med någon av mina arbetskamrater för att möjliggöra så lång och djup sömn som möjligt.

Det regnar fortfarande och ska tydligen regna under dagen i Nanjing också, men enligt väderleksrapporterna skall regnvädret dra vidare och det skall bli växlande molnighet mellan 22 och 24 grader varmt. Det ser helt enkelt ganska bra ut vädermässigt inför helgen.

Igår slog jag till på en rakning på frisersalongen trots Michels varning om ovana med västerländsk skäggrovlek. Något nervös släppte jag loss damen med rakkniven. Med lätt hand, stor försiktighet och tålamod lyckades hon riktigt bra med undantaget att hon inte vågade/ville raka av mustaschen som åkte av i morse med en aning ovilja.

Sara: Jordgubbar på balkongen hade varit nått, men jag tror att det kanske kan finnas några kvar till mig när jag kommer hem (troligtvis mycket billigare dessutom) . Mina jordgubbar här borta i kina smakar också bra, men de har väldigt lätt för att bli tryckskadade och därför åker en hel del ner i sophinken istället för ner i magen.

Kiwi: In flames vore fint!

Lunchdags.

Edit:

Jag slog till och tog ett par bilder från dagens lunch. Den första är på fisken som serverades. Jag valde att hoppa över.



Den här oskarpa bilden är på min matbricka för dagen. Ser det inte gott ut?
Uppe till vänster, rättika. Uppe till höger, stora vita bönor.
Nere till vänster, kinakål. Nere till höger, någon annan slags blad som är kokade.
Givetvis serveras det med ris eller nudlar. Dagens val: ris.



De tre olika presentförpakningarna med godisbitar som bjuds lite nu och då.



Bild från Yu Garden där jag var med LiuCheng i förra veckan. Bilden är inte tagen av mig utan av Virginia Vu som jag träffade på flygplatsen i Beijing. Hon fick mitt kort och jag fick hennes fotoalbum online. Eftesom jag glömde kameran hemma den dagen och hon fotade vad jag såg så tycker jag att det är ok att nalla hennes bild.

Alldeles för sent för att gå upp alldeles för tidigt

Och således blir det inte så mycket skrivet idag.

Regnet har åter tagit över efter några dagar med riktigt fint väder. Hoppas sannerligen att det blir skapligt nere i Nanjing över helgen. Trots regnet så håller sig temperaturen runt 20 vilket är mycket behagligare än 10-12 som det var i början och mitten på april. Däremot blir det väldigt fuktigt i luften och om det här är en försmak av vad som komma skall så kan jag garantera svettningar framåt sommaren till.

Nu är det hög tid att sova, utan vare sig bilder på presenterna eller närmare förklaring av "Hot Pot":en. Jag tror dessutom att det finns risk för betydande opålitliget i internettillgången under helgen. Ett hotell där man pyntar 90 Yuan per natt kan man inte ställa så mycket krav på.

Presenter på jobbet

Idag var tredje gången (fyra inklusive äggen härom dagen) som det har delats ut små paket med ett par godisbitar i. Efter en sväng i verkstaden så står det helt plötsligt ett par små gulliga (kitchiga?) paket. Jag vet inte om det ingår i anställningen att man skall få ett litet paket i veckan eller om det finns någon annan anledning. Kort på paketen kommer imorgon.

Det är någon som har gjort något konstigt med min dygnsrytm, eller sömncykler. Imorse vaktade jag vid FYRA, var vaken i en halvtimme innan jag somnade om. Jag förstår inte riktigt vitsen med det...

LiuCheng har letat reda på lite siter som behandlar fiske och fiskeredskap i Shanghaiområdet. För att han inte skulle behöva översätta alltihop använde jag mig av babelfish för översättningen. Det blir sannerligen rättså spännande när man översätter längre meningar, och dessutom från kinesiska där olika tecken kan ha olika betydelser beroende på sammanhang, tid på dygnet, vilken provins du är i, dagsform osv. (Något överdrivet, men ingen rök...) Ett par butiker att besöka verkar han ha hittat åt mig. På själva fiskefronten kan det däremot bli lite bökigare om man inte vill nöja sig med att brottas med kanotister och roende "vildmarkskineser" i en damm i någon av stadens parker. Det kostar i alla fall mellan 20 och 40 Yuan för att hyra ett bambuspö, agn och fiska olika karparter under en dag. Det lockar inte riktigt lika mycket som att åka på en havsfisketur, antingen i båt eller längs kusten. Vi får se om det blir nått, men blotta tanken får en att må bra.

Dagen har avslutats med att gå till en "Hot Pot" restaurang tillsammans med Joe och hans flickvän. Mer om den upplevelsen imorgon, jag är för trött för att skriva mer om saken idag.

Farsan: Låter bra att ni är på bättringsvägen. Vad gäller styrande och ställande vet jag inte, men jag hoppas att jag får göra det när det behövs. I slutändan lämnar jag bara rekomendationer som dom sedan skall implementera. Vad beträffar arbetsuppgifternas antal och omfång brukar det ofta kännas så när man börjar ett nytt jobb. Det reder nog upp sig inom kort skall du se!

Philip: Sådär ja! Trevligt med lite vardagsrapportering (även om det mesta var från helgen). Jag är mycket väl medveten om att det det finns vänner och fruar och flickvänner och träningspass osv. där hemma. Det är ju det jag saknar med att vara här borta, men man vill ju gärna ha lite respons, det blir lite tungrott annars. Vad beträffar bokstavskombinationer så har du helt rätt, ni borde ha kunnat räkna ut det med håligheten mellan höger och vänster gluteus maximus (som för övrigt tränas mycket bra med utfall). Det är i både din och min situation man verkligen vet att värdesätta en så god frisör som Carin!

Johan: Om du fortsätter i den här takten kanske jag kan hinna hem och dra upp nummer två innan du/ni har kommit igång ordentligt ;-)

Ola: Så det är dags för husbil igen!?

Tisdag, eller onsdag, eller tisdag!?

När veckan börjar på söndagen blir det sannerligen svårt att hålla ordning på vilken dag det är. Jag är fortfarande inte helt säker, men jag tror att det är tisdag.

I morse tog jag tag i att börja lyssna på ”learn chinese in your car” igen efter ett långt uppehåll (sen veckan innan jag åkte iväg). Flera saker har fallit på plats under tiden jag har varit här och jag borde kanske ha fortsatt direkt när jag kom hit. Hur som helst så är jag igång igen. Lite surt bara att det är ganska markant Beijingdialekt på ljudboken och Shanghainesiskan skiljer sig väldigt mycket från ”rikskinesiskan”.

Idag har jag gjort kompletterande grova studier samtidigt som jag har grunnat på hur jag skall lägga upp detaljstudierna och hur jag skall styra montörerna så de gör som jag vill och inte som de brukar. Det kan i och för sig förmedlas av mina ingenjörskollegor, men det är så himla bökigt att behöva gå via tolk. Hur som helst så blir det nog så i alla fall. Jag får helt enkelt sätta mig och skriva ner hur jag vill att de skall arbeta.

På vägen hem från bussen gick jag förbi en dam med ett ok över axeln med jordgubbar i den ena korgen och något som såg ut som björnbär i den andra. Jag hejdade henne och fick köpa mig en ask björnbär och en påse jordgubbar. Inte lika gott som svenska sommarbär, men definitivt värt pengarna (10 pengar för båda, ca 0,3 +0,5 kg).

Häromdagen gick det runt en man från en annan avdelning och delade skalade soja-ägg (typ som tea-ägg, men kokade i soja istället) förbackade i plast (som förövrigt gjorde att det snarare såg ut som godis än ägg). Två ägg var delades ut. Givetvis undrade jag över vad det var för spektakel. Det visade sig att han precis hade fått barn och då bjuder traditionen att man delar ut ägg till sina vänner och bekanta (inte för att jag kände mig som någon bekant, men alla andra fick så därför fick nog jag också). Tidigare gav man bort vackert målade ägg, men numer blir det tydligen vanligare och vanligare med att köpa latmansägg som är vakuumförpackade. Som parentes kan tilläggas att jag ännu inte ätit äggen och har heller inga direkta planer på att göra så, jag har inte riktigt fastnat för grejen med smaksatta ägg.

Igår berättade LiuCheng (som var i Tyskland för ett par veckor sedan) något förskräckt att han blev serverad kött som inte var färdiglagat. Han hade beställt entrecote eller oxfilé och fått den tillagad som sig bör, något lite blodigt i mitten. Det var uppenbarligen ingenting som hade provats tidigare och tallriken åkte ut i köket för ytterligare tillagning. Jag fick frågan om vi brukar äta rått kött i Europa och svarade givetvis att biffen blir godare om man inte först försöker göra den till en skosula, men han (eller någon av de andra kineserna) ville lyssna på det örat.

Jag har upptäckt att kommentarsfrekvensen har dalat sen toppnoteringen för en dryg vecka sedan. Är det så att jag skriver för mycket eller för ofta så att ni inte orkar läsa och därför inte heller kommenterar? Det är mycket lättare att skriva när man får någon slags feedback eller frågor och på så sätt skapar en dialog, annars blir det bara samma tugg dag ut och dag i n från min sida. Kanske önskvärt, kanske inte, vad vet jag.
Den här bloggen fick jag väl inte som terapipryl utan för att hålla er underrättade om vad som händer här borta och mig underrättad om vad som händer där hemma!? (Mest till Philip, Mattias och Ola som fortfarande håller mycket dålig kommentarsfrekevens trots att de är upphovsmän till blogen. Dessutom känner dom mig tillräckligt väl för att veta att det var ganska troligt att det antingen skulle bli flipp eller flopp och vad det innebär.(Uppenbarligen har det blivit flipp och då får man räkna med att jag kanske överdoserar lite, precis som med allt annat som flippar för min del.)
Som jag skrev tidigare vore det trevligt om alla som läser bloggen slänger in en kommentar eller skickar ett mail så jag vet vilka det är som tittar in i mitt liv.

Nu är det dags för en tidig kväll så jag orkar med ännu en morgondag.

En överhoppad dag

Nu är jag tillbaka på kvällstidsbloggning efter att ha förskjutit bloggandet till kvällen igen.Det resulterar förstås i en missad dag, men det är inget som inte får plats i samma inlägg.

Tillbaka på jobbet och ihopknytning av den första grovanalyssäcken. En sak står säker från tidigare och det är att dom inte behöver arbeta särskilt hårt på monteringen för att klara av dagens takttider. Frågan är bara hur man skall strukturera upp alltihopa för att få dom att ta händerna ur byxfickorna. Eventuellt är det bara att skruva upp takten på bandet, det vore definitivt kul att se vad som händer! Jag tror tyvärr att jag får vänta med den typen av test.

Kvällarna har tyvärr inte bjudit på nått spännande att skriva hem om. Inte mer än att jag gjorde jordgubbspremiär till frukosten i morse. Mycket trevligt och kommer med stor sannolikhet att upprepas.

För övrigt verkar det som att Kina åter igen tycker att innehållet i bloggen är alltför kontroversiellt för att visa för folket. "Access denied" har man här i Kina om man inte gräver en tunnel genom cyberrymden till Volvos server hemma i Svedala.

Johan: Jag tycker att du sköter dig mellan skapligt och bra vad gäller inläggsfrekensen. Framförallt om man jämför med övriga uppbringare av dess tillkommst. Det var bara det att jag var intresserad av vad som händer där borta och i ditt/erat fall så händer det ju en hel del som det inte pratas om så mycket här på stan. Det är till exempel ingen som har sagt något om vad det är för tomt ni är på väg att bosätta er på (även om jag tror att det är på familjens ägor i glanshammar). Allt för att inte få en så stor omställningschock när jag väl kommer hem. Visst kan jag kolla sortimentet på wii-spelen, men jag kan på intet sätt garantera att dom fungerar som dom ska.

I brist på bättre väder går det bra att träna/tävla här:

http://www.fiskejournalen.se/Sites/Fiske/Default____30774.aspx
Jag har lyckts skrapa ihop 120000 poäng än så länge.

Carin: Vad kul att du har hittat hit! Men var är du när man behöver dig som mest!? Det finns ingenting som dokumenterar mitt nuvarande utseende och jag tror att det heller inte kommer finnas nått i fortsättningen heller. Om du däremot har vägarna förbi så får du gärna ta med saxen! Om inte annat så bokar jag in en tid i slutet på juli för att fixa till vad kineserna har ställt till med.

Sovdags för länge sen...

Söndagslördag

Återigen vaknade jag av slagborrmaskinernas taktfasta hamrande i väggen. Jag kan inte begripa varför dom alltid måste börja med att borra varje morgon. Det är ingenting dom gör hela dagarna, men det verkar som dom använder det som startsignal för dagens arbete. Dagen har i stort sett inte inneburit några häftiga eller intressanta upplevelser. Ett par upplagda byxor (10 Yuan), inhandlat frukost för den kommande veckan (görs på Carrefour eftersom det är enda stället man kan hitta något vettigt bröd) och åter igen städat i lägenheten.

Ang. lägenhetsstädning. Antingen har dom aldrig tvättat golven tidigare, eller så utsöndrar moppen smuts. Efter mobbning känns det som en hinna med smuts som fortfarande ligger kvar. Jag försökte avhjälpa problemet genom att moppa golvet FYRA gånger. Varje gång var moppen ordentligt smutsig. Jag får kanske städa flera gånger om dagen för att komma ner till det riktiga golvet.

Beo: Jag har tyvärr inte sett till dina lastbilskamrater, däremot har jag sett flera stycken riktigt spännande/roliga/intressanta/farliga lass åka omkring på vägarna. Man måste sannerligen vara på tårna för att få med dessa på bild, vilket jag inte riktigt har varit ännu. Jag får kanske sitta med kameran i handen varje morgon och kväll när jag åker till och från jobbet. För övrigt så besitter jag inte på något sätt total aukoritet här borta. Mitt arbete går ut på att göra en analys av nuläget och presentera förbättringsförslag. Det kommer heller inte att implementeras under tiden jag är här, vilket är både skönt och lite tråkigt. Jag hoppas däremot att jag får rapporter om hur det går här borta när jag väl kommer hem. Vad gäller min kontakt med montörerna så tror jag fortfarande att dom undrar varför jag står och tittar på dom hela dagarna. Det verkar inte bekomma dom särskilt mycket. Än så länge har jag bara gjort en förberedande studie som till stor del går ut på att sätta mig in i alla delar av monteringsprocessen snarare än göra någon långtgående analys av situationen. I slutet på den här veckan och början på nästa skall jag dock påbörja min detaljstudie och då måste jag nog styra och ställa lite i monteringen, det är nämligen svårt att göra bra studie när det är kaos (eller i alla fall ostrukturerat). Styrningen kommer nog ske indirekt via LiuCheng eftersom min kinesiska fortfarande inte håller måttet.

Farsan: Surt med förkylning när man är ledig, men det är ju ofta så det är. Visst är det imponerade med både tallrikssnurrande och parasollsnurrande, men det är inte i närheten som ballt som fem motorcyklar i ett stålklot! Hälsa och gratulera till Bengt!

Kiwi (och övriga i Örebro): Fint med Kian på fem rum! Jag skulle gärna vara där, men det blir tyvärr svårt. (För er som inte vet är Kian sångare i hardcorebandet Blindside och drar precis igång sin solokarriär med sin första spelning på klubben "fem rum i en källare" som i sin tur är en frukt av den alltid så driftige Erik Wärlegård) Vad Wii-spelandet beträffar så tycker jag att det är svårt att klandra dig. Om man har bjudit in till Wii-kalas så är det en självklarhet att även upplåta yta till denna typ av aktivitet. Dessutom kanske förse sina gäster med dryckesbehållare som klarar av en kväll med Wii. Hårdplast kan rekomenderas!



Johan/Mirjam: Jag trivs inte riktigt med att ni tjackar ett Wii när inte jag är hemma. Jag kommer efter i träningen och kommer alltså vara mycket sämre än er andra när jag kommer hem:-( Har ni förresten bestämt er för tomt och hus? När blir det bygge och utflyttning från det urbana livet?

Johan: Jag förstod det som att du hade sagt upp dig!? Blir det tillbaka till Sectra? När, vad osv?

Johan/Mattias/Kiwi: Det är dåligt med rapporter från helgens fiske. Har det varit dåligt väder så fisket har uteblivit eller har det bara varit skit bakom spakarna? Jag håller mig uppdaterad på NA:s fiskeliga och ser att ni fortfarande har 0 poäng (det har visserligen jag också, men jag saknar möjlighet att delta än så länge eftersom firrarna måste vara fångade inom Örebro län och efter den första maj).



LK: Det plötsliga hoppandet från Shanghai till Beijing varade bara i fyra dagar. Jag var där och besökte en mässa med leverantörer av CNC-maskiner. Jag är sedan en och en halv vecka tillbaka i Shanghai och kommer så vara resten av tiden (i alla fall jobbmässigt. I helgen skall jag dock åka till Nanjing och jag hoppas att jag kan ta mig till Beijing och hälsa på Hanna (och Michel) när hon har återvänt.)

Jag avslutar återigen med ett par foton.

Taget utanför parken vid universitetet. Husdjur eller mat (kaniner, kycklingar och ankungar)? Eller kanske först husdjur, sen mat!





Tyvärr dålig skärpa eftersom jag fick ta kortet i farten. Damen drar kärran med gubben på. På väg hem från jobbet kanske!? Jag har ett par som brukar passera för på en tvärgata inte långt hemifrån som turas om. Varannan dag drar tanten och varannan dag drar gubben.