Tisdag, eller onsdag, eller tisdag!?

När veckan börjar på söndagen blir det sannerligen svårt att hålla ordning på vilken dag det är. Jag är fortfarande inte helt säker, men jag tror att det är tisdag.

I morse tog jag tag i att börja lyssna på ”learn chinese in your car” igen efter ett långt uppehåll (sen veckan innan jag åkte iväg). Flera saker har fallit på plats under tiden jag har varit här och jag borde kanske ha fortsatt direkt när jag kom hit. Hur som helst så är jag igång igen. Lite surt bara att det är ganska markant Beijingdialekt på ljudboken och Shanghainesiskan skiljer sig väldigt mycket från ”rikskinesiskan”.

Idag har jag gjort kompletterande grova studier samtidigt som jag har grunnat på hur jag skall lägga upp detaljstudierna och hur jag skall styra montörerna så de gör som jag vill och inte som de brukar. Det kan i och för sig förmedlas av mina ingenjörskollegor, men det är så himla bökigt att behöva gå via tolk. Hur som helst så blir det nog så i alla fall. Jag får helt enkelt sätta mig och skriva ner hur jag vill att de skall arbeta.

På vägen hem från bussen gick jag förbi en dam med ett ok över axeln med jordgubbar i den ena korgen och något som såg ut som björnbär i den andra. Jag hejdade henne och fick köpa mig en ask björnbär och en påse jordgubbar. Inte lika gott som svenska sommarbär, men definitivt värt pengarna (10 pengar för båda, ca 0,3 +0,5 kg).

Häromdagen gick det runt en man från en annan avdelning och delade skalade soja-ägg (typ som tea-ägg, men kokade i soja istället) förbackade i plast (som förövrigt gjorde att det snarare såg ut som godis än ägg). Två ägg var delades ut. Givetvis undrade jag över vad det var för spektakel. Det visade sig att han precis hade fått barn och då bjuder traditionen att man delar ut ägg till sina vänner och bekanta (inte för att jag kände mig som någon bekant, men alla andra fick så därför fick nog jag också). Tidigare gav man bort vackert målade ägg, men numer blir det tydligen vanligare och vanligare med att köpa latmansägg som är vakuumförpackade. Som parentes kan tilläggas att jag ännu inte ätit äggen och har heller inga direkta planer på att göra så, jag har inte riktigt fastnat för grejen med smaksatta ägg.

Igår berättade LiuCheng (som var i Tyskland för ett par veckor sedan) något förskräckt att han blev serverad kött som inte var färdiglagat. Han hade beställt entrecote eller oxfilé och fått den tillagad som sig bör, något lite blodigt i mitten. Det var uppenbarligen ingenting som hade provats tidigare och tallriken åkte ut i köket för ytterligare tillagning. Jag fick frågan om vi brukar äta rått kött i Europa och svarade givetvis att biffen blir godare om man inte först försöker göra den till en skosula, men han (eller någon av de andra kineserna) ville lyssna på det örat.

Jag har upptäckt att kommentarsfrekvensen har dalat sen toppnoteringen för en dryg vecka sedan. Är det så att jag skriver för mycket eller för ofta så att ni inte orkar läsa och därför inte heller kommenterar? Det är mycket lättare att skriva när man får någon slags feedback eller frågor och på så sätt skapar en dialog, annars blir det bara samma tugg dag ut och dag i n från min sida. Kanske önskvärt, kanske inte, vad vet jag.
Den här bloggen fick jag väl inte som terapipryl utan för att hålla er underrättade om vad som händer här borta och mig underrättad om vad som händer där hemma!? (Mest till Philip, Mattias och Ola som fortfarande håller mycket dålig kommentarsfrekevens trots att de är upphovsmän till blogen. Dessutom känner dom mig tillräckligt väl för att veta att det var ganska troligt att det antingen skulle bli flipp eller flopp och vad det innebär.(Uppenbarligen har det blivit flipp och då får man räkna med att jag kanske överdoserar lite, precis som med allt annat som flippar för min del.)
Som jag skrev tidigare vore det trevligt om alla som läser bloggen slänger in en kommentar eller skickar ett mail så jag vet vilka det är som tittar in i mitt liv.

Nu är det dags för en tidig kväll så jag orkar med ännu en morgondag.