Solsken, fyrverkerier och akrobatik

Som traditionen numer bjuder så vaknade jag till slagborrmaskinernas taktfasta hamrande i går morse. Frukost, tvätta, lite slösurfande och sen iväg. Precis utanför dörren möts jag av ett bröllopsfölje. Blomterprydda bilar av dyrare modell (typ 20 stycken) och våldsamma mängder fyrverkerier. Fyrverkerierna är inte vackert lysande i regnbågens alla färger utan bara smällande och i viss mån tjutande. Fyrverkerierna får en att tro att det är skottlossning på gatan (det var fyrverkerier på morgonen idag också, men troligtvis födelsedagsfyrverkerier eftersom dom spelade "happy birthday to you" (inte Stevie Wonders version) på någon slags flöjt. Samma flöjtslinga har hörts förut så jag anar att den är inspelad). För övrigt verkar det inte vara konstigt eller förbjudet att fyrverka (kan man verbera fyrverkeri så eller måste man skriva avfyra fyrverkerier? Om ingen har använt fyrverka tidigare så är det nog dags att ta sig ett snack med Horace) mitt i stan. Raketerna når inte ens över husen så jag hoppas att dom inte skjuter in nått i lägenheten.

Jag bestämde mig för att ta en promenad till Shanghai museum inne vid Peoples Square via "Jade Buddha Temple" (som är ett av Shanghais fortfarande aktiva budistkloster). Jag besökte inte själva templet, men väl den vegetariska restaurangen i anslutning till templet för att inmundiga min lunch. Det är ganska vanligt (har jag hört, men har inga belägg för) med vegetariska restauranger som administreras av budistmunkar (inget man såg någonting av i restaurangen). Maten var någorlunda billig, smakade ok men ingen gastronomisk upplevelse utöver det vanliga.

På vägen till templet fick jag syn på en ledig affärslokal. Någon som är intresserad? Jag kanske kan ta kontakt med hyresvärden!

I 25 gradig värme och sol var det njutbart att fortsätta min promenad mot Shanghai museum. I en park vid Peoples Square inte långt från Shanghai museum hjälpte jag tre kineser med ett turistfoto och stannade för att prata en stund. En av dom var bosatt i Shanghai och de andra två var där och hälsade på. Dom hade precis varit vid Shanghai museum och avrådde mig från att gå dit av den enkla anledningen att det var alldeles för mycket folk. Inte så konstigt med tanke på att många av de 1,3 mdr människorna som bor här i landet är lediga. Dom var på väg att boka biljetter till kvällens akrobatikföreställning på Shanghai Centre Theater och frågade om jag ville följa med. Eftersom jag inte hade några andra planer för kvällen beslutade jag mig för att följa med. Vi bestämde träff utanför teatern och vi skildes åt.

Lite ytterligare spatserande på stan, ett besök på copymarketen för att inhandla ett par byxor som är mer lämpade för kommande sommartemperaturer än jeans , hemfärd och en dusch innan föreställningen. Jag ringde en signal till kvällens kinesiska vänner. När dom inte svarade på första försöket började jag ana ugglor i mossen och trodde nästan att jag hade blivit lurad på köpet av biljetten. Nästa försök blev dock besvarat och jag mötte upp sällskapet vid teatern. Innan föreställningen började visades en konsert på ett par storbildskärmar, västkust möter klassisk kinesisk musik plays Beethoven. Mycket spännande blandning.

Föreställningen bjöd på alla varianter på akrobatik man kan tänka sig, endel mycket imponerande, annat inte lika imponerade. Efter en dryg timme med handvolter, balansnummer, "pole klimbing" (tur att dom inte var på en tågstation i Manchester för då hade dom inte fått åka med tåget!), klättring i sidentyg, parasollsnurrning, stråhattsjonglerning och tallrikssnurrning var det dags för slutnumret, "the sphere of death". Givetvis har jag sett det på tv tidigare, men aldrig live. En motorcyckel i buren är väl häftigt, men inget som imponerar särskilt mycket. Två är ballt. Tre är riktigt häftigt när de åker och korsar varandra i varsin riktning. Inte nog med det, då slänger dom in en fjärde. När man tror att numret har nått sin kulmen kommer det in ytterligare en motorcyklist. Den här gången en kvinna i svart skinn/latex-ställ. Publiken blir givetvis exalterad över det faktum att det är en kvinna som sätter punkt för föreställningen med en motorcykel. Att åka omkring i en stålboll med fyra andra på motorcykel är inte nått jag skulle göra, men det var definitivt imponerade!

Efter föreställningen drog sig mitt sällskap hemåt och jag gjorde likadant. Jag gjorde mitt dagliga besök på frisersalongen och möttes återigen av ett nytt ansikte. Hon frågade nått som jag tolkade som om jag ville ha ansiktsmassage. Det lät bra tyckte jag så jag sa ja. Fnittrande sprang hon iväg och återkom med en massa prylar. Tydligen hade jag tackat ja till en ansiktsbehandling. Det var riktigt nice och kan eventuellt hända att det blir någon mer gång. Däremot blir jag inte riktigt klok på deras prissättning. För massage betalar jag 48 pengar i timmen mot ordinarie 60, dvs 20% rabatt. För ansiktsbehandlingen betalade jag 81 pengar för 90 min istället för ordinare 180, dvd 55% rabatt. Det kan ha och göra med att den vanliga massagen egentligen inte ingår i det VIP-kort jag har. För min del gör det i alla fall inget att jag bara betalar 45% av ordinarie pris.

Sara: Jag hade inte tid någon gång under dagen och när jag kom hem var jag för trött. För övrigt så skrev jag faktiskt igår morse! Jag har skrivit på förmiddagarna istället för på kvällarna nu ett tag, men ska försöka återgå till kvällsrapportering eftersom jag börjar jobba imorgon igen.

Alla: Vilka är ni som läser bloggen egentligen? Jag vet givetvis om er som skriver kommentarer, men jag har fått reda på att det finns fler. Det vore intressant att veta vilka som följer min vardag och mina äventyr. Släng in en kommentar eller skicka ett mail till magnusikina@gmail.com om du vill vara anonym för övriga läsare.

För att påvisa de stora kontrasterna lägger upp en bild på mitt hus...

och huset snett över gatan.

Om man inte kan läsa romerska bokstäver så är det inte lätt att sätta upp skyltar...

Jag vill fortfarande inte arbeta inom transportsektorn här i Shanghai.