Trasigt internet

Gårdagen bjöd på trasigt internet så inlägget kommer idag på morgonen istället.

När man gör tidsstudier skall man se till att ha normala arbetsförhållanden med erfaren personal. Hur gör man då när hela personalstyrkan på linan (bara min lina) är 16-20 bast och har jobbat sen i julas? Man får helt enkelt gilla läget och försöka anpassa tiderna efter vad man själv uppskattar att varje moment skall ta. Det kan skilja så mycket som en faktor två (kanske till och med mer i vissa fall) beroende på om dom har bråttom eller om dom masar sig fram i "normal" takt. Detta gäller förstås inte alla, men det definitivt en osäkerhetsfaktor i mitt arbete. Igår var det till exempel helt plötsligt fyra man (eller pojkar) som arbetade på en station istället för tre som det brukar (ska?) vara. Jag måste helt enkelt försöka bortse från yttre faktorer (såsom antal montörer eller deras beskaffenhet) och klocka/uppskatta tiden på alla moment som skall utföras och därefter lägga pussel med alla bitarna för att få ihop något som kan leverera 20 maskiner om dagen.

Vad lunchen beträffar har kroppen numer (sen igår) ställt in sig på att inte vara särskilt hungring när det är dags att äta. En slags försvarsmekanism kan jag tänka mig. Man känner sig nästan som ett litet barn när man sitter och pillar i maten. Igår var allt till och med ovanför (dock inte mycket) ätbart på skalan. Med en ordentlig kasse frukt (självbevarelsedrift) till jobbet har lunchens kvalitet inte lika stor betydelse längre...

Löpning efter jobbet. Båda mina följeslagare mötte upp vid löparbanan. Jag var där något tidigare och värmde upp med två mycket långsamma kilometerar. Jag satt och stretchade när den första (han som föll av efter 400 m vid första löptillfället) dök upp med en cigg i mungipan. När båda var på plats gav vi oss iväg på en lugn löptur. Åtta km stod på agendan. I det lugna tempot och med generöst peppande fick lyckades vi hålla ihop gruppen i två km innan vår rökande kamrat föll av. Vi lyckades dock plocka upp honom för ytterligare ett par varv vid tre tillfällen innan han drog sig hemåt. Det blev i alla fall 40 minuter på löparbanan med jogg/gång för hans del, klar förbättring! 50 minuter efter startskottet var vi färdiga med våra åtta och fortsatte på 4*(100+100) koordinationslopp. Åter igen var det grymt skönt att släppa loss lite efter att ha joggat i beskedligt tempo. Under löpningen hade jag inga som helst problem med kroppen, men när jag kom hem kände jag att senan vid vänster fotknöl var öm och lite svullen. Ordentligt med sömn natten som kommer och ett lite försiktigare (kortare) pass på onsdag borde inte vara någon fara. Jag lider dessutom lite av något som känns som ett blåmärke under höger fot. Det är precis där jag kännde att skon klämde en aning vid inköpet, men det har inte vållat några problem förens nu. Jag hoppas att det är övergående. Löpmässigt kände jag mig i alla fall stark!

Jag tror att vi kan ha ett par ytterligare intresserade av kivhh. Martin och Peter är nog bra nära att anmäla sig. Kom igen nu! Kiwi lät lite sugen och Mattias, Ola och Johan klarar av det utan problem så varför tveka? Philip och Sara har kraftigt dementerat intresse så jag låter dom slippa undan.

Sara: Vad gillade inte Tobbe, att Carro gillar schlager, att vara på Strömpis eller att hon är skitsnygg? Surt med all schlager på jobbet. Lirar du p3 Rockster för för dig själv eller spelar du för kidsen också? Bra gjort i så fall! Det skall börjas i tid.

LK: Ja, det sket sig med sms:et, jag har inte min privata telefon med mig, men tack så mycket! Ja, det var länge sen jag träffade Magnus, i juni/juli om jag inte minns fel. Välkommen hit Magnus om du tittar in! Övriga gänget var ännu längre sen jag träffde. Flera år sen tror jag. Hälsa om du springer på dom igen. Jag försökte gå in och titta på bonden Magnus från Köping, men jag har problem med bandbredd och den elektroniska kinesiska muren så jag fick inte titta. Däremot känner jag igen honom. Jag lirade trummor med honom i unga år, han är (var) svinbra! Trevlig dessutom om jag inte minns fel. Kanske nått att satsa på!?

Johan: Jag kände att jag var tvungen att avvakta ett par dagar in på 28 innan jag kunde avfärda 27-sydromet helt, men det verkar som jag har klarat mig. Som sagt, nu oroar jag mig för andra krämpor istället. Inga mer fiskerapporter?

Stina K: Skönt att du har tagit till dig epitetet K. Jag återkommer till E-tuna till hösten och då blir det hänga av!

Mor och Far: Vad fisketur som present beträffar så har jag redan beskrivit läget telefonledes men för övriga läsare kan jag beskriva läget. Det verkar som att man får nöja sig med att fiska guldfisk eller inplanterad karp i någon damm i någon park. Kanske exotiskt men inte särskilt spännande, så fisketuren får vänta. Det verkar vara helt omöjligt att få tag på något mer spännande här i stan. Jag har finkammat internet och funnit: inget.

Beo: Ja du, kan man verkligen gå på en Glykemiskt Index promenad!? Eftersom det är ett mått på hur snabbt blodsockret höjs efter man har ätit ett livsmedel måste en GI-promenad vara något i stil med: Hur snabbt man få undan allt blodsocker ur kroppen. Promenaden måste givetvis graderas efter en hundragradig skala där 100 kan vara om man ätit en limpa vitt franskbröd (som har GI = 100), går med två urgröpta franskbröd som skor i en timme. Det verkar bökigt så jag tror snarare att det är fråga om en vanlig promenad, men man får givetvis kalla det för vad man vill. Jag skall givetvis inte förstöra för team Gyllberg/Bengtsson. Det känns mycket bättre att slå dom "fair and square". Roberth kommer tappa fokus efter järnmannen i Kalmar och återgå till att se ut som en rosa sacosäck tills det är dags för kivhh.

EDIT: Nu har min klocka kommit från självaste USA. Ser bra ut på utsidan och skall testas till kvällen. Blir nog mest vilopulstest idag eftersom jag skall låta kroppen vila men jag skall i alla fall sitta och titta på min nya pryl!